recensioner BETYG: 1-10
Recensionsskivor : La Musik Box 92114 120 07 Stockholm
Glöm det politiskt korrekta - nu är det Elephant Mans tur ELEPHANT MAN Good 2 Go VP/Atlantic/Warner
Elephant Man är svårstoppad just nu. Det är inte så konstigt att han kallas för The Energy God. Hans energi på scen är damp-lik, förresten – hela han verkar vara en rastlöst själ. Det märks på nya och efterlängtade Good 2 Go. Den jamaicanska dancehallregenten kastar sig mellan tempon och stilar och för varje skiva får han det att svänga mer och mer. Singeln Signal The Plane är lysande, trots att refrängen bygger på Celine Dions I’m Alive. Det är fest och händerna i luften, det är både tungt och klämmigt på en och samma gång = klockren hit. Det är alltid svårt för reggae/dancehall/ragga att slå sig in hos mer än nördarna i Sverige. Jag vet inte varför, men det finns på sin höjd en Bob Marley-skiva hos var och varannan skivköpare. Det är också allt. Jag begär inte att någon utanför Kingston ska kunna hålla reda på alla singlar som spottas ut på Jamaica. Då och då kommer någon låt eller kanske en hel skiva som når något fler än de närmast sörjande discjockeyerna i Sverige. Som Sean Paul och till viss del T.O.K. Jag tror att det är Elephant Mans tur nu. För det är något med tempot, med flytet, med attacken som bara borde slå. Han är så självsäker, så kaxig och egentligen så odräglig att man bara måste bocka och buga och tacka för en i stora stycken briljant skiva. Som vanligt när det handlar om den här killen som är farsa till tio barn, tappar han koncentrationen ibland, då blir det liksom bara attityd kvar. Men allt det där glöms bort när man hör en sak som All Out där man märker att han hängt en del i New York och i USA. Han har påverkats av sin polare Busta Rhymes och jag tror nog att han lyssnat en del på 50 Cent. Fast han tappar aldrig sitt flyt, sin egensinnighet, sitt enorma ego eller sitt fokus på sex och fest. Istället gör han som de flesta stora jamaicanska artister gjort genom åren, han snappar upp det bästa i USA och snor/lånar/flirtar utan att skämmas. Att lyssna på Good 2 Go är som att få en snabb tur till ett stenhårt karnevalfestande, glöm det politiskt korrekta och ibland det smakfulla. Här undervisar han i en dans som heter Chop Off Your Head, här sjunger han om sitt könsorgan och här sjunger han om mycket närgångna danser. Elephant Man har det där som gör att en artist kan slå större i Sverige, han har både ett gigantiskt självförtroende, en lite ”farlig” image och ett okrångligt sväng i låtarna. Good 2 Go är sprängfylld av danslåtar som skulle få mig att stå och fåna mig en hel natt, det låter så enkelt, så opretentiöst och så långt från den där präktiga synen på world music som bland annat finns på landets finare kultursidor. Elephant Man är inte fin, ingen artist som talar sig varm om att värna om de fattiga eller om att rädda regnskogarna. Han är en jamaicansk patriot som kan skapa ett vansinnigt sväng med enkla, men aggressiva medel. Det här är ingen skiva att analysera, tyck vad du vill om hans ibland korkade åsikter, men neka inte till att det inte går att sluta dansa!
8
MARTIN RÖSHAMMAR
70 | la musik
