KRÖNIKA SIDE B

Charlie Parker går igen

Årets bästa album 2003? Ja, inte helt lätt om man ska ha en begränsning. Finns en del att välja på detta år, som varit ett bra musik år. En sak är dock lätt att peka ut: Årets Mysterie! Årets absolut största mysterier är ju hur Molokos album Statues så totalt förbisetts. Herregud, det är ju ett briljant modernt klubbalbum med en av årets bästa låtar: Cannot Contain This. Den klockar in som trea men innan dess har Moloko fyrat av Familiar Feelings och Come On och med detta har man också gjort en av de starkaste albuminledningarna på väldigt länge.

Har annars försökt, men nej, Broder Daniel´s Cruel Town biter inte. Och att samma recensenter, och ”vanliga” skivköpare, som hyllar Broder Daniels Cruel Town säger att The Strokes starka och löjligt underskattade Room On Fire är förutsägbar, tam eller ”trist” eller vad som nu yttrats är inget annat än Årets Mysterie 2. Ankdamm var det…

Bäst 2003 annars? Ja, det är förvisso drygt en månad kvar av 2003 när jag skriver det här och bortser jag från alla fina återutgivningar och deluxe editions samt alla bra samlingar jag plöjt igenom med diverse soul, hiphop och dansmusik, så kan det bli så här:

PADDY MCALOON I Trawl The Megaheartz Vad ska jag säga som jag inte redan sagt? Blev min bästa vän, ”in good times and in bad times”.

Jag säger som La Musiks egen Mr Musiklexicon, Anders Lundquist, ibland uttrycker det: Jag skulle vilja ha en allvarlig diskussion med den som inte tycker om det här.

PAUL CARRACK It Ain´t Over Trettio år in i karriären hittade Carrack storformen och med Where Did I Go Wrong så fick jag till och med min nya How Long som jag nu ältat om hur länge som helst.

OUTKAST Speakerboxxx/The Love Below Outkast, dvs duon Antwan ”Big Boi” Patton och Andre ”3000” Benjamin,gjorde till sist ett klassiskt hiphopalbum, en kokande gryta av funk, rock, soul, drum ´n bass, pop, dance, techno. En dubbel-cd där Speakerboxxx är Big Bois album och The Love Below är Andres. Det ryktas om att detta ska markera slutet för Outkast. Ja, man ska ju sluta när man är på topp, så varför inte.

BEN HARPER Diamonds On The Inside Jag kände mig nästan totalt ensam om att hylla denna platta. Underbart i sig.

Men den som inte blir disig av Touch From Your Lust skulle jag vilja ha en allvarlig diskussion med…

RUFUS WAINWRIGHT Want One Det förpliktar att ge sig in i musiken och ha en pappa som heter Loudon Wainright III. När mamman sedan heter Kate McGarrigle är ”lyckan” fullkomlig. Rufus hanterar allt det här förträffligt. Tredje albumet från honom är inget annat är briljant singer/songwriter-pop med stor orkestral känsla.

RICKIE LEE JONES The Evening Of My Best Day Ricki blev förbannad på Bush, USA och politiken och gjorde sin bästa skiva på väldigt länge.

MARY J BLIGE Love & Life Efter elva år finns det fortfarande inte hennes like inom hiphop/soul. Trist att skriva stabilt? Men det är exakt vad ”Love & Live” är: Så förbannat stabilt…

THE BEATLES Let It Be…Naked Och så fick McCartney som han ville? Och Lennon klagar nog inte där i sin himmel. Mer saknad än någonsin. Inte bara för musiken. Utan för att ”all you need is love” är något vi behöver mer än någonsin på denna planet.

JOSH ROUSE 1972

Som Erik bäst uttryckte det: Kärlek, vackra melodier, tjocka produktioner, fantastiskt tidlösa sånger och ett riktigt sväng. Och med en av årets bästa låtar: Comeback.

THE DARKNESS Permission To Land Kan nog inte riktigt förklara vad det är men detta retrospectiva brittiska band med den melodiskt riffiga rocken är bara så förbaskat skönt att lyssna på. Jag blir glad helt enkelt.

MOLOKO Statues Som sagt… Årets Hoppsan: Norska Nathalie Nordnes Hush Hush. Poppig avantgardejazz med ton (läses tånn…) av charm.

Sånt som annars knäckt mig i år del 1: CHARLIE PARKER A Studio Chronicle 1940-1948 En fem-cd´s box med jazzikonen Charlie Parker från Smokestack Records som är inget annat en käftsmäll i solarplexus. Så makalöst bra att det nästan är löjligt. Årets julklapp. Årets box. Kalla det vad ni vill, se till att införskaffa boxen bara. Maila om ni har problem att få tag på den…

Sånt som annars knäckt mig i år del 2: THE BEST OF LAURA NYRO Stoned Soul Picnic Jag visste visst vem hon var, men hade jag egentligen tidigare brytt mig eller lyssnat på allvar? Efter att ha läst (Lunkan, thanks!) om Laura Nyro ånyo här i La Musik blev jag sugen, fuskade och köpte en “best of”, dubbelcd. Nu är jag helt knäckt. Blir närapå helt apatisk när jag lyssnar på detta. Allt stannar upp och försvinner runt omkring mig. Vill inte gå vidare. Vill inte göra nåt. Bara vara här, nu, med Laura. Ja, jag får skämmas. Att Laura Nyro gått mig förbi tidigare är inget annat än pinsamt.

Sånt som annars knäckt mig i år del 3: MOLOKO Cannot Contain This Som sagt…

Må bra!

Anders Enquist

Chefredaktör