ryan adams AV ANNIKA NORLIN å bordet ligger en hög med booklets. Skiva: Ryan Adams Rock N’ Roll. Framsidan visar ett svartvitt helfigursfoto på Ryan Adams själv. Han är inte så nöjd med bilden, ”jag ser rätt tjock ut va” säger han misslynt och Johnny T tröstar, ”de har bara tappat bort din haka när de bearbetat fotot”. Ryan och Johnny arbetar sig metodiskt igenom högen med booklets. Varje Ryan-gubbe ska målas över på ett nytt sätt. Johnny har redan målat en mexikansk Ryan med sombrero och en DödenRyan med lie. Ryans egen Ryan är mer expressionistisk: han gör en stor blåsfisk av sig själv.
P
DAGEN har varit dyster. För mig. Journalistkollegor har berättat sina bästa Ryan-historier från tidigare Sverigebesök. Han har varit otrevlig. Han har inte lyssnat på dem. Han har vägrat svara på frågor. Han har varit så full eller nedknarkad eller bägge två att han reste sig upp och gick mitt i en intervju. Och Annika, såg du när han var med på Musikbyrån? Jodå, det såg jag. Han var helt borta och dessutom direkt elak mot Musikbyråns Magnus Broni som ser så snäll ut. Det var svart på vitt att framgången hade stigit åt Adams huvud, att lovorden om första soloskivorna Heartbreaker och Gold hade varit för stora för en ung kille från North Carolina. Men idag ler Ryan Adams och tar i hand. Han berättar entusiastiskt om sina svenska kompisar: ”Hiidenraus and Hellbörg” som ska komma hit ända
