TEXT ANNIKA NORLIN
The Strokes
Strokes: Julian Casablancas, 25, sång. Nikolai Fraiture, 25, bas. Albert Hammond Jr, 24, gitarr. Fabrizio Moretti, 23, trummor. Nick Valensi, 22, gitarr.
varje grupp finns han. I Depeche Mode hette han Andy Fletcher. I Wham! hette han Andrew Ridgely. I ZZ Top är det han gubben utan skägget. Ingen vet ens vad han heter. Det är killen som alltid tycks lite utanför. Han som är snällast. Han som är tystast. Han som ingen vill hångla med. The Strokes har fem medlemmar. Fyra är skitcoola. Fyra har Stilen. Fyra växte upp som rikemansbarn, söner till såna som modellkungen John
I
10 | la musik 30
Casablancas eller demonlåtskrivaren Albert Hammond. Den femte heter Nicolai Fraiture. Strokes Andy Fletcher. Det känns lite skönt att det inte är en uttråkad Julian Casablancas eller en trendig Fabrizio Moretti (ihop med Drew Barrymore) som svarar i luren. För basisten Fraiture är precis lika vänlig, lågmäld och kortfattad som man gissar att han ska vara. Något annat som är precis som man gissat är Strokes Room On Fire. Det låter… som Strokes,
kort och gott. Förutom några få steg mot new wave och mer burkigt ljud skulle Room On Fire kunna vara elva låtar till på en superlång Is This It?. Man kan riktigt höra Nikolai Fraiture skruva på sig, genom luren, i turnébussen på andra sidan jordklotet, när jag frågar vad som inspirerat dem den här gången. Frågan är för omfattande, han orkar inte ens ta tag i den: – Äh… vi har lyssnat på allt. För mycket för att nämna. Allt och allt från Michael Jackson till Johnny Cash.
