Synpunkter från fältet ”Det ska både finnas tradition och nytänkande, inget får bli låst utan förändringar ska vara möjliga. Det borde finnas en arbetsgrupp som funderar på vad vi ska satsa på och hur detta ska utvecklas.” (Lokalförening i Österbotten) Synpunkter från fältet på fs4h:s nuvarande organisationsstruktur Finlands svenska 4h:s distriktsorganisation kunde betecknas som skev. Det finns nämligen en distriktsorganisation med ansvar för Österbotten, medan centralförbundet sköter Nyland och Åboland. Uppfattningarna om vad detta betyder i praktiken går isär. fs4h:s verksamhetsledare antog i augusti 2007 att avsaknaden av ett sydfinländskt distrikt betyder att 4h-föreningarna i Nyland och Åboland känner sig ”styvmoderligt behandlade”. Ute på fältet förefaller ändå de österbottniska verksamhetsledarna avsevärt mer kritiska till nuvarande organisationsmodell än sina nyländska kollegor. Särskilt i Österbotten uppfattas nämligen den nuvarande organisationsmodellen fokusera enbart på just södra Finland, så att centralförbundet och södra Finland idag i praktiken är en och samma sak. I Österbotten efterlyses följaktligen införandet av en regional nivå bestående av distrikt för såväl Österbotten som södra Finland. I Nyland och Åboland däremot förefaller lokalnivån mycket nöjd med centralförbundet. De lokala instruktörerna kontaktar centralförbundets verksamhetsledare vid behov, och det funkar bra. Man upplever ingen motsättning mellan den (regionala) verksamhet som ordnas av centralförbundet och den verksamhet man ordnar lokalt. Så är man inte heller särskilt intresserad av t.ex. något åboländskt distrikt, utom eventuellt ifråga om att balansera upp det österbottniska distriktet. Så framför t.ex. en nyländsk verksamhetsledare att det kanske kunde vara bra med ett nyländskt distrikt i syfte att främja samarbetet just Nylands 4h-föreningar emellan. Hon motiverar behovet av detta slags organ med att föreningarna jobbar ”ganska olika” i Nyland och i Österbotten. Missnöjet med centralförbundet i Österbotten däremot förefaller bl.a. bottna i en känsla av att informationsgången de österbottniska 4h-föreningarna och centralförbundet emellan fungerar illa. Det som centralnivån sysslar med når den österbottniska lokalnivån först när allt är ”tuggat, klappat och klart”. Vidare framförs försiktig kritik mot det österbottniska distriktets oförmåga att stöda den lokala nivån. Särskilt önskas mer tid för de lokala verksamhetsledarna, vars arbete är
–
86 –
