Synpunkter från fältet

”Det ska både finnas tradition och nytänkande, inget får bli låst utan förändringar ska vara möjliga. Det borde finnas en arbetsgrupp som funderar på vad vi ska satsa på och hur detta ska utvecklas.” (Lokalförening i Österbotten)

Synpunkter från fältet på fs4h:s nuvarande organisationsstruktur Finlands svenska 4h:s distriktsorganisation kunde betecknas som skev. Det finns nämligen en distriktsorganisation med ansvar för Österbotten, medan centralförbundet sköter Nyland och Åboland. Uppfattningarna om vad detta betyder i praktiken går isär. fs4h:s verksamhetsledare antog i augusti 2007 att avsaknaden av ett sydfinländskt distrikt betyder att 4h-föreningarna i Nyland och Åboland känner sig ”styvmoderligt behandlade”. Ute på fältet förefaller ändå de österbottniska verksamhetsledarna avsevärt mer kritiska till nuvarande organisationsmodell än sina nyländska kollegor. Särskilt i Österbotten uppfattas nämligen den nuvarande organisationsmodellen fokusera enbart på just södra Finland, så att centralförbundet och södra Finland idag i praktiken är en och samma sak. I Österbotten efterlyses följaktligen införandet av en regional nivå bestående av distrikt för såväl Österbotten som södra Finland. I Nyland och Åboland däremot förefaller lokalnivån mycket nöjd med centralförbundet. De lokala instruktörerna kontaktar centralförbundets verksamhetsledare vid behov, och det funkar bra. Man upplever ingen motsättning mellan den (regionala) verksamhet som ordnas av centralförbundet och den verksamhet man ordnar lokalt. Så är man inte heller särskilt intresserad av t.ex. något åboländskt distrikt, utom eventuellt ifråga om att balansera upp det österbottniska distriktet. Så framför t.ex. en nyländsk verksamhetsledare att det kanske kunde vara bra med ett nyländskt distrikt i syfte att främja samarbetet just Nylands 4h-föreningar emellan. Hon motiverar behovet av detta slags organ med att föreningarna jobbar ”ganska olika” i Nyland och i Österbotten.

Missnöjet med centralförbundet i Österbotten däremot förefaller bl.a. bottna i en känsla av att informationsgången de österbottniska 4h-föreningarna och centralförbundet emellan fungerar illa. Det som centralnivån sysslar med når den österbottniska lokalnivån först när allt är ”tuggat, klappat och klart”. Vidare framförs försiktig kritik mot det österbottniska distriktets oförmåga att stöda den lokala nivån. Särskilt önskas mer tid för de lokala verksamhetsledarna, vars arbete är

ensamt, så ”lite stöd på vägen skulle vara välkommet hos flera”. Inte heller lyckas distriktet riktigt fungera som förenande länk de lokala föreningarna emellan.

Som svar på denna kritik betonar ändå distriktskonsulenten att en person omöjligt kan göra allt. Med en person på distriktet som är verksamhetsledare, sekreterare, kassör etc. så blir det en mycket brokig arbetsbild. Till tidsbristen bidrar också att distriktet efterhand tilldelats sådana arbetsuppgifter som berör hela organisationen. Distriktet sköter också en del av den nordiska verksamheten, bl.a. sitter den österbottniska verksamhetsledaren i styrelsen för Nordisk samorganisation för ungdomsarbete.

Den stora utmaningen för 4h-rörelsen förefaller vara att organisationen sysselsätter en hel del personal ute på lokalnivån, men deras arbetsmiljö är inte den bästa. En distriktskonsulent i Vasa är förstås bättre än ingenting, men om denna distriktskonsulent också ska jobba med projekt samt handha ärenden som utlokaliserats till Vasa men gagnar hela den finlandssvenska organisationen (t.ex. data), så skulle det av allt att döma förutsätta ytterligare personresurser. Särskilt efterlyses ett system som skulle möjliggöra att någon på fältet speciellt handledde nyanställd 4h-personal i det praktiska arbetet. Handledningen har enligt distrikskonsulenten förbättrats på sistone, men den kunde förstås bli ännu bättre.

Ifråga om den kritik som lyder att det österbottniska 4h-distriktet inte stöder de lokala verksamhetsledarna tillräckligt, så antyder man på distriktet försiktigt att alla föreningar inte heller är särskilt aktiva ifråga om att ta kontakt eller diskutera utvecklingsmöjligheter. På vissa håll tycks man också anse att 4h-distriktet enbart ska dela ut pengar; man vill helst fortsätta som förr utan att göra några förändringar eller något som man kunde söka projektbidrag för.

Sammanfattningsvis bedömer man på flera håll att 4h-rörelsens organisationsstruktur sannolikt står inför en förändring. Exempelvis den österbottniska distriktskonsulenten bedömer att den finlandssvenska 4h-rörelsen utvecklats mycket, men att man nu nått så långt att de nuvarande personresurserna inte räcker för att gå vidare – även omstrukturering känns då som ett alternativ. Eventuella förändringar betonar ändå både Svenska Österbottens 4h-distrikt och lokala verksamhetsledare att först bör utredas grundligt. Olika slags arrangemang för t.ex. Åbolands del har som sagt också diskuterats. Till saken hör ändå att alla tillfrågade ingalunda kritiserar nuvarande organisationsstruktur.

Om Finlands svenska 4h:s centralnivå inte fanns? På föreningsnivå upplever man att den konkreta nyttan av centralförbundet Finlands svenska 4h består av info i form av cirkulär samt fortbildningsdagar för de lokala verksamhetsledarna. Den ekonomiska nyttan i form av statsunderstöd ska inte heller underskattas: statsunderstödet möjliggör inte minst anställd personal, om än ofta på deltid, på lokalföreningsnivå.

Ifråga om vilken konkret nytta fältet har av centralnivån, så betonar fältet också att centralkansliet faktiskt organiserar en hel del verksamhet, inte minst gemensamma aktiviteter med andra föreningar, i vilken föreningen kan delta. Man uppskattar också att den internationella verksamheten koordineras på centralnivå, vilket innebär att äldre ungdomar får info om internationella evenemang via centralförbundet. Det innebär också enligt förbundets verksamhetsledare att hon personligen ofta blir uppringd av unga runtom i Svenskfinland. Därtill har fs4h ingått ett läroutbildningsavtal med Svenska Yrkesinstitutet i Vasa, i avsikt att göra det möjligt för alla intresserade lokala verksamhetsledare och instruktörer att avlägga fristående specialyrkesexamen i landsbygdsutveckling. Denna skräddarsydda läroavtalsutbildning uppskattas mycket av de instruktörer som hoppat på programmet.

Nyttan av ett österbottniskt 4h-distrikt bedöms i sin tur särskilt i termer av bollplank och diskussionsforum och ”att utbyta tankar och idéer med varandra”. Även ifråga om t.ex. datatekniska problem, vänder sig föreningarna ofta till just distriktet.

Ifall en centralnivå saknades befarar man på fältet bl.a. att det kunde leda till orimliga krav på dem som frivilligt engagerat sig i de lokala 4h-föreningarnas styrelser. Redan idag är det alltså dessa styrelser som anställer respektive förenings verksamhetsledare. Å andra sidan förekommer också spridda åsikter om att den lokala verksamheten knappast skulle reagera alls, eftersom ”den enskilda föreningen är så stark och självständig att verksamheten skulle fortsätta som vanligt”. Vanligare är ändå att man poängterar vikten av någon som kan de ”stora sakerna”, d.v.s. trots att den lokala verksamheten är verksamhetens kärna, så är det bra och tryggt med ett centralförbund. Denna typ av åsikt är vanligare bland föreningar som också har regelbunden kontakt med centralförbundet.

Ifall distriktsnivån i Österbotten upphörde med sin verksamhet, skulle föreningarnas verksamhetsledare sannolikt uppleva sig ännu ensammare i sitt värv. Redan nu anser man nämligen att ”distriktet borde ha mera personresurser så att de som söker råd och hjälp därifrån får den hjälp de behöver”. Vidare föreslår man

att distriktsnivån vore väl lämpad som projektadministratör. Idag är alla 4h-föreningar hänvisade att arbeta med egna projekt, vilket i praktiken innebär att projektverksamheten haltar inom 4h, trots att det finns mycket utrymme för olika projekt. Största orsaken till detta bedöms vara att tillräckliga personresurser saknas. Lokalföreningarna uppfattar att ett sätt att avsevärt lätta på arbetsbördan för de lokala föreningarna vore att på distriktsnivån anställa någon att enbart jobba med projekt.

Nyttan av ett distrikt också för södra Finland kan diskuteras. I nuläget händer det ibland att södra Finlands verksamhet blandas ihop med centralorganisationens verksamhet, t.ex. i verksamhetsplanen för fs4h, och på det österbottniska distriktet i Vasa bedömer man att det kanske vore bra att skilja södra Finlands fältverksamhet från verksamheten på fs4h:s centralnivå, d.v.s. skapa ett distrikt också i södra Finland. Vad en sådan förändring rent konkret tillförde helheten är ändå svårt att bedöma.

Synpunkter på föreningarnas ekonomi ”Den ekonomiska biten är oerhört betungande för de lokala föreningarna. Statsbidragets storlek är inte alls fördelaktigt och det ekonomiska ansvaret är stort för varje förening. Mera pengar till de lokala föreningarna!” (Lokalförening i Österbotten) ”Ekonomin är alltid ett problem, eftersom de bidrag vi får från kommun och stat inte alls räcker till.” (Annan lokalförening i Österbotten) ”Ekonomin är alltid knapp i vår förening, man önskar ju alltid en större fördelning av medel då man har många aktiva medlemmar.” (Lokalförening i södra Finland)

Lokalföreningarnas ekonomi är i hög grad beroende av resultatavtal. Om detta system råder delade meningar. På en del håll upplevs detta bidra till en rättvis resursfördelning. På andra håll kritiseras att resultatavtalen gynnar traditionell verksamhet, såsom rådgivnings- eller hembesök, delvis på bekostnad av andra verksamhetsformer. Eftersom statsunderstödet förutsätter olika slags mätare för verksamheten, och t.ex. hembesök idag används som en mätare, så ser sig nämligen också sådana 4h-föreningar, för vilka hembesök inte fungerar särskilt bra, tvungna att fortsätta med dessa av ekonomiska orsaker. Verksamhetsformerna borde därför ses över i sin helhet: hellre skulle förstås föreningarna vilja satsa på sådant som de tycker fungerar. För att citera en verksamhetsledare: ”Det ska både finnas tradition och nytän-

kande, inget får bli låst utan förändringar ska vara möjliga. Det borde finnas en arbetsgrupp som funderar på vad vi ska satsa på och hur detta ska utvecklas.”

Därmed inte sagt att 4h-föreningarna saknar erfarenhet av samarbete med flera olika slags samarbetspartner på lokalnivå. Detta kunde t.ex. illustreras med Ålands 4h, som bl.a. samarbetar med såväl Ålands kenneldistrikt, genom utbyte av tjänster, som Nordea Bank, genom sponsorering. Andra exempel på samarbetspartner är kommunernas fritidsväsen (bl.a. eftisverksamhet) samt i samband med matlagningskurser Marthaförbundets barn- och ungdomsorganisation M-klubben. I Österbotten har man också t.ex. arrangerat mopedtävlingar i samarbete med Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik.