Organisationsutveckling

vice. Musikstationen har enligt fssmf kanske inte fungerat som väntat men utvecklas fortlöpande. Det senaste är en musikblogg, p.g.a. att man upplever att portalen särskilt konkurrerar med bloggar. På fssmf upplever man att it överlag för förbundet närmare de enskilda aktiva, vilket i sin tur kanske också minskar lokalförbundens betydelse på sikt.

Överorganisering ”Titta på detta: fssmf-Specialförbund-Lokalförbund-Ensemblestyrelser. Ju fler nivåer, desto längre är förbundet ifrån den enskilda musikanten och desto mindre är intresset för de högre nivåerna. Det är nog skäl att diskutera nödvändigheten och behovet av en dylik förvaltningsmodell.” (Lokalförbund, Österbotten)

Enligt förbundets representanter är det sedan länge bekant att Finlands svenska sång- och musikförbund idag är ”överorganiserat” och det finns behov av förändring. Samtidigt bedömer man att fördelen med dagens organisationsmodell är att den involverar och engagerar väldigt många av fältets aktörer. Nackdelen är att den invecklade organisationsmodellen skulle förutsätta en jämn spridning av eldsjälar över hela detta fält. En sådan spridning saknas ändå enligt fssmf, och flera lokalförbund för en tynande tillvaro.

Faktum är ändå att fssmf har förändrats på flera sätt sedan förbundet grundades av de lokala sång- och musikförbunden 1929, men ifråga om just lokalförbunden, så råder ett slags status quo. Ett undantag utgörs av Mellersta Nylands (Esbonejdens) sång- och musikförbund, som upphörde 2001, sedan dess medlemsensembler enats om att lokalförbundet inte längre hade någon mission. Enligt fssmf:s bedömning finns det andra lokalförbund i liknande situation, d.v.s. regioner där man inte har haft någon aktiv lokalförbundsverksamhet på ett tag, trots ett i andra avseenden rikt musikliv i regionen. Aktiv musikverksamhet är nämligen inte nödvändigtvis detsamma som ett aktivt lokalförbund, eller tvärtom. Ett alternativ till dagens lokalförbund vore enligt fssmf att de tolv lokalförbunden ombildades till större enheter, t.ex. så att de fem österbottniska förbunden bildar en regionenhet. Enligt de uppgifter lokalförbundens representanter själva lämnat diskuteras ändå inga fusioner alls ute i regionerna. fssmf bedömer i alla fall att organisationen nog skulle klara sitt uppdrag också utan lokalförbund eller specialförbund. En utmaning bottnar ändå i att en del lokal-

förbund idag försvarar sin existens med hänvisning till lokala finansiärer, sparbanksstiftelser etc. Enligt fssmf försvaras lokalförbundens ställning som ”aktörer närmast fältet” därtill av att de har bättre kännedom om det lokala musiklivet än fssmf. Fungerande lokalförbund upplevs av fssmf särskilt viktiga i samband med storevenemang som de finlandssvenska sångfesterna. Då sparar fssmf mycket tid genom att be ett, eller ett par, lokalförbund koordinera arbetet lokalt. Bl.a. ifråga om talko har detta visat sig ovärderligt; i regioner där lokalförbunden funkar dåligt är det svårare att utnyttja talkoandan. I sådana trakter ringer fssmf istället upp enskilda ensembler. En sådan lösning har ändå både för- och nackdelar; det är givetvis något arbetsdrygare, men direktkontakt med fältet ska kanske inte heller underskattas.

Samtidigt ökar trycket på att låta enskilda medlemsensembler tillhöra och erlägga medlemsavgift till färre nivåer av fssmf än vad som nu är fallet. Ytterligare frågar sig fssmf om en enklare organisationsmodell kanske kunde avhjälpa den ständiga dragkamp man nu tycker råder inom förbundet. Det är helt enkelt besvärligt att få alla medlemsförbund att ro åt samma håll, liksom det också är svårt att locka med de mest kvalitativa medlemsensemblerna till förbundets storevenemang. fssmf vill ändå jobba för både bredden och toppen inom det finlandssvenska musiklivet.

Enligt fssmf har centralförbundet intensiv kontakt med de lokalförbund som fungerar väl. Av någon orsak återfinns dessa särskilt i ”svenska bastioner”, medan lokalförbunden fungerar sämre i områden, där finlandssvenskheten överlag är satt på undantag. Bl.a. Östra Nyland utgör enligt fssmf:s bedömning ett problemområde idag. fssmf bedömer också att förbundet och lokalförbundens styrelser inte alltid är eniga ifråga om huruvida lokalförbunden fungerar bra eller illa: vissa lokalförbund anser t.ex. att ett par konserter per år, samt samkväm i samband med dessa, innebär att regionen har ett välfungerande lokalförbund. fssmf anser ändå att sådana lokalförbund gärna kunde pröva nya verksamhetsformer och vända sig till nya målgrupper i den egna regionen.

Hösten 2007 strävar fssmf efter att kartlägga samtliga lokalförbunds verksamhet och utvecklingsbehov i form av s.k. lokalförbundsträffar.

Fssmf:s projektverksamhet Enligt fssmf:s verksamhetsledare har förbundets ekonomi överlag varit ganska bra under 2000-talet. eu-medlemskapet medförde ingen större förändring, utan både

centralförbundet och regionerna vänder sig i huvudsak till samma finansiärer som förr. Ett undantag är Åbolands SMF, som både sökte och beviljades eu-pengar för projektanställning av en musikkonsulent. fssmf:s projekt utvecklas främst på initiativ av förbundsstyrelsen samt av musikrådet, som utses av förbundsstyrelsen sedan styrelsen hört specialförbunden. Nya potentiella samarbetspartner kunde t.ex. utgöras av Folkhälsans förbund, i och med det ökande intresset för kopplingen mellan amatörmusik, t.ex. körsång, och hälsa. Ett sådant fssmf-projekt vore ändå det första i sitt slag. Förbundet strävar också efter att i mån av möjlighet välkomna nya verksamhetsformer. Bl.a. koordinerar fssmf numera ett antal gospelkörer, vilka själva inledningsvis tog kontakt för att få hjälp med festivalarrangemang samt med att komma i kontakt med lämpliga yrkesmusiker och pedagoger, också utomlands.

Om takorganisationen fssmf upphörde? Enligt fssmf:s egen bedömning är förbundets roll snarare att samordna än att fungera som intessebevakare. Viktigare än intressebevakning är t.ex. att stöda, och utbilda, körledare och orkesterdirigenter. Ifall fssmf upphörde befarar dess representanter att morgondagens ensembler skulle ha svårt att hitta kompetent musikalisk ledning. Överlag finns ett stort behov av fler dirigenter, för både kör och orkester. Man har därför inlett ett samarbete med Svenska Yrkeshögskolan i Vasa, och avser också framöver ordna allt fler dirigentkurser vid Martin Wegelius-institutet, som i tiderna grundades av fssmf. Eftersom fssmf:s representanter tror att lokaloch specialförbundens roll ”kanske minskar” i framtiden gäller det för fssmf att göra sig behövt på fältet.

På fältet upplevs fssmf försvara sin plats som ”kittet som håller ihop föreningarna”. Det förekommer i alla fall också missnöje med resursfördelningen inom fssmf. En del representanter för specialförbund och lokalförbund uppfattar att fssmf inte visar tillräckligt intresse för deras region eller verksamhet. Med få undantag enas ändå organisationsföreträdarna på fältet om att den finlandssvenska amatörmusiken behöver en egen takorganisation och om att fssmf försvarar sin plats som finlandssvensk traditionsbärare och samordnare av det finlandssvenska musiklivet.

Omgivningsförändringar Kommun- och servicestrukturreformen kommer enligt fssmf:s bedömning sannolikt inte att inverka på förbundets verksamhet. Snarare oroar man sig över den