Synpunkter från fältet

sin röst hörda i beslutsprocessen, även nyare verksamhetsformer inom förbundet. Ifråga om organisationsutveckling betonar förbundets verksamhetsledare emellertid att det ingalunda finns några likhetstecken mellan t.ex. färre distrikt och modernisering. Faktum är ändå att ju större centralstyrelsen är, desto fler är åsikterna inom denna, på gott och ont. Inte heller finns det några likhetstecken mellan omsättning av förtroendevalda och modernisering. Förbundets nya stadgar stipulerar ändå att ingen längre kan åläggas att fungera som t.ex. distriktsordförande i fler än åtta år. Det har nämligen hänt att vissa förtroendevalda suttit avsevärt längre än så, mer eller mindre frivilligt, d.v.s. ofta i brist på lämpliga efterföljare.

Synpunkter från fältet på relationerna förening–förbund ”Förbundet har mycket innovativt på gång, kunnig personal, en slagkraftig medlemstidning och angeläget budskap. Det känns bra. Men det mesta som händer och kostar, det sker nog söderöver. Generellt anser vi att det satsas mindre på distrikt som är geografiskt längre från Helsingfors.” (Österbotten) ”Ingen frågar efter marthafeminism men nog efter sådan kunskap som behövs för ett fungerande hem och traditionernas överlevnad. Utan rötter inga fötter har någon sagt.” (Åland)

Ifråga om relationerna förening-distrikt-förbund efterlyser fältet främst två saker: bättre kommunikation och rättvisare resursfördelning. Marthadistriktens verksamhet omfattar bl.a. föreläsningar, seminarier, kurser, olika happenings och tävlingar, i vilka distriktets marthor samt för det mesta även allmänheten kan delta. Till Marthaförbundets konkreta medlemsförmåner hör rådgivarnas tjänster, medlemscirkulär, medlemsregister, hemsidor med it-stöd (möjliggörs via Kulturhuset), resor och seminarier gratis eller till s.k. marthapris samt ett avtal med olika företag som möjliggör tjänster eller produkter till nedsatta priser mot uppvisande av förbundets medlemskort. Företagen inkluderar en optikerkedja, ett rederi, ett hotell, utvalda hobby-, symaskins- och handarbetstillbehörsaffärer m.fl. Dessutom erbjuds medlemmarna möjlighet att inhandla konkurrensutsatta produkter i urval som följer Marthaförbundets ekologiska och ekonomiska linje.

Åsikterna om Marthaförbundets verksamhet går ändå isär, och ytterst förefaller de bero på hur täta kontakter ortens marthor har med förbundet. Här inverkar geo-

grafin. Ju närmare Helsingfors, desto nöjdare är man med förbundet. Förhållandevis perifert belägna distrikt upplever också att resursfördelningen kunde förbättras. Ifråga om vilken nytta enskilda marthaföreningar i regionen har av förbundets centralnivå påtalas i Österbotten främst landskapsresan sådana år det egna distriktet står i tur samt ibland någon föreläsning.

Vid förfrågningar till förbundet upplever man i ett annat avsides distrikt att förbundets svar ibland dröjer mycket länge, om svaren alls kommer utan ytterligare påstötar. Överlag upplever man då ett slags utanförskap; distriktet ligger så förfärligt avsides, och på förbundet är det svårt att hitta tid för så långa resor. Det är förstås ett faktum att avstånden är långa. Knappast är det förbundets avsikt att förfördela någon, men det åtgärdar inte saken i sig. De perifert bosatta marthorna betalar ändå samma avgifter till förbundet som marthorna i huvudstadsregionen. Det känns då lite orättvist, att ”det mesta som händer och kostar, det sker nog söderöver till dags dato”. Samma aktör tycker att förbundet ”har mycket innovativt på gång, har kunniga personer anställda, en slagkraftig medlemstidning och angeläget budskap”. Det känns bra. Mindre bra är då att det förefaller ”satsas mindre på distrikt som är geografiskt längre från Helsingfors. Redan det att alla möten ordnas i Helsingfors, gör att vi alltid satsar mer tid och pengar på dem än personer söderifrån”.

Andra konkreta fördelar man nämner även i något perifera regioner är allmän information samt experthjälp vid behov. Däremot tycker man t.ex. i Nyland att Marthaförbundet stället upp med hjälp vid behov, och distriktets marthor deltar aktivt i de kurser och seminarier som Marthaförbundet arrangerar. Servicen till föreningarna upplevs fungera bra, ”bara föreningarna frågar efter den”. En annan representant för Nyland betonar inte minst förbundets servicefunktion, d.v.s. att förbundet ger matråd och ekonomisk rådgivning per e-post eller per telefon, säljer artiklar till ett rabatterat pris till sina medlemmar samt att medlemskap i förbundet berättigar till medlemskort med ytterligare rabatter.

Synpunkter på marthaföreningarnas verksamhetsförutsättningar Marthaförbundet betalar inte föreningsstöd åt sina medlemsföreningar, men nya föreningar beviljas ett s.k. startbidrag. Därtill kan förbundet ordna också regionala projekt, t.ex. ett hantverksprojekt i Österbotten, en region bestående av fem distrikt, och Lev lite lättare-projektet i Åboland. Lokalt samarbetar många marthaföreningar inte bara sinsemellan utan också med t.ex. ungdomsföreningar, 4h-klub-

bar, idrottsföreningar, lokala Folkhälsanföreningar och församlingar. Samarbete uppfattas som ett sätt att synas och konkurrera med alla andra intressen kvinnor vill ägna sig åt. Det är också ett sätt att ordna med lämpliga lokaler för verksamheten; t.ex. Öja marthaförening ordnar julbasar tillsammans med ungdomsföreningen, som har en ungdomslokal. I Karlebynejden är det inte heller ovanligt att man samarbetar med lantmannaföreningen. I Nyland förekommer bl.a. exempel på samarbeten mellan M-klubben och 4h.

Samarbete över språkgränsen eller med utländska vänföreningar är inte lika vanligt inom martharörelsen, men det förekommer. T.ex. inom Sydösterbottens marthadistrikt idkar man visst samarbete såsom plantbytardagar, med Jurvan Martat. Vidare samarbetar distriktet i någon mån med vändistrikt i Storbritannien. Nyligen utvidgades det senare samarbetet till att omfatta Ålands marthadistrikt. Detta slags samarbeten uppstår i allmänhet ur personliga kontakter. Distriktets övriga verksamhet begränsar sig ändå till tre-fyra enligt ordförandes bedömning välbesökta möten per år, sedan höst- och vårmötena fått sällskap av en sommarmarthadag och en julfest. Projektverksamhet har man övervägt, distriktet har till och med sökt extern projektfinansiering men sällan beviljats sådan – enligt ordförande kan en orsak vara att distriktet borde lära sig mer om hur man ska gå till väga t.ex. när man formulerar en ansökan. Ordförande menar att det förefaller finnas en beställning på ett marthadistrikt trots att det för närvarande saknar konkret funktion. Enda funktionerna är egentligen de som distriktet ålagts av förbundet: årsberättelsen går via distriktet och distriktet fungerar som mellanhand t.ex. då förbundsmötet närmar sig. Distriktsstyrelsen länkar i alla fall samman marthor från hela distriktet – från Pörtom till Ömossa.

Fler synpunkter på förbundets organisationsstruktur ”Ute i föreningarna finns en viss irritation över att betala medlemsavgifter till distrikt och förbund. Det uppfattas som att man inte får valuta för pengarna, mest är man emot förbundet som inte känns angeläget alls för många att tillhöra. Funderingar finns också om att distriktet inte behövs och att man bara ska ge och ingenting får. Samtidigt uppskattas nog att få träffas och känna gemenskapen föreningarna emellan.” (Åland) ”Den service distriktet nu kan ge är minimal. Själv tror jag att verksamheten kunde ordnas utan distrikt direkt från förbundet.” (Södra Finland, om hur föreningarna i den egna regionen skulle reagera ifall den regionala nivån försvagades)

På frågan om hur marthaverksamheten i regionen skulle reagera, ifall det finlandssvenska centralförbundet upphörde kan man även här se tecken på en skiljelinje mellan centrum och periferi. Ute i periferin tänker sig flera att något sådant kanske skulle stärka distriktens roll, medan man i distrikt närmare huvudstaden omöjligt kan tänka sig en nedläggning av det finlandssvenska förbundet. Undantag förekommer ändå, bl.a. påpekar en representant från ett från Helsingfors betraktat förhållandevis perifert distrikt att föreningarna visserligen kunde existera utan förbund, men att rörelsens samhälleliga slagkraft i så fall nog skulle försvagas.

Å andra sidan frågar sig en del av distriktens förtroendevalda ifall just distriktsnivån behövs överhuvudtaget, eftersom flera av distrikten i dagsläget har så knappa resurser att den medlemsservice distriktet förmår erbjuda sina marthor beskrivs som minimal. I flera, men inte alla distrikt uppges att man nog diskuterat nyttan med att överhuvudtaget ha ett distrikt. För att citera ordförande för ett sådant distrikt: ”det upplevs som ett onödigt mellansteg i dessa tider, då e-posten går så lätt och direkt. Men meningarna är delade och tills vidare har vi inte gjort några försök att ändra på systemet”. I andra distrikt har man inte diskuterat frågan, medan marthadistriktet i Åboland framöver kommer att stärkas något i och med att distriktet får en egen verksamhetsledare (halvtid); pengar för detta fick distriktet av en stiftelse, inte av Marthaförbundet.

Sammanslagningar av två eller flera distrikt förefaller inte vinna något gehör. Få distrikt förefaller alls diskutera frågan. Ändå medger t.ex. ordförande för Karlebynejdens marthadistrikt att en samgång med Jakobstadsnejdens marthadistrikt inte vore helt omöjlig ur t.ex. rent geografisk synpunkt. Samgång upplevs ändå inte aktuellt.