Bättre intressebevakning med hjälp av ny tvåspråkig takorganisation? Tillkomsten av den tvåspråkiga paraplyorganisationen pio bedömer Svenska pensionärsförbundet att förbättrat förbundets möjligheter till intressebevakning och väl motsvarar förbundets profil som ”tredje sektorns viktigaste organ för påverkan i äldrefrågor på svenska i Finland”. pio grundades i juni 2006 av Eläkeliitto, Eläkeläiset, Eläkkeensaajien keskusliitto, Kansallinen senioriliitto, Kristillinen eläkeliitto och Svenska pensionärsförbundet. Organisationen sysslar i första hand med just intressebevakning. Vad skulle då hända ifall det finlandssvenska centralförbundet spf helt upphörde med sin verksamhet? Inom spf bedömer man det som osannolikt att de svenskspråkiga pensionärsföreningarna skulle ansluta sig till finska (eller bilda tvåspråkiga) distrikt, svenskan är mycket stark på lokalnivån, trots att spf:s centralnivå samarbetar med sina finska motsvarigheter. Verksamhetsledaren tror ändå inte att det skulle uppstå något ersättande finlandssvenskt centralförbund – snarare skulle det kanske bildas regionala förbund på en del håll. En sådan splittring skulle sannolikt inverka negativt på särskilt den finlandssvenska intressebevakningen.
Synpunkter från fältet Synpunkter på förbundets organisationsstruktur Vad gäller Svenska pensionärsförbundets organisationsstruktur förefaller svenskspråkiga pensionärsdistrikt åtnjuta starkt understöd bland de föreningsaktiva, eventuellt med undantag av sådana orter där den organisation man oftast samarbetar med är den egna lokala pensionärsföreningens finskspråkiga motsvarighet. I Österbotten, där det finns en etablerad distriksorganisation sedan årtionden tillbaka, förefaller föreningarna förhållandevis nöjda med såväl distrikt som förbund. I Åboland däremot bedömer den nytillträdda ombudsmannen att de lokala föreningarna där är något missnöjda med den service de hittills fått från spf och kanske anser att spf synts dåligt till i Åboland. Framöver önskas mer valuta för föreningarnas medlemsavgifter till förbundsnivån. Denna bedömning verkar riktig mot bakgrund att det också är främst här som föreningarna uttalar försiktig kritik mot den andel av medlemsavgiften (7 euro per medlem) som alltid tillfaller förbundsnivån. Förbundets verksamhetsledare bedömer i sin tur att det krävs mycket diploma-
–
74 –
