Arbetsförmedlingen och SKR visar på ett stort rekryteringsbehov inom vården kommande år, 35 000 undersköterskor saknas. Vidare ser man att det inte görs tillräckligt av arbetsgivarna för att locka till sig och behålla den personal man redan har. Vi vet dessutom från tillgänglig sjukfrånvarostatistik att många undersköterskor ofta är sjukskrivna. Med det i åtanke känns det som att det är hög tid att frigöra en i många avseende outnyttjad resurs inom vården – nämligen patienten!
IDAG SLITER undersköterskor i många fall med tunga förflyttningar helt i onödan. Med rätt utbildad personal och rätt hjälpmedel skulle patienten kunna avlasta dem. Sannolikt skulle även fler förflyttningar kunna utföras av endast en undersköterska under rätt förutsättningar – utan att belastningen på kroppen behöver öka. Om patienten kan medverka, om än aldrig så lite, skall hen göra det! Det påverkar belastningen för undersköterskan på ett mätbart sätt. Vid till exempel vändning i säng minskar den till hälften om patienten ser åt det håll som förflyttningen skall ske, böjer ett ben och spänner sig något!
MED TANKE PÅ HUR få tillgängliga undersköterskor det finns, har vi inte råd att ha en enda undersköterska långtidssjukskriven på grund av belastningsskador. I dagsläget har dessutom flera kommuner svårt att rekrytera arbets och fysioterapeuter vilket ytterligare ökar ansvaret på undersköterskan att
lösa förflyttningssituationer för patienter vars förmågor över dygnet kan variera ganska mycket. Att många kommuner går underbemannade på rehabsidan gör också att de tvingas prioritera hårt bland patienterna och kanske endast lösa de akuta situationer som uppstår dagligen. Vilket innebär att undersköterskan inte får det stöd som behövs för att på ett bra sätt utföra arbetet. Att, i en sådan situation, inte ta vara på patientens resurser fullt ut är en förlustaffär för både undersköterskan och patienten. Vi vet också att alla behöver röra på sig för att hålla sig friska – vi blir sjuka av att vara stilla!
För många patienter är aktivitetsnivån idag nära noll! Det gör dem ännu sjukare och förkortar deras liv samtidigt som de behöver mer hjälp. I många förflyttningssituationer missar man, av tidspress eller okunskap, att engagera patienten. En bra förflyttning kan behöva ta tid men ger många vinster; minskad belastning för
undersköterskan, större delaktighet och kontroll för patienten, fysisk aktivitet för patienten, fördröjd försämring – listan kan göras hur lång som helst.
Med hög kompetens inom förflyttningskunskap och med rätt hjälpmedel tillgängliga kan vi dessutom frigöra resurser då undersköterskan kan arbeta självständigt med många förflyttningar - istället för att vara två.
Det finns en tradition av att i tider med ekonomisk knapphet spara in på utbildning för personalen – det är dags att tänka om –skall vi klara framtidens vård och omsorg så gäller det att utbilda personalen så att de får rätt förutsättningar för att orka fortsätta med sitt beundransvärda arbete med att vårda oss alla!
Vill du veta mer om HMC-metoden och HMC Sveriges utbildningar?
Besök hemsidan: • hmcsverige.se •
” Om patienten kan medverka, om än aldrig så lite, skall hen göra det! ”
06 Statsbidrag gick tillbaka
Pengar till äldreomsorgslyftet kom inte till användning i kommunerna.
08 Lagförslag får nobben
Många remissinstanser är kritiska till förslaget om en äldreomsorgslag.
12 Intervjun
För äldreminister Anna Tenje (M) är ledarskapet nyckeln till förändring.
15 Goda chefer visar omtanke
En bra chef styr med visioner och är en god förebild, visar ny forskning.
16 Hög utbildningsnivå gav pris
Hemtjänsten i Gnosjö får högsta betyg i seniorernas rankning.
18 Fokus: Personalbristen
I Överum satsar man på att få fler män att börja jobba i äldreomsorgen.
30 Matglädje motar undernäring
I Sigtuna har all personal fått utbildning i nutrition och måltider.
36 Podd-duon lär ut om demens
Liselotte Björk och Kerstin Angvik driver podden Demensdialogen.
41 Om arbete och åldrande
Undersköterskan Anki Sehlstedt har skrivit en bok om sitt jobb och liv.
42 Panelen
Fyra medarbetare svarar på aktuella frågor om hur de jobbar.
49 Så gör vi
Taktil massage är ett stående inslag
på Hattstugan för alla som vill.
50 Krönika: Ingmar Skoog.
Det finns många sätt att mäta kvalitet i äldreomsorgen. Man kan exempelvis fråga personalen vad som är bra och mindre bra på deras arbetsplats. Men får man ett helt ärligt och rättvisande svar när det råder ett anställningsförhållande?
Att personer som uttalar kritik mot sin arbetsgivare kan råka illa ut har vi sett många exempel på genom historien – och i närtid. Man kan också fråga de äldre själva, det som kallas brukarundersökningar. Varje år skickar Socialstyrelsen ut stora batterier av frågor till alla som har äldreomsorg. Förra året svarade 59 procent av dem med hemtjänst. På säbo var svarsfrekvensen 43 procent. Är det mycket eller lite? Om man betänker att bara 14 procent på säbo och 54 procent med hemtjänst svarade helt själva kan man fundera på vad svaren egentligen säger.
I en forskningsöversikt från FOU Väst påpekas att brukarundersökningar inte görs efter evidensbaserade arbetsmetoder. Därför är det svårt att dra några säkra slutsatser av svaren. Vi vet också att även hårt kritiserade enheter i äldreomsorgen kan få höga betyg när omsorgstagarna tillfrågas. Redan 2011 visade en granskning att flera vårdinrättningar som tvingats stänga på grund av låg kvalitet fått minst lika höga och i vissa fall till och med högre nöjdhetssiffror än andra. I boken Hemtjänstmaffian (2021) visar journalisterna Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson flera exempel på att
dålig omsorg och rent fusk blir osynligt i undersökningarna. Tre av tio fuskföretag hade 100 procent nöjda brukare! Att gå på hårda fakta kan vara en säkrare väg. Varje år rapporterar varje kommun in 6000 uppgifter, så kallade nyckeltal, till Socialstyrelsens Öppna jämförelser och databasen Kolada. Där kan man exempelvis utläsa att en hemtjänsttagare i Hallsberg i snitt får hjälp av 25 personer under en 14-dagarsperiod. I Salem klarar man samma sak på 6 personer.
Det finns gott om liknande otvivelaktiga uppgifter som vittnar om gigantiska skillnader mellan kommunernas äldreomsorg. Även mellan enheter i samma kommun kan olikheterna vara osannolikt stora. Därför blir jag besviken när vår nya äldreminister Anna Tenje (M) i det närmaste blir svarslös när jag frågar henne vad hon tänker göra åt den usla likvärdigheten i äldreomsorgen. Några skärpta krav på huvudmännen har hon i alla fall i dagsläget inga planer på att ställa. Läs hela intervjun med henne på sidan 12.
CHEFREDAKTÖR: Karin Södergren karin.sodergren@ gothiakompetens.se
ANSVARIG UTGIVARE: Bo Westerdal bo.westerdal@ gothiakompetens.se
GRAFISK FORM: Content Innovation
TRYCKERI: Exakta, 2023
ISSN 1403-7025
OMSLAGSFOTO: Sara Winsnes
KONTAKTA OSS:
Redaktionen: 073-0223998
Prenumeration: 08-462 26 70 aldreomsorg@ gothiakompetens.se
Kundtjänst: 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se
ANNONSER:
Karin Westlund, 070-812 70 72 karin.westlund@ gothiakompetens.se
Växel: 08-462 26 60 Adress: Box 22543, 104 22 Stockholm E-post: info@gothiakompetens.se
BESÖKSADRESS: Kungsholmstorg 5, Stockholm
Tidningen Äldreomsorg vänder sig till dig som arbetar inom äldreomsorgen. Från 2023 kommer den ut två gånger per år.
Tidningen Äldreomsorg är en del av Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskaps förmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg.
Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling – för en bättre dag på jobbet.
Medlem i:
Chefredaktör
Det pratas ofta om ett hållbart arbetsliv men vi pratar hellre om ett hållbart liv. Ett liv där du har energi kvar även efter arbetspassets slut, till allt och alla du bryr dig om.
Promasmetoden har hjälpt tusentals företag och organisationer att få ner antalet sjukskrivningar, skapa en harmonisk och hälsosam arbetsplats samt hitta balans i livet. Balans som inte bara får dig att må bra och ha mer energi på jobbet, utan även utanför.
Läs mer, scanna QR-koden!
NI SOM TAR HAND OM VÅRA ÄLDRE, LÅT OSS TA HAND OM ER
”En stunds återhämtning ger viktig energi för resten av dagen - både på och efter jobbet.”
Ingela Unosson, konceptansvarig Attendo Maria Winkvist
ÄLDREOMSORGSLYFTET. Bara 42 procent av de 3,3 miljarder som förra regeringen satsade 2021 för att höja utbildningsnivån för personalen inom äldreomsorgen användes. Kommunerna rekvirerade nästan hela beloppet men skickade sedan tillbaka mer än hälften av pengarna till staten. Det visar Socialstyrelsens utvärdering.
Orsakerna uppges vara svårigheter att hitta vikarier när den ordinarie personalen är på utbildning.
Dessutom ledde pandemin till extra hög frånvaro vilket ytterligare försvårade för kommunerna att skicka personal på utbildning. Även brist på utbildningsplatser och i vissa fall låg efterfrågan hos personalen uppges ha spelat in.
– Snälltolkar man det så beror det ganska mycket på en kronisk underbemanning inom äldreomsorgen och det är svårt att få in vikarier även om man skulle vilja det, kommen-
terar Barbro Andersson, Kommunal, till Dagens Nyheter.
Bara 39 av 290 kommuner använde hela det rekvirerade beloppet, tre kommuner återbetalade hela summan. Privata utförare tog del av pengarna i 70 kommuner.
Från 2021 utvidgades äldreomsorgslyftet från undersköterskor och vårdbiträden till att även gälla första linjens chefer och kompetenshöjande kurser för all personal. Utvärderingen visar att 565 chefer påbörjade en ledarskapsutbildning och drygt 16 000 påbörjade en kurs med hjälp av de statliga pengarna. Förra året tilldelades kommunerna 1,7 miljarder kronor till utbildningssatsningar. Lika mycket finns att söka i år. Därefter är satsningen över.
UNDERSÖKNING. I nära sju av tio kommuner råder personalbrist i äldreomsorgen. Det visar en kartläggning från tidningen Kommunalarbe taren som bygger på svar från 82 procent av landets kommuner.
Personalkrisen har i sin tur lett till att övertiden för personalen ökat kraftigt i hälften av kommunerna. Totalt fördubblades antalet övertidstimmar sommaren 2019 jämfört med sommaren 2022.
– Det händer varje vecka att vi inte hinner hjälpa vårdtagarna på toaletten så det blir olyckor. Det är så kränkande för de gamla. Man går från jobbet med en klump i magen varje dag, säger vårdbiträdet Jonna Nyström på Herrhagsgårdens äldreboende i Falun till tidningen.
SÄBO. Stockholms stad tar tillbaka fyra äldreboenden i kommunal regi, rapporterar Dagens Nyheter. Det handlar om avtal som löpt ut, enligt Torun Boucher (V), Stockholms nya äldreborgarråd.
– Vi behöver ha större rådighet över äldreomsorgen, vi har varken tillräckligt inflytande eller kontroll i dag, säger hon med tillägget att valfriheten kommer att finnas kvar.
Av Stockholms 148 äldreboenden drivs 30 i kommunal regi.
IVO. Av de 37 kommuner som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) hittills granskat har samtliga fått kritik för brister på särskilda boenden för äldre, rapporterar TT. Inspektionerna inleddes under pandemin med granskningar av bland annat journalföringen. Efter omfattande kritik beslutade IVO att göra uppföljningar och en fördjupad tillsyn i alla 283 kommuner som har säbo i egen regi. Kritiken gäller bland annat otillräcklig kompetens hos personalen, dålig kunskap i svenska språket och bristfällig dokumentation.
Granskningarna fortsätter och beslut fattas löpande.
I ett naturskönt parkområde bland lummiga äppelträd ligger Lunnagård. Här är vi specialister på att ta hand om personer med demenssjukdom och psykisk funktionsnedsättning. De som bor hos oss har ofta en komplex sjukdomsbild och är utåtagerande eller oroliga. Med vår erfarna personal och fokus på professionell vård har vi under åren lyckats bra med personer som tidigare inte passat in på andra boenden.
Vi ser alltid människan bakom diagnosen och gör vårt yttersta för att alla som bor hos oss ska få en medmänsklig omvårdnad - helt anpassad efter deras behov och förutsättningar. Det gör att vi är särskilt bra på att ta hand om människor som dessutom har en bakgrund i långvarigt missbruk eller som av andra anledningar inte passar in i den traditionella äldreomsorgen. De som bor hos oss är från 50 år och uppåt.
Vår personal har lång erfarenhet av omvårdnad av personer med komplexa diagnoser. Med regelbunden
VÄLKOMMEN ATT KONTAKTA:
Verksamhetschef Sofie Schiller för placeringsförfrågan: sofie.schiller@lunnagard.se
Tel: 0702-31 55 30
reflektion och diskussion kring bemötande lever vi efter mottot “med hjärtat i vården”. Vi är Silviacertifierade vilket innebär att all vår personal genomgått ett utbildningsprogram i Silviahemmets regi.
Lunnagård ligger vackert beläget i utkanten av Eksjö på småländska höglandet. Våra lokaler är handikappanpassade och vi har generösa utrymmen för gemenskap och aktivitet. I vår herrgårdsliknande parkmiljö samsas äppelträd med boulebana och stora grönytor.
Lunnagård har tillstånd från Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) för både permanentoch korttidsboende enligt 7 kap. § 1p.2 och 3 i Socialtjänstlagen. Man tar emot män och kvinnor med psykisk funktionsnedsättning eller demenssjukdomar - antingen för en permanent placering eller också en korttidsvistelse. Verksamheten tar emot personer från 50 år och uppåt.
REMISSVAR. En ny lag riskerar att skapa oklarheter kring vilken lagstiftning som gäller och försvåra biståndsbedömningen, skriver Sveriges Kommuner och Regioner i ett remissvar till regeringen om förslaget till äldreomsorgslag.
– Mer statlig detaljstyrning är inte lösningen utan riskerar snarare att låsa in gamla arbetssätt, säger Peter Danielsson (M), SKR:s
ordförande, i ett pressmeddelande.
Även Nationellt kompetenscentrum för anhöriga är skeptiskt. Hellre en förstärkning och förtydligande av befintliga lagar, anser man. Det blir också tummen ner för idén att den nya lagen ska ha en åldersgräns på 65 år.
Även Akademikerförbundet SSR som bland annat organiserar biståndshandläg-
gare avstyrker förslaget och påpekar att lagen riskerar att dela äldreomsorgen i två lagar och ställa målgrupper mot varandra. Man tycker inte heller att äldre personers behov av hjälp och stöd alltid ska betraktas som äldreomsorg. ”Det, om något, är ålderism”, skriver SSR.
Kommunal, som organiserar omsorgspersonalen, instämmer i många av lagförslagen men är kritisk till att det inte finns något med om riktlinjer för bemanning.
Fackförbundet Vision gillar idén att det ska finnas lagkrav för chefers förutsättningar att utöva ett aktivt ledarskap men efterlyser en nationell kompetensstandard för äldreomsorgens chefer.
ARBETSTID. Från den 1 oktober i år gäller minst 11 timmars vila mellan arbetspassen, enligt en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Regioner och de fackliga parterna. Att sluta jobbet klockan 21 eller 22 och börja jobba igen klockan 7 följande morgon, vilket är vanligt inom äldreomsorgen, blir inte längre möjligt. Dygnsvilan får inte heller läggas ihop med veckovilan. Förändringen är en anpassning till EU:s arbetstidsdirektiv. Undantag kommer bland annat att få göras vid oförutsägbara händelser. ”Regelbunden vila är enligt forskningen en förutsättning för ett hälsosamt och hållbart arbetsliv.” skriver SKR på sin hemsida. Läs mer på skr.se och kommunal.se. Sök på ordet ”dygnsvila”.
HEMTJÄNST. Göteborgs nya kommunala styre (S, V och MP) meddelar att de tänker skrota LOV i hemtjänsten och ta tillbaka mer äldreomsorg i kommunal regi.
– Vi vill freda välfärden och tar nu ett första steg genom att påbörja avvecklingen av det misslyckade LOV-experimentet, skriver företrädare för de tre partierna i en debattartikel i Göteborgs- Posten.
PÅ GÅNG. Sju procent av landets kommuner har redan infört språktester för personalen i äldreomsorgen och sex procent är på gång. Det visar en kartläggning som Kommunalarbetaren har gjort som besvarades av 79 procent av kommunerna.
HEMTJÄNST. Jobba 85 procent men få betalt för 100 procent. Det är ett grepp som hemtjänsten i Degerhamn på södra Öland testar för att locka nya medarbetare. Såväl fast anställda som långtidsvikarier omfattas av satsningen, rapporterar Dagens Medicin.
Personer med nedsatt syn slutar ofta att läsa sin dagstidning. Men för den som vill fortsätta att hänga med i sin samtid finns taltidningen som en bra möjlighet att hålla sig uppdaterad.
Taltidningar fyller en viktig funktion för många personer. När vissa sammanhang försvinner i ens tillvaro så känns det ofta viktigt att kunna hålla sig uppdaterad genom att fortsätta hänga med i nyhetsflödet, särskilt för en person som i många år läst morgontidningen varje dag, säger Lars Reisdal, bibliotekarie i Vellinge kommun.
Den som prenumererar får dagligen sin taltidning direkt till sin dator, mobil eller en taltidningsspelare. De allra flesta stora dagstidningar finns som taltidningar, så utbudet är stort för den som inte längre kan läsa tidningen själv. En funktion som många uppskattar är möjligheten att själv reglera uppläsningshastigheten, vilket gör det enkelt att följa med i nyhetsflödet även om man vill lyssna i ett något lägre tempo. Det bidrar till att göra taltidningen till ett bra alternativ för personer med läsnedsättning.
– Om man behöver en taltidning så tar man kontakt med den tidning man vill ha och begär att bli taltidningsprenumerant. Därefter kan man kontakta sitt lokala bibliotek, som även kan leverera talböcker direkt till taltidningsspelaren. Personer som vill ha hjälp att komma igång med att lyssna på taltidningar kan få utbildning och installationshjälp av en instruktör från Taltidningshjälpen, säger Lars Reisdal.
Det är en stor fördel att ha en anhörig som kan engagera sig i taltidningslyssnandet. De kanske kan vara med på genomgången med instruktören och lära sig hur spelaren fungerar. Många personer som börjat lyssna på taltidningar väljer så småningom också att börja lyssna på talböcker.
En stor fördel med talböcker är att jag som bibliotekarie kan ladda in nya direkt i användarens spelare, utan att de behöver besöka biblioteket. Detta uppskattar många, säger Lars Reisdal.
Foto: Vellinge kommun, Elliot Elliot.Vi lagar maten, ni skapar måltiden! På Dafgårds lagar vi god mat till många människor.
Vi hjälper er att skapa en måltidsupplevelse som leder till glädje och gemenskap. Vår mat har sin bas i svensk husmanskost vilket ska anspela på smaker vi minns och väcka minnen till liv. Målet är att måltiden ska vara en guldkant i tillvaron för alla som äter vår mat.
Smaken tummar vi aldrig på. Därför lagar vi all vår mat från grunden i vårt stora kök i Källby. Med råvaror av hög kvalité och ett brett hållbarhetstänk vill vi skapa måltidsglädje.
Vi vill även ge dig en trygghet i god spårbarhet genom våra professionella inköpare och våra egna laboratorier.
god mat för alla
- från köket i Källby
Den som får Alzheimers sjukdom lämnas ofta med många obesvarade frågor. Vart ska jag vända mig när jag behöver hjälp? Kan jag själv påverka min hälsa?
Svenskt Demenscentrum har tagit fram Min pärm för personer som nyligen fått en alzheimerdiagnos. Den innehåller konkreta tips och råd för att kunna leva ett så bra liv som möjligt.
Beställ Min pärm på webben: demenscentrum.se/Min-parm
Nectar levererar verksamhetssystem �ll vård- och omsorgssektorn inom flera verksamhetsområden som stödjer lagrummen SoL, LSS och HSL.
När du väljer Nectar som samarbetspartner tar du e� stort steg i rä� riktning för a� hantera de komplexa krav och specifika behov som finns inom välfärdssektorn.
Effek�v dokumenta�on utan dubbelarbete. Egenkontroller, sta�s�k och rapporter nås med e� knapptryck som underlä�ar arbetet med det systema�ska kvalitetsarbetet.
Exempel på funk�oner i idok:
ICF/KVÅ
Läkemedelshantering
Delegering med koppling �ll KVÅ
Mätvärden/vitala parametrar
Riskbedömningar
Drogtester
Avvikelsesystem
Anhörigportal
Kundportal
Avtal/Fakturering
CRM
Ledningssystem för systema�skt kvalitetsarbete
Du väljer, vi levererar!
Nectar Systems AB Växel 0451-893 00
Fredentorpsgatan 15, 281 47 Hässleholm
Många ser äldreomsorgen som ett genomgångsarbete. Det vill vi ändra på. Men det kanske allra viktigaste för att höja statusen är att stärka ledarskapet.
Enhetschefer i äldreomsorgen har i genomsnitt 50 medarbetare att basa över. Behövs det en reglering för att minska antalet medarbetare per chef?
Vad är det viktigaste att göra för att höja kvaliteten i äldreomsorgen?
– Att lösa kompetensförsörjningen och kompetensutvecklingen av omsorgspersonalen. Det gäller att få fler att stanna i yrket och fler att söka sig dit. Vad kan staten göra för att det ska bli verklighet?
– Vi tittar just nu på hur vi kan skruva på stödet till kommunerna för att få mest utbildning och flest utbildade för pengarna. Det gäller att det statliga bidraget korrelerar med kommunernas behov som kan se mycket olika ut.
Bara 42 procent av pengarna till äldreomsorgslyftet användes av kommunerna 2021. Vad behöver göras för att nästa omgång ska blir mer träffsäker?
– Det är den analysen som pågår just nu. Men en ökad flexibilitet hur det kan användas och mer likvärdiga förutsättningar för privata och kommunala utförare är några saker som jag tror kan förbättra läget. Kommer det nya bidraget att finnas på plats när äldreomsorgslyftet tar slut vid årsskiftet?
– Det är min förhoppning, men precis som med allt annat som kostar blir det en förhandling inom regeringskansliet. Men på min prioriteringslista finns det här väldigt högt upp.
När tror du att all personal inom äldreomsorgen kommer att ha adekvat utbildning?
– Det kan jag inte säga. Det är kommunerna som har huvudansvaret för detta.
Hur och när kommer det att märkas i äldreomsorgen att Sverige har fått en ny regering?
– De utredningar vi har kickat i gång har ännu inte gett resultat. Det är ett långsiktigt arbete och ingen quick fix. Men vi har nyligen förstärkt stödet till Svenskt Demenscentrum och till Kompetenscentrum för välfärdsteknik.
Hur ska statusen för äldreomsorgens personal öka?
– Undersköterska blir snart en skyddad yrkestitel. Det tror jag kan ha stor inverkan på attraktiviteten i yrket. Det är också viktigt att renodla arbetsuppgifterna så att man jobbar med det man faktiskt är utbildad för.
Hur kan det göras?
– På många håll har man börjat anställa andra yrkesgrupper för att sköta städning och handling. Det tycker jag är en sund och bra prioritering. Jag ser också gärna fler karriärvägar med möjlighet att specialisera sig. Att man får större ansvar som också visar sig i lönekuvertet har visat sig lyckosamt för att behålla personal i andra yrken.
– Det utesluter jag inte, men där har vi inte landat ännu. Frågan finns med i utredningen om en äldreomsorgslag som vi nu tittar på. Men eftersom det ser så olika ut beroende på hur man organiserar sig i kommunerna så tror jag att man ska akta sig för att från statens sida ha en alltför rigid uppfattning om hur det ska vara. Men det är självklart så att man inte ska ha för många under sig. Då blir det svårt att utföra sitt ledarskap.
Så vad behöver göras för att stärka ledarskapet?
– Vi ska satsa på kompetens- och ledarskapsutbildningar. Inom en och samma kommun kan det skilja stort mellan hemtjänstgrupper och äldreboenden. På det ena stället fungerar det bra, personalen stannar och de äldre trivs, men inte på det andra. Det har sin grund i ledarskapet. Det sätter kulturen på arbetsplatsen, i bemötandet och hela upplevelsen.
Ett förslag om en äldreomsorgslag har nyligen varit ute på remiss. Behövs en sådan lag?
– Vi behöver stärka svensk äldreomsorg och det finns väldigt goda förutsättningar att göra det inom den befintliga socialtjänstlagen. Precis som de flesta remissinstanser svarat är jag inte intresserad av att få en dubbellagstiftning. Det skulle riskera att äldre hamnar mellan stolarna i än högre grad. Det finns många sätt att stärka svensk äldreomsorg utan en helt ny lag.
Under pandemin blottlades stora brister i landets äldreomsorg. Hur ska äldreomsorgen klara nästa pandemi bättre?
– Kommunerna, regionerna och även staten är väldigt mycket bättre förberedda nu inför en eventuell ny pandemi. Krismedvetenheten har
Bättre ledarskap, mer utbildning, språkkrav och ökad medicinsk kompetens. Så hoppas äldreminister Anna Tenje (M) lyfta landets äldreomsorg.Text: Karin Södergren Foto: Kristian Pohl
”Vi är bättre förberedda nu inför en eventuell ny pandemi.”
Ålder: 45
Aktuell: Äldre- och socialförsäkringsminister
Bakgrund: Kommunstyrelsens ordförande i Växjö 2017–2022, riksdagsledamot 2006–2010, sitter i Moderaternas partistyrelse sedan 2015, magisterexamen i statsvetenskap Bor: I Växjö
Familj: Maken Jonas Tenje, två barn 11 och 14 år.
Fritid: Familjen, skogspromenader med hunden, en labradoodle.
ju ökat markant. Men det gäller att kommunerna övar på olika scenarier med de mest utsatta – barn och äldre – i åtanke.
Håller du med Coronakommissionen om att äldreomsorgen behöver högre grundbemanning?
– Det viktigaste är att ha rätt bemanning och fler med rätt utbildning. Sedan måste man jobba på nya sätt och välkomna välfärdstekniken som ett komplement. Den kan bygga upp trygghet och öka självständigheten för äldre och även öka möjligheten att bo kvar hemma längre. Det lättar också trycket på bemanningen.
En högre grundbemanning kan ge en bättre arbetsmiljö som kan locka fler till yrket. Hur ser du på den möjligheten?
– Givetvis behöver arbetsmiljön i äldreomsorgen bli bättre, man behöver vara en attraktiv arbetsgivare. Fler behöver också få möjligt att gå från deltid till heltid.
Det skulle lösa bemanningsfrågan i hög utsträckning enligt SKR. Man behöver jobba på många olika sätt. Vad tänker regeringen göra för att öka den medicinska kompetensen i äldreomsorgen?
–Vi vill se över och utreda möjligheten att ha kommunala läkare. Om vi sedan landar i att vi ska ha det eller göra på något annat sätt är sekundärt. Det viktigaste är att man stärker den medicinska kompetensen. Och det gäller inte bara läkare utan även sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Enligt Tidöavtalet ska språkkrav införas för personal i äldreomsorgen. Hur ska det gå till?
– Vi ska utreda hur ett eventuellt språkkrav kan se ut och hur det kan lösas på ett smart och smidigt sätt.
Många kommuner jobbar redan med detta. Det gäller att hitta de goda exemplen där man lyckats väl med både att ge personalen utbildning och höja nivån på språkkunskapen. Det är oerhört angeläget att våra äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda. I dag är skillnaderna i äldreomsorgens kvalitet stora över landet. Vilka krav behöver ställas på kommunerna från statens sida för att likvärdigheten ska öka?
– Det handlar väldigt mycket om att jobba med ledarskapsfrågan. När det gäller personalkontinuitet handlar det mycket om schemaläggning och att vara en attraktiv arbetsgivare. Men framför allt gäller det att fler måste utbilda sig inom yrket.
Så att ställa krav på kommunerna för att få en mer likvärdig äldreomsorg är inte aktuellt?
– Den delen får vi återkomma till lite längre fram. Jag är inte beredd att här och nu säga hur det skulle se ut i sådana fall.
”Det handlar väldigt mycket om att jobba med ledarskapsfrågorna.”
DEMENS. Personer med demensdiagnos som bor hemma är inte lika delaktiga i valet av hjälpmedel som andra med hjälpmedel. De har heller inte lika stor nytta av sina hjälpmedel. Det visar en studie från Högskolan Dalarna som bland annat undersökt erfarenheter av minnesstöd, hörapparater, kommunikationstavlor, talboksskrivare, spisvakter, toalettförhöjare, rullstolar och rullatorer.
HJÄLPMEDEL. Rullstol som hjälpmedel ökar inte risken för frakturer hos äldre. Det visar en ny studie från Sahlgrenska akademin. Tidigare har bedömningen varit att risken för frakturer ökar när personer med rullstol inte
längre belastar benen och därmed får skörare skelett.
Resultaten visar att äldre sköra personer som använder rullstol får hälften så många frakturer som de som går med eller utan andra hjälpmedel. För benskör-
hetsfraktur och höftfraktur var skillnaderna mellan grupperna ännu större. Även risken för fallskador var mindre för rullstolsanvändarna.
Studien bygger på 55 000 personer med rullstol.
LEDARSKAP. En bra chef inspirerar med hjälp av visioner, är en god förebild, stimulerar till nya idéer och visar omtanke. Det är slutsatserna i en ny forskningsöversikt från Myndigheten för arbetsmiljökunskap som bygger på 30 vetenskapliga studier om ledarskapets betydelse för medarbetarnas välbefinnande och prestation.
Når chefen upp till de fyra kriterierna har hen troligtvis det som i forskarsammanhang kallas transformativt ledarskap. För att komma dit behöver organisationen se över chefens egen arbetsmiljö, enligt översikten. Antalet medarbetare får inte heller vara för stort.
– Chefer är inte mer än människor. Blir de alltför stressade reagerar de med att fly eller fäkta precis som alla andra. Chefer som mår bra har lättare för att engagera och motivera personalen, vilket gynnar organisationen, säger forskaren Susanne Tafvelin till Sunt arbetsliv.
Att vara en god förebild innebär bland annat att leva som man lär och vara någon det går att lita på. Chefen behöver också ge handlingsutrymme och förutsättningar för medarbetarna att hitta egna vägar mot målen. Omtanke innebär att finnas till hands, ge sig tid att lyssna och coacha personalen.
– Det är viktigt att öka äldre personers delaktighet i val av hjälpmedel för att öka nyttan med dem, säger forskaren Johan Borg till forskning.se
AVHANDLING. Var tredje äldre person har ostadig gång. I ungefär hälften av fallen finns en neurologisk orsak till svårigheterna. Av dessa har omkring varannan något som kallas generellt ostadig gång som i vissa fall kan kopplas till en diagnos med större mängd ryggmärgsvätska i hjärnan. Det visar en avhandling från Umeå universitet.
Men behandling för att minska ryggmärgsvätskan i hjärnan finns. För att öka välmåendet är det därför viktigt att utreda orsakerna till gångproblemen, påpekar forskaren Jenny Larsson.
Låg personalomsättning och hög utbildningsnivå bidrar till att Gnosjö är bäst i landet på hemtjänst, enligt en rankning.
– I små kommuner hjälps vi åt för brukarens bästa, säger enhetschefen
Elisabeth Linderos.
Lokalen på Holmavägen i Hillerstorp är samlingsplats för delar av hemtjänstpersonalen i Gnosjö. Några av undersköterskorna har jobbat i kommunen sedan slutet av 1980-talet.
– Vi har låg personalomsättning. Det skapar trygghet både i personalgruppen och bland våra hemtjänsttagare, säger Elisabeth Linderos, enhetschef inom hemtjänsten i Gnosjö.
All hemtjänstpersonal är anställd på heltid och sedan väljer de själva hur många procent de vill arbeta.
– Jag tror att valmöjligheten bidrar till att många stannar. Familjesituationen varierar och gör att en del behöver gå ner i tjänst, medan andra behöver jobba heltid för att få ihop ekonomin, säger Elisabeth Linderos.
SPF Seniorerna utsåg nyligen Gnosjö till landets bästa hemtjänstkommun.
Organisationen har skapat ett hemtjänstindex som bygger på 40 olika parametrar, bland annat synpunkter från anhöriga. Gnosjö fick bra utdelning inom flera områden, framför allt när det gäller utbildningsnivå och låg personalomsättning.
– Jag tar det som ett kvitto på att vi jobbar åt rätt håll och att personalen är duktig. Att våra brukare är nöjda ser
vi även i andra undersökningar, bland annat när det handlar om vilket bemötande brukarna tycker att de får av våra medarbetare.
Kontinuerlig vidareutbildning är avgörande för att hålla en god kvalitet i verksamheten, framhåller Elisabeth Linderos.
– Hemtjänsten är i ständig utveckling och det gäller att hänga med. Många äldre bor kvar länge hemma och det gör att våra medarbetare kan behöva nya kunskaper om särskilda sjukdomar eller till exempel sondmatning. Tekniken är ett annat område
där behovet av uppdatering är stort.
När socialförvaltningen annonserade efter sommarvikarier i äldreomsorgen var det med frågan: Vill du jobba i Sveriges bästa hemtjänst?
– Flera av dem som svarat på annonsen tycker att det är väldigt roligt att vår hemtjänst blir uppmärksammad.
Vi har också fått gratulationer från många företag i kommunen.
Finns Gnosjöandan även i hemtjänsten?
– Ja, i små kommuner hjälps vi åt för brukarens bästa. Här är man inte heller så anonym. Mina medarbetare vet ofta att de brukare de går till är farmor eller farfar till någon de känner, säger Elisabeth Linderos.
Hemtjänstindex har skapats av SPF Seniorerna och mäter kvaliteten för fyrtio parametrar inom fyra områden:
Information: Hur väl kommunen klarar att nå ut med den. Biståndshandläggningen: Bland annat flexibilitet och utbildningsnivå.
Utförande: Bemötande, personalkontinuitet. Stöd och utveckling: Rutiner för anhöriga och liknande.
Bedömningarna bygger på offentlig statistik och äldres synpunkter.
Läs mer på hemtjanstindex.se
”Jag tror att det är valmöjligheten som bidrar till att många stannar.”
Lönenivå för enhetschefer i äldreomsorgen, genomsnitt:
Hela landet: 44 600 kr/mån (2021)
24,3 st
(Hela landet: 50 st) 1
Dokumenterade brytpunktssamtal med närstående:
83,8%
Hela landet: 81,1%
Andel tillsvidareanställd omsorgspersonal2: 88%
Hela landet: 81% (2021)
Andel heltidsanställd omsorgspersonal 2: 100%
Hela landet: 65% (2021)
Omsorgspersonal per boendeplats, vardagar:
0,34
Hela landet: 0,31 (2022)
Antal personal som hemtjänsttagare möter under 14 dagar:
14 st
Hela landet: 15 st
Antal dagar från beslut till första erbjudande om särskilt boende (2022):
Hela landet: 44 dagar (2022)
Så mycket lägger kommunen på äldreomsorgen (2021) 3:
6,5 %
Hela landet: 2,1% (2021)
1. Socialstyrelsens kartläggning 2021.
2. Avser månadsavlönade i äldreomsorgen samt personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning.
3. Avser nettokostnadsavvikelse, dvs avvikelse i procent mellan nettokostnad och den förväntade kostnaden efter att hänsyn tagits till kommunens
Andel äldreomsorg i privat regi: 0%
Hela landet: 7,9 % (hemtjänst) 8,4% (säbo)
förutsättningar, exempelvis andel äldre, nyanlända etc. En hög siffra indikerar att kommunen satsar mer pengar än statistiskt förväntat på äldreomsorgen. En låg siffra eller minussiffra indikerar motsatsen. ”Hela landet” avser ett genomsnitt för samtliga kommuner. Källor: Gnosjö kommun, Kolada, SCB, Senior alert, Svenskt palliativregister
Stora sparbehov väntar äldreomsorgen i Gnosjö. – Vi ska bibehålla kvaliteten i hemtjänsten så långt det bara är möjligt, säger socialutskottets ordförande Stefan Lundell (KD).
Arbetet med den nya budgeten har just börjat och några konkreta förslag om hur man ska få den att gå ihop finns ännu inte.
– Vi ligger alldeles för högt. Det nya pensionssystemet slår hårt mot kommunerna, även om det är positivt för de anställda, säger Stefan Lundell (KD), ordförande i kommunstyrelsens socialutskott.
Ett steg på vägen för att få till ett mer effektivt arbete är att kommunen nyligen tagit beslut om att gå över till Emmabodamodellen, ett koncept som Emmaboda kommun började utveckla på 1980-talet och som sedan spritts i landet. Små arbetsgrupper, hög personalkontinuitet och ett stort eget ansvar för medarbetarna är några av grundpelarna i modellen. – Emmaboda har fått ner sjukskrivningstalen och det hoppas jag att vi också ska lyckas med.
Kommer Gnosjö att klara av att behålla positionen som Sveriges bästa hemtjänstkommun nu när ekonomin sviktar?
– Det är vår ambition. Vi ska ha återrapporteringar regelbundet, både av den ekonomiska utvecklingen och av hur arbetet går och hur brukarna upplever det, säger Stefan Lundell.
TORBJÖRN TENFÄLT
På äldreboendet Ekhamra i Överum har man sedan fem år en uttalad satsning på att rekrytera män. Det har gett resultat. Men resan har inte varit helt enkel.
Jaså, är det dags att skriva om killarna igen.
Två kvinnor ur personalen på Ekhamra boende och hemtjänst i Överum skrattar menande och en av männen, Abdulsattar Herh, skrattar tillbaka.
Ett fåtal män i en kvinnodominerad bransch – eller tvärtom kvinnor i en mansdominerad – väcker alltid engagemang, känslor och diskussioner av typen:
”Vad ska de här att göra?” ”Så bra att de är här!” ”Äntligen blir det jämställt – men inte som förr!”
Anna Södergren är enhetschef för
Ekhamra sedan fem år och den som dragit i gång ”mansvärvningen”.
– Män är en jättepotential för äldreomsorgen. När jag började här på Ekhamras boende och hemtjänst fanns det tre män anställda. I dag är det tio.
Precis som alla chefer inom den svenska äldreomsorgen står hon inför ett både akut och framtida problem. De äldre medborgarna blir allt fler och lever längre. De yngre medborgarna är färre – och allt fler tackar nej till att kliva i omsorgsskorna som undersköterska eller vårdbiträde. Redan nu är det kris.
Bristen på kvinnliga sökande är uppenbar också i den småländska orten Överum, fyra mil nordväst om Västervik. Tillskottet av manlig personal beror främst på att det är män som svarar på jobbannonser, menar Anna Södergren.
– Det finns säkert andra ställen inom äldreomsorgen som av olika skäl har många fler män, men jag har gjort ett tydligt statement: Jag vill att vi ska ha fler män. Vi behöver dem för att möta personalbristen. En bonus är att vi också får en heterogen arbetsplats, vilket är det bästa för alla arbetsplat-
ser. Men det har inte varit någon lätt resa. Motståndet har kommit från flera håll –från befintlig personal, omsorgstagare och närstående.
– Det har absolut blivit bättre, men jag kan fortfarande få frågan av kvinnliga anställda: ”Varför kan du inte anställa medelålders kvinnor som vi inte behöver lära upp?” Och då svarar jag: ”Därför att inga sådana personer söker jobb inom äldreomsorgen.”
Till viss del tror Anna Södergren att skepsisen mot manlig personal handlar om ovana; undersköterskeyrket har alltid varit kvinnodominerat och består ännu till 90 procent av kvinnor. Liksom att den kvinnliga personalen på Ekhamra till en början – när vissa
omsorgstagare inte lät manlig personal hjälpa dem – gick in och gjorde jobbet. Exempelvis var det en kvinna som inte ens tillät att en manlig personal tog av överkastet på sängen, än mindre accepterade att få hjälp med att ta på strumporna.
– I stället fick de kvinnliga medarbetarna gå in, både för att skona brukarna men också för att killarna inte skulle känna sig misslyckade. Tyvärr bidrog det till att förstärka problemet och till att kvinnorna jobbade mer. Så kan man ju inte ha det i en arbetsgrupp. Då måste jag som chef vara tydlig mot alla – personal, brukare och närstående – om vad som gäller.
Tackar man nej till hjälp, tackar man nej till insatsen, hävdar hon.
– Jag rådfrågade till och med socialchefen vad som är förenligt med lagar och förordningar. Självklart ska man göra undantag vid synnerliga skäl, exempelvis om en brukare har erfaren-
heter av sexuella övergrepp eller våld från män. Då får en kvinnlig anställd ta dusch och annan intimare omsorg. Men när det handlar om sådant som att borsta tänder och tömma kateter är jag stenhård.
Och efter ett tag kom förändringen. Viktor Christensen, som var den som inte fick ta på de där strumporna, beskriver hur han fick ”jobba sig in” hos skeptiska hyresgäster: Börja med att bära in matbricka, sedan få bädda, därpå klä på … I dag är han inne på sitt sjätte år inom omsorgen och är färdig undersköterska till jul.
– Jag trivs här. Det är ett lite stres-
90 procent av dem som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Ända sedan den offentliga sektorn svällde på 1970-talet har kvinnor strömmat till vården och klivit i skorna till ett yrkesliv som kräver både hjärta, muskler och hjärna.
Nu fungerar inte matematiken längre. Sveriges befolkning blir allt äldre. Samtidigt har kurvan över nyfödda barn under många år dalat. Färre ska alltså vårda fler.
okej. Det fanns ett hål på arbetsmarknaden och en grupp människor som inte ville något annat än att få arbeta och göra rätt för sig. Det enda jag kan se som utmanande är förstås vissa språksvårigheter. Och att killar från vissa kulturer nästan respekterar äldre för mycket och därför hjälper dem mer än vad som behövs.
Samtidigt kan nysvensk manlig personal möta dubbelt motstånd. I Överum har rasism märkts både från omsorgstagare och personal, enligt Anna Södergren.
sigt yrke, men jag är ganska lugn av mig. Jag tror att det smittar av sig på både brukare och kollegor. Det brukar inte bli särskilt mycket vid-behov-läkemedel mot oro när jag jobbar.
Ny personal som oavsett könsidentitet inte passar att arbeta inom vården får förstås sluta, menar chefen Anna Södergren.
– Men med dem vi tror på måste vi ha is i magen och vänta in, både jag och övrig personal. Och när den kvinnliga personalen ser att killarna faktiskt är bra på sitt jobb behöver de inte ”ha koll” på dem längre.
Att särskilt bereda vägen till omsorgen för nysvenska män – och kvinnor – var en följd av politiska beslut efter flyktingtillströmningen 2015. Anna Södergren, med ett förflutet som chef för flera HVB-hem i grannkommunen Åtvidaberg, ser en poäng i det.
– Den matchningen tycker jag är
Abdulsattar Herh, som jobbar i Ekhamra hemtjänst, kom till Sverige från Syrien 2015. Efter att först ha fått praktik och sedan introduktionsjobb via Arbetsförmedlingen är han fast.
– Det var i början som en del manliga brukare var negativa, särskilt en man som bara pratade om kriget i Syrien och ifrågasatte varför jag kommit hit. Det väckte upp svåra känslor hos mig. Jag pratade med Anna och sa att ”den mannen respekterar inte mig” och då löste hon det så att jag inte behöver åka till just honom.
– Nu fungerar det jättebra med de flesta. Jag är väldigt social och glad av mig och brukarna uppskattar det.
Dessutom är ”Abd” Herh bra på andra sätt för sin arbetsgivare.
– Jag har lockat hit 13 andra att jobba sedan jag började, en av dem är min fru. Hon läser till undersköterska och det har ju inte jag gjort, men vi hjälper varandra. Jag kan sitta bredvid henne när hon pluggar hemma. Och hon kan
”Det är skillnader mellan män och kvinnor, därför är balans bra.”
ringa mig som har mer erfarenhet när hon jobbar och fråga hur hon till exempel ska byta ringen på en stomipåse.
Då förklarar jag det på arabiska.
Som Anna Södergren ser det leder fler män inom omsorgen också till en bättre arbetsmiljö.
– Att jobba inom äldreomsorgen kan vara stressigt och kvinnor stressar ofta upp sig mer. Där ser jag att män kan bidra med lugn.
– Med fler män i arbetsgruppen blir det heller inte lika tjafsigt och tuggigt om allting. Jag upplever att kvinnor kan ha en tendens att förstora upp och göra saker till en ”sanning”. Män är rakare.
Samtidigt brukar det i jämställdhetsdebatten ofta påpekas att föreställningar om mäns och kvinnors eventuella olikheter lätt leder fel. Stressar kvinnor upp sig för att de är kvinnor eller på grund av saker som har med organisationen av arbetet och inflytande över det att göra? Är män lugnare av naturen eller för att de jobbar färre timmar med hushållsarbete när de väl är lediga?
– Jag tror att det är vissa skillnader på män och kvinnor och därför är det bra med en balans, säger Anna Södergren. Men det viktigaste är att alla är lika bra utförare av jobbet och det är också det värvningen av killar här visar.
Att ”Abd” är så snabb med att laga alltifrån trasiga glasögon till radioapparater hos brukarna beror till en del på att det tidigare var hans yrke som vaktmästare och reparatör, men mest tror jag att det handlar om hans personlighet.
Så – hur gör man då för att komma åt den verkligt stora, latenta personalresursen, det vill säga hela gruppen män i Sverige? Liksom alla de kvinnor som i dag ratar omsorgen?
Anna Södergren upprepar det återkommande argumentet apropå äldreomsorgens kris: Rejäla förändringar av arbetsvillkoren.
– I dag vill alla unga ha ett bra jobb – alltså med bra lön, bra arbetsmiljö och goda möjligheter till återhämtning. Och utifrån sett är inte det vad undersköterskeyrket verkar ge. Enligt fackförbundet Kommunal ligger ingångslönen i Västerviks kommun för en undersköterska efter årets höjning på 22 500 kronor före skatt. För en outbildad omsorgspersonal är lönen 20 000 kr.
– Att ha 15 000 kvar efter skatt är inte en skälig lön. Som chef kan jag må dåligt över de låga lönerna. När blir det hälften manlig och kvinnlig personal på Ekhamra?
– Det tror jag inte våra brukare är mogna för på ett bra tag. Ett rimligare mål är 25 procent män och 75 procent kvinnor. Och det är ungefär vad vi har nu.
Var öppen med att alla är välkomna. Var tydlig med vägvalet. Ta diskussioner som uppstår – med personal, brukare och närstående. Peppa och boosta personalen. Fortbilda och ta stöd av språkombud.
”Abd” Herh, 39
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– Jag kom från Syrien med min familj 2015. Där var jag vaktmästare på sjukhus och hade även en egen firma som reparatör av kylar och frysar. Men för att få liknande jobb här måste jag ha en svensk utbildning och jag orkade inte plugga. Så fick jag chans att börja jobba inom hemtjänsten. Och det passar mig så bra! Jag kommer att jobba här till år 2060.
– Brukarna påminner mig om mina egna föräldrar som är kvar i Syrien. Jag jobbar från hjärtat och vill göra allt för att mina brukare ska ha det bra. Exempelvis är det en kvinnlig brukare som aldrig vill ta sina mediciner, men om jag dansar en syrisk dans i fem minuter – då tar hon dem. Andra tycker om när jag sjunger för dem. Jag brukar kalla dem för ”mama” och ”baba”; många uppskattar det, men en del tycker inte om det.
– Dessutom är det här ett jobb som alltid kommer att behövas. Och personligen lär jag mig mycket av de äldre, som har så många kunskaper.
Ser du någon fördel eller nackdel med
Abdulsattar
år: ”Jag stannar kvar till 2060”
Vi frågade sex av männen på Ekhamra hur de ser på sitt jobb i äldreomsorgen.
att vara man inom omsorgen?
– En del vill inte ha män som duschar dem, men oftast brukar det ändra sig när man lär känna varandra. Annars känner jag mig väldigt uppskattad av många och även av mina arbetskamrater.
Bereket Tesfay, 30 år:
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– Jag har jobbat här i tre år, och trivs verkligen inom äldreomsorgen och med att få hjälpa andra människor.
Jag ska börja studera till undersköterska i höst.
Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?
– Många tvekar nog inför den låga lönen. Jag tror att de måste höja den först för att kunna locka fler till äldreomsorgen.
Jonathan Bergström, 21 år:
att få hjälp av en kille, men efter att jag kört ett tag blev de flesta positiva.
det är något som känns bra i kroppen. Dessutom är alla olika individer med olika behov – det är ju det som gör det här jobbet så intressant.
Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– När jag var yngre sa jag till mina kompisar att jag aldrig skulle ta jobb inom äldreomsorgen och ”torka skit”. Sedan behövde jag ett arbete och hamnade här på Ekhamra. Nu är jag fast. Den tacksamhet man får av brukarna och den guldkant man kan ge dem – det känns så bra i hjärtat. Och jag trivs här. Till jul tar jag undersköterskeexamen.
Hur kan man locka fler män till äldreomsorgen?
– Frågan är väl hur man ska locka mer folk till äldreomsorgen? Att hjälpa en brukare är inget ”manligt” eller ”kvinnligt” i sig. Jag tycker man ska släppa synen på att äldreomsorg är ett kvinnoyrke. Kanske borde både killar och tjejer få komma hit och se vad jobbet egentligen innehåller, att ”torka skit” är en sådan liten del av det vi gör.
– Jag tror att man måste nå ut med mer information om vad jobbet egentligen handlar om och allt det ger. Att det är ett kvinnoyrke är bara en fördom. Och det här är ett yrke som verkligen behövs. Folk blir äldre och behöver hjälp – de måste få det.
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– Jag gick måleri på gymnasiet, men ville prova något annat och så fick jag jobb här i hemtjänsten. Det är så trevligt att komma hem till folk, och jag trivs med att få hjälpa andra människor. Nu, efter 1,5 år, har jag bestämt mig för att läsa till undersköterska.
Ser du någon fördel eller nackdel med att vara man inom omsorgen?
– I början var en del lite negativa till
Per Wikström, 57 år:
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– Jag började som vikarie här 2018. Jag tycker om att jobbet är så socialt. Det är mycket roligare än i yrken där man bara håller på med saker. Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?
– De får väl komma hit och testa och inte bara säga att de inte vill jobba med gamla människor utan att veta hur det är. Jag är 100 procent säker på att de fastnar för yrket. Men det är också viktigt att höja lönen inom äldreomsorgen. Om jag som kille arbetar i fabrik har jag mycket bättre betalt. Jag vill verkligen jobba här, men ibland tänker jag att jag skulle behöva ett extrajobb för att ha råd att skaffa en egen lägenhet.
Varför jobbar du inom äldreomsorgen?
– Jag är ny här på boendet sedan en månad men har jobbat i hemtjänsten tidigare, för 30 år sedan i Norrköping. I grunden är jag utbildad barnskötare och fritidspedagog. Jag gillar helt enkelt att jobba med människor,
”Trevligt att komma hem till folk”
Viktor Christensen, 31 år: ”Det känns bra i hjärtat”
”Det känns bra i kroppen”
Isaias Melake, 24 år: ”Roligare än att jobba med saker”
andra utrymmen med samma kort eller nyckelbricka.
– TouchGo frigör tid till god omsorg och umgänge med de boenden. Många boenden som har investerat i TouchGo systemet vittnar om att de boende känner sig tryggare, mer avslappnade och atill det är att det blir färre incidenter och ljud från avdelningsdörrar under kvälls- och nattetid, säger Patrik.
Modern välfärdsteknik har en viktig uppgift i att förenkla arbetssituationen för personal och att skapa trygga och inkluderande miljöer för de boende. dormakaba, en ledande global leverantör av accesslösningar, är bolaget bakom det elektroniska låssystemet TouchGo, som kan göra stor skillnad i personalens och de boendes vardag.
Internationella studier visar att det finns ett tydligt samband mellan livskvalitet och boendemiljön. Det är en viktig insikt för äldre- och demensboenden där frihet och värnandet om den personliga integriteten måste kombineras med säkerhet och trygghet. Ett grundläggande behov är att kunna förflytta sig självständigt på boendet.
– Det kan vara svårt att tillgodose den friheten. Äldre personer med orienteringssvårigheter känner sig snabbt osäkra och blir stressade i miljöer där de riskerar att gå fel. I värsta fall kan det uppstå konflikter och oväntade besök på rummet, säger Patrik Persson, produktchef på dormakaba ScanBalt.
– Även hanteringen av nycklar och lås
blir en utmaning i de fall där vårdtagares kognitiva funktioner avtar. Samtidigt vill man att alla ska kunna låsa om sig, inte minst på natten.
Teknik med individen i centrum
Det elektroniska TouchGo-låssystemet är baserat på RCID-teknik. Det innebär att man bär på en tagg med sig nära kroppen. Det krävs enbart en beröring av dörrhandtaget för att aktivera verifiering av sina behörigheter – helt enkelt öppna dörren med handen som nyckel. Från insidan förblir dörren alltid olåst. Så kan både boende och personal enkelt förflytta sig i byggnaden. Samtidigt värnas den enskildes integritet och privatsfär.
Varje användare tilldelas individuella behörigheter, vilket gör att personalen även kan öppna medicinskåp och
Ta reda på mer om TouchGo Modern välfärdsteknik har en viktig uppgift i att förenkla arbetssituationen för personal och att skapa trygga och inkluderande miljöer för de boende. TouchGo låsteknik skapar integritet, frihet, säkerhet och trygghet. Vill du veta hur? Besök vår hemsida eller ring 031-355 20 00.
www.dormakaba.se
”De vård- och demensboenden som har investerat i TouchGo vittnar om att de boende känner sig tryggare, mer avslappnade och får bättre nattsömn.”
Patrik Persson, dormakaba
ARBETSMILJÖ. Kommunicera med den som ska flyttas, ta reda på vad personen kan göra själv, säkerställ tid och utrymme. Det är några av råden i Säkra personförflyttningar, en guide som Myndigheten för arbetsmiljökunskap har tagit fram för att förebygga arbetsskador i vård och äldreomsorg. Guiden som är på 84 sidor bygger på forskning och har utarbetats av Charlotte Wåhlin, ergonom och forskare vid Arbets- och miljömedicin i Region Öster-
götland. Hon och hennes forskargrupp har forskat länge om personförflyttningar och hur man kan göra en bra riskbedömning före förflyttningen. Guiden består av en kunskapsdel och en praktisk del som bland annat innehåller tips på hur detta
kan bli en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. – Vi behöver skapa en säkerhetskultur för både medarbetare och brukare. Arbetsmiljö och patientsäkerhet hänger ihop. Det är väldigt viktigt att se systemperspektivet och väva in riskbedömningar i vardagen och på flera nivåer, säger Charlotte Wåhlin till nättidningen Sunt arbetsliv. Arbetsskador som uppstår efter illa förberedda lyft är en vanlig orsak till sjukskrivningar och långvariga ryggproblem för personalen.
UNDERSÖKNING. Av alla som är 85 år eller äldre besväras 40 procent av kvinnorna och nära 30 procent av männen av ensamhet och isolering. Det visar den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor som görs årligen av Folkhälsomyndigheten. Förra året var första gången som frågor om ensamhet fanns med. Resultatet visar att det är bland de allra äldsta som den största andelen ofrivilligt ensamma och isolerade finns. Näst vanligast är upplevd ensamhet bland de allra yngsta, de mellan 16 och 29 år.
Studien bygger på 44 000 slumpvis utvalda svenskar över 16 år.
Guiden går att ladda ner från myndighetens hemsida: mynak.se Sök på säkra personförflyttningar.
JÄMSTÄLLDHET. Omkring 40 procent av landets cirka 1,3 miljoner anhörigvårdare har svårt att kombinera yrkeslivet med den hjälp de ger till sina anhöriga, vilket främst drabbar kvinnor. Det visar en avhandling i hälsovetenskap från Linnéuniversitetet som undersökt könsskillnader för anhöriga.
Var sjätte kvinna som vårdar en familjemedlem eller hjälper en sjuk som står dem nära går ner i arbetstid. Sju procent slutar jobba helt. För män är den siffran tre procent.
De flesta yrkesverksamma anhörigvårdare
lägger mellan en och tio timmar i veckan på vård. Även här syns skillnader mellan könen. Kvinnor är överrepresenterade i gruppen som ägnar mest tid åt anhörigvård.
– En möjlig förklaring är att män generellt har mer flexibel arbetstid och därför kan anpassa schemat bättre efter behov. En annan är att kvinnor är de i familjen som tar på sig ansvaret när behov för anhörigskap uppstår och på grund av det slutar arbeta eller går ner i arbetstid, säger forskaren Joana Vicente till forskning.se.
GENETIK. Den som drabbas av flera sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes, hjärtsjukdom eller stroke, löper också en ökad risk att drabbas av en demenssjukdom. Det visar en studie från Karolinska institutet som jämfört tvillingar som är över 60 år under 18 års tid i det så kallade tvillingregistret.
– Resultaten tyder på att det kan vara samma genetiska faktorer som bidrar till både kardiometabola sjukdomar och demens, säger forskaren Abigail Dove i ett pressmeddelande.
Stockholmsmässan, Älvsjö
19–20 OKTOBER 2023
BOKA TIDIGT-PRIS!
4.690 kr
VID BOKNING SENAST 23 JUNI
STORFÖRELÄSARE
Foto: RagnhildL arsso n
Foto: MikaelSilkeb er g
Anna Tenje
Jenna Najar
Camilla Lif Lill Lindfors Ingmar Skoog
Niklas Källner
Foto: LarsSjögren
Foto: GabrielLiljeval
09.00–10.00 Frukost serveras i utställningshallen
GEMENSAMMA STORFÖRELÄSNINGAR
10.00–10.10 Amelia Adamo, moderator, öppnar konferensen
10.10–11.00 Framtidens äldreboenden • Ingmar Skoog
11.00–11.20 Bensträckare
11.20–11.50 Regeringens syn på äldreomsorgens utveckling och framtid • Anna Tenje
11.50–13.00 Lunch och möjlighet att träffa utställarna
13.00–13.40 VÄLJ EN FÖRELÄSNING
Ledarskap Äldreomsorg Psykisk hälsa
Våga leda en personcentrerad äldreomsorg
Marcus Gustavsson
13.40–13.50 Bensträckare
13.50–14.30 VÄLJ EN FÖRELÄSNING
Förebygg undernäring – med hela teamet
Janina Blomberg
Det är aldrig för sent att få må bra
Johnny Pellas
Ledarskap Äldreomsorg Psykisk hälsa
Att leda in i framtiden
Jenny Grälls
14.30–15.10 Eftermiddagskaffe i utställningen
GEMENSAM STORFÖRELÄSNING
Skapa hälsa och livskraft!
Jenny Wahlgren och Anna Andersson
15.10–16.00 Kallpratet som leder in i värmen • Niklas Källner
Foto: GabrielLil
Personcentrerad kommunikation vid kognitiv sjukdom
Lars-Christer Hydén
08.30–09.00 Utställningen öppnar
GEMENSAMMA STORFÖRELÄSNINGAR
09.00–09.50 Risk- och friskfaktorer för demens – kan demens förebyggas? • Jenna Najar
09.50–10.30 Förmiddagsfika i utställningshallen
Ragnhild
10.30–10.40 En mellanakt • Lite röst - Lite kropp - Mycket skratt! • Jenny Wahlgren och Anna Andersson
10.40–11.30 ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er” • Camilla Lif
11.30–12.40 Lunch och möjlighet att träffa utställarna
12.40–13.20 VÄLJ EN FÖRELÄSNING
Så länge skutan kan gå – mot bättre organisatorisk arbetsmiljö!
Ingibjörg Jonsdottir
13.20–13.30 Bensträckare
13.30–14.10 VÄLJ EN FÖRELÄSNING
Från ”måste” till ”vill”!
Johan Book
14.10–14.50 Eftermiddagsfika i utställningshallen
Foto: MikaelSilk eb e r g
Nära vård med multiprofessionellt team
Fredrik Lilja
Det är normalt att livet kan vara sjukt jobbigt
Levnadsberättelsen ger identitet
Egon Rommedahl
Ett språk för själen och det existentiella åldrandet Johan
OBS! Efter denna paus stänger utställningen
GEMENSAM AVSLUTANDE STORFÖRELÄSNING
14.50–15.40 Att skapa livgivande möten med musik och lyhördhet • Lill Lindfors
Foto: LarsSjögre n
Deltagarröster från Äldreomsorgsdagarna 2022:
»Det var mycket bra föreläsningar, intressanta utställare, god mat och bra logistik.«
»Så fantastiskt sammansatt program, så jättebra föreläsare och god mat och fika. Allt var superbra!«
»Intressanta föreläsningar och utställare i mässhallen. Trevligt att kunna ses på riktigt och inte endast digitalt.«
»Mycket bra moderator! Organisatoriskt bra upplägg på allt från utställare, föreläsare till lunch. Allt flyter på så bra!«
»Jättebra föreläsare båda dagarna, fick en positiv känsla med mig hem.«
Anmäl dig här www.gothiakompetens.se/aldreomsorgsdagarna
Mer varierade måltider, fler rätter att välja på och tydligare instruktioner. Det är några
resultat av Sigtunas satsning på utbildning av personalen för att minska undernäringen.
Text: Gunhild Wallin
Illustration: Felicia Fortes
En måltid är mer än maten på tallriken.”
Kommentaren kommer från en av de boende på Ärlinghem i Sigtuna och återberättas av Sandra Kanninen, administratör och sedan i somras också matombud på boendet. Hon ser det som ett uttryck för
belåtenhet över att måltiderna kommer tätt och är varierade, så att de boende ser fram mot måltiderna. Det är just det som personalen eftersträvar för att undvika långa fasteperioder och risk för undernäring.
Ärlinghem, ett särskilt boende för 70 gäster med sex avdelningar, var först ut med ÄTUP-ut bildningen som arbetats fram av företaget med samma namn. Den är utformad för att passa samtliga yrkesgrupper inom äldreomsorgen och sker digitalt.
– Vi hade arbetat mycket med mat och måltid tidigare, men nu har vi fått ytterligare information och kunskap om näring. Det är viktigt att vi kan kost och i dag talar vi mer om mat, näring och livsmedelshantering. Vi byter också tips och trix om mellanmål och nattfasta, säger Sandra Kanninen.
Arbetet med att höja kompetensen kring mat, förbättra och förändra måltidssituationen och förebygga undernäring på Sigtunas äldreboenden har pågått under hela 2022. Alla anställda har fått möjlighet till fyra timmars utbildning och cirka 75 procent har genomgått kursen. I december hade kommunens resterande tre äldreboenden gått utbildningarna, vilket firades i stadshuset med ÄTUP-certifikat och bubbel.
För att finansiera satsningen sökte kommunen ett statligt bidrag av de 4 miljarder som anslagits till kommunerna för satsning på god och nära vård.
– Måltider är viktiga ur många aspekter. Dels är det en viktig aktivitet inom äldreomsorgen som ska vara trevlig och inbjudande. Dels är god och näringsriktig mat viktigt för att förebygga fall, infektioner och andra sjukdomar som kan komma som en följd av undernäring, säger Leena Vuorinen, äldreomsorgschef i Sigtuna kommun.
Ambitionen har varit att göra det här till en långsiktig förändring, en prioriterad uppgift på de särskilda boendena med en självklar fast punkt på APT. – Mycket handlar om medarbetarnas förståelse för att det här är en viktig uppgift. Vi har många viktiga arbetsuppgifter inom äldreomsorgen, men om måltiden blir bra sprider den lugn och ger tillfredsställelse. På så sätt är den en investering och detta har medarbetarna i högre grad förstått, säger Leena Vuorinen.
Dietisten Maria Nygårds har varit projektanställd ett år av Sigtuna kommun för satsningen. Hon har besökt alla avdelningar ute på de fyra boendena, suttit med vid måltider och intervjuat personal och boende. Hon har också samtalat med personalen på Matservice som lagar maten.
– Det stora som kom fram var att de boende framför allt efterlyste mer husmanskost och att kunna välja bland fler rätter. Personalen efterlyste tydligare instruktioner hur rätter skulle serveras och värmas och närmare samarbete med Matservice, en tydligare dialog helt enkelt, berättar Maria Nygårds.
Lunch och middag svarar för ungefär 50 procent av den näring som äldre behöver. Därför vilar stort ansvar på äldreomsorgens personal att servera aptitretare, mellanmål
och kvällsfika som ger tillräckligt med energi och protein samt att ta ansvar för att nattfastan inte blir för lång. Alla ska veta vilka rutiner som gäller och det ska finnas lättfattliga checklistor, till exempel vilka tillbehör som kan fungera med olika rätter. Att veta när det passar med lingonsylt är till exempel inte alltid självklart för utlandsfödd personal. Projektgruppen har, förutom checklistor, också tagit fram tydligare instruktioner för både måltider och mellanmål och recept med mycket energi och protein. Alla särskilda boenden har en måltidsansvarig och varje avdelning ett måltidsombud. Tanken är att varje boendes behov ska tillgodoses och att det finns en observans om någon börjar äta mindre och att dialogen mellan måltidsansvarig och köket i Ekilla sker genom regelbundna möten.
Att alla medarbetare nu gjort ett kunskapslyft underlättar arbetet kring
”Det doftar mer och de boende säger att det smakar bättre.”Leena Vuorinen
måltiderna och medvetenheten om maten och näringens betydelse.
– Många kunde mycket innan, men säger nu ”så skönt att alla har samma grundkunskap om mat och förstår hur viktigt det är”, säger Maria Nygårds.
Måltiderna på de särskilda boendena i Sigtuna är nu mer varierade än tidigare. Varje vardagsmåltid bjuder på fyra olika rätter och på helgerna finns både för- och efterrätt. Storhelger satsas på särskild festmat. Mellanmålen har blivit fler och spridits ut över hela dygnet, vilket innebär att nattfastan blivit kortare.
– Att den sista touchen kring uppvärmningen nu görs på boendet innebär också att det doftar mer och de boende säger att det smakar bättre. Det är också en utveckling som har kommit fram i dialogen mellan boendena och köket.
Vad krävs för att upprätthålla medvetenheten om måltidernas betydelse?
– Det är det svåra och det viktiga. Det behövs personal och chefer som vill driva det framåt. Det krävs också att nyanställda får grundkunskap om mat och nutrition, vilket de får i dag, samt att nyanställda chefer får samma information och kunskap så att de kan ge stöd, säger Maria Nygårds.
58 procent av de seniorer som ingår i kommunernas verksamheter bedöms vara i riskzonen för undernäring, visar siffror från kvalitetsregistret Senior alert. Den 1 november förra året kom nya föreskrifter som förtydligar äldreomsorgens ansvar och tillvägagångssätt för att förebygga undernäring.
– När vi arbetade med kunskapsstödet för att förebygga och behandla undernäring såg vi att det fattades ett viktigt steg – att bedöma riskerna för undernäring och hur och när en sådan bedömning ska göras. Om man förhindrar risk för undernäring finns lidande att spara och en väldig vinst att göra för alla, säger Lena Martin, dietist och utredare på Socialstyrelsen.
Den nya föreskriften, HSLF-FS 2022:49 – om förebyggande arbete och behandling av undernäring, riktar sig mot såväl hälso- och sjukvård som socialtjänsten. Den slår fast att alla vårdgivare, däribland äldreomsorg, har ett ansvar att upptäcka, förebygga och behandla risk för undernäring.
För äldreomsorgen ska det vara en rutin. En sådan rutin kan handla om att ta reda på aktuell vikt, eventuell viktförändring och eventuella svårigheter att äta. Om en av frågorna besvaras med ja ska socialtjänsten kontakta hälso- och sjukvården för att låta dem bedöma tecknen på undernäring och besluta om vilka åtgärder som ska sättas in.
Lena Martin berättar att enligt Senior alert 2019 gjordes 75 000 riskbedömningar av undernäring. Åtgärder sattes sedan in hos 65 procent av dessa individer. Om de var undernärda eller inte är svårt att svara på, förklarar Lena Martin.
– Vi kan inte redogöra för hur många som är undernärda i Sverige eftersom diagnosen för undernäring sällan används, men just nu pågår mycket arbete både i Sverige och internationellt kring detta och min förhoppning är att vi ska kunna redovisa hur många som är undernärda.
Lenas Martins önskan är att nå ut till friska äldre om kunskap om risken för att utveckla undernäring. Viktnedgång på äldre dagar är viktigt att observera och är sällan något positivt.
– Det vore ett viktigt medvetandegörande, säger Lena Martin. GUNHILD WALLIN
Sprid måltider över dygnet och håll koll på nattfastan. Det är äldreprofessorns enkla råd för mota undernäringen.
När vi åldras ändras kroppens alla funktioner. Om vi inte får rätt näring försvagas vårt immunförsvar med ökad risk för lunginflammation, svampsjukdomar, demens och depression.
Det säger Yngve Gustafson som är geriatriker vid Umeå universitet.
Han har också varit läkare på äldreboenden i 35 år och lika länge lyft frågan om undernäring och näringsbrist hos äldre.
– Det avgörande är att sprida måltider över dygnet och att nattfastan inte överstiger elva timmar, säger han.
Yngve Gustafson anser att utvecklingen går åt fel håll och att varken sjukvården eller äldrevården kommit längre än på 80-talet –snarare tvärtom. Enligt en utredning på Socialstyrelsen 2019 så arbetade 38 procent av äldreboenden förebyggande mot undernäring 2019, jämfört med 42 procent 2013.
– Det är en skandal att så många människor får svälta ihjäl och jag känner mig helt säker på att det blev ännu värre under pandemin. Då var undernäring sannolikt den starkaste riskfaktorn för att gamla människor dog i onödan, säger han och påpekar att Folkhälsomyn-
digheten inte nämnde risken för undernäring hos äldre en enda gång. Han tror inte att de nya föreskrifterna kommer att innebära någon större skillnad, men ställer frågan hur de ska implementeras.
– För att komma till rätta med undernäring hos äldre krävs ett samarbete mellan läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och dietister. En bedömning ska göras utifrån varje individ, hänsyn ska också tas till läkemedel och dess effekter på aptit och näringsupptag.
Över 35 procent av alla som flyttar till särskilt boende är undernärda eller riskerar att bli det. Varje år dör omkring 1000 personer av undernäring och 70 000 skadar sig allvarligt, med sjukhusinläggning som följd. Undernäring är ett risktillstånd som leder till många sjukdomar, bland annat ökar risken för fall.
Källa: Nollvisionen mot undernäring av äldre.
Vi stöttar dig i din chefsroll och arbetar för att du ska få möjlighet att utveckla din kompetens. Föreningen arbetar med branschbevakning och anordnar aktiviteter till nytta för medlemmarna.
LEDARNA INOM VÅRD OCH OMSORG:
• Stärker lusten till att var chef.
• Ger chefer mod att driva förändringar, testa nya idéer och arbeta för nytänkande.
• Ger kraft åt hela yrkeskåren och berättigar alla till en bra chef.
Genom utmärkelsen Guldkransen uppmärksammar vi chefsrollen och dess utmaningar och ökar chefsyrkets attraktionskraft.
Mitt framtida ledarskap
Ledarskapsprogram för medlemmar i Ledarna inom Vård och Omsorg. ledarna.se/vardochomsorg
Branschföreningen för dig som chef inom vård, omsorg ochFoto: Mattias Pettersson
Mindfulness på arbetstid, träningstimme och andra individbaserade lösningar är bra. Men de räcker inte. För att klara de utmaningar som äldromsorgen och en stor del av offentlig sektor står inför krävs helt andra lösningar på organisatorisk nivå.
Det säger Ingibjörg Jonsdottir, professor och chef för Institutet för stressmedicin (ISM) vid Västra Götalandsregionen.
– Brister i den organisatoriska arbetsmiljön är en betydande anledning till att många i äldreomsorgen slutar och till den sjukfrånvaro vi ser där och på många liknande arbetsplatser i offentlig sektor.
Enligt Ingibjörg Jonsdottir är det på kvinnodominerade arbetsplatser i offentlig sektor vanligt med otydligheter kring arbetsuppgifter, med glapp mellan befogenheter och mandat för chefer och med strukturella brister i kommunikationen.
– I äldreomsorgen är det också särskilt vanligt med för många underställda per chef. Det ser man sällan på
de mansdominerade arbetsplatserna.
På ISM, som drivs av Västra Götalandsregionen, har man sett att många arbetsplatser försöker lösa problem som härrör från strukturella, organisatoriska problem med individuella åtgärder.
– Det är många som går i den fällan, till exempel HR, företagshälsovården och arbetsplatserna själva. Åtgärderna på individnivå är lättare att ta till och det är det vi kan bäst. Men vi löser inte de organisatoriska grundproblemen med en hälsotimme!
Genom ett utvecklingsprojekt försöker nu ISM ändra på de vanorna. Arbetsplatser i regionen har sedan 2017 kunnat söka pengar för att ta tag i de strukturella problem som finns.
– Utmaningarna kan se helt olika ut. Några behöver få till en tydligare struktur i ledningsgruppen, på ett annat ställe behöver arbetsgrupperna minska, på ett tredje behöver man förbättra kommunikationen.
Enligt ett politiskt beslut i Västra Götalandsregionen
ska alla chefer för komplexa verksamheter, dit äldreomsorgen hör, ha högst 35 medarbetare att basa över. I den förändringen kommer Ingibjörg Jonsdottirs verksamhet in och stöttar. Ett annat resultat från ISM:s forskning visar att nära 70 procent av dem som slutar i offentlig sektor anger organisatoriska orsaker som bidragande orsak.
– Vi såg också tydligt under pandemin att de arbetsplatser som hade problem
med den organisatoriska arbetsmiljön hade svårare att klara covidbekämpningen. Vi har också sett att arbetsmiljön försämrades under pandemin och att ledningen behöver stärka chefernas organisatoriska förutsättningar för att ha möjlighet att hantera kommande kriser.
Är din bild att det går framåt eller bakåt för den organisatoriska arbetsmiljön i offentlig sektor?
– Det går sakta, sakta framåt tror jag. På många ställen har man fått upp ögonen för hur viktig den organisatoriska arbetsmiljön är. Men det är fortfarande lättare att besluta om enstaka individinriktade insatser, en quick fix på individnivå. Då kan man också känna att man har gjort något. Men om man tror att man i och med det har löst de stora utmaningarna så har man tänkt fel.
Ingibjörg Jonsdottir är en av talarna på Äldreomsorgsdagarna i oktober.
”Det är många som går i den individuella fällan, det är det vi kan bäst.”
FORSKNING Problemen i äldreomsorgen behöver lösas med organisatoriska förändringar, enligt forskaren Ingibjörg Jonsdottir som förordar mindre arbetsgrupper.
PODD-DUON KERSTIN ANGVIK & LISELOTTE BJÖRK:
Skaparna bakom podden Demensdialogen tror på lärande i vardagen. De vänder sig till alla – chefer, personal, anhöriga och personer med demens. Efter 60 avsnitt står idéerna fortfarande på kö.
De har precis grottat ner sig i ämnet sex bland äldre – behov av ensamsex och sex mellan personer på ett boende – och hur personal och anhöriga kan förhålla sig till det. Trettio intressanta minuter av podden ”Demensdialogen” har förflutit. Det avspända samtalet som följer känns typiskt för de två omsorgsveteranerna Liselotte Björk och Kerstin
Angvik: – Nej, du, Kerstin, du sa något om kaffe förut? Ska vi ta det nu?
Demensdialogen var tidig med att ha en bred målgrupp: personer med demens, anhöriga och personal. Efter nära 60 avsnitt är ämnesvalet fortfarande outtömligt: Hur hanterar man oro för nästa fas i sjukdomen?
En boende som skriker oavbrutet och samtidigt påverkar andra i omgivningen? Eller en anhörig vars sorg fastnat i aggression gentemot personalen?
– Det kommer hela tiden nya medarbetare, nya anhöriga och inte minst nya personer som drabbas av kognitiv sjukdom, säger Kerstin Angvik. Tilltalet kan pendla mellan olika program, men vitsen är ju att prata så att alla förstår. Och att de personer med demens som lyssnar alltid ska känna att vi för deras talan, även när vi pratar om dem.
Effekten av att lyfta det som ofta
Ålder: 64 år. Bor: I Stockholm.
Jobb: Förbundsordförande i Demensförbundet sedan våren 2022.
Tidigare arbete i urval: Undersköterska i långvård, på IVA, äldreboende och dagverksamhet. Tog fram kompetensprogram Demensakademin för Vardaga.
Utbildning: Undersköterskeexamen. Studier i psykogeriatrik vid Hälsohögskolan i Jönköping. Fortbildningar i samtalsmetodik, Studio III-tränare (i lågaffektivt bemötande) m m.
kallas ”tyst kunskap” via vardagsnära exempel är slående. Det är på golvet alla utmaningar och beteenden måste lösas. Och där befinner sig främst de som brukat komma sist i vårdhierarkin – undersköterskor, närstående och de demensdrabbade själva, menar Liselotte Björk:
– Jag har otaliga exempel från kurser jag hållit för anhöriga och vårdpersonal under åren där deltagare har sagt: ”Det är precis det här jag behöver! Föreläsningar om vad som händer i hjärnans synapser hjälper inte mig att få mamma att flytta till ett boende eller att som personal få en person att sätta sig på toaletten.”
Även chefer välkomnas som lyssnare:
– Arbetsledare behöver också fylla på sin kunskap för att kunna utveckla verksamheten och inspirera medarbetare. Vi vet ställen där hela personalgrupper har lyssnat på enstaka poddavsnitt tillsammans och sedan diskuterat: ”Vad tycker vi om det här? Gör vi så?”
Tillsammans har Kerstin Angvik och
Liselotte Björk nästan 100 års yrkeserfarenhet från äldreomsorgen. I dag arbetar Kerstin Angvik med råd och stöd på Demenscenter i Linköping. Liselotte Björk är sedan i våras förbundsordförande för Demensförbundet, baserat i Stockholm. Drivet har de gemensamt. Och lusten att prata jobb.
– Det var en av anledningarna till att vi startade podden, säger Kerstin Angvik. Ända sedan vi möttes på ett äldreboende i Linköping i slutet av 1980-talet har vi haft ett kreativt samarbete. Vi har diskuterat allt, hela tiden: Hur kan vi göra det här bättre?
I början på 1990-talet sökte de sig båda till en dagverksamhet, där deras idéer fick blomma. De startade en kör, en trädgårdsgrupp, satte upp teaterföreställningar …
I ett lyckat gifte mellan ”beprövad
”Vi vet ju att redan vid diagnos behövs det mycket stöd.”
erfarenhet” och forskarvärlden deltog de i ett Fou-projekt* vid Linköpings universitet. Via det så kallade Lärcenter fortbildade sedan Liselotte Björk och Kerstin Angvik tillsammans med två andra undersköterskor nära 900 kollegor under tre års tid. En del av fortbildningen var i form av handledning för personal på olika boenden i kommunen.
Dessutom arbetade de vidare i dagverksamheten. Utöver att ägna sig åt daggästerna insåg de efter ett tag att de tillbringade alltmer tid i telefon med anhöriga, som förtvivlat sökte stöd och kunskap för att hantera sin nya roll i livet. Så föddes idén att starta studiecirklar för anhöriga på kvällstid.
– Vi insåg att vi – just för att vi lärde känna de här personerna med demens så väl via dagverksamheten och utifrån vår kunskap och erfarenhet – kunde ge konkreta, individanpassade tips och råd till de anhöriga. Det fanns såklart också ett stort behov av att prata om alla känslor som en kognitiv sjukdom väcker. Efter en tid med studiecirklarna märkte vi hur de där telefonsamtalen till oss på dagtid minskade.
En gång – och efter önskan från en av daggästerna – åkte dagverksamheten till Stockholm. Vid kvällens restaurangbesök reste sig Liselotte Björk upp och adresserade servitrisen: ”Du ska veta att flera av oss har demenssjukdom. Nu hänger det på dig att du kommer ihåg vad alla har beställt, för vi kommer inte att göra det.”
– Det blev så bra och avdramatiserat. Ingen i gruppen behövde oroa sig för att göra fel. Och det roliga var att servitrisen, som verkligen tog uppgiften på allvar, talade särskilt tydligt när hon serverade en kollega.
För varje ny idé fick de understöd av verksamhetschefen.
– Det är viktigt att ha en chef som fångar upp ens idéer och skapar förutsättningar för att man ska kunna genomföra dem, säger Kerstin Angvik. Hon brukade säga till andra: ”Ja, jag är deras chef, men det är nog mer de som driver mig.”
Kanske bidrog också platsen – Lin-
köping – till en del av deras idéer och stödet uppifrån. Det var i grannstaden Motala som läkaren Barbro Beck-Friis – pionjär inom svensk äldreomsorg – startade den så kallade Motala-modellen redan 1976, där personer med demens kunde få palliativ vård i hemmet i stället för att ligga i åtta-sal på långvården. Några år senare var hon också medgrundare till Stiftelsen Silviahemmet och rektor för den första utbildningen av demensspecialiserade undersköterskor, Silviasystrar.
I dag hyser Linköpings universitet både tvärvetenskaplig forskning om äldre och åldrande och Centrum för demensforskning (Ceder), som särskilt
Ålder: 58 år.
Bor: I Gammakil utanför Linköping.
Jobb: Specialistundersköterska vid Demenscenter i Linköpings kommun.
Tidigare arbeten i urval: Långvård, äldreboende, dagverksamhet. Ledamot samt vice ordförande i Demensförbundet.
Utbildning: Undersköterskeexamen. Demensutbildning Linköpings universitet. Folkhögskole- och fortbildningar i validation, samtalsmetodik m m.
och omsorg inte ser till att ha det som en regelbunden vana kommer vi att ha personer med kognitiv sjukdom som mår dåligt, anhöriga som mår dåligt och personal som slutar för att de inte orkar längre. De chefer som förstår det här, och som gör reflektion obligatoriskt för alla medarbetare, kommer att få så mycket tillbaka.
Den personcentrerade kulturen bör även prägla ledarskapet på alla nivåer, hävdar de.
– Pratar chefen med lika respektfull ton till personal, anhöriga och personer med demens? I grunden handlar det om att bygga en kultur för att klara äldreomsorgens uppdrag – att ta hand om människor i kris.
”Vi
Som undersköterskor har vi så länge varit nära de sjuka och deras anhöriga, det är utifrån de erfarenheterna vi vill skapa förändring.”
vill lyfta fram erfarenheter och synpunkter från personer med demens. Även Linköpings kommun gör just nu – med hjälp av statliga medel – särskilda projekt kring hur äldreomsorgen kan förbättras. Ett är enkätundersökningen på tema ”Får ni anhöriga det stöd ni har behov av – eller det vi tror att ni behöver?” En liknande fråga ställs till personer med demens.
– Vi vet ju att det redan vid diagnos behövs mycket mer stöd till både drabbade och deras anhöriga, säger Kerstin Angvik. Och att det finns stort behov av någon typ av träffpunkter innan det är dags för dagverksamhet. Men vad är det vi inte vet?
I väntan på revolutionerande mediciner är demens ännu en kronisk sjukdom, en sorg och en början på slutet av livet. Att våga lyfta också det svåra med drabbade och anhöriga är en av Kerstin Angviks och Liselotte Björks käpphästar.
– Jag har genom åren arbetat på ställen där kollegor har sagt: ”Sch, prata inte om det, då blir hon bara ledsen”, säger Liselotte Björk. Men om man inte ens får prata om sin demenssjukdom på ett äldreboende eller dagverksamhet, var ska man då få prata om det?
– Vår erfarenhet är tvärtom att
drabbade blir tacksamma för att någon talar öppet även om det svåra. Många demensdrabbade oroar sig till exempel mycket för hur sjukdomen påverkar deras anhöriga. Här har undersköterskor en jätteviktig roll i att fånga upp sådana tankar.
I takt med ny, spännande forskning och det statliga kravet på en personcentrerad omvårdnad för personer med demens ökar kraven på undersköterskornas kompetens. Nyfikenhet är ett nödvändigt arbetsredskap för att närma sig en människa, särskilt en som har svårt med orden, menar Liselotte Björk. Liksom empati.
– Nyfikenheten måste man ha, sedan kan man träna på själva mötet. Jag talade en gång med en personal på ett äldreboende i Linköping, där Saab är en stor arbetsplats, som sa sig ”inte vara intresserad av att prata om Saab” med en manlig boende. Då har man inte förstått uppdraget.
– Empati borde man få träna på i undersköterskeutbildningen och själv få uppleva: ”Hur känns det när någon lyssnar på mig, på riktigt?”
Den viktiga reflektionen måste sedan fortsatt finnas – obligatorisk och regelbunden – på arbetsplatsen.
– Visst, att avsätta tid till reflektion kostar pengar, men om vi inom vård
– Det är också vad vi vill bidra till med vår podd genom att förmedla: ”Vi vet hur utmanande ni har det, och att ni redan gör så mycket bra. Nu fokuserar vi på hur vi tillsammans kan göra det ännu lite bättre.”
* Läs mer om FoU-projektet ”L ärcenter f ör en god demensvård – Ett FoU-projekt f ör att utveckla en lokal kompetensutvecklingsenhet inom demensvården i Linköpings kommun”. docplayer.se/317117-Larcenter-foren-god-demensvard.html
https://demensdialogen. podbean.com
Startade 2018. Görs ideellt och på fritiden av Kerstin Angvik & Liselotte Björk.
Efter varje avsnitt lägger de upp sammanfattande, konkreta tips på Facebook facebook.com/ demensdialogen och Instagram instagram.com/demensdialogen.
Tankar om hur man skapar en bra situation vid dusch (avsnitt 9)
Flytt till säbo (avsnitt 21)
Bekräftande samtal (avsnitt 24)
Besvärlig anhörig (avsnitt 53)
För nyinsjuknade i demens (56)
KULTUR Stanna upp i mötet, lyssna in den gamla människan och du ska bli rikligt belönad. Det säger undersköterskan Anki Sehlstedt som skrivit en bok om sina 40 år i äldreomsorgen.
Text: Karin Södergren
– Jag vill lyfta fram det positiva i äldreomsorgen, det genuina man får av mötet med de äldre. Det som ger perspektiv på vår samtid och hjälper oss att se och förstå vårt eget inre.
Anki Sehlstedt är född i en by i Jämtland men har jobbat och bott länge i Göteborg. Redan tidigt fick hon för vana att skriva ner tankar och reflektioner från sina arbetsdagar i äldreomsorgen. Det som berört och det som varit svårt, allt skrevs ner och blev ibland till dikter.
– Det var ju bara för byrålådan. Men så småningom började jag lägga ut mina texter på Facebook och fick
många positiva reak tioner.
Efter hand väcktes idén om att samla berättelserna i en bok. I Åldrandets poesi (Lassbo förlag) får vi möta Elin som tittar på skidtävningar i dagrummet och minns sin Folke, demenssjuka Marcus som knappt kan formu lera ord men ändå får fram en vacker kärleksförklaring, Josefina som hela sitt liv längtat efter en kvinna i sin famn och många, många fler.
Boken kom till efter många års skrivande för byrålådan.
Boken växlar mellan finstämd poesi och konkreta beskrivningar om hur man kan stötta en skör medmänniska. Men läsaren får också ta del av Anki Sehlstedts egen livsresa, från kaosartad ungdom till en stor förtröstan vid 64 års ålder: ”Jag har ju allt jag behöver – ett arbete som jag trivs så gott med och som fyller mig med kvalitet, lust, inspiration,
glädje och en känsla av att verkligen vara behövd. Jag är intresserad av människor och får möta dem i närhet och förtroende varje dag. Det är en ynnest.”
Ditt engagemang lyser starkt, du beskriver flera dödsögonblick med stor närvaro. Hur orkar du?
– Därför att jag får så mycket tillbaka!
Men Anki Sehlstedt berättar också om en gräns hon nådde för många år sedan när hon gick in i väggen och blev långtidssjukskriven. När hon sedan började jobba igen bestämde hon sig för att sluta stressa på jobbet.
– Varje gång jag satte nyckeln i låset hemma hos någon tog jag några djupa andetag och påminde mig själv om att ta det lugnt. Det hjälpte. När jag däremot hade stressat och försökt att vara alla till lags stal det mer tid!
Anki Sehlstedt kallar det för sin egen forskning. Slutsatsen hon drar är att stress slukar tid.
– Jag hade ingen aning om att det var så. Men jag har gjort egna mätningar, så jag vet att det stämmer.
Genom åren har hon ofta blivit trött på kollegor som bara sitter i personalrummet och klagar över stressen och hur eländigt allting är.
– Då är det bättre att agera och gå till sin chef. Varenda chef vill ha en bra verksamhet, det får man inte glömma. Att få feedback från medarbetarna är nödvändigt för att kunna komma vidare.
”Varenda chef vill ha en bra verksamhet, det får man inte glömma”
FRÅGA: Hur jobbar ni mot undernäring?
I vår verksamhet finns en restaurang där alla som bor på äldreboendet äter sina måltider, vi har inga enhetskök. Det gör arbetet med undernäring till en stor utmaning. Det är svårt att arbeta med måltidsmiljö eftersom det styrs av restaurangens miljö. Restaurangen är öppen för allmänheten under middag vilket påverkar våra hyresgäster olika. Flera av dem med kognitiv svikt äter sämre under middagen på grund av en stökig miljö. Vi arbetar med Senior alert och gör kontinuerliga uppföljningar. Energishottar innan frukost, kvällsfika innan läggdags, näringsdrycker samt frukt och mellanmål.
Det aktiva förbättringsarbete som påbörjades i samband med att vi i personalen gick en utbildning kring nutrition har gett resultat. Aptiten hos våra besökare har ökat, måltiden är numera en källa till gemenskap och glädje. Maten som serveras i dag har ett större näringsinnehåll än tidigare, ett exempel är de kex som förr serverades till frukost, de är numera ersatta med näringsrika smörgåsar och smoothies. Hos oss står maten i centrum. Vi serverar måltider fyllda med näring för både kropp och själ, med en medvetenhet om varje persons individuella behov.
Inom hemtjänsten där jag jobbar har jag inte upplevt problem med undernäring. Men det är heller ingenting som vi undersköterskor har fått någon utbildning i på min arbetsplats. Så det kanske förekommer fast jag inte har märkt av det. Det jag vet är att vi delar ut näringsdrycker till vissa. Men det vore bra om vi som jobbar på golvet får mer information om hur vi ska tänka så att vi också kan larma när vi upptäcker att någon inte äter tillräckligt.
Vi försöker arbeta förebyggande hos alla som har något biståndsbeslut som handlar om måltider. Vi pratar mycket om hur vi kan göra måltiderna trevliga och hur vi kan hjälpa enskilda som inte längre kan laga sin mat själva på ett bra sätt. Mat spelar en central roll för många och många är duktiga på att laga mat. Hur kan vi behålla den känslan? Det finns många knep hur maten kan berikas med näring som vi försöker sprida till varandra. Vi har en förvaltningsövergripande grupp som planerar fortbildningar och håller sig uppdaterade i ämnet och sprider kunskapen vidare till alla.
FRÅGA: Hur ska fler män lockas till äldreomsorgen?
Män i omsorgen behövs, både för de äldres skull men också i arbetslagen. En blandning av alla könstillhörigheter vore det bästa. Den dagen omsorgen värderas högre, får status, högre lön och bättre arbetstider kommer det att komma män till omsorgen. Jag har märkt att både omsorgstagare och kollegor har fördomar mot män i arbetslaget.
Den frågan jag ställer mig är om det verkligen behövs fler män i omsorgen. I det läge som omsorgen befinner sig i nu anser jag att det är fler människor som behövs, oavsett kön. Vi behöver människor med kunskap, vilja, engagemang och med den kompetens som krävs för att utföra det viktiga och omfattande arbete som det innebär att vårda en medmänniska.
Det vore förstås bra med fler män i äldreomsorgen. Men för att locka hit männen behöver vi få upp lönerna i yrket. Som det är i dag kan vi inte alls konkurrera med andra arbetsgivare som gruvor, industrier etc. Särskilt inte på den privata sidan. För att bryta könsmönster behövs rejäla fördelar, men de finns inte i dag.
En arbetsplats som består av alla kön, olika kulturer och olika åldrar är oftast en väldigt utvecklande arbetsplats. Omsorgens avsaknad av män är nog tyvärr fortfarande mycket av tradition. Jag tror att satsningen på att rekrytera alla, oavsett kön, måste börja i tidig ålder. Det handlar om att sparka in lite dörrar och få alla i samhället att få en annan syn på omsorgs- och vårdyrken.
Både chefer och medarbetare i äldreomsorgen är ofta ensamma om beslut och komplexa situationer. Hur resonerar kollegor runt om i landet som kanske brottas med samma problem som du? Här svarar panelen på tre aktuella frågor.Emma
Vad är viktigast för en värdig äldreomsorg?
Gör din röst hörd på Värdigt.se
Inspireras av tips och artiklar om äldreomsorg
Boka en föreläsning eller utbildning
Dela med dig av din kunskap
Hälsningar från Marcus Gustavsson och Charlotte Signahl
Den fråga vi brottas just nu är faktiskt måltidsmiljön. Den känns inte bra för vare sig dem som bor här, dem som arbetar i köket/ restaurangen eller för medarbetarna. Vi ska ha möte mellan kostombud och kök för att se över gemensamma möjligheter. Vi håller också på att arbeta med städrutiner och sortering av avfall. De två senaste kopplade till miljön. Vi ser över rutiner, köper in material som behövs, justerar arbetssätt. Vi får nu också wifi vilket kommer att underlätta vårt mobila arbetssätt.
Jag arbetar mycket för att bryta det stigma som finns kring demenssjukdomar i samhället . Det krävs information och utbildning om sjukdomen för den sjuke, dess anhöriga och för personalen, men även för allmänheten. Först då kan förståelsen kring sjukdomen öka. När alla professioner kring den sjuke står stadigt, som en trygg och stabil grund, ökar förutsättningarna för den sjuke. Varje byggsten måste vara med. Detta håller hoppet levande så att varje person känner sig sedd och bekräftad och får det stöd som den behöver just där den befinner sig i sin sjukdom.
Vidareutbildning på högskolenivå för yrkesverksamma inom bland annat vård- och omsorgsområdet.
Ett urval av våra utbildningar
• Omsorg och livsmening 5 hp
• Socialrätt för arbetsledare 7,5 hp
• Kreativa metoder - i handledning och för individ- och grupputveckling 7,5 hp
• Det biblioterapeutiska arbetssättet 7,5 hp
• Existentiella samtal, 7,5 hp
Vårt största problem är hur vi ska få tillräckligt med personal till äldreomsorgen. Även här är högre löner en förutsättning för att lyckas. Det är också viktigt att cheferna tar till vara undersköterskornas kompetens och ser till att de får jobba med arbetsuppgifter som de är utbildade för. Här finns mycket att göra! Jag vet att vissa kommuner har renodlat omsorgspersonalens arbetsuppgifter så att städning och handling sköts av en egen grupp. Kanske kan det vara en väg att gå för att lösa personalkrisen.
Just nu arbetar vi med rekrytering av semestervikarier. Att arbeta inom omsorgen har blivit ett komplicerat arbete där man som anställd behöver ha oerhört många strängar på sin lyra. Det som också är aktuellt nu är arbetet med ”Nära vård” eller ”Jämlik hälsa” som vi hellre vill kalla det. Arbetet med att sätta den enskilde i centrum klingar väldigt väl med Emmaboda kommuns värdegrund och socialtjänstplan. Nu handlar mycket om att flera olika professioner ska kunna samverka.
• Avancerad sjukvård i hemmet utifrån den palliativa vårdens filosofi och förhållningssätt 8 hp
• Ledarskap för chefer äldreomsorg 30 hp
tidigare Ersta Sköndal Bräcke högskola mchs.se/uppdrag
uppdrag@mchs.se • 08-555 051 19
Varmt välkommen till Gothia Kompetens årliga konferens, som fokuserar på din roll som är en viktig del i teamet runt den äldre personen.
Juridiska frågor och aktuella domar är centrala i din yrkesutövning och här får du en uppdatering och genomgång av senaste rättspraxis inom äldreomsorgen. Bland annat belyses en ny egenvårdslag samt förslaget om en äldreomsorgslag.
Du får ta del av aktuell forskning om våldsutsatthet hos äldre samt kommuners olika riktlinjer kring bedömning av äldreomsorg och hur det påverkar din yrkesroll.
Att många äldre lider av ofrivillig ensamhet är en annan punkt som lyfts. Här får du konkreta råd kring vad du som biståndshandläggare kan göra för att förebygga och möta behov hos den äldre individen. Vi avslutar med en viktig föreläsning om hur motivation kan skapas och bibehållas i en stimulerande men ibland utmanande arbetsvardag.
Väl mött till en innehållsrik konferensdag - skräddarsydd för dig som arbetar som biståndshandläggare i äldreomsorgen!
PROGRAMMET I KORTHET:
Foto: OlaKjelbye
Läs mer och anmäl dig på: www.gothiakompetens.se/bistandshandlaggaren
Psykisk (o)hälsa, ofrivillig ensamhet och åldrande Susanne Rolfner Suvanto Kommunalt lika, nationellt olika Sara Wittberg Rättspraxis inom äldreomsorgen Katarina Lindblad En av socionomyrkets roligaste roller! Charlotte Råwall Våld hos äldre Sylvia Olsson
inom inkontinensvård
Upptäck nya TENA Solutions Compass! Här har vi samlat stöd för att välja ut och beställa produkter, kurser, guidande filmer, omvårdnadskort och andra viktiga dokument. Allt för att förenkla och avlasta ditt arbete i vården. Läs mer på tena.nu/compass
Taktil massage som stående aktivitet har funnits länge på Hattstugan i När på Gotland. Tina Thomasson som nyligen tagit över som chef berättar:
Taktil massage i 10–15 minuter som individuell aktivitet och för att lugna vid oro. Görs utanpå kläder eller på enskilda, avklädda kroppsdelar (till exempel fot, arm och rygg), enskilt på rummet eller i vardagsrum eller tv-rum.
All personal får en grundutbildning i taktil massage, men alla måste inte utföra den. Det passar inte alla att utföra den här typen av lugn och intim beröring. Den bygger på relation, tillit och personkemi.
Om någon boende som sitter i tv-rummet plötsligt blir orolig eller ledsen kan personal ge lugnande taktil massage på plats eller avskilt. En del har lätt för att slappna av även om tv:n är på, andra behöver vara i ett rum med lite dämpad belysning, i tystnad eller med lugn musik. Fint nog verkar massage av en person även inverka lugnande på de andra i rummet.
Metoden bygger på att man tar en kroppsdel i taget – exempelvis handen – och med ett lätt tryck visar vad ett finger börjar och slutar och däremellan masserar. Man börjar ”utifrån” (handen, foten) och masserar mot mer intima delar som ansiktet (kinden, pannan, näsroten).
Även om hjärnan kanske inte minns vad taktil massage är sätter det sig i kroppsminnet. Det gör aktiviteten trygg och förutsägbar. Vår erfarenhet är att det är väldigt uppskattat. Samtidigt måste den som masserar förstås hela tiden vara observant och avläsa kroppsspråk och ansiktsuttryck hos den som får massage. Vid minsta tecken på att personen inte vill får man backa och avsluta.
Det är ett sätt för den boende att få en sensorisk upplevelse av sin kropp och få känna var kroppen börjar och slutar. Dessutom blir det en avslappnande och trevlig stund.
Hos oss är det just nu en av våra stående aktiviteter jämte musik och utevistelse, då våra boende är i det stadiet att de inte riktigt kan ta till sig mer komplicerade aktiviteter som bowling, bollkastning och odling.
BERÄTTAT FÖR ANNA KÅGSTRÖM
Har du och ditt arbetslag gjort något som kan inspirera andra? Mejla till karin.sodergren@gothiakompetens.se
All personal har fått en grundutbildning i taktil massage.
Metoden bygger på att ta en kroppdel i taget.
1. Alll personal får utbildning men alla måste inte utföra den.
2. Gör det inte för svårt. Börja på en hand eller ovanpå kläder.
3. Passar även i sen fas av demens. Lugnar också andra runt omkring.
Som forskare ska man aldrig sia om framtiden. Historien är full av misslyckade framtidsprognoser. Kom ihåg statistikerna som ständigt hade fel om coronapandemin men tålmodigt kom tillbaka och gjorde nya lika misslyckade prognoser. Eller öronläkarna på 60-talet som sa att rock’n’roll-generationen skulle bli den döva generationen, men som visade sig bli den äldre generation som hör bättre än någon annan.
Alltså gör jag misstaget att fundera på hur åldrandet och äldreomsorgen kommer att se ut i framtiden. Låt oss ta oss fram ett halvt sekel, till 2070-talet. Var tredje svensk är då över 65 år och över 1,5 miljon svenskar är över 80 år. Det är nu generation Y (millennials) fyller 80. Det är de som nu ska börja flytta in på äldreboenden. Eller kanske har den allt friskare äldre befolkningen gjort att hjälpbe hoven börjar först när vi när mar oss 100 år eller senare?
2070 demonstrerar fortfarande fransmännen mot höjd pen sionsålder, nu för att den ska höjas från 82 år till 85. Medicinska framsteg har gjort att man kan behandla de flesta cancersjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar. Man har nu dessutom flera mediciner mot Alzheimers sjukdom
som kan stoppa upp sjukdomsprocessen betydligt. Redan 2048 började de första medicinerna mot åldrandet godkännas. De stoppar inte åldrandet helt, men bromsar hastigheten rejält. Det är nu först vid 100 år som demenssjukdomarna börjar bli vanliga. På 2020-talet hade ungefär 25 procent av 85-åringar en demenssjukdom. 2070 är det 100-åringarna som har den förekomsten, en halvering mot i dag. Den äldsta personen i världen 2070 är en sydkoreansk kvinna som är 125 år. Hon är född 1945, och var alltså 103 år när de första medicinerna mot åldrandet lanserades. Hon har därför inte kunnat ta del av dessa mediciner eftersom man satt en gräns på 70 år för att få dem.
Trots alla nya behandlingar är det fortfarande många människor som behöver äldreomsorg. Det är dock fler som klarar sig med vård hemma genom digitalisering och billiga
och ganska trevliga robotar. Robotarna har tagit över mycket av den rutinmässiga omvårdnaden med medicindelning, hjälp med påklädning och att laga mat. Men trots att robotarna kan föra samtal har man insett att de inte kan ersätta en mänsklig kontakt. Eftersom robotarna tagit över rutingöromålen får nu hemtjänstpersonalen mer tid att prata och umgås med sina vårdtagare.
Också äldreboendena har förändrats genom digitalisering och människoliknande robotar. Personalen arbetar nu mer med att ge de boende meningsfulla sysselsättningar och att samtala med dem. Och det är självklart att de boende går ut på egen hand. Varje person har en digital klocka som gör att personalen exakt kan se var den boende befinner sig och avläsa om något oväntat hänt. Eftersom alla bilar och cyklar nu är självkörande är risken att bli påkörd minimal. Med AI-glasögon och andra hjälpmedel kan de boende förflyttas till sina barndomsmiljöer, besöka sina anhöriga eller resa till andra delar av världen. De kan även prata med sedan länge avlidna anhöriga. De flesta äldreboenden är sedan länge samlokaliserade med förskolor. Varje förmiddag har man kontinuerliga aktiviteter tillsammans. Detta har visat sig bra både för barnen och de boende. När man ser tillbaka på 2000-talet undrar man över hur äldrevården fungerade på den tiden. Hur klarade man sig utan robotar?
Det här var alltså en kort framtidsprognos. Ni får klaga om det visar sig att jag hade fel.
Ingmar är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och chef för Centrum för åldrande och hälsa, Agecap. ingmar.skoog@gothiakompetens.se
Kontakta oss om ni går i tankar att inreda ett Sinnesrum. Vi erbjuder utbildning och inspirationsföreläsningar från vårt Showroom i Varberg till personal inom äldreomsorgen utan kostnad. Söker ni något till en anhörig –kontakta oss så hjälps vi åt att hitta något som blir bra!
HANDLA HÄR: www.tfhsensory.se 0340-77 71 60
Ni träffar oss på Svenska Demensdagarna i Örebro monter 1
Genom fördjupad kunskap gör du skillnad precis där det behövs. Plugga halvfart på distans och du kan kombinera studier med arbete.
Specialistutbildad undersköterska inom kognitiva sjukdomar • psykiatri • palliativ vård
Förbered dig för en ljus framtid tillsammans med oss. Välkommen med din ansökan.
