Kan männen rädda äldreomsorgen?

Jaså, är det dags att skriva om killarna igen.

Två kvinnor ur personalen på Ekhamra boende och hemtjänst i Överum skrattar menande och en av männen, Abdulsattar Herh, skrattar tillbaka.

Ett fåtal män i en kvinnodominerad bransch – eller tvärtom kvinnor i en mansdominerad – väcker alltid engagemang, känslor och diskussioner av typen:

”Vad ska de här att göra?” ”Så bra att de är här!” ”Äntligen blir det jämställt – men inte som förr!”

Anna Södergren är enhetschef för

Ekhamra sedan fem år och den som dragit i gång ”mansvärvningen”.

– Män är en jättepotential för äldreomsorgen. När jag började här på Ekhamras boende och hemtjänst fanns det tre män anställda. I dag är det tio.

Precis som alla chefer inom den svenska äldreomsorgen står hon inför ett både akut och framtida problem. De äldre medborgarna blir allt fler och lever längre. De yngre medborgarna är färre – och allt fler tackar nej till att kliva i omsorgsskorna som undersköterska eller vårdbiträde. Redan nu är det kris.

Bristen på kvinnliga sökande är uppenbar också i den småländska orten Överum, fyra mil nordväst om Västervik. Tillskottet av manlig personal beror främst på att det är män som svarar på jobbannonser, menar Anna Södergren.

– Det finns säkert andra ställen inom äldreomsorgen som av olika skäl har många fler män, men jag har gjort ett tydligt statement: Jag vill att vi ska ha fler män. Vi behöver dem för att möta personalbristen. En bonus är att vi också får en heterogen arbetsplats, vilket är det bästa för alla arbetsplat- ser. Men det har inte varit någon lätt resa. Motståndet har kommit från flera håll –från befintlig personal, omsorgstagare och närstående.

– Det har absolut blivit bättre, men jag kan fortfarande få frågan av kvinnliga anställda: ”Varför kan du inte anställa medelålders kvinnor som vi inte behöver lära upp?” Och då svarar jag: ”Därför att inga sådana personer söker jobb inom äldreomsorgen.”

Till viss del tror Anna Södergren att skepsisen mot manlig personal handlar om ovana; undersköterskeyrket har alltid varit kvinnodominerat och består ännu till 90 procent av kvinnor. Liksom att den kvinnliga personalen på Ekhamra till en början – när vissa omsorgstagare inte lät manlig personal hjälpa dem – gick in och gjorde jobbet. Exempelvis var det en kvinna som inte ens tillät att en manlig personal tog av överkastet på sängen, än mindre accepterade att få hjälp med att ta på strumporna.

– I stället fick de kvinnliga medarbetarna gå in, både för att skona brukarna men också för att killarna inte skulle känna sig misslyckade. Tyvärr bidrog det till att förstärka problemet och till att kvinnorna jobbade mer. Så kan man ju inte ha det i en arbetsgrupp. Då måste jag som chef vara tydlig mot alla – personal, brukare och närstående – om vad som gäller.

Tackar man nej till hjälp, tackar man nej till insatsen, hävdar hon.

– Jag rådfrågade till och med socialchefen vad som är förenligt med lagar och förordningar. Självklart ska man göra undantag vid synnerliga skäl, exempelvis om en brukare har erfaren- heter av sexuella övergrepp eller våld från män. Då får en kvinnlig anställd ta dusch och annan intimare omsorg. Men när det handlar om sådant som att borsta tänder och tömma kateter är jag stenhård.

Och efter ett tag kom förändringen. Viktor Christensen, som var den som inte fick ta på de där strumporna, beskriver hur han fick ”jobba sig in” hos skeptiska hyresgäster: Börja med att bära in matbricka, sedan få bädda, därpå klä på … I dag är han inne på sitt sjätte år inom omsorgen och är färdig undersköterska till jul.

– Jag trivs här. Det är ett lite stres-

Nio av tio är kvinnor

90 procent av dem som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Ända sedan den offentliga sektorn svällde på 1970-talet har kvinnor strömmat till vården och klivit i skorna till ett yrkesliv som kräver både hjärta, muskler och hjärna.

Nu fungerar inte matematiken längre. Sveriges befolkning blir allt äldre. Samtidigt har kurvan över nyfödda barn under många år dalat. Färre ska alltså vårda fler.

okej. Det fanns ett hål på arbetsmarknaden och en grupp människor som inte ville något annat än att få arbeta och göra rätt för sig. Det enda jag kan se som utmanande är förstås vissa språksvårigheter. Och att killar från vissa kulturer nästan respekterar äldre för mycket och därför hjälper dem mer än vad som behövs.

Samtidigt kan nysvensk manlig personal möta dubbelt motstånd. I Överum har rasism märkts både från omsorgstagare och personal, enligt Anna Södergren.

sigt yrke, men jag är ganska lugn av mig. Jag tror att det smittar av sig på både brukare och kollegor. Det brukar inte bli särskilt mycket vid-behov-läkemedel mot oro när jag jobbar.

Ny personal som oavsett könsidentitet inte passar att arbeta inom vården får förstås sluta, menar chefen Anna Södergren.

– Men med dem vi tror på måste vi ha is i magen och vänta in, både jag och övrig personal. Och när den kvinnliga personalen ser att killarna faktiskt är bra på sitt jobb behöver de inte ”ha koll” på dem längre.

Att särskilt bereda vägen till omsorgen för nysvenska män – och kvinnor – var en följd av politiska beslut efter flyktingtillströmningen 2015. Anna Södergren, med ett förflutet som chef för flera HVB-hem i grannkommunen Åtvidaberg, ser en poäng i det.

– Den matchningen tycker jag är

Abdulsattar Herh, som jobbar i Ekhamra hemtjänst, kom till Sverige från Syrien 2015. Efter att först ha fått praktik och sedan introduktionsjobb via Arbetsförmedlingen är han fast.

– Det var i början som en del manliga brukare var negativa, särskilt en man som bara pratade om kriget i Syrien och ifrågasatte varför jag kommit hit. Det väckte upp svåra känslor hos mig. Jag pratade med Anna och sa att ”den mannen respekterar inte mig” och då löste hon det så att jag inte behöver åka till just honom.

– Nu fungerar det jättebra med de flesta. Jag är väldigt social och glad av mig och brukarna uppskattar det.

Dessutom är ”Abd” Herh bra på andra sätt för sin arbetsgivare.

– Jag har lockat hit 13 andra att jobba sedan jag började, en av dem är min fru. Hon läser till undersköterska och det har ju inte jag gjort, men vi hjälper varandra. Jag kan sitta bredvid henne när hon pluggar hemma. Och hon kan ringa mig som har mer erfarenhet när hon jobbar och fråga hur hon till exempel ska byta ringen på en stomipåse.

Då förklarar jag det på arabiska.

Som Anna Södergren ser det leder fler män inom omsorgen också till en bättre arbetsmiljö.

– Att jobba inom äldreomsorgen kan vara stressigt och kvinnor stressar ofta upp sig mer. Där ser jag att män kan bidra med lugn.

– Med fler män i arbetsgruppen blir det heller inte lika tjafsigt och tuggigt om allting. Jag upplever att kvinnor kan ha en tendens att förstora upp och göra saker till en ”sanning”. Män är rakare.

Samtidigt brukar det i jämställdhetsdebatten ofta påpekas att föreställningar om mäns och kvinnors eventuella olikheter lätt leder fel. Stressar kvinnor upp sig för att de är kvinnor eller på grund av saker som har med organisationen av arbetet och inflytande över det att göra? Är män lugnare av naturen eller för att de jobbar färre timmar med hushållsarbete när de väl är lediga?

– Jag tror att det är vissa skillnader på män och kvinnor och därför är det bra med en balans, säger Anna Södergren. Men det viktigaste är att alla är lika bra utförare av jobbet och det är också det värvningen av killar här visar.

Att ”Abd” är så snabb med att laga alltifrån trasiga glasögon till radioapparater hos brukarna beror till en del på att det tidigare var hans yrke som vaktmästare och reparatör, men mest tror jag att det handlar om hans personlighet.

Så – hur gör man då för att komma åt den verkligt stora, latenta personalresursen, det vill säga hela gruppen män i Sverige? Liksom alla de kvinnor som i dag ratar omsorgen?

Anna Södergren upprepar det återkommande argumentet apropå äldreomsorgens kris: Rejäla förändringar av arbetsvillkoren.

– I dag vill alla unga ha ett bra jobb – alltså med bra lön, bra arbetsmiljö och goda möjligheter till återhämtning. Och utifrån sett är inte det vad undersköterskeyrket verkar ge. Enligt fackförbundet Kommunal ligger ingångslönen i Västerviks kommun för en undersköterska efter årets höjning på 22 500 kronor före skatt. För en outbildad omsorgspersonal är lönen 20 000 kr.

– Att ha 15 000 kvar efter skatt är inte en skälig lön. Som chef kan jag må dåligt över de låga lönerna. När blir det hälften manlig och kvinnlig personal på Ekhamra?

– Det tror jag inte våra brukare är mogna för på ett bra tag. Ett rimligare mål är 25 procent män och 75 procent kvinnor. Och det är ungefär vad vi har nu.

Annas 3 tips för att locka fler män

Var öppen med att alla är välkomna. Var tydlig med vägvalet. Ta diskussioner som uppstår – med personal, brukare och närstående. Peppa och boosta personalen. Fortbilda och ta stöd av språkombud.

”Abd” Herh, 39

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– Jag kom från Syrien med min familj 2015. Där var jag vaktmästare på sjukhus och hade även en egen firma som reparatör av kylar och frysar. Men för att få liknande jobb här måste jag ha en svensk utbildning och jag orkade inte plugga. Så fick jag chans att börja jobba inom hemtjänsten. Och det passar mig så bra! Jag kommer att jobba här till år 2060.

– Brukarna påminner mig om mina egna föräldrar som är kvar i Syrien. Jag jobbar från hjärtat och vill göra allt för att mina brukare ska ha det bra. Exempelvis är det en kvinnlig brukare som aldrig vill ta sina mediciner, men om jag dansar en syrisk dans i fem minuter – då tar hon dem. Andra tycker om när jag sjunger för dem. Jag brukar kalla dem för ”mama” och ”baba”; många uppskattar det, men en del tycker inte om det.

– Dessutom är det här ett jobb som alltid kommer att behövas. Och personligen lär jag mig mycket av de äldre, som har så många kunskaper.

Ser du någon fördel eller nackdel med att vara man inom omsorgen?

– En del vill inte ha män som duschar dem, men oftast brukar det ändra sig när man lär känna varandra. Annars känner jag mig väldigt uppskattad av många och även av mina arbetskamrater.

Bereket Tesfay, 30 år:

”Jag trivs att hjälpa andra”

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– Jag har jobbat här i tre år, och trivs verkligen inom äldreomsorgen och med att få hjälpa andra människor.

Jag ska börja studera till undersköterska i höst.

Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?

– Många tvekar nog inför den låga lönen. Jag tror att de måste höja den först för att kunna locka fler till äldreomsorgen.

Jonathan Bergström, 21 år: att få hjälp av en kille, men efter att jag kört ett tag blev de flesta positiva. det är något som känns bra i kroppen. Dessutom är alla olika individer med olika behov – det är ju det som gör det här jobbet så intressant.

Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– När jag var yngre sa jag till mina kompisar att jag aldrig skulle ta jobb inom äldreomsorgen och ”torka skit”. Sedan behövde jag ett arbete och hamnade här på Ekhamra. Nu är jag fast. Den tacksamhet man får av brukarna och den guldkant man kan ge dem – det känns så bra i hjärtat. Och jag trivs här. Till jul tar jag undersköterskeexamen.

Hur kan man locka fler män till äldreomsorgen?

– Frågan är väl hur man ska locka mer folk till äldreomsorgen? Att hjälpa en brukare är inget ”manligt” eller ”kvinnligt” i sig. Jag tycker man ska släppa synen på att äldreomsorg är ett kvinnoyrke. Kanske borde både killar och tjejer få komma hit och se vad jobbet egentligen innehåller, att ”torka skit” är en sådan liten del av det vi gör.

– Jag tror att man måste nå ut med mer information om vad jobbet egentligen handlar om och allt det ger. Att det är ett kvinnoyrke är bara en fördom. Och det här är ett yrke som verkligen behövs. Folk blir äldre och behöver hjälp – de måste få det.

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– Jag gick måleri på gymnasiet, men ville prova något annat och så fick jag jobb här i hemtjänsten. Det är så trevligt att komma hem till folk, och jag trivs med att få hjälpa andra människor. Nu, efter 1,5 år, har jag bestämt mig för att läsa till undersköterska.

Ser du någon fördel eller nackdel med att vara man inom omsorgen?

– I början var en del lite negativa till

Per Wikström, 57 år:

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– Jag började som vikarie här 2018. Jag tycker om att jobbet är så socialt. Det är mycket roligare än i yrken där man bara håller på med saker. Hur kan fler män lockas att jobba i äldreomsorgen?

– De får väl komma hit och testa och inte bara säga att de inte vill jobba med gamla människor utan att veta hur det är. Jag är 100 procent säker på att de fastnar för yrket. Men det är också viktigt att höja lönen inom äldreomsorgen. Om jag som kille arbetar i fabrik har jag mycket bättre betalt. Jag vill verkligen jobba här, men ibland tänker jag att jag skulle behöva ett extrajobb för att ha råd att skaffa en egen lägenhet.

Varför jobbar du inom äldreomsorgen?

– Jag är ny här på boendet sedan en månad men har jobbat i hemtjänsten tidigare, för 30 år sedan i Norrköping. I grunden är jag utbildad barnskötare och fritidspedagog. Jag gillar helt enkelt att jobba med människor,