TOMAS ANDERSSON WIJ
”Musiken kan ta oss till en punkt där vi blir till människor igen, inte bara åsikter”
tema
kraft
Allt för dig som vill prova på att pilgrimsvandra ! EVA UPPFYLLDE DRÖMMEN OM ÄVENTYRET
Hur skyddar vi sanningen?
Upptäck kraften i Guds ord
Under tusentals år har människan blivit hjälpt av Guds ord. Orden har hjälpt folk i nöd, tagit dem ur missbruk och inspirerat till fantastiska insatser för mänskligheten genom vetenskap, musik, litteratur och konst. Men vad är Guds ord?
Rent krasst är det 66 (eller 77) böcker och skrifter med bland annat historiska beskrivningar, lagtexter, psalmer, ordspråk och profetiska skrifter som samlats till det vi kallar Bibeln. En bok om Gud i relation till livet och människan.
För att ordet ska bli verksamt krävs en öppenhet för livgivaren, den heliga Anden.
Men Guds ord är inte en bokstavlig läsning av Bibeln, vilket vi förstår genom att titta på olika översättningar. Aposteln Paulus beskriver det också i sina brev, ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv” (1 Kor 3:6).
I KRISTEN TRADITION är Guds ord Sonen, Jesus Kristus, som verkar tillsammans med Fadern och den heliga Anden redan i skapelsens begynnelse (1 Mos 1:1–3). För att ordet ska bli verksamt krävs en öppenhet för livgivaren, den heliga Anden. Vi upplever det oftast som kärlek, något som känns bra, starkt och äkta. Det handlar om mötet med Gud genom Guds modersmål – bönen. Bönen kan vara ordlös och ibland fylld av ord – i förtvivlan, tacksamhet, glädje och sorg och det är i mötet med Gud som kraften i hans ord görs levande.
”Var inte rädd” är en fras som ofta nämns i bibeln. När vi hör en människa säga det i uppriktig omsorg kan det upplevas som att Gud talar genom människans ord och kärlek.
I församlingens gemenskap kan vi hjälpa och uppmuntra varandra att upptäcka kraften i Guds ord. Kom gärna på en gudstjänst eller fördjupa dina kunskaper i en av våra bibelstudiegrupper och upptäck kraften i Guds ord och närvaro i ditt liv.
Håkan Stiberg Kyrkoherde
Innehåll
Din församling
4 Kyrkovalet 2025 Engagemang som smittar av sig
6 Säsongarna som kommer tillbaka
8 Körverksamhet
25 Eva gjorde verklighet av drömmen
28 Upprustning av pilgrimsleder
Tema kraft
9 Hur skyddar vi sanningen när demokratin hotas?
Mötet
14 Tomas Andersson Wij, artist och låtskrivare
Övrigt
18 Nyfiken på kyrkoåret
20 Tankar om tro
31 Korsord
”Tjusningen med kören är att man inte behöver känna sig säker som solosångare och ändå kan passa jättebra i en kör”, säger Ester Mellberg, musiker.
SVANENMÄRKET
Trycksak
tycker till – när känner du dig kraftfull?
Andrea Norlén, 11 år, Gällö
– När jag är med min familj och mina vänner, när jag får vara med någon.
Gabriel Malm, 7 år, Bräcke
– När jag ber till Jesus och så ger han mig kraft genom mat och gör mig stark.
Solrosen kan bli upp till tre meter hög – ibland längre.
Foto: GETTY
Majbelle Kristoffersson, 6 år, Gällö
– När jag får vara i stan med mamma och pappa och shoppa och när jag tog ett stick i fingret (tog prov).
REDAKTION
◗ Hela livet ges ut av Sydöstra Jämtlands pastorat.
Redaktion: Håkan Stiberg, Kjell Svantesson, Hans-Åke Grinde, Sara Johansson, Åsa Nilsson, Michael Eriksson. Kontakt: 010-451 38 00, mån–tis 9.00–12.00, ons 13.00–15.00, tor 9.00–12.00, fre stängt. sydostrajamtland.pastorat @svenskakyrkan.se
Postadress: Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo Hemsida: www.svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Theresia Köhlin
!visste du att
... det är kyrkoval i höst?
◗ I demokratisk anda förbereds nu för höstens kyrkoval i våra 16 församlingar.
◗ Förtidsröstningen börjar 8 september och avslutas med valdagen söndag 21 september.
◗ Vi kommer att ha förtidsröstning på 10 platser och på valdagen finns valförrättare på 24 olika platser i vårt pastorat.
◗ Tre veckor före kyrkovalet skickar vi ut en tidning till alla hushåll i pastoratet där nomineringsgrupper och kandidater presenteras. Där kan du också se var och när du kan förtidsrösta, så håll utkik efter den här rundade symbolen i lila färg.
FÖRTROENDEVALD. Mari Englsperger, ordförande i Hackås församlingsråd, en av våra många goda krafter.
Engagemang som smittar av sig
TEXT OCH FOTO: Hans-Åke Grinde
◗ Församlingsråden är de förtroendevalda som är längst ut mot våra medlemmar och därför mycket viktiga i vår demokratiskt ledda medlemsorganisation. Mari Englsperger är ordförande i Hackås församlingsråd, och en relativt ung sådan.
Hennes engagemang smittar av sig på omgivningen när hon med ett leende och öppna frågor ber någon förklara eller förtydliga något. Hon vågar fråga och det leder ofta till att fler våga göra det.
– Det bjuder jag gärna på, säger hon och går raskt vidare i samtalet hemma i hennes stora, trivsamma kök.
Hon är sedan många år stolt Hackåsbo och trivs utmärkt med det trots att hon sagt ”aldrig mer en liten by” när hon flyttade från barndomshemmet i Stugun. Med nio syskon (hel-, halv och bonusvarianter) var hon van att alltid ha många runt sig. Så har det också varit i det stora hus som hon bor i nu. Förutom de egna tre pojkarna så har familjen haft ”extrabarn” när de var stödfamilj åt två flickor fram till 2023. Engagemanget i kyrkan började
Mari Englsperger, ung ordförande i Hackås församlingsråd.
som kyrkvärd i Hackås kyrka.
– Min kyrka, säger hon med vördnad när vi gör ett besök i denna pilgrimskyrka från 1100-talet med många sevärda väggmålningar och föremål.
NU ÄR HON ordförande i Hackås församlingsråd som har möte ungefär en gång i månaden. Där avhandlas allt från kyrkvärdar, frågor om guidningen i kyrkan, låsschema för öppning och stäng-
FÖRTROENDEVALDA I SIFFROR
Alla våra förtroendevalda krafter: 191 personer.
Kyrkofullmäktige med ersättare: 51 personer.
Kyrkorådet förutom kyrkoherden: 23 personer (som samtliga ingår i kyrkofullmäktige).
Församlingsråden i 16 församlingar totalt, med ersättare: 140 personer.
ning av kyrkan samt samverkan med andra föreningar i bygden. Mari är också ledamot i pastoratets valnämnd, utnämnd efter valet 2021 men det är först nu som valnämnden är inne i sin aktiva period. Kyrkovalet pågår 8–21 september i år.
TIDIGARE VAR MARI ledamot i kyrkofullmäktige men tycker att det är närmare mellan beslut och verkan i församlingsrådet.
Vidare betecknar hon sig som periodstickare och periodläsare, alltså en som gör saker stötvis, men beskriver sig lite som en björn. När jag frågar hur då svarar hon:
– Jag renoverar årsbundet, när våren kommer (och björnen kommer hungrig ur idet) får jag massor av energi och gör allt jag funderat på under den mörka årstiden!
När vi senare besöker hennes kära kyrka så berättar hon att hon ofta tittar i besöksboken som ligger i vapenhuset för att se noteringar från besökare från när och fjärran.
– Tänk att de också tycker att vår kyrka är något att besöka.
◗ Till detta kommer våra nästa 100 anställda präster, musiker, diakoner, vakt-
mästare, församlingsassistenter, barntimmeledare, administratörer med flera.
”Min kyrka”, säger Marie Englsperger om Hackås vackert dekorerade kyrka, där hon också varit kyrkvärd.
Ulrika Dalesten har jobbat som säsongare (sommaranställd kyrkvaktmästare) i vårt pastorat sedan 2017 och trivs mycket bra med det.
”Det
är en sån varm stämning”
Säsongare – ett slarvig uttryck för våra säsongsanställda i kyrkan. Ofta, för att inte säga alltid, sommarextra på kyrkogårdarna. Vad är det som gör att de kommer tillbaka, år efter år? Vi frågar en av dem.
TEXT OCH FOTO: Hans-Åke Grinde
◗ –Det är en sån varm stämning bland personalen, säger Ulrika Dalesten, som jobbat på flera platser i vårt pastorat och just nu håller till på kyrkogården i Sundsjö.
Hon började som sommarextra på kyrkogården i Sunne efter ett 10-tal år på en skola som utbildade frisörer. I Sunne fick hon vara med och skapa deras askgravplats, en erfarenhet som hon aktar högt och som gav mersmak. Dit återkom hon i fem somrar fram till 2016 när det blev sommarjobb Östra kyrkogården i Östersund.
– En stor kyrkogård, många anställda med allt vad det innebär, berättar hon, och jag tror Ulrika menar att hon trivs bättre på en mindre arbetsplats.
2017 BLEV HON erbjuden att komma till Brunflo kyrkogård och nappade direkt. Där fick hon
återigen delta i arbetet med att skapa askgravplatser. Växter, speciellt blommor är hennes största intresse. Ett stort växthus hemma på gården i Nor, Ammerön vittnar om det. Där bor hon sedan fem år med man och en granne som har bikupor, en dröm för hennes blommor!
– Fem år av renovering som fortsätter, är sånt som man får räkna med när man bor i ett sekelskifteshus, är hennes lakoniska kommentar, men hon är så glad över huset och tomten där hon får utlopp för sin kreativitet.
Den allra mesta arbetstiden tillbringar hon utomhus men bland arbetsuppgifterna ingår ibland att städa efter annan kyrklig verksamhet som barn- och körgrupper, möten eller gudstjänster. Ibland samlas vaktmästarna till gemensamma projekt som målning eller
storrengöring. Då är en god stämning bästa sällskapet.
Sedan 2020 har hon ambulerat mellan flera mindre församlingar inom vårt pastorat. Det är Revsund, Bodsjö och Sundsjö kyrkogårdar.
EFTERSOM HON ENDAST jobbar på barmarkssäsongen (i år mellan 28 april och sista oktober) så har hon och mannen en tillflyktsort i Thailand dit de beger sig minst tre månader. Ett hus med trädgård och pool nära Khao Lak. Ett fint minne från arbetet är när arbetslaget tog ner en gammal och yvig granhäck i Sundsjö för att ersätta med en ny. Den nyplanterade häcken ville inte ta sig riktigt men efter gemensamma krafter med gödning, vattning och övrig omsorg så tog den sig och ser nu ut att bli praktfull kyrkogårdshäck att glädjas åt.
Bra att veta om våra kyrkogårdar
◗ Svenska kyrkan har det statliga uppdraget att begrava alla personer folkbokförda i Sverige när de avlider, oavsett om de är medlemmar i Svenska kyrkan eller inte. En vacker kyrkogård är till glädje för många. Man vill komma till en välskött kyrkogård. Stora delar av kyrkogården är kyrkogårdsförvaltningens ansvar och våra vaktmästare har ett gott rykte när det gäller att sköta våra kyrkogårdar.
Att få vara med och skapa en del av en kyrkogård ser Ulrika som en spännande del av säsongsarbetet.
Ovan: Brunflo kyrkogård där kyrkogårdsförvaltningen sköter skötseln på många gravar.
Nedan: Brunflo askgravplats som Ulrika Dalesten var med och färdigställde.
ÅR 2000, NÄR kyrkan skiljdes från staten beslutade riksdagen om skärpta regler angående skötsel av gravplatser. Gravplatsens skötsel är gravrättsinnehavarens ansvar. Begravningsavgiften, som alla skattskyldiga i Sverige betalar, får inte användas till skötsel av enskild gravplats utan endast användas till allmänna ytor och gravsättningar. Detta finns inskrivet i begravningslagen sedan 1996. Kyrkogårdsförvaltningen kan hjälpa till med skötsel till en låg kostnad, för närvarande 200 kr/år. Om man inte väljer det kommer skylten ”sköter själv” upp och man får trimma runt gravstenen själv. Hör av dig till kyrkogårdsförvaltningen om du vill att vi sköter trimningen av din gravplats.
KYRKOGÅRDAR
I VÅRT PASTORAT
Antal kyrkogårdar 36 varav 3 ödekyrkogårdar
Antal gravplatser 22 910
Antal gravsatta 42 797 (Enligt gravboken)
Längst norrut Borgvattnets nya kyrkogård
Längst söderut Rätans kyrkogård
Antal vaktmästare 33 + ca 70 extra sommartid
I kören är vi starka tillsammans
TEXT OCH
FOTO:
Sara Johansson
”Men jag kan ju inte sjunga”, säger många ofta men, jo, det kan du. Du kanske bara behöver en kör att sjunga tillsammans med. Där får du stödet av att sjunga tillsammans med andra samtidigt som du får träna din sångteknik.
◗ – Tjusningen är att man inte behöver känna sig säker som solosångare och ändå kan passa jättebra i en kör, säger Ester Mellberg, musiker i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla.
I en kör ska de individuella rösterna helst smälta ihop med de andra rösterna och på det sättet behöver man inte prestera som solist. Och även om man inte kan sjunga de höga ljusa partierna så kan man känna sig bekväm i sitt eget register och stötta de som kan ta de höga tonerna.
– Det är så fint att alla kommer med sina kunskaper, sina bekväma register, sjunger sina melodier och tillsammans låter det jättefint. Det är häftigt att vara med om det, säger hon.
tips i sommar!
Musik
17 juni
Sundsjö kyrka 19.00 Revsund-Sundsjö sångkör
9 juli
Ragunda kyrka
18.00 Ann-Kristin Färnström, orgel Organisten Ann-Kristin Färnström, uppvuxen i Alsen, från Sköns församling spelar. Fri entré - kollekt till församlingens musikverksamhet
Ester Mellberg trivs vid flygeln i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla.
Blåklocka.
Foto: EALISA/GETTY
Ester Mellberg leder Torvallakören. Där får vem som helst vara med och sångarna lär sig låtarna tillsammans. De tränar in stämmorna så även om någon inte hänger med helt i notläsningen ska kunna lära sig sin stämma. Om någon missar någon eller några övningar så spelar Ester in stämmorna så man kan lyssna hemma och lära sig. Och kören är mer än bara sång.
– Det är en så bra plats eftersom det inte spelar någon roll vem du är. Det finns ett gemensamt mål som stärker gemenskapen, och helt plötsligt har vi massa gemensamma upplevelser och ett speciellt band till varandra. Kör kan vara unikt på det sättet.
Man brukar säga att man är starkare tillsammans, är det så även i kören?
– Ja verkligen! En person är inte en kör, men flera röster tillsammans blir det. Körsång bjuder in till att hjälpa varandra och stötta varandra i och mellan de olika stämmorna. Alla behövs och körsatsen låter sig inte lik om en stämma saknas, konstaterar hon.
23 juli
12 juli
Näs kyrka
18.00 Ellen Sundberg Kostnad 100 kr, betalas kon tant eller via swish på plats. Först till kvarn.
13 juli
Ovikens nya kyrka
19.30 Tomas Andersson Wij Biljett via tickster.com Läs mer om Tomas på s 14-17.
Stuguns gamla kyrka
19.00 ”När Magnolian blommar” Med Sofie Norling, jazzsångerska.
7 augusti
Ovikens gamla kyrka
19.00 Sanna & Gölin med band Egna arrangemang av låtar du känner igen. Biljett via tickster.com eller swish vid dörren.
◗ Se hela programmet: svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlandspastorat/musik-isommarkvall-2025
kraft
Hur skyddar vi sanningen när demokratin
hotas?
TEXT: Linda Newnham ILLUSTRATION: Sophie Ekman
nNi ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria, sa Jesus.
Men det är lättare sagt än gjort. För vi lever i lögnens tid – i alla fall om man frågar filosofen och debattören Åsa Wikforss – och det får konsekvenser för demokratin.
– Politiker har i alla tider använt sig av lögnen för att dölja obekväma sanningar. Men förr kunde demokratier hantera det genom att medier granskade makten och avslöjade lögnerna. Och när de skedde trodde människorna på avslöjandena och fördömde lögnaren.
Det här är nu satt ur spel, då många får sin information från alternativa källor i stället för redaktionella medier med faktakoll och ansvariga utgivare.
– Många nås inte ens av faktakontroller, bruset är så stort. Och de som gör det viftar ofta bort det
”Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut.” Åsa Wikforss, filosof
som en produkt av ”folkets fiender”. Även om man förstår att det är en lögn, tycker man ofta att det är okej, så länge det är den egna sidan som ljuger. Det händer i ett polariserat samhälle, säger hon.
Vi träffar Åsa tillsammans med Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga, för att samtala om hoten mot demokratin – och hur vi alla kan hjälpas åt att skydda den.
– Demokratin behöver erövras av varje generation. Det vi tar för givet i dag kan vara borta i morgon, säger Åsa.
Ja, många av oss har tagit demokratin för självklar, en grundstomme i vårt svenska samhälle.
Länge gick det också framåt för de liberala demokratierna, men sedan några år tillbaka har utvecklingen vänt. Mer än dubbelt så många länder rör sig nu i en autokratisk riktning (autokrati = envälde) jämfört med de som går mot ökad demokrati. Och 71 procent av världens befolkning lever i en autokrati visar den senaste demokratirapporten från V-dem institutet vid Göteborgs universitet.
– Och det är inte bara nya demokratier som Ungern som tycks sköra, utan även väletablerade undermineras – som USA nu när Trump är tillbaka på presidentposten, säger Åsa.
Men spelar det någon roll? Ja, det spelar enorm roll och vi måste prata mer om varför demokratin är viktig innan den nedmonteras, uppmanade Åsa och Mårten Wikforss för något år sedan i boken Därför demokrati.
”Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle”, säger Åsa Wikforss, filosof och författare.
– Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut.
Just mina föräldrar hade turen att bo i Sverige, men de såg ändå vad fascismen gör med människor och länder, och förde kunskapen vidare till sina barn. Men andra världskriget är länge sedan nu och idag kan många ungdomar inte riktigt svara på varför fascism är så farligt, säger Åsa.
– Vi unga växer också upp i en tid då det finns många saker att oroa sig för, som klimatförändringar, krig och ekonomisk utsatthet. Och man orkar inte oroa sig för allt, utan ser till sin egen personliga trygghet först, säger Clara.
– Ja, och där ser auktoritära krafter sin chans. Otrygghet och rädsla är känslor de här krafterna göds av. Därför vill de gärna förstärka intrycket av otrygghet för att sedan kunna säga ”vi lovar ta i med hårdhandskarna, det är bara vi som kan fixa det här”, säger Åsa.
Så vad är demokratins främsta fördelar?
– Demokratin inger hopp, den är en möjlighet för människor att få tänka på och jobba för en bättre framtid, säger Åsa. Hon menar att också kyrkan kan spela en viktig roll i att kanalisera det hoppet. I en värld där människor allt oftare möts av budskapet att det inte finns något kvar att kämpa för, säger kyrkan: Det gör det visst!
– Det knyter an till en av demokratins grundläg-
filosofen om
... sanningen:
◗ – Sanningen i sig kommer inte att försvinna. Påståenden är sanna oavsett om vi tror på dem eller ej. Det behöver vi inte oroa oss för. Frågan är hur vi får fler att tro det som är sant, för vi befinner oss i ett läge där kunskapen hotas, och det får stora konsekvenser för demokratin, säger Åsa Wikforss, filosof.
gande idéer, insikten ”vi kan ha fel.” När det inte blir bra kan vi i en demokrati ändra kurs. Politiker som inte gör bra ifrån sig röstar vi bort. Det finns ett ansvarsutkrävande. Och det hänger såklart samman med hoppet om ett bättre samhälle, säger Åsa.
Men framförallt, påtalar hon: Demokratier krigar inte med varandra och det har aldrig varit svältkatastrof i en demokrati. Folkhälsan förbättras liksom välstånd och jämställdhet, medan spädbarnsdödligheten sjunker. Och så vidare.
– Demokratier är inte perfekta, men alternativet har genom historien medfört betydligt större lidande, säger Åsa.
Men om demokratierna är så himla bäst, varför då denna tillbakagång? Vad hände? Självklart har många faktorer spelat in, men de populistiska och högerextrema partierna började växa sig starka kring 2010, ungefär samtidigt som de smarta telefonerna kom och sociala medier tog fart. Ett tag fanns det en stor optimism kring detta, det pratades om att det skulle leda till en demokratisering av kunskap, världen skulle bli öppnare och friare, men i stället möjliggjorde det för en flodvåg av fejkade nyheter och lögner. Nu riskerar det bli ännu värre. – Med AI är det inte bara lätt att massproducera fejkade bilder och nyheter, tekniken kan också användas för att övertyga via chattar. Och algoritmerna på plattformarna premierar det som får oss att stanna, vilket
visste du att
Misinformation = oavsiktligt felaktig information, misstag.
Desinformation = avsiktligt falsk eller vilseledande information.
Clara Olsson, förbundsordförande för
Svenska kyrkans unga, och Åsa
Wikforss, filosof Foto: MIKAEL M JOHANSSON
”Det är viktigt att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra.”
Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga
inte är den sansade sanningen, utan det sensationella som skapar rädsla och ilska. Demokratiskadliga aktörer har lärt sig utnyttja detta, säger Åsa.
Är ni unga rustade för det här? Ni som ändå vuxit upp med sociala medier.
– Nja, i skolan får vi visserligen lära oss mycket om källkritik, men sättet man jobbar på gör att källkritik upplevs som tråkigt och jobbigt snarare än intressant, viktigt och relevant. Man förstår inte riktigt varför det är så viktigt även i vardagen, säger Clara.
Men en liten lögn här och där, bidrar det verkligen till att välta ett helt system?
– Nej, men detta görs systematiskt för att skapa en alternativ världsbild. Som Rysslands eller SD:s trollfabriker som sprider så kallad svart propaganda anonymt. Det gör källkritik omöjlig, avsändaren behöver inte ta ansvar, och genom många olika konton skapas intrycket att budskapet kommer från
4
1 Läs först Dela inte utan att kolla källan. Har den ansvarig utgivare? Känner du inte igen den: When in doubt, throw it out.
2 Tänk efter
flera, oberoende källor, vilket gör det lättare att tro på, säger Åsa.
– För unga är humor och satir en viktig inkörsport. Och ofta avfärdar man saker som ”det var ju bara ett litet skämt” fast att man kanske framställer alla invandrare som kriminella och steg för steg förändrar folks åsikter, säger Clara.
En annan sak som hänt är förstås Donald Trump, som utan att blinka ljuger för sitt folk och därmed mer låter mer som Rysslands och Kinas ledare – där lögn utmålas som sanning.
– Att Trump blev omvald visar att vi lever i en ny tid. En lögnens tid, säger Åsa.
Vad kan vi som vill värna demokratin göra? Vad behövs?
– Det är svårt, men försök vara källkritisk så att du inte för falska budskap vidare, säger Clara.
– Ja, om du delar något vidare får du för sjutton gubbar vara säker på att det kommer från en pålitlig källa, det är ett ansvar vi alla har. Och bete dig väl. Vi behöver ett offentligt samtal som är öppet för olika infallsvinklar, fritt från hot och hat, så att olika grupper vill och vågar komma till tals, säger Åsa.
– Jag återgår till tron och hoppet, det är viktigt
Verkar det rimligt med tanke på vad du vet om världen? ... tips för att bli en bättre kritisk granskare
3 Dubbelkolla Finns nyheten i flera oberoende medier? Om inte – var skeptisk.
4
Akta dig för konspirationsteorier De är nästan alltid desinformation som vill få dig att misstro seriösa källor som forskare och journalister.
att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra, säger Clara.
Om en vän, kollega eller granne tror på och sprider desinformation, vad kan jag göra då?
– Om du vill nå fram kan du inte vara föraktfull (även om du känner förakt för åsikten). Du måste försöka skapa en dialog, visa respekt för personen som människa och sedan försöka vidga hens bild och kunskaper. Det är inget som görs i en handvändning utan är ett långsiktigt åtagande, säger Åsa.
Att delta i civilsamhället – och stärka det – är också en bra motståndshandling. Där civilsamhället exempelvis kan vara innebandyklubben, ett bildningsförbund, Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Svenska Freds …
– Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle. Polen var för bara något år sedan inte längre en demokrati. De klarade läget bland annat tack vare sitt starka civilsamhälle, att människor engagerade sig – ett starkt civilsamhälle kan mobilisera många människor, säger Åsa.
– Civilsamhället är också som ett demokratiskt mikrokosmos, där du får se hur demokratin fungerar från idé till handling. Många upplever att de saknar förmåga att påverka samhället eller att göra sin röst hörd, vilket får en att tvivla på demokratin. Men i din förening eller församling kan du se hur processen fungerar. Vi tar tillvara allas tankar och åsikter för att kunna fatta bra beslut. Ja, du får träna demokrati i vardagen, säger Clara.
– Och som sagt prata om detta, öka medvetenheten om demokratins värde och sårbarhet, så att fler vill engagera sig i frågan, säger Åsa.
+kort om
Åsa Wikforss
◗ Professor i filosofi, ledamot i Svenska Akademien och författare till Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender (2017). Än mer aktuellt ämne idag, när AI och algoritmer gör lögner lättare att sprida.
Clara Olsson Förbundsordförande för Svenska kyrkans unga – en ung röst i både kyrka och samhälle.
Andreas Holmberg Biskop i Stockholm, teologie doktor och engagerad i frågor om demokrati, mångfald och klimat inom Svenska kyrkan.
Biskop Andreas Holmberg:
”Vi måste sluta ta demokratin för given”
Demokratin är som ett gammalt kyrktorn – stabilt men ständigt i behov av underhåll. Biskop Andreas Holmberg menar att Svenska kyrkan har en viktig roll i att värna mångfald och stå emot krafter som vill riva ner det vi byggt upp.
◗ – Vi måste sluta ta demokratin för given. Den har inget evigt liv av sig självt, säger han.
Svenska kyrkan kan bidra genom att vårda sin demokratiska struktur samt fortsätta samla människor som är olika.
– Visa, i både ord och handling, att mångfald är en styrka och rikedom. Och utmana individualismen, för en individualism som går för långt gör oss inte bara ensamma, utan undergräver också demokratin. Så att påminna om att vi hör ihop är viktigt.
Hur möter Svenska kyrkan antidemokratiska krafter?
– Det är en riktig utmaning. Vi är ganska sårbara när valdeltagandet är lågt. Det är förhållandevis lätt att komma in här och påverka. Alternativ för Sverige sitter i dag i kyrkomötet, och enligt mig har de en tydlig autokratiseringsagenda, de vill undergräva demokratin, även om de själva inte skulle uttrycka sig så.
– Ger man sådana krafter teologisk legitimitet, måste vi andra möta det med god teologi. Bibeln talar tydligt om att främlingen är välkommen, och att mångfald inte är något ont, den är både skapad och önskad av Gud.
Hur kan jag som enskild engagera mig?
– Rösta i kyrkovalet. Är du under 30 kan du gå med i Svenska kyrkans unga. Och sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin mer handgripligt genom att manifestera på gator och torg.
”Sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin genom att manifestera.” Biskop Andreas Holmberg
Foto: MAGNUS ARONSON /IKON
TOMAS ANDERSSON WIJ
ARTIST OCH LÅTSKRIVARE
”Musiken är en enande kraft”
Genom musikens kraft hittar Tomas Andersson Wij tillbaka till sig själv – och till de frågor om tro, gemenskap och livets mening som aldrig riktigt släpper taget.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
kort
om Tomas Andersson Wij
Ålder: 53 år.
Familj: Frun Josefin och sonen Levi, 16 år.
Bor: Stockholm.
Yrke: Artist och låtskrivare.
Aktuell med: Ärkebiskopens fastebok 2025 Gud är inte plåstret, albumet Sorgsna sånger gör mig glad och kyrkoturné över landet – läs mer här: tomas anderssonwij. se/kalender/
◗ Som ung drömde Tomas Andersson Wij om att en dag få uppträda på Cirkus. I höstas stod han där igen, som omsluten av publiken i den rundade lokalen. Tagen av det faktum att där satt 1 600 personer från samhällets alla hörn, biståndsarbetare och moderata kommunalpolitiker, antivaxare och kulturskribenter, som alla kunde mötas i en och samma sång.
– Konflikterna vi har är som vågor på havets yta. Men musiken kan dra oss ner djupare, till en punkt där allting stillnar och vi ser varandra, blir till människor igen, inte bara åsikter. Det är musikens enande kraft.
Han tänker ibland att musiken är hans religion.
– Jag vänder mig till musiken när jag känner mig skev, eller som en felstavad tatuering. Då drar jag på mig mina noise cancelling-lurar, sätter på vissa låtar och känner hur jag liksom återvänder till mig själv. En del når det transcendenta genom meditation, det hoppas jag också kunna göra en dag, men för mig går det via musiken. Det är som att den lilla hjärnan kopplar upp sig på den större. Det är ett underbart tillstånd när världen känns ihopkopplad, när allt i tillvaron har en slags mening.
Han säger att ibland skriver människor till honom och berättar att hans musik har den rollen i deras liv.
– Det är bland det finaste man kan få höra som artist, att mina låtar är sådana de återvänder till och kan hålla i handen när åskan går.
VI SES ÖVER en kaffe på artistkontoret Jubel i Stockholm. Tomas är här för att sätta lite saker kring sin
kyrkoturné som sträcker sig över hela 2025. Det är ett kyrkans år för honom. I januari släpptes Gud är inte plåstret, den trettonde och fristående utgåvan i bokserien Ärkebiskopen fastebok. Och som en följd på boken, där han går i närkamp med den kristna traditionens idéer och kultur, realiseras en gammal dröm om en turné i kyrkor.
– Jag är uppvuxen inom frikyrka, och musiken är den rörelsens själva blodomlopp. Så när jag som åttaåring började skriva egna låtar var det bara att gå fram och ställa sig framför dopgraven och sjunga dem. Där lärde jag mig att älska kyrkorummet; klangen, det förhöjda allvaret, närvaron.
Går du fortfarande i kyrkan?
– Inte så ofta. Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in. För stunden befinner vi oss på Östermalm, annars tenderar han att gravitera mot Mariatorget, kring vilket även hans barndom kretsade.
– Jag lekte så mycket i de kvarteren när det fortfarande var orenoverat, husen hade inte kodlås och vi kunde springa runt på gårdarna och leka. Jag känner mig hemma där.
Tomas unga, kristna föräldrar kom från Norrland till Stockholm i början av 70-talet. De åkte runt på en vespa och sökte efter en kyrka att tillhöra. En söndag landade de i baptistkyrkan Ebeneser vid Mariaberget. Då ett av Stockholms mest slitna och socialt utsatta kvarter, nu ett av de dyraste.
– Församlingen var liten och åldrad. Men under gudstjänsten tyckte sig pappa höra en röst som sa: ”Här är det!” Han viskade det till sin unga hustru, som svarade: ”Här är det inte”. Men de kom att
”Jag vänder mig till musiken när jag känner mig som en felstavad tatuering.” »
Tomas Andersson Wij går inte så ofta till kyrkan längre. ”Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in”, säger han.
stanna. Och av någon märklig anledning började den fyllas på av unga, kreativa människor.
– Det var en fantastisk miljö att växa upp i, där fanns en massa bra människor som ville göra bra grejer, alltifrån att ta hand om flyktingar och utslagna till att ordna konserter. Vi hade några av landets bästa musiker, personer man såg på tv på lördagskvällarna, och bra band som spelade – och jag satt på första parkett och såg allt. Det var mitt lilla universitet. De vuxna tog mitt musikintresse på allvar, lärde mig ackorden på gitarren och spelade in kassetter med band jag gillade.
HAN KONSTATERAR ATT många bara har en primär familj, men han hade även en sekundär. Det innebär inte att allt vuxenvärlden gjorde var toppen.
Han berättar om hur den 12-åriga lilla Tomas riktigt darrade på handen när han förde skivspelarens pickup över lp-plattan. Han ville så gärna lyssna på favoritlåten Highway to hell med AC/DC, men vågade han? Det var 80-tal och talades om satansrock, präster som spelat låtar baklänges och hört hyllningar till Satan. Tänk om djävulen skulle smyga sig in i honom via musiken.
– Jag älskade hårdrock, samtidigt som det svepte en stark paranoia genom frikyrkan där pastorer hängde upp sig på hur musiken flirtade med det demoniska. Det fanns en rädsla för hur det skulle påverka unga. Det skrämde upp mig rejält, jag var ju uppvuxen i en värld där djävulen inte bara är en sagofigur utan en mörk och högst påtaglig kraft som det finns anledning att vara rädd för. Jag var lite som ett läskpapper som sög upp sådana budskap, jag hade svårt att navigera i det där, för samtidigt älskade jag hårdrocken, säger han och ler:
– Som vuxen lärde jag mig att Highway to hell var en metafor. Den handlade om att vara ute på turné. Han beskriver sitt unga jag som ”en guds lille riddare”.
– Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå den smala
◗ ... som Tomas Andersson Wij återvänder till:
1Den lilla bäcken, av Allan Edwall.
2Aftonpsalm, av Ola Magnell.
3Every grain of sand, av Bob Dylan.
”Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.”
vägen, försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.
Inte helt poppis i Svenne banan-förorten Fruängen som han växte upp i.
– Jag sågs nog som lite udda. Det var tufft. På gott och ont duckade jag heller inte konflikterna i skolan.
Ont, på vilket sätt?
– Det var ju tråkigt att behöva vara i slagsmål i skolan. Jag var kanske inte så smidig. Men heller inte feg.
Det fanns även andra baksidor av att försöka gå den rätta vägen.
– Jag kände ett krav på mig att vara en god människa. Det är inget fel i sig, men ingen är bara god. Det där har skapat en del religiöst hyckleri.
SOM 17-ÅRING FICK han ett renoveringskontrakt på Kungsholmen i centrala Stockholm och flyttade hemifrån. Det blev också början på en brytning med kyrkan.
– Jag behövde bryta mig loss från tankegodset och det lite präktiga i min uppväxt, för att kunna formulera en egen, självständig tro. Det var delvis en ganska smärtsam process. Jag kände att den förtröstan jag vuxit upp med kanske bara varit en snuttefilt.
Det var 90-tal när han hittade till nöjesjournalistiken, där han snabbt gjorde sig ett namn och lärde känna helt andra karaktärer. Det var en guldålder för nöjesjournalistiken där festandet sågs som en del av jobbet. Kanske var det där frön såddes till det han skriver om i fasteboken: Ingen klok själasörjare skulle rekommendera en hård fasta till någon som redan är för sträng mot sig själv. Ibland är det bästa rådet att berusa sig för en kväll, ha lite kul och försöka se på sig själv med ett leende.
– Jag tror det handlar om jämvikt, att hitta balansen mellan att avstå och ge sig hän. Jag kommer från det stränga, och avstod från så mycket som barn. Och den som är sträng mot sig själv blir lätt sträng mot andra.
PARALLELLT MED ATT han dagtid skrev reportage och musikrecensioner skrev han på kvällarna låtar. Han säger att han har tvivlat på det mesta i livet, men inte på att han ska jobba med musik.
– Det var aldrig min ambition att bli journalist. Jag jagade musiken, men det som jagade mig var journalistiken. Och att inte vilja saker för mycket är ofta ett framgångsrecept.
Många höjde på ögonbrynen när han gav ut sin första skiva och lämnade journalistiken för att bli artist.
– Man ska komma ihåg att sjunga på svenska och skriva ironiska, allvarliga texter var stendött då, i slutet av 90-talet.
Men att våga stå kvar i sin stil har med åren visat sig bli en av Tomas Andersson Wijs framgångsfaktorer. Det är nu 22 år sedan Blues från Sverige kom. Låten som gav rockpoeten en heltidskarriär som artist.
På näst senaste skivan Åskan i hjärtat handlar titelspåret om den konflikt han hade med sin pappa. Och i fasteboken skriver han om en tidig uppgörelse de hade: Som tonåring hände det att han återvände till sin barndoms kyrka, slank in på kyrkkaffet för att tanka trygghet och gemenskap. Men en dag fick pappan nog och sa att om han ville fortsätta komma skulle han gå på gudstjänsten också. Det hela ledde till skrik och gräl ute på gatan. Tomas skriver: ”Paradiset visade sig vara villkorat. Man kunde bli utslängd.”
Det här är ett ämne som är lättare att processa i texter än här i intervju.
– Vi har haft en relation präglad av olösta konflikter, jag var väldigt kritiserad av min pappa.
”Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök.”
Vi pratar om hur schismer i familjen påverkar en på ett annat sätt än i andra relationer – även i vuxen ålder.
– När jag ser på andra som vuxit upp i tajta, kärleksfulla familjer så märker jag att de har en stabilitet som jag har saknat. Konflikter i ursprungsfamiljen gör att man får sina begränsningar. Det är lite som att ha en själslig knäskada – jag kanske inte kan springa maraton utan får nöja mig med halva sträckan.
TOMAS PAPPA DOG i covid 2021 och de hann aldrig riktigt nå fram till varandra.
– Jag trodde nog att det skulle vara mer av en lättnad när han dog, och visst fanns det en lättnad i att kriget var över, men det var också en större sorg än jag väntat mig. Det var som att en bit av den landmassa som är jag slets loss och drev bort i dimman.
Han säger att det har varit helande att få ett eget barn, att få en chans till.
– Barn har en enorm förmåga att sätta fingret på ens svaga punkter, så det gäller att jobba med sig själv. Det är nog den bästa present man kan ge sitt barn; att göra sig medveten om skuggan man bär med sig.
”Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla.”
Vad mer har du tänkt på för att ni ska ha en annan typ av relation?
– Att inte ge skuld, och kunna säga förlåt när jag har gjort något dåligt. Men också att tillbringa mycket tid ihop och prata. Jag var givetvis rädd när jag fick en son att jag skulle upprepa relationen jag hade till min far. Men nu är han 16 och vi står varandra nära. Så arvsynden måste inte föras vidare.
Han säger att han är på en ny men bra plats i livet, med en son som blivit ”stor”, han är lyckligt gift och har en karriär där han får fortsätta leva sin dröm.
– Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla, för fram till nu har jag varit i konstant expansion. Men nu har jag redan uppfyllt drömmar om att spela på Cirkus, ge ut en bok, ha ett tv-program …
Var hittar du gudagnistan i dag? Var kommer du nära den känslan?
– Jag hittar den i musiken. Framför allt i själva låtskrivandet. En del trancenderar genom meditation, andra genom bön eller psykedeliska resor. Jag gör det i musiken.
Så vad drömmer du om?
– Att umgås mer med vänner, att mötas över borden, dricka vin och ha intressanta samtal. Mer fest, helt enkelt. Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök. Och så skulle jag på sikt vilja bo runt Mariatorget. Det skulle kännas som en fin cirkelslutning.
Blommor, barn och liv i rörelse.
Hos floristen Sara Holm får växandet ta plats – mitt i vardagen.
Vad innebär trefaldighetstiden
egentligen?
Trefaldighetstiden bjuder in oss att reflektera över ansvar och gemenskap. Hur balanserar du dina egna behov med engagemanget för andra?
Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om denna tid för växande.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand
Vad innebär Trefaldighetstiden egentligen?
– Att leva som kristen är att se varje dag som en gåva att glädjas åt och vara tacksam för. Under Trefaldighetstiden får vi fundera över hur vi tar vara på den dag vi fått och ställa oss frågor som: Vilket ansvar har jag för andra? Hur kan jag bidra till en bättre värld? Därför kallas Trefaldighetstiden ibland för ”växandets tid”.
När pågår Trefaldighetstiden?
– Från juni till november, tiden som fokuserar på Treenigheten. Vi tänker att vi inte möter livet ensamma, utan att Gud vandrar vid vår sida – som Skaparen, den uppståndne Kristus och den livgivande Anden. Därför får vi som kristna också våga klaga när livet inte blir som vi hoppats, och ställa de svåra frågorna: Varför är världen så orättvis? Hur kan någon med livet framför sig plötsligt dö i cancer? Varför svarar du inte på mina rop, Gud?
Vad säger Bibeln under Trefaldighetstiden?
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
digande, och därför betonar Moses allas rätt till vila den sjunde dagen. Jesus påminner oss också att inte bekymra oss för morgondagen, var dag har nog med sin plåga.
Vad innebär vårt ansvar?
– I Bibelns början ställer Evas och Adams son Kain frågan: ”Ska jag ta hand om min bror?” Resten av Bibeln handlar om hur viktigt men också hur svårt detta kan vara. Jesus berättar om den barmhärtige samariern som hjälper en skadad främling, en berättelse som utmanar oss eftersom få av oss agerar så mot främlingar.
Hur kan Trefaldighetstiden hjälpa oss att växa?
– Bibeltexterna handlar ofta om livets utmaningar. Vi uppmanas att skapa ett rättvist samhälle, som profeten Amos så vackert uttrycker det: ”Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.” Detta ansvar kan kännas överväl-
”För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon.”
– Trefaldighetstiden är en tid för mognad, förlåtelse och nystart, en tid att växa tillsammans med den kraft som är själva Livet. Jesus varnar oss för att döma andra, eftersom vi alla snubblar på livets väg. I sådana stunder behöver vi empati och förlåtelse, inte fördömanden. Han uppmanar oss att resa oss och gå vidare, att inte fastna i skuld och bitterhet.
– För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon. Det är vad Jesus inbjuder sina lärjungar till när han säger: ”Följ med och se.”
Och det är detta vi gör i din kyrka under Trefaldighetstiden. Vi försöker se vem vi är i Guds ögon, vem vår medmänniska är, vad livet är – genom Guds blick. Först då kan vi axla vårt ansvar att göra världen till en bättre plats för alla.
KRAFTEN I ATT
GÖRA GOTT.
De finns där, överallt. De ideella, frivilliga krafterna. Människorna som ger av sin tid för andra människor. Vad driver dem och varför rekommenderar de oss, dig och mig, att göra likadant?
TEXT: Maria Widar FOTO: Ulla-Carin Ekblom
Barbro Rauseus, språkledare:
”Vi lär oss så mycket av varandra”
◗ Varje tisdagseftermiddag bjuder S:t Mikaels kyrka i Örebro in till språkcafé. En av språkledarna är Barbro Rauseus. För henne känns det både intressant och roligt att hjälpa till, inte minst i en tid då behovet av gemenskap är stort.
Barbro Rauseus arbetade hela sitt yrkesverksamma liv med socialt arbete där hon kom i kontakt med många nysvenskar. När hon blev pensionär och fick mer fritid ville hon fortsätta att arbeta socialt i någon form och fick kontakt med språkcaféet i Mikaelskyrkan.
– Jag har sett behovet hos många människor, behovet av att få lära sig språket och få svenska kontakter. Dessutom har jag alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder.
– Det här är ett mångkulturellt område i Örebro med stora behov, det känns angeläget och viktigt med språkcaféet.
Berätta, hur fungerar det?
– Vi ses här i kyrkan varje tisdagseftermiddag mellan 15 och 17 och har ett tema för varje träff. I dag har vi tema kroppen och tränar på namnen på olika kroppsdelar. Eftersom besökarna befinner sig på
VILL DU ENGAGERA DIG?
◗ Att göra något för andra behöver varken vara svårt eller ta mycket tid – små insatser
kan göra stor skillnad.
◗ Svenska kyrkan har många sätt att engagera sig,
utifrån intresse och möjlighet.
◗ Du kan till exempel besöka äldre, hjälpa till
olika nivåer försöker vi alltid börja på en lagom nivå.
Ni hjälper besökarna på fler sätt också?
– Framför allt samtalar vi mycket tillsammans men vi passar också på att fråga vad de vill ha hjälp med. Det kan handla om att förstå en kallelse till sjukhuset till exempel.
Vad driver dig, ditt engagemang?
– Dels att jag får vara till nytta för någon annan, dels gemenskapen vi har här. Behovet av gemenskap är stort, det är enormt ensamt i samhället i dag.
Vilket är det finaste kvittot på att det ni gör spelar roll?
– Att många kommer tillbaka gång efter gång.
Varför rekommenderar du andra att engagera sig i kyrkan?
– För att det är en fin gemenskap. Vi lär oss också mycket av varandra och det blir en brygga över generationer. Det finns inte så många mötespunkter i dag, där du kan gå in och ta en fika och få den här typen av gemenskap.
vid språkcafé eller läxhjälp, vara kyrkvärd eller stötta vid gudstjänster. Det
kan också finnas möjligheter att hjälpa till med kyrkans trädgård, koka soppa,
sjunga i kör eller spela musik. ◗ Vill du veta mer? Kontakta din församling.
”Jag har alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder”, säger Barbro Rauseus.
Eva Järhult, samtalsvän:
”Att få göra gott berikar livet”
◗ Att engagera sig i något utanför sig själv, att få vara en del av en annan människas värld – det är drivkraften för Eva Järhult i Eksjö som i flera år har hälsat på äldre.
När Eva blev pensionär gick hon med i en av kyrkans körer. Då hände något.
– Kyrkan har för mig alltid varit ett rum där musiken flödar men jag har inte kopplat musiken till tron på det sättet. Successivt landade sångens innehåll i mig. Psalmerna i kören blev en väg in i kyrkan.
– En diakon bad mig att hjälpa till i det ideella arbetet. Att besöka äldre, ensamma människor kom att passa mig. Så har det fortsatt.
Vad hjälper du till med, vad gör ni tillsammans?
– Kommer man i kontakt med människor i äldrevården ser man snabbt vad som behövs. Behoven är förstås olika precis som vi alla är olika men det är inga märkvärdiga saker man behöver göra.
– För mig handlar det till exempel om rullstolspromenader, samtal, högläsning på sängkanten eller hjälp att komma till kyrkan och ut i naturen.
– Det började med att jag besökte en äldre kvinna som hade synsvårigheter en gång i veckan och läste lokaltidningen. Så småningom kom vi in på andra, mer personliga frågor. Vad hade varit meningen med våra yrkesliv? Hennes som sköterska och mitt som lärare. Vi hade trosfrågor som jag förde vidare till en präst. Vi tog sällskap till kyrkan. Det blev också turer ut i naturen, med fikakorg.
Vad driver dig, ditt engagemang?
– För mig är det meningsfullt att engagera sig i något utanför mig själv. Att få ta del av en annan människas liv. Att få göra gott för andra berikar livet. Att i det lilla få verka för det goda, utan tanke på egen materiell vinning.
Foto: JOHAN LINDQVIST
Ivar Agvald, kyrkvärd:
”Vi behöver hjälpas åt”
◗ 24-åriga Ivar är kyrkvärd i Högalidskyrkan varannan söndag och ringer i klockorna i Markuskyrkan en gång i månaden. Att engagera sig känns självklart – särskilt när han får välkomna ovana besökare.
För Ivar började allt på Gålölägret 2016, ett konfirmationsläger som bland annat vänder sig till ungdomar med funktionsnedsättning. Ivar, som själv har asperger, gick lägret, fortsatte med en ledarutbildning och fick sedan frågan av kyrkoherden om han ville bli kyrkvärd.
– Hon tyckte att jag skulle passa som det. Jag blev chockad och tänkte samtidigt åh vad roligt! Nu har jag varit kyrkvärd i sju år.
Vad var det som lockade?
– Att få representera församlingen. Att läsa texter är det roligaste, jag lär mig nya ord hela tiden. Och det gör mig glad att människor vill komma till kyrkan.
Du är också ringare i Markuskyrkan. Hur går det till? – Vi är fyra ringelag som turas om att ringa en gång i månaden. Allt är manuellt vilket är unikt. Vi vevar ett hjul för att klockorna ska ringa. Det är tungt men väldigt roligt.
Varför tycker du att fler borde engagera sig i kyrkan?
– Det är en trygg gemenskap med många fina människor. Sedan är det viktigt att vi hjälps åt för att kyrkan ska fungera. Vaktmästare och präster kan förstås inte göra allt. Det kanske inte passar alla att vara kyrkvärd men det finns något alla kan göra.
När märker du att det du gör har betydelse?
– När jag får välkomna besökare som inte är så vana att gå i kyrkan. De kanske är osäkra på var de ska sitta, då hjälper jag dem.
Så kan du bli en inspirerande kraft
du rest på en långresa med tåg? Berätta om din upplevelse så
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Det kan låta som en klyscha, men när det gäller hållbar omställning är det alldeles sant. Så här kan du leva mer hållbart och samtidigt inspirera andra!
1Visa att hållbara val kan vara enkla och roliga
Social påverkan är en stark kraft. När vi gör hållbara val med glädje smittar det av sig! Många tror att hållbarhet innebär uppoffringar, men ofta kan det förenkla livet, spara pengar och frigöra tid för det som verkligen betyder något.
TESTA! Vilken liten hållbar förändring har gjort din vardag bättre? Kanske har du börjat cykla oftare och upptäckt nya vägar, lagat mer vegetarisk mat eller fyndat i second hand-butiker? Berätta om dina erfarenheter för andra, och gör det med nyfikenhet istället för pekpinnar. Kanske kan du bjuda in en vän till en klädbytardag eller testa en månad utan nyköp?
2Lyft fram vinsterna och ge hopp
För att vilja förändra våra beteenden behöver vi tro på att det gör skillnad. Forskning inom klimatpsykologi visar att hopp är en stark drivkraft. Fokusera på det vi har att vinna, till exempel renare luft, bättre hälsa och mer mening.
TESTA! Föreställ dig en framtid där vi lever på ett mer hållbart sätt – hur ser den ut för dig? Bor du i en stad med mer grönska och färre bilar? Lever du enklare, friare och mindre stressat? Skriv ner det du ser fram emot och fundera på vilka små steg du kan ta för att närma dig den visionen.
3
Gör det lätt att göra rätt
Vi människor är vanedjur som gärna väljer det bekanta även när vi vet att en förändring är nödvändig. Det handlar sällan om brist på engagemang, utan om att våra beteenden sitter djupt. Ofta uppstår kognitiv dissonans – en konflikt mellan vad vi vet är rätt och vad vi gör. Vi kan bry oss om klimatet och ändå boka den där flygresan eller köpa något vi egentligen inte behöver. För att ta oss ur gamla mönster behöver vi göra det lätt att välja nytt. Små, konkreta förändringar gör tröskeln lägre – och vanan hållbar.
TESTA! Välj en enkel sak att börja med. Planera dina måltider för att minska matsvinnet. Laga mat på det du redan har hemma. Ta tåget i stället för bilen vid ett tillfälle den här månaden. 4
Börja där du står!
Hållbar omställning kräver ingen radikal förändring – det handlar om att utgå från sin egen vardag. Kanske har du redan vanor som gör skillnad utan att du ens tänkt på det?
TESTA! Fundera över hur din livsstil redan bidrar till en mer hållbar värld. Använder du bilpool? Dela med andra hur bekvämt det är att ha bil utan att hantera försäkringar, laddplats och parkering. Bor du i en bostadsrätt? Föreslå hållbara lösningar, som minskad energiförbrukning eller bättre återvinning. Har du rest på en långresa med tåg? Berätta om dina upplevelser och visa på alternativen. Köper du ekologiskt och lokalproducerat? Sprid kunskap om vilka livsmedel som är viktigast att välja ekologiskt och varför. Små initiativ kan växa till större förändringar.
TEXT: Mathilde Olofsson
Har
kan du inspirera andra.
3 böcker som ger kraft
Elsa Billgren och Sofia
Wood
gillar det operfekta och vilda.
Foto: MIRA WICKMAN
DE VÄNDE SINA
BLICKAR MOT GUD
Zora Neale Hurston Romanus & Selling
◗ Nu finns Zora Neale Hurstons romanklassiker från 1937 på svenska.
I De vände sina blickar mot Gud får vi följa Janie Crawford på en resa genom livet där hon söker sin egen identitet och frihet. Genom tre äktenskap och många prövningar konfronterar hon frågor om kärlek, öde och tro. Hurstons poetiska berättelse ger en stark skildring av en kvinnas kamp för att vara sann mot sig själv och finna mening i livet.
PÄRLAN
Klara Bertilsson Natur & Kultur
◗ I bilderboken Pärlan lämnar en liten pärla sin trygga mussla för att följa ett fladdrande ljus genom tångskogen. Där möter hon en stjärna, och i det oväntade mötet börjar något nytt växa –både mod och längtan. Det är en poetisk och vis berättelse om att finna sin plats i världen, men också om att våga ge sig av och låta någon annan få ta vid. En berättelse där den verkliga kraften visar sig vara den som kommer inifrån.
En handbok i sommarnjut
SOMMARHEMMET
Sofia Wood och
Elsa Billgren Nordstedts
◗ Med Sommarhemmet bjuder
Elsa Billgren och Sofia Wood in till en plats där sommaren får vara långsam, kreativ och njutbar – och en källa till kraft. Här ryms återhämtning, trädgårdsdrömmar, god mat och lustfyllt skapande med det som redan finns.
Vad betyder era sommarhem för er?
– Mitt sommarhem på Gotland är platsen jag längtar till hela året. Där varvar jag ner, men får också idéer och energi för resten av året, säger Elsa.
– Vårt hus i östgötska skärgården är fortfarande ganska ofärdigt, men jag har insett att jag återhämtar mig när jag jobbar med händerna och lär mig nya saker. Att bygga en trappa eller skapa en trädgård, säger Sofia.
Ni lyfter fram återbruk. Vad är det fina med att använda det som redan finns?
– Det finns en alldeles unik charm i att svänga in på en laduloppis och undra: är det i dag jag hittar något helt otroligt? Sakerna bär på historia, man ser handen i
dem. Att fylla sitt hem med sånt berättar något om människorna som bor där, och sätter dem i en större kontext. Det är väldigt romantiskt, säger de.
Finns det en glädje i att göra saker långsamt?
– Ja, ibland blir det faktiskt bättre när man inte har oändliga val, utan jobbar med det som redan finns. Vi gillar det operfekta och vilda, vilket är praktiskt när man provar nya saker.
Hur skapar man miljöer som hjälper oss att sakta ner?
– Våga bli analog. Minska på intrycken och försök uppskatta det som finns i stunden. Hitta projekt som får ta tid. Sy en cafégardin, plantera i en vacker loppisterrin, restaurera en möbel, laga god mat i säsong. Det krävs egentligen inget sommarhus för att leva lite mer så.
Vilken är er bästa sommarstund?
– Morgonkaffet på stranden. Lyssna på vågskvalpet och se dagen gry utan några måsten eller stress, säger Elsa.
– När middagen lagas, någon spelar lite musik, man dukar upp en bricka med små saker att nibbla på och kvällen känns lång och ljus, säger Sofia.
Sophie Ekman
Eva gjorde verklighet av äventyrsdrömmen
TEXT: Åsa Nilsson FOTO: Privat
◗ Eva Bohm, Håsjö, är en pigg person, hon springer, åker skidor och är allmänt sportig. Under pandemin gjorde Eva en svensk klassiker, men eftersom det var pandemi fick hon göra den på hemmaplan vilket enligt Eva inte kändes riktigt rätt. Hon började då fundera över Gröna bandet och när dottern hittade en äventyrsutbildning, Adventure Academy, där examensarbetet var att göra ett äventyr man drömt om, sökte hon dit.
Under utbildningen skulle deltagarna få rätt förutsättningar och kunskap inom friluftsliv för att våga ta steget och genomföra sin dröm. När Eva kom in på kursen berättade hon för de andra om planen att vandra Gröna bandet – 130 mil från Grövelsjön till Treriksröset – och den tysta drömmen som hon tidigare bara berättat för dottern blev verklig.
DEN 16 JUNI 2024 skjutsade Evas sambo henne till starten i Grövelsjön. Den första delen hade hon sällskap av Monica som hon
Så här skönt kan det vara fast det är jobbigt. Eva Bohm tar en välbehövd vilopaus.
Tältet uppslaget efter Lapplandsleden. Fin natur kring Hemavan. Vägvisare i Vålådalen.
Lyxigt att sova och äta på hotell när man vandrat långt.
På Kungsleden mötte Eva fler vandrare än på hela vandringen dittills.
Vid vissa sjöar kan man köpa båtöverfart och samtidigt få en guidad tur, andra ror man över själv. Här hade Eva tur att det fanns två båtar på hennes sida, annars måste man ro över och hämta en båt och sedan ro över en gång till.
Efter
vandring i björkskog och stenig fjällmiljö, kraftig dimma och blåst nådde hon slutligen, blöt och frusen, sitt mål.
träffat i Grövelsjön, tyvärr avbröt hon vandringen. Då kände sig Eva ensam och var lite rädd när hon tältade själv eftersom hon aldrig hade gjort det tidigare. Att en vandring är en fysisk påfrestning förstår vi men det är oftast en mental påfrestning också.
Eva gick genom norra Dalarna, Härjedalen och in i Jämtland och i Vålådalen träffade hon Monica igen och fick bo hos henne. Efter 19 dagar kom hon till Mörsil innan bandet tog henne norröver igen. Efter Ansätten fick hon ett varmt och fint mottagande vid ett sameviste och fick sova i en kåta.
I Gäddede, där Eva vandrat mycket som barn med sin mamma och morföräldrar, nådde hon sitt första mål. Efter en natt på campingen blev det många höjdmeter upp och ner för fjällen till Ankarede. Mot Raukasjö kämpade hon 25 kilometer på tunga blöta myrar i väglöst land helt utan andra vandrare. Gården i Raukasjö som genom åren tagit emot många turister stod helt tom.
Startden 16 juni i Grövelsjön.
Tråkig vandring efter E14.
Evas plan var att vandringen skulle ta tio veckor och efter fem har hon gått 65 av Gröna bandets 130 mil. Från Hemavan väljer hon att följa Kungsleden vilket innebar fler vandrare och STF-stugor med stugvärdar på plats.
Efter sex dagar på Kungsleden är hon i Adolfström där helikopter är lika vanlig som bilen. Eva känner att vandringen tar på kroppen och det gäller att ta det lugnt. Hon är fortfarande inte helt bekväm med att tälta ensam, men det går bättre. Många hemifrån hör av sig och hejar och peppar, det håller humöret uppe när det är jobbigt.
FRÅN KVIKKJOKK VANDRAR hon i skog, sten, modd, hala rötter och regn och fler platser och båtresor tar henne till Stora Sjöfallet, 12 mil från Evas andra mål, Abisko eftersom flera sagt att det är den finaste biten.
Efter flera dagars känningar i en tand på vägen till Stora Sjöfallet bokar Eva tid hos Folktandvården i Gällivare och får tid samma dag men med buss kommer hon missa tiden. Hon försöker lifta men ingen som stannar ska till Gällivare och Eva får gå tillbaka till hotellet. Då kommer en kvinna som nyss åkt förbi och säger att hon kan köra henne till Gällivare. Innan besöket hos tandläkaren äter hon lunch och träffar en gammal kompis, Annelie, som Eva delat tält med vid en vandring till »
DEN 29 DAGEN lämnade Eva Jämtland för okända marker och det var en lyx att komma till Klimpfjäll och bo på hotell där
hon kunde duscha, tvätta kläder och få ett paket från familjen med broddar till skorna eftersom hennes slitits ut. De 14 milen till Hemavan var nog de tuffaste på grund av extremt många höjdmeter. Sträckan tog sex dagar. Bland gles björkskog och på fina leder träffade hon en intressant kvinna som bott i väglöst land hela sitt liv. Eftersom jag själv var på semester i krokarna samtidigt mötte jag upp Eva på en kort men trevlig frukost i Hemavan.
Eva ligger på Skierfe 1 100 meter över havet, med Rapadalen i bakgrunden.
Kilimanjaro och Eva får bo hos henne efter tandläkarbesöket, innan hon dagen efter åker tillbaka med bussen till Stora Sjöfallet. För att vila tanden tar hon en extra vilodag för att infektionen ska börja läka innan hon vandrar vidare mot Abisko med ett hjärta fyllt av tacksamhet och lycka över vilka fantastiska människor det finns och en tilltro att man möter dem när man behöver det som mest.
EFTER 22 DAGAR på Kungsleden nådde Eva fram till Abisko. Storslagna vyer, mycket sten och kilometer av spång avverkades i alla sorters väder. Från Abisko gick Eva i Norge där hon köpte en nyckel för att kunna bo i fina ”hytter”, den första natten var de nio i hytten.
Efter vandring i björkskog och stenig fjällmiljö, kraftig dimma och blåst nådde hon slutligen, blöt och frusen, sitt mål, den gula betongklumpen där tre riken möts. 65 dagar efter starten i Grövelsjön 16 juni hade hon avverkat de 135 milen, Eva firade med pizza, öl och efterrätt såklart.
Hon berättar att hon aldrig känt sig så i nuet som under denna vandring. Hon är tacksam till sin dotter och sambo som stöttat henne så hon kunde genomföra sin dröm och alla är stolta över hennes prestation. Jag är riktigt imponerad!
Glad att målet för dagen är nära. Så här fina är hytterna.
Träff med intressant kvinna, Ingrid Persson.
Uppskattad upprustning av pilgrimslederna
TEXT: Sara Johansson
◗ När Johan Ranbrandt från Fugelsta letade vandringar till sin bok om dagsturer sommaren 2020 var han ute på många stigar längs pilgrimslederna Jämt-Norgevägen och Kårböleleden. Då var det inte många som platsade i boken eftersom de inte var iordningställda, och han gläds därför över Sydöstra Jämtlands pastorats satsning på att rusta upp dem.
Friluftsliv har alltid varit en del av Johan Ranbrandts liv och eftersom han växte upp på en mjölkgård där det fanns morgon- och kvällsjobb blev det ofta dagsturer. I dag bor han själv på gården med sin familj, och även fast de numera inte har djur så menar han att dagsturer har sin charm.
en lugnande effekt, säger han. Något som han också gillar är kopplingen till historia och menar att det blir som en tidsresa när han kommer till en fäbodvall. Saker sätts i perspektiv och just det kulturhistoriska perspektivet är något som Johan Ranbrandt tycker skiljer vandringar längs pilgrimsleder från till exempel statliga leder.
– Det är enkelheten i det och det är för alla. Man behöver inte förbereda sig så mycket och köpa en massa utrustning, det är bara att ta sådant man inte är så rädd om och utforska själv, säger Johan Ranbrandt som skrivit flera böcker om friluftsliv, som Dagsturer i Jämtland.
JOHAN VANDRAR INTE bara, utan springer också ofta längs lederna och han sätter ett stort värde på turerna i naturen.
– Saker snurrar på ganska mycket i mitt liv och naturen har som
PASTORATETS PILGRIMSPROJEKTET
Leder: JämtNorgevägen, Kårböleleden och Indalsleden.
◗ Arbetet med lederna har pågått under en lång tid men 2023 intensifierades det genom pilgrimsprojektet.
Sedan dess har pastoratet bland annat byggt broar och spänger och satt upp 20 dass och 5 slogbodar.
◗ Pastoratet har också hållit träffar längs lederna för att samla in kulturhistorisk
information från lokalbefolkningen.
◗ Under sommaren 2025 färdigställs upprustningen av både Jämt-Norgevägen och Kårböleleden med märkning och röjning av sly.
◗ Längs Indalsleden pågår en förstudie för att bland annat se över ledens sträckning, samla information om leden, näringsidkare i området och ta fram lämpliga dagsetapper mm.
Johan Ranbrandt har skrivit flera böcker om friluftsliv, bland annat Dagsturer i Jämtland
Foto: SARA JOHANSSON
– Då är det bara en markerad led där man får hitta information själv på andra sätt, men det jag tycker är fint på en pilgrimsled är att man kan ha tryggheten i att följa leden men också att man förstår bygderna man går igenom, säger Johan. Blir det någon bok om pilgrimsleder framöver tror du?
– Det får vi se men satsningen på att fixa lederna öppnar ju upp för det. Sen om det är jag eller någon annan som gör det får vi se men jag tror det skulle vara jättebra om någon tog sig an det, avslutar han.
FÖLJ MED PÅ GUIDAD
23-25 JUNI
Oviken-Ljåbuan, Jämt-Norgevägen. All inclusive-vandring.
27-30 JUNI
Ljåbuan-Ljungdalen, Jämt-Norgevägen. All inclusive-vandring.
5-6 JULI
KrångedeStrömsnäs, Indalsleden.
20 JULI
Hackås-Gålnäsudden, JämtNorgevägen.
PILGRIMSVANDRING I SOMMAR!
7 AUGUSTI
Klövsjö-Sakrisbuan, Kårböleleden.
23 AUGUSTI
Fageråsen-Pånvallen, Jämt-Norgevägen.
Barn- och familjevandring – Livets upptäcktsfärd.
13 SEPTEMBER Gällö-Revsund, Jämt-Norgevägen.
21 SEPTEMBER LänsgränsenBräcke, JämtNorgevägen.
Läs mer och anmäl dig: www. svenskakyrkan. se/sydostrajamtlandspastorat/ pilgrimsvand ringar-2025
... eller följ qrkoden här intill.
Johan Ranbrandt uppskattar att lära sig om platsen när han är ute på pilgrimslederna. Utanför Billsåsen berättas det om ”Tattarstan” som hade en lite speciell befolkning som bodde där från mitten av 1800-talet till 1922.
tips på dagsturer längs lederna
1
Pån, Jämt-Norgevägen.
Väster om Flatnor och Bodsjö finns fina miljöer och repdragna flottar som tar en över Fageråssjön och Pån med en grillplats, dass och vindskydd vid Pånnäset.
Johan och hans fru Erika Ranbrandt (på bilden) brukar också springa på pilgrimslederna.
Foto: JOHAN RANBRANDT.
2
Billsåsen och Fjösåsen, Jämt-Norgevägen och Kårböleleden.
Väster om Myrviken, i Billsåsen på Jämt-Norgevägen kan man gå över Billsåsberget och se fina vyer över Storsjöbygden. Viker man av på en väg kan man ta sig till en stig som tar en till Fjösåsen för att sedan gå Kårböleleden tillbaka till Billsåsen. OBS Stigen går genom en gård i Fjösåsen så stör inte dem.
3
Kombinera din egen vandring kring Klövjsö, Kårböleleden och Karl XI:s väg. Norr om Klövsjö går Kårböleleden parallellt med Karl XI:s väg och genom att titta på kartan kan du gå en rundtur i en fin och levade fäbodmiljö.
Intresset för vandring med all-inclusive växer
I sommar är det fjärde gången Sydöstra Jämtlands pastorat arrangerar en all-inclusivevandring, något som växt inte bara här men även på andra ställen i Sverige.
◗ – Allt fler vill gå hela leden men har inte möjligheten att vara ledig i flera veckor. Då kan de hänga med på några dagsetapper per år och fortsätta året efter. Vi har några återkommande samtidigt som de andra fylls på, säger Helena Stridh, projektledare för Sydöstra Jämtlands pilgrimsprojekt.
UNDER ALL-inclusivevandringarna behöver deltagarna bara bära det man behöver för dagen medan en följebil kör packningen. De har
med sig en guide och lagar maten tillsammans vilket öppnar upp för fler att följa med.
– Man behöver inte bära så tungt. De som är nybörjare på vandring törs hänga med i större utsträckning när det är under lite mer ordnade former och att vandra i grupp är uppskattat av många, berättar Helena.
HELENA STRIDH SER också att flera andra runt om i landet paketerar sina pilgrimsvandringar på det här sättet och hon tror att den är här för att stanna.
– Allt fler kan hitta ut i naturen och in i kyrkan genom detta, säger hon.
Pilgrimsvandringar har fått ett uppsving och år 2030 väntas
Pilgrimslederna som går genom pastoratet är Indalsleden (blå), S:t Olavsleden (röd), JämtNorgevägen (grön) och Kårböleleden (gul).
Illustration: MIKAELA HÅKANSSON
Alla pastoratets pilgrimsleder leder till Nidaros
◗ S:t Olavsleden börjar i Selånger och går genom bland annat Bräcke, Revsund, och Brunflo innan den fortsätter västerut till Stiklestad och sedan mot Trondheim.
◗ Jämt-Norgevägen börjar vid länsgränsen i Jämtkrogen och går längs S:t Olavsleden fram till Revsund. Där viker Jämt-Norge-
Helena Stridh, projektledare för pilgrimsprojektet.
många vandra längs pilgrimslederna i pastoratet.
– Då är det 1 000 år sedan Sankt Olav stupade i Stiklestad och då tror vi att det är många som kommer att komma hit för att vandra de olika lederna till Nidarosdomen i Trondheim, avslutar Helena.
Sara Johansson
vägen av mot södra Storsjöbygden och går genom Hackås och Oviken mot Storsjö kapell och Ljungdalen innan den går in i Norge.
◗ Indalsleden börjar i Selånger och följer Indalsälven innan den går ihop med S:t Olavsleden antingen i Pilgrimstad eller kring Östersund. Vi undersöker just nu
Indalsleden och möjligheten att rusta upp den.
◗ Kårböleleden börjar i Kårböle och är en del av Helgonleden som går från Uppsala till Trondheim. Den går förbi Vitvattnet, Klaxåsen, Klövsjö och förbi Mo och Dalåsen innan den förenas med JämtNorgevägen i Billsåsen.
◗ ... Olav Haraldsson var kungen som kristnade Norge men han gjorde sig ovän med tjänstemän som köpts av den danske kungen Knut som ville återta Norge och Olav blev tvungen att fly.
◗ Sina sista år tillbringade han i Kiev, som var ett andligt center i Östeuropa, innan han under sommaren gick i land i Selånger för att försöka ta makten i Norge igen. Det avgörande slaget blev i Stiklestad den 29 juli, där han stupade efter en krigsblunder.
◗ Olavs kropp smugglades bort och begravdes i en sandbank, där Nidarosdomen står i dag. Efter slaget började det gå rykten om att Sankt Olav botat människor. När hans grav öppnades ett år efteråt såg människor att hans hår och naglar växt. Han hade också frisk hy och det såg ut som att han sov, vilket ansågs vara ett tecken på att han var en helig man. Kistan flyttades till en av byns kyrkor och inte långt därefter började pilgrimer vandra till hans grav. Källa: Selånger Pilgrimscenter om Sankt Olav
IMMATERIELL VINST
SKÖNT ATT KASTA AV SIG
VILL VÄL DE FLESTA GÖRA? PRATAR I NATTMÖSSAN
TAR MATGLAD GÄRNA
BADPLATS VASSBÅT
REGN HÅLLER PRATGLAD
TRANSPORTERA LEAS SYSTER
GRÖVRE ÄN TRÅD GRUNDLÄGGANDE
DET GÅR PÅ ETT?
TRÄDÄCK
SAVON I PARIS SKJUTA PÅ
HJÄRNPRODUKT
KLAR NÄR DET ÄR FRITT FRAM
KALASDRYCKEN
BROTTSTYCKE
MARKOMRÅDE
GULDPENG
GAMMAT
FORNTIDA STAD
SATTE PÅ SPEL
LITEN I SÅNGEN PRIMAT
Sommarkrysset
KAN DET OSA
SAKNAR MIDSOMMARGRODOR
VIDEGÅRD
MYCKET DÅLIGA HELA BUNTEN
BESEGRA KNÄCKEBRÖDSORT STRÅLNING UPPE VARV
GÅRDSBYGGNADEN HÄNSYN SPIS TRÄD MED SMÅ KOTTAR
OFRIHET GULLIG
HÖRS KVERULANT I LISABETS NÄSA
HJULDEL EN FÖRMÅGA
PÅSTOD
BRÖDKRYDDA SES MED CETERA
BLOMHÅLLARE FIRAS 14/9 YTMÅTT LEN HÄSTDEL
FÅGELN
VILL INTE ENSAMVARG
GÖR SÅ HÄR
◗ Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna.
◗ Rätt svar finns på vår hemsida från den 21 juli. www.svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlandspastorat/forsamlingstidningen-hela-livet
MEDLEMSKAP I SVENSKA KYRKAN
Stöd för människorna och bygden
I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror eller tvivlar. Här äger händelser rum både i glädje och sorg – och livet däremellan. Du är välkommen till kyrkan oavsett om du är medlem eller ej, men här nedan vill vi berätta om allt gott ett medlemskap gör för människor och bygden.
SOCIALT ARBETE
◗ Vi gör hembesök hos äldre och sjuka, ger stöd och tröst och har flera viktiga gemenskapsplatser för alla åldrar. Vi satsar på framtidens generation och erbjuder olika barn- och ungdomsgrupper för 0–19 åringar.
GUDSTJÄNSTER OCH
KYRKLIGA HANDLINGAR
◗ Varje vecka firar vi olika typer av guds-
tjänster och vill förmedla hopp. Året om är det dop, konfirmation, vigslar och begravningar.
LANDSBYGDEN
◗ Vi handlar t.ex. lokalt för att stödja, uppmuntra och samverka till levande landsbygd. Genom lokal närvaro och samverkan får vi ett mervärde och kan tillsammans värna församlingarna och landsbygden.
MUSIK
◗ Vi erbjuder ett flertal konserter och har körer för barn, unga och vuxna. Större musikevenemang anordnas som t.ex. Musik i sommarkväll som finns i hela pastoratet.
KULTURARV
◗ En del av kyrkoavgiften går till att bevara våra 41 kyrkor och kapell. De är en del av församlingens och landsbygdens
Hos oss är du välkommen, precis som du är! Vi har många härliga sommaraktiviteter som passar både stora och små. Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
historia, men även del av människors personliga livsberättelser.
PILGRIMSSATSNINGAR
Vi erbjuder pilgrimsvandringar och underhåller delar av Kårböleleden, JämtNorgevägen och Indalsleden.
INTERNATIONELLT ARBETE
◗ Pastoratet stöttar Act Svenska kyrkan som kämpar för allas rätt till ett värdigt liv.
BEGRAVNINGSAVGIFT BETALAR ALLA
◗ Alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar inkomst betalar begravningsavgift. Den finansierar kostnaderna för att anlägga och sköta pastoratets 36 begravningsplatser med gravplatser, gravsättning, kremering och lokal för begravningsceremonin.
Mikaela Håkansson
Vill du bli medlem i Svenska kyrkan?
Vänligen markera de alternativ som du känner till eller lämna dessa obesvarade
Jag är döpt i Svenska kyrkan
Jag är döpt i en annan kristen församling
Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop
Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan
Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka
Namn:
Personnr:
Tel: E-post:
Klipp ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna den vid kansliet i Brunflo eller skicka den till:
Sydöstra Jämtlands pastorat Kyrkvägen 31 834 96 Brunflo
Adress:
Namnteckning:
Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi haterar dina perspnuppgifter och om dina rättigheter enligt dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/sydostra-jamtlands-pastorat/dataskyddsforordningen-gdpr