Amos sommaren 2025_Rogberga

Slaget vid Tenhult – en historia som gjorde skillnad

JAKTEN PÅ NYA

FLYGELN ÄR ÖVER

– NU STÅR DEN I ROGBERGA KYRKA

TOMAS ANDERSSON WIJ

”Musiken kan ta oss till en punkt där vi blir människor igen”

Vilka är dina laddstolpar?

I kyrkans sårbarhet finns riktig kraft

Mer än en gång i livet har jag blivit kallad idiot, korkad eller ännu vanligare: Nu förstår jag inte hur du tänker. Flest reaktioner var när jag lämnade mitt förra jobb och gick in i tjänst som präst i Rogberga-Öggestorps församling. I dag, tre år senare, ringer fortfarande människor och vill träffas, se kyrkan, samtala om hur jag kunde byta bort allt jag hade i karriärväg för att vara i en församling som ingen visste fanns?

Min motfråga brukar vara – varför söker du upp mig för att ställa den frågan?

Jag vet att när man ställer den frågan så innebär det att de saknar någonting i sitt liv.

Personligen tror jag att det är när man delar svagheterna i sitt liv som en djupare gemenskap kan skapas. Tvärtom är samhället i dag präglat av att vi alltid visar upp det bästa, lyckade satsningar, nya investeringar och en fantastisk karriär.

Själv valde jag att ta ett steg åt sidan in i det som för många är ett misslyckande. Att tjäna en död kille, som kyrkan menar lever?

FÖR MIN DEL har jag sett allt det fina som människor eftersträvar och vet att det inte ger någonting på riktigt. Ytligheten skapar endast en tomhet och ensamhet.

Därför blev Tomas ord, som var lärjunge till Jesus under tre år och som gått med honom, levt med honom och samtalat med honom, så viktiga. Tomas

”Personligen tror jag att det är när man delar svagheterna i sitt liv som en djupare gemenskap kan skapas.

hade nämligen inte mött Jesus som uppstånden och hörde bara de övriga lärjungarnas berättelse.

Tomas sade: Om jag inte får se Jesus sår, tror jag inte.

Så är det med sann gemenskap och kyrkans sanna identitet. Det är i kyrkans sårbarhet som vi tillsammans kan dela livet på riktigt. Det är i sårbarheten som vi har möjlighet att hitta kraft att orka en dag till. Det är i sårbarheten som vi hittar kraften att hjälpa varandra. Det är i sårbarheten som livet finns.

Tomas brukar kallas för Tomas tvivlaren och att en lärjunge kan vara tvivlare visar på kyrkans möjlighet

för människor att inte vara färdiga utan att både tro och tvivla.

I BIBELN STÅR det: Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Det är korset, där Jesus hänger sårad, sönderslagen, blodig och förnedrad som bibeln lyfter fram som grunden för Guds kraft i våra liv. Därför har kyrkan i alla tider kallats för de fattigas kyrka. En kyrka dit människor söker sig som är fattiga, inte bara pengar utan andligt och själsligt. Det gör att många i samhället betraktar kyrkan som en dårskap och det är ok. Men verkligheten är att i bönen, bibeln och sången finns det en kraft som bär i livets alla skeenden och den kraften är långt mycket viktigare än en karriär eller en fin fasad. Den kraften är på riktigt för många människor och du är välkommen att upptäcka den tillsammans med vår församling.

Greger Larsson Kyrkoherde

Innehåll

Din församling

4 Den nya flygeln i Rogberga

6 Slaget vid Tenhult

8 Krönika Dina laddstolpar

26 Kyrkogård

Tema kraft

9 Hur skyddar vi sanningen när demokratin hotas?

Mötet

14 Tomas Andersson Wij, artist och låtskrivare

Övrigt

18 Nyfiken på kyrkoåret

20 Tankar om tro

25 Kyrkovalet 2025 Så går det till

28 Stockholmsmötet 100 år av samarbete

30 Guds närvaro i träningens språk

Så här ser framtidsplanen för

kyrkogården ut

◗ Vi kommer ta fram en framtidsplan för våra kyrkogårdar med ett underlag om hur vi vill att kyrkogårdarna ska se ut och vad de ska kunna användas till förutom som begravningsplats. Tanken är att lägga en 10-årsplan som sedan omarbetas och kompletteras var femte år.

Arbetet startades upp i mars och har nu presenterats för

kyrkorådet, som beslutade att vi ska fortsätta enligt tidplanen som lagts fram. Först kommer vi samla in allahanda idéer, allt från inköp av nya vaser till att flytta och tillverka en ny mur, sammanställa allt, och sedan börja i det stora och arbeta nedåt till detaljnivå.

Dan Lundstedt Kyrkogårdsföreståndare

FRAMTIDSTIDPLAN FÖR KYRKOGÅRDARNA

2025 Uppstartstid

Idétid

Sammanställningstid

”Det finns inte så många mötespunkter i dag, där du kan gå in och ta en fika och få den här typen av gemenskap”, säger Barbro Rauseus, språkcaféledare.

Foto: ULLA-CARIN EKBLOM

2026

Omställningstid

Remisstid

1 Mars Starta upp arbetet

5 Mars Presentera idé och tidplan på APT

Mars Ta kontakt med begravningsombudet

8 April Presentera tidplan för kyrkorådet

14 April Lämna in tidplan för publicering i Amos

21 Maj APT

28 Maj Kyrkoråd

Juni

Juli

Augusti

Augusti

Sammanställa underlag utifrån inkomna idéer

Ta fram en grundskiss/plan

Ta in ritförslag från arkitekter

Augusti Lägga budget för kommande år

September Kyrkoval

7 Oktober Kyrkoråd

27 Oktober Kyrkofullmäktige

27–31 Oktober Barnens synvinkel

13 November Medlemskväll

2 December Kyrkoråd

3 Februari Kyrkoråd

4 Februari APT

Februari MBL

7 April Kyrkoråd

27 April Kyrkofullmäktige

REDAKTION

Redaktionen: Greger Larsson och Sophie Torrealba.

Kontakta oss

Expeditionen: 036 39 06 80. Kyrkoherde Greger Larsson: 073 037 47 80 eller 036 39 06 82 Kyrkogårdsföreståndare

Dan Lundstedt: 070 649 25 63 eller 036 39 05 92

E-post: tenhult@svenskakyrkan.se Adress: Rogberga-Öggestorps församling, Myrstadavägen 19, 561 60 Tenhult

Följ oss

Webb: svenskakyrkan.se/tenhult

Instagram: svenska_kyrkan_tenhult

Facebook: Svenskakyrkan Tenhult

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025 Distribution: Postnord Foto om inget annat anges: Sophie Torrealba

Omslagsbild: Jozsef Szaller

Den nya flygeln i Rogberga kyrka

Resan började med ett beslut i kyrkofullmäktige hösten 2023 och arbetet med att hitta rätt flygel drog i gång under våren 2024. Det blev hundratals mil i bil och timmar av provspelande av två kantorer och en kyrkoherde under sökande efter flygeln som gav den klang som kunde fylla Rogberga kyrka.

TEXT: Greger Larsson FOTO: Jozsef Szaller

◗ Många frågor har ventilerats: hur lång behöver en flygel vara för att rätt klang i basen ska infinna sig? Vilken färg ska flygeln ha? Vilken lack ska det vara för att träet ska ha rätt densitet? Ska flygeln vara renoverad eller ska man titta på en fabriksny flygel? Ska locket bestå av massivt trä eller endast en konstgjord skiva? Vilken ton är det vi söker, är det en skörare nordtysk tonklang eller en svulstigare östeuropeisk ton?

Frågorna har varit många och det började med att vi sökte igenom vilka affärer som säljer flyglar. Dessa besöktes runtom från

Stockholm till Skåne och flyglarna provspelades i timmar. Efter att ha besökt Sveriges största showroom för flyglar var vi överens om att vi sökte en skörare nordtysk ton, som det erkända flygelmärket Steinway har. En av flyglarna som vi hittade var en renoverad o-modell på 180 cm från 1924. Flygeln lät magisk, men basklangen räckte inte till.

RESAN GICK VIDARE till Stockholm där vi besökte affärer, tittade i kyrkor, pratade med organister och sakkunniga. Ett av tipsen var att kontakta den polska fabriken SAP som renoverar flyglar. En av

”Berättelsen om den nya flygeln blev en berättelse om tro för min del... att söka tills alla delar föll på plats.”

de kunniga sade: ”Köp en gammal flygel och skicka ner, ni blir inte besvikna”. Efter att granskat fabriken ansåg vi oss allt för okunniga för att lösa den uppgiften. I stället fick vi ett prisförslag på en helt nyrenoverad flygel från fabriken, men vi tackade nej till den. Resan fortsatte ner till de småländska skogarna djupaste del och där hittade vi en halvt renoverad Ekströmsflygel på 210 cm. Ett svenskt märke som vi inte visste fanns och som slutade tillverkas i mitten på 1900-talet. Flygeln hade det vi sökte, även om den inte var färdigrenoverad men vi hade inte frid.

Så ringde vi ett av alla samtal på

en flygel som vi hittat, ett märke som vi inte testat tidigare. Efter att samtalat med försäljaren ställdes frågan, finns märket i längden 200–220 cm? Svaret var nej, men försäljaren sa:” Vi har en 210 cm flygel av märket Ekström som renoverats från fabriken SAP i Polen. Den är fabriksrenoverad i sin helhet, förresten vi har två.”

ALLT FÖLL PÅ plats, allt sökande efter kunskap, alla mil i bil och funderingar, reflektioner, att inte vara nöjd, att definiera vad vi söker och helt plötsligt så uppenbarades möjligheten: en Ekströmsflygel på 210 cm helrenoverad på fabriken SAP i Polen.

När den nya flygeln flyttar in i Rogberga kyrka flyttar den gamla till Öggestorps kyrka.

Vi åkte ner och provspelade båda flyglarna och enades om att den ena var vackrare och lät bättre för vår kyrka. Affären gjordes upp och Rogberga kyrka får en flygel som fyller rummet med en vacker ton och basklang som räcker för rummet.

DEN GAMLA YAMAHAFLYGELN flyttades till Öggestorps kyrka som i och med detta fick en flygel. Pianot från Öggestorps kyrka flyttades till Tillandzgården och pianot i Tillandzgården flyttades till Kyrkans hus. Allting på tre effektiva timmar.

Berättelsen om den nya flygeln blev en berättelse om tro för min

del. Att söka efter det vi inte visste fanns. Att leta, inte nöja sig med första bästa utan fortsätta söka tills alla delar föll på plats. När tiden var inne så öppnades det upp en plan som vi inte kunnat planera, en väg vi inte kunde se från början. Lite som Heliga Birgittas bön: Visa mig din väg och gör mig villig att gå den.

Så är det också med en människas sökande efter Jesus. När vi inte nöjer oss med det enkla utan fortsätter söka kommer Jesus helt plötsligt att öppna upp och visa oss det vi inte visste fanns från början. Kanske sker det för dig i Rogberga kyrka när du minst anar det och lyssnar på flygeln.

kort om

... Kalmarkriget:

Tidsperiod: 1611–1613.

Parter:

Danmark-Norge vs Sverige.

Anledning:

Strid om kontrollen över Kalmar och kunglig överhöghet i Norden.

Svensk kung: Gustav II Adolf. Dansk kung: Kristian IV. Fred: Freden i Knäred 1613.

Resultat:

Sverige behåller Kalmar men måste betala Älvsborgs lösen.

Slaget vid Tenhult

En historia om kraft, mod och ett samhälle som gjorde skillnad

◗ Tenhult, 1612. Sommaren hade knappt börjat värma de småländska skogarna när ett hot började dra in söderifrån. Den danska hären, tungt beväpnad och segerviss, hade redan bränt flera byar längs sin väg genom Småland. Det var Kalmarkriget. Danmark–Norge, under kung Kristian IV, försökte återupprätta Kalmarunionen genom att invadera Sverige.

Men här, i det lilla samhället Tenhult i Tveta härad, skulle något oväntat ske.

Skogvaktaren Mickel Jönsson – känd som Mickel i Tenhult – samlade bygdens folk. Bönder, unga och gamla, grep sina redskap, yxor och bössor. Omkring 500 personer anslöt sig. De hade inte samma utrustning som danskarna. Men de hade något annat: mod och kraft. Enligt historien läste Mikel från Bibeln, i Nehemja bok, kapitel 4 vers 14:

Efter att ha inspekterat dem sade jag till stormännen, styresmännen och resten av folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.”

Bibel 2000

Slaget börjar

◗ Striderna inleddes vid Uvaberget och fortsatte mot Juterödjorna –det område som i dag motsvaras av Rödjans väg i Tenhult. Området hade tidigare röjts från skog och omvandlats till åkermark – därav namnet Rödjan, från verbet ”rödja”. Det var här, på denna förhållandevis öppna yta i den annars skogstäta trakten, som den

Tenhultsskolan.

Karta över Juterödjorna/Rödjans väg. Rödjans väg markerar idag området där slaget stod. Här finns även spår i gatunamn som Mickelsväg och Mickels plan.

avgörande striden utkämpades. Trots att danskarna var professionella soldater, många troligen legosoldater beväpnade med musköter, pikar och kanoner, så var det den lokala bondehären som segrade. I en hård närstrid föll många –bland dem Mickels egen son. Enligt vissa traditioner bar Mickel aldrig mer vapen efter detta.

Kyrkor och kulor

◗ Samma år träffades Ödesstugu kyrka av kulor. Enligt traditionen finns skotthål kvar i den södra väggen, vilket tros härröra från danska trupper som rörde sig i området. Kyrkan blev, som så ofta i svensk historia, både fäste och fristad under orostider. Det finns även belägg för att folk tog sin tillflykt till kyrkan i Rogberga.

Jönköping 1612 – ett offer för strategin

◗ Efter slaget i Tenhult kunde inte den danska armén omedelbart fortsätta mot Jönköping. Den led betydande förluster och tappade fart i sin offensiv. Den danska

offensiven var planerad i två kolonner: en östlig armé under Gert Rantzau, och en västlig under kung Kristian IV själv via nissanstigen. Det danska nederlaget vid Tenhult försvagade den samordnade framryckningen. När den västra armen kom till Jönköping hade staden redan bränts ner av sina egna invånare och svenska styrkor för att förhindra dansk kontroll. Utan tillgång till belägringsartilleri och med bristande proviant, tvingades den danska styrkan att retirera.

Ett bondeuppror eller folkförsvar?

◗ Det är lätt att romantisera Mickels insats som ett hjältemodigt bondeuppror – och det var det på många sätt. Men det var också ett uttryck för en lokal försvarsstrategi i en tid där kungamakten inte kunde skydda varje by. Lokala befäl som Mickel Jönsson – som också var riksdagsman för Tveta och Mo härader år 1600 – fungerade ofta som länken mellan centralmakten och det lokala försvaret. Efter segern hyllades Mickel. Han

belönades med medalj av Gustav II Adolf och skattelättnader. Berättelsen hade troligen fallti i glömska om det inte vore för klockaren i Rogberga som startade en insamling för att hedra honom. År 1842 restes en minnessten, och en ny sten sattes upp 1897 vid järnvägsstationen i Tenhult. Invigningen samlade över 2000 deltagare. Ytterligare en minnessten finns på Rogberga kyrkogård, rest 1978.

Myt eller verklighet?

◗ Enligt forskning kan man belägga att Mickel Jönsson var en verklig person och levde i Tenhult. Vi vet även att Albert Skeel skrev ett brev hem till sin fru Brite Friis den 30 juli 1612 där han beskriver att 100 ryttare blivit attackerad av 500 fotsoldater.

Men det är inte förrän 1770 som historien skrivs ner, 158 år efter händelserna, i ”Historisk beskrifning av Småland”. Innebär det att historien inte är trovärdig? Nej, historien i sig har en trovärdighet och kan undersökas även arkeologiskt och undersökandet ger till slut en helhetsbild.

Idag – ett landskap med kraft Berättelsen är en påminnelse om att även de minsta platserna kan spela huvudroller och historien lever kvar i namn som Mickelsväg, Mickels plan, och i minnesmärken som berättar om ett folk som reste sig. Besök Rödjans väg, gå till Uvaberget, se skotthålen i Ödesstugu kyrka – och stå mitt i historien. Tenhults historia är inte bara en berättelse från 1600-talet. Den är ett exempel på hur kraft kan mobiliseras i kris. På hur människor, utan order uppifrån, kan försvara sitt hem, sin tro, sin framtid.

BIBELNS URSPRUNG OCH HISTORISKA TROVÄRDIGHET

Gamla testamentet: De äldsta manuskripten kommer från Dödahavsrullarna daterade till 250 f Kr–70 e Kr. Nya testamentet: De äldsta fragmenten (till exempel P52–Johannesevangeliet) är från cirka 125 e Kr. Originalen tros ha skrivits cirka 50–100 e Kr.

Antal manuskript: Cirka 5 800 grekiska manuskript av Nya testamentet, över 10 000 latinska och ytterligare cirka 9 300 på andra språk –totalt nästan 25 000.

Intern och extern bekräftelse: Bibeln innehåller detaljer om personer, platser och händelser som bekräftas av arkeologi och andra historiska källor (till exempel Josefus, Tacitus).

Trovärdighet: Både religiösa och sekulära historiker erkänner att Bibeln innehåller historiskt värdefulla texter.

1 Korinhterbrevet, kapitel 1, vers 18: ”Talet om korset är en Guds kraft.”

Bibel från 1858. Foto: GUSTAF HELLSING/IKON

Minnesstenen över slaget i Tenhult.

Dina laddstolpar

Är kraft och styrka samma sak? Kanske, kanske inte. Jag fick faktiskt kolla i ett synonymlexikon. Där stod visserligen kraft som ett synonymord till styrka men även synonymt med förmåga, verkan, tillgång. Styrka verkar ha mer med uthållighet, koncentration och ork att göra. Hämta kraft för att ge oss styrka… samla tillgångarna för att orka.

I dessa tider hör vi ofta ordet kraft i offentliga sammanhang, gärna i kraftmätningar mellan olika politiska synsätt och styrsystem samt i konflikter. De styrkedemonstrationerna kan lätt fylla oss med uppgivenhet. Har berättelsen om David och Goliat något att säga oss eller ska vi vika oss för överhöghetens kraft och styrka? Vem kan ge svaret på det?

Behovet av mer kraft finns definitivt ständigt på ett personligt plan.

MÅNGA GÅNGER UPPLEVER vi att orken tryter. Orken är verkligen inte konstant. Vi måste ladda med energi och kraft för att mäkta med. I dessa tider associerar man lätt till hur våra digitala hjälpmedel och fordon laddas; mestadels genom att ansluta till ett elnät. Det kan te sig som ett enkelt sätt att öka ork och förmåga. Vi människor behöver dock kraftsamla genom andra sorters nätverk. Det mänskliga nätverket: våra vänner, våra nära, församlingen, ja hela skapelsen kan vara en kraftresurs. Sol, värme, dryck och föda, natur, fysisk aktivitet, vila.

Men i stunder av uppgivenhet och total orkeslöshet kan det kännas som om den kraften inte alls är tillgänglig, vi når den inte.

Svaghet tillhör det mänskliga. både på kroppsligt och andligt plan. Vi är svaga för allsköns frestelser,

Den Helige Andes kraft är en outsinlig kraftkälla. En ”laddstolpe” som inte kostar oss något.

mat, dryck, kläder, makt, kroppsliga lustar, berömmelse, pengar, status, ära, bekräftelse.

Kraft och styrka står inte i balans till svagheten även om vi gärna skulle önska det.

ATT KRAFTSAMLA ANVÄNDS som sagt ofta inom offentlig debatt och diskussion. Och visst är det ett bra uttryck, i den vidare bemärkelsen. Att samla ihop alla upptänkliga tillflöden för att balansera mot det som känns skört och svagt inom oss.

Hur ofta är det inte bristande ork som får oss att sjunka ihop. Vi har så mycket omkring oss, ett högt tempo i samhället och höga krav på oss själva. Våra liv ska leva upp till en ibland inbillad nivå. Till och med återhämtningen ska nå till en viss standard, resa utomlands eller dyr skidåkning i fjällvärlden. ”Mina barn ska inte behöva mobbas för att vi inte har råd.” Jämförelser. Och så jobbar vi på och hamnar i utmattning. Snacka om behov av krafttillskott.

Världens lyckligaste folk: Finland! För mig var detta lite överraskande. Jag hörde intervjuer där de själva förklarade det som att de har en förmåga att tillåta sig att andra vara lite introverta, att gå undan om man behöver kraftsamla. Och förstås den berömda saunan som återhämtningsplats. ”Vi förväntar oss inte så mycket.” Ordet förnöjsamhet for igenom mitt huvud. Jag tror förnöjsamhet är ett bra sätt att spara på kraft.

VI BER OFTA om kraft, ibland lite slarvigt ”ge mig styrka” när något tar emot eller är extra jobbigt. Men det ligger nog något i den där slentrianbönen. Vi ber om tillskottet av kraft där vi själva inte riktigt räcker till. Den Helige Andes kraft är en outsinlig kraftkälla. En ”laddstolpe” som inte kostar oss något. Den finns där när vi inte når de andra kraftstationerna. Inom oss. Nära. Inte som en snabbladdning av batterierna, mer som att bygga upp dig sakta men säkert. Lyssna inåt. Hos Den Helige Ande får vi nåden att balansera våra svagheter med.

Ro­ och kraftgivande trädgårdsodling kan förresten kombineras med att odla sin relation med Gud, i det stilla samtalet, i den tysta bönen. Testa det!

Birgitta ”Titti” Sunnqvist Församlingsbo

kraft

Hur skyddar vi sanningen när demokratin

hotas?

TEXT: Linda Newnham ILLUSTRATION: Sophie Ekman

nNi ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria, sa Jesus.

Men det är lättare sagt än gjort. För vi lever i lögnens tid – i alla fall om man frågar filosofen och debattören Åsa Wikforss – och det får konsekvenser för demokratin.

– Politiker har i alla tider använt sig av lögnen för att dölja obekväma sanningar. Men förr kunde demokratier hantera det genom att medier granskade makten och avslöjade lögnerna. Och när de skedde trodde människorna på avslöjandena och fördömde lögnaren.

Det här är nu satt ur spel, då många får sin information från alternativa källor i stället för redaktionella medier med faktakoll och ansvariga utgivare.

– Många nås inte ens av faktakontroller, bruset är så stort. Och de som gör det viftar ofta bort det

”Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut.” Åsa Wikforss, filosof

som en produkt av ”folkets fiender”. Även om man förstår att det är en lögn, tycker man ofta att det är okej, så länge det är den egna sidan som ljuger. Det händer i ett polariserat samhälle, säger hon.

Vi träffar Åsa tillsammans med Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga, för att samtala om hoten mot demokratin – och hur vi alla kan hjälpas åt att skydda den.

– Demokratin behöver erövras av varje generation. Det vi tar för givet i dag kan vara borta i morgon, säger Åsa.

Ja, många av oss har tagit demokratin för självklar, en grundstomme i vårt svenska samhälle.

Länge gick det också framåt för de liberala demokratierna, men sedan några år tillbaka har utvecklingen vänt. Mer än dubbelt så många länder rör sig nu i en autokratisk riktning (autokrati = envälde) jämfört med de som går mot ökad demokrati. Och 71 procent av världens befolkning lever i en autokrati visar den senaste demokratirapporten från V-dem institutet vid Göteborgs universitet.

– Och det är inte bara nya demokratier som Ungern som tycks sköra, utan även väletablerade undermineras – som USA nu när Trump är tillbaka på presidentposten, säger Åsa.

Men spelar det någon roll? Ja, det spelar enorm roll och vi måste prata mer om varför demokratin är viktig innan den nedmonteras, uppmanade Åsa och Mårten Wikforss för något år sedan i boken Därför demokrati.

”Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle”, säger Åsa Wikforss, filosof och författare.

– Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut.

Just mina föräldrar hade turen att bo i Sverige, men de såg ändå vad fascismen gör med människor och länder, och förde kunskapen vidare till sina barn. Men andra världskriget är länge sedan nu och idag kan många ungdomar inte riktigt svara på varför fascism är så farligt, säger Åsa.

– Vi unga växer också upp i en tid då det finns många saker att oroa sig för, som klimatförändringar, krig och ekonomisk utsatthet. Och man orkar inte oroa sig för allt, utan ser till sin egen personliga trygghet först, säger Clara.

– Ja, och där ser auktoritära krafter sin chans. Otrygghet och rädsla är känslor de här krafterna göds av. Därför vill de gärna förstärka intrycket av otrygghet för att sedan kunna säga ”vi lovar ta i med hårdhandskarna, det är bara vi som kan fixa det här”, säger Åsa.

Så vad är demokratins främsta fördelar?

– Demokratin inger hopp, den är en möjlighet för människor att få tänka på och jobba för en bättre framtid, säger Åsa. Hon menar att också kyrkan kan spela en viktig roll i att kanalisera det hoppet. I en värld där människor allt oftare möts av budskapet att det inte finns något kvar att kämpa för, säger kyrkan: Det gör det visst!

– Det knyter an till en av demokratins grundläg-

filosofen om

... sanningen:

◗ – Sanningen i sig kommer inte att försvinna. Påståenden är sanna oavsett om vi tror på dem eller ej. Det behöver vi inte oroa oss för. Frågan är hur vi får fler att tro det som är sant, för vi befinner oss i ett läge där kunskapen hotas, och det får stora konsekvenser för demokratin, säger Åsa Wikforss, filosof.

gande idéer, insikten ”vi kan ha fel.” När det inte blir bra kan vi i en demokrati ändra kurs. Politiker som inte gör bra ifrån sig röstar vi bort. Det finns ett ansvarsutkrävande. Och det hänger såklart samman med hoppet om ett bättre samhälle, säger Åsa.

Men framförallt, påtalar hon: Demokratier krigar inte med varandra och det har aldrig varit svältkatastrof i en demokrati. Folkhälsan förbättras liksom välstånd och jämställdhet, medan spädbarnsdödligheten sjunker. Och så vidare.

– Demokratier är inte perfekta, men alternativet har genom historien medfört betydligt större lidande, säger Åsa.

Men om demokratierna är så himla bäst, varför då denna tillbakagång? Vad hände? Självklart har många faktorer spelat in, men de populistiska och högerextrema partierna började växa sig starka kring 2010, ungefär samtidigt som de smarta telefonerna kom och sociala medier tog fart. Ett tag fanns det en stor optimism kring detta, det pratades om att det skulle leda till en demokratisering av kunskap, världen skulle bli öppnare och friare, men i stället möjliggjorde det för en flodvåg av fejkade nyheter och lögner. Nu riskerar det bli ännu värre. – Med AI är det inte bara lätt att massproducera fejkade bilder och nyheter, tekniken kan också användas för att övertyga via chattar. Och algoritmerna på plattformarna premierar det som får oss att stanna, vilket

visste du att

Misinformation = oavsiktligt felaktig information, misstag.

Desinformation = avsiktligt falsk eller vilseledande information.

Clara Olsson, förbundsordförande för

Svenska kyrkans unga, och Åsa

Wikforss, filosof Foto: MIKAEL M JOHANSSON

”Det är viktigt att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra.”

Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga

inte är den sansade sanningen, utan det sensationella som skapar rädsla och ilska. Demokratiskadliga aktörer har lärt sig utnyttja detta, säger Åsa.

Är ni unga rustade för det här? Ni som ändå vuxit upp med sociala medier.

– Nja, i skolan får vi visserligen lära oss mycket om källkritik, men sättet man jobbar på gör att källkritik upplevs som tråkigt och jobbigt snarare än intressant, viktigt och relevant. Man förstår inte riktigt varför det är så viktigt även i vardagen, säger Clara.

Men en liten lögn här och där, bidrar det verkligen till att välta ett helt system?

– Nej, men detta görs systematiskt för att skapa en alternativ världsbild. Som Rysslands eller SD:s trollfabriker som sprider så kallad svart propaganda anonymt. Det gör källkritik omöjlig, avsändaren behöver inte ta ansvar, och genom många olika konton skapas intrycket att budskapet kommer från

4

1 Läs först Dela inte utan att kolla källan. Har den ansvarig utgivare? Känner du inte igen den: When in doubt, throw it out.

2 Tänk efter

flera, oberoende källor, vilket gör det lättare att tro på, säger Åsa.

– För unga är humor och satir en viktig inkörsport. Och ofta avfärdar man saker som ”det var ju bara ett litet skämt” fast att man kanske framställer alla invandrare som kriminella och steg för steg förändrar folks åsikter, säger Clara.

En annan sak som hänt är förstås Donald Trump, som utan att blinka ljuger för sitt folk och därmed mer låter mer som Rysslands och Kinas ledare – där lögn utmålas som sanning.

– Att Trump blev omvald visar att vi lever i en ny tid. En lögnens tid, säger Åsa.

Vad kan vi som vill värna demokratin göra? Vad behövs?

– Det är svårt, men försök vara källkritisk så att du inte för falska budskap vidare, säger Clara.

– Ja, om du delar något vidare får du för sjutton gubbar vara säker på att det kommer från en pålitlig källa, det är ett ansvar vi alla har. Och bete dig väl. Vi behöver ett offentligt samtal som är öppet för olika infallsvinklar, fritt från hot och hat, så att olika grupper vill och vågar komma till tals, säger Åsa.

– Jag återgår till tron och hoppet, det är viktigt

Verkar det rimligt med tanke på vad du vet om världen? ... tips för att bli en bättre kritisk granskare

3 Dubbelkolla Finns nyheten i flera oberoende medier? Om inte – var skeptisk.

4

Akta dig för konspirationsteorier De är nästan alltid desinformation som vill få dig att misstro seriösa källor som forskare och journalister.

att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra, säger Clara.

Om en vän, kollega eller granne tror på och sprider desinformation, vad kan jag göra då?

– Om du vill nå fram kan du inte vara föraktfull (även om du känner förakt för åsikten). Du måste försöka skapa en dialog, visa respekt för personen som människa och sedan försöka vidga hens bild och kunskaper. Det är inget som görs i en handvändning utan är ett långsiktigt åtagande, säger Åsa.

Att delta i civilsamhället – och stärka det – är också en bra motståndshandling. Där civilsamhället exempelvis kan vara innebandyklubben, ett bildningsförbund, Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Svenska Freds …

– Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle. Polen var för bara något år sedan inte längre en demokrati. De klarade läget bland annat tack vare sitt starka civilsamhälle, att människor engagerade sig – ett starkt civilsamhälle kan mobilisera många människor, säger Åsa.

– Civilsamhället är också som ett demokratiskt mikrokosmos, där du får se hur demokratin fungerar från idé till handling. Många upplever att de saknar förmåga att påverka samhället eller att göra sin röst hörd, vilket får en att tvivla på demokratin. Men i din förening eller församling kan du se hur processen fungerar. Vi tar tillvara allas tankar och åsikter för att kunna fatta bra beslut. Ja, du får träna demokrati i vardagen, säger Clara.

– Och som sagt prata om detta, öka medvetenheten om demokratins värde och sårbarhet, så att fler vill engagera sig i frågan, säger Åsa.

+kort om

Åsa Wikforss

◗ Professor i filosofi, ledamot i Svenska Akademien och författare till Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender (2017). Än mer aktuellt ämne idag, när AI och algoritmer gör lögner lättare att sprida.

Clara Olsson Förbundsordförande för Svenska kyrkans unga – en ung röst i både kyrka och samhälle.

Andreas Holmberg Biskop i Stockholm, teologie doktor och engagerad i frågor om demokrati, mångfald och klimat inom Svenska kyrkan.

Biskop Andreas Holmberg:

”Vi måste sluta ta demokratin för given”

Demokratin är som ett gammalt kyrktorn – stabilt men ständigt i behov av underhåll. Biskop Andreas Holmberg menar att Svenska kyrkan har en viktig roll i att värna mångfald och stå emot krafter som vill riva ner det vi byggt upp.

◗ – Vi måste sluta ta demokratin för given. Den har inget evigt liv av sig självt, säger han.

Svenska kyrkan kan bidra genom att vårda sin demokratiska struktur samt fortsätta samla människor som är olika.

– Visa, i både ord och handling, att mångfald är en styrka och rikedom. Och utmana individualismen, för en individualism som går för långt gör oss inte bara ensamma, utan undergräver också demokratin. Så att påminna om att vi hör ihop är viktigt.

Hur möter Svenska kyrkan antidemokratiska krafter?

– Det är en riktig utmaning. Vi är ganska sårbara när valdeltagandet är lågt. Det är förhållandevis lätt att komma in här och påverka. Alternativ för Sverige sitter i dag i kyrkomötet, och enligt mig har de en tydlig autokratiseringsagenda, de vill undergräva demokratin, även om de själva inte skulle uttrycka sig så.

– Ger man sådana krafter teologisk legitimitet, måste vi andra möta det med god teologi. Bibeln talar tydligt om att främlingen är välkommen, och att mångfald inte är något ont, den är både skapad och önskad av Gud.

Hur kan jag som enskild engagera mig?

– Rösta i kyrkovalet. Är du under 30 kan du gå med i Svenska kyrkans unga. Och sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin mer handgripligt genom att manifestera på gator och torg.

”Sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin genom att manifestera.” Biskop Andreas Holmberg

Foto: MAGNUS ARONSON /IKON

TOMAS ANDERSSON WIJ

ARTIST OCH LÅTSKRIVARE

”Musiken är en enande kraft”

Genom musikens kraft hittar Tomas Andersson Wij tillbaka till sig själv – och till de frågor om tro, gemenskap och livets mening som aldrig riktigt släpper taget.

TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin

kort

om Tomas Andersson Wij

Ålder: 53 år.

Familj: Frun ­Josefin och sonen Levi, 16 år.

Bor: Stockholm.

Yrke: Artist och låtskrivare.

Aktuell med: Ärkebiskopens fastebok 2025 Gud är inte plåstret, albumet Sorgsna sånger gör mig glad och kyrkoturné över landet – läs mer här: tomas anderssonwij. se/kalender/

◗ Som ung drömde Tomas Andersson Wij om att en dag få uppträda på Cirkus. I höstas stod han där igen, som omsluten av publiken i den rundade lokalen. Tagen av det faktum att där satt 1 600 personer från samhällets alla hörn, biståndsarbetare och moderata kommunalpolitiker, antivaxare och kulturskribenter, som alla kunde mötas i en och samma sång.

– Konflikterna vi har är som vågor på havets yta. Men musiken kan dra oss ner djupare, till en punkt där allting stillnar och vi ser varandra, blir till människor igen, inte bara åsikter. Det är musikens enande kraft.

Han tänker ibland att musiken är hans religion.

– Jag vänder mig till musiken när jag känner mig skev, eller som en felstavad tatuering. Då drar jag på mig mina noise cancelling-lurar, sätter på vissa låtar och känner hur jag liksom återvänder till mig själv. En del når det transcendenta genom meditation, det hoppas jag också kunna göra en dag, men för mig går det via musiken. Det är som att den lilla hjärnan kopplar upp sig på den större. Det är ett underbart tillstånd när världen känns ihopkopplad, när allt i tillvaron har en slags mening.

Han säger att ibland skriver människor till honom och berättar att hans musik har den rollen i deras liv.

– Det är bland det finaste man kan få höra som artist, att mina låtar är sådana de återvänder till och kan hålla i handen när åskan går.

VI SES ÖVER en kaffe på artistkontoret Jubel i Stockholm. Tomas är här för att sätta lite saker kring sin

kyrkoturné som sträcker sig över hela 2025. Det är ett kyrkans år för honom. I januari släpptes Gud är inte plåstret, den trettonde och fristående utgåvan i bokserien Ärkebiskopen fastebok. Och som en följd på boken, där han går i närkamp med den kristna traditionens idéer och kultur, realiseras en gammal dröm om en turné i kyrkor.

– Jag är uppvuxen inom frikyrka, och musiken är den rörelsens själva blodomlopp. Så när jag som åttaåring började skriva egna låtar var det bara att gå fram och ställa sig framför dopgraven och sjunga dem. Där lärde jag mig att älska kyrkorummet; klangen, det förhöjda allvaret, närvaron.

Går du fortfarande i kyrkan?

– Inte så ofta. Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in. För stunden befinner vi oss på Östermalm, annars tenderar han att gravitera mot Mariatorget, kring vilket även hans barndom kretsade.

– Jag lekte så mycket i de kvarteren när det fortfarande var orenoverat, husen hade inte kodlås och vi kunde springa runt på gårdarna och leka. Jag känner mig hemma där.

Tomas unga, kristna föräldrar kom från Norrland till Stockholm i början av 70-talet. De åkte runt på en vespa och sökte efter en kyrka att tillhöra. En söndag landade de i baptistkyrkan Ebeneser vid Mariaberget. Då ett av Stockholms mest slitna och socialt utsatta kvarter, nu ett av de dyraste.

– Församlingen var liten och åldrad. Men under gudstjänsten tyckte sig pappa höra en röst som sa: ”Här är det!” Han viskade det till sin unga hustru, som svarade: ”Här är det inte”. Men de kom att

”Jag vänder mig till musiken när jag känner mig som en felstavad tatuering.” »

Tomas Andersson Wij går inte så ofta till kyrkan längre. ”Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in”, säger han.

stanna. Och av någon märklig anledning började den fyllas på av unga, kreativa människor.

– Det var en fantastisk miljö att växa upp i, där fanns en massa bra människor som ville göra bra grejer, alltifrån att ta hand om flyktingar och utslagna till att ordna konserter. Vi hade några av landets bästa musiker, personer man såg på tv på lördagskvällarna, och bra band som spelade – och jag satt på första parkett och såg allt. Det var mitt lilla universitet. De vuxna tog mitt musikintresse på allvar, lärde mig ackorden på gitarren och spelade in kassetter med band jag gillade.

HAN KONSTATERAR ATT många bara har en primär familj, men han hade även en sekundär. Det innebär inte att allt vuxenvärlden gjorde var toppen.

Han berättar om hur den 12-åriga lilla Tomas riktigt darrade på handen när han förde skivspelarens pickup över lp-plattan. Han ville så gärna lyssna på favoritlåten Highway to hell med AC/DC, men vågade han? Det var 80-tal och talades om satansrock, präster som spelat låtar baklänges och hört hyllningar till Satan. Tänk om djävulen skulle smyga sig in i honom via musiken.

– Jag älskade hårdrock, samtidigt som det svepte en stark paranoia genom frikyrkan där pastorer hängde upp sig på hur musiken flirtade med det demoniska. Det fanns en rädsla för hur det skulle påverka unga. Det skrämde upp mig rejält, jag var ju uppvuxen i en värld där djävulen inte bara är en sagofigur utan en mörk och högst påtaglig kraft som det finns anledning att vara rädd för. Jag var lite som ett läskpapper som sög upp sådana budskap, jag hade svårt att navigera i det där, för samtidigt älskade jag hårdrocken, säger han och ler:

– Som vuxen lärde jag mig att Highway to hell var en metafor. Den handlade om att vara ute på turné. Han beskriver sitt unga jag som ”en guds lille riddare”.

– Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå den smala

◗ ... som Tomas Andersson Wij återvänder till:

1Den lilla bäcken, av Allan Edwall.

2Aftonpsalm, av Ola Magnell.

3Every grain of sand, av Bob Dylan.

”Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.”

vägen, försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.

Inte helt poppis i Svenne banan-förorten Fruängen som han växte upp i.

– Jag sågs nog som lite udda. Det var tufft. På gott och ont duckade jag heller inte konflikterna i skolan.

Ont, på vilket sätt?

– Det var ju tråkigt att behöva vara i slagsmål i skolan. Jag var kanske inte så smidig. Men heller inte feg.

Det fanns även andra baksidor av att försöka gå den rätta vägen.

– Jag kände ett krav på mig att vara en god människa. Det är inget fel i sig, men ingen är bara god. Det där har skapat en del religiöst hyckleri.

SOM 17-ÅRING FICK han ett renoveringskontrakt på Kungsholmen i centrala Stockholm och flyttade hemifrån. Det blev också början på en brytning med kyrkan.

– Jag behövde bryta mig loss från tankegodset och det lite präktiga i min uppväxt, för att kunna formulera en egen, självständig tro. Det var delvis en ganska smärtsam process. Jag kände att den förtröstan jag vuxit upp med kanske bara varit en snuttefilt.

Det var 90-tal när han hittade till nöjesjournalistiken, där han snabbt gjorde sig ett namn och lärde känna helt andra karaktärer. Det var en guldålder för nöjesjournalistiken där festandet sågs som en del av jobbet. Kanske var det där frön såddes till det han skriver om i fasteboken: Ingen klok själasörjare skulle rekommendera en hård fasta till någon som redan är för sträng mot sig själv. Ibland är det bästa rådet att berusa sig för en kväll, ha lite kul och försöka se på sig själv med ett leende.

– Jag tror det handlar om jämvikt, att hitta balansen mellan att avstå och ge sig hän. Jag kommer från det stränga, och avstod från så mycket som barn. Och den som är sträng mot sig själv blir lätt sträng mot andra.

PARALLELLT MED ATT han dagtid skrev reportage och musikrecensioner skrev han på kvällarna låtar. Han säger att han har tvivlat på det mesta i livet, men inte på att han ska jobba med musik.

– Det var aldrig min ambition att bli journalist. Jag jagade musiken, men det som jagade mig var journalistiken. Och att inte vilja saker för mycket är ofta ett framgångsrecept.

Många höjde på ögonbrynen när han gav ut sin första skiva och lämnade journalistiken för att bli artist.

– Man ska komma ihåg att sjunga på svenska och skriva ironiska, allvarliga texter var stendött då, i slutet av 90-talet.

Men att våga stå kvar i sin stil har med åren visat sig bli en av Tomas Andersson Wijs framgångsfaktorer. Det är nu 22 år sedan Blues från Sverige kom. Låten som gav rockpoeten en heltidskarriär som artist.

På näst senaste skivan Åskan i hjärtat handlar titelspåret om den konflikt han hade med sin pappa. Och i fasteboken skriver han om en tidig uppgörelse de hade: Som tonåring hände det att han återvände till sin barndoms kyrka, slank in på kyrkkaffet för att tanka trygghet och gemenskap. Men en dag fick pappan nog och sa att om han ville fortsätta komma skulle han gå på gudstjänsten också. Det hela ledde till skrik och gräl ute på gatan. Tomas skriver: ”Paradiset visade sig vara villkorat. Man kunde bli utslängd.”

Det här är ett ämne som är lättare att processa i texter än här i intervju.

– Vi har haft en relation präglad av olösta konflikter, jag var väldigt kritiserad av min pappa.

”Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök.”

Vi pratar om hur schismer i familjen påverkar en på ett annat sätt än i andra relationer – även i vuxen ålder.

– När jag ser på andra som vuxit upp i tajta, kärleksfulla familjer så märker jag att de har en stabilitet som jag har saknat. Konflikter i ursprungsfamiljen gör att man får sina begränsningar. Det är lite som att ha en själslig knäskada – jag kanske inte kan springa maraton utan får nöja mig med halva sträckan.

TOMAS PAPPA DOG i covid 2021 och de hann aldrig riktigt nå fram till varandra.

– Jag trodde nog att det skulle vara mer av en lättnad när han dog, och visst fanns det en lättnad i att kriget var över, men det var också en större sorg än jag väntat mig. Det var som att en bit av den landmassa som är jag slets loss och drev bort i dimman.

Han säger att det har varit helande att få ett eget barn, att få en chans till.

– Barn har en enorm förmåga att sätta fingret på ens svaga punkter, så det gäller att jobba med sig själv. Det är nog den bästa present man kan ge sitt barn; att göra sig medveten om skuggan man bär med sig.

”Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla.”

Vad mer har du tänkt på för att ni ska ha en annan typ av relation?

– Att inte ge skuld, och kunna säga förlåt när jag har gjort något dåligt. Men också att tillbringa mycket tid ihop och prata. Jag var givetvis rädd när jag fick en son att jag skulle upprepa relationen jag hade till min far. Men nu är han 16 och vi står varandra nära. Så arvsynden måste inte föras vidare.

Han säger att han är på en ny men bra plats i livet, med en son som blivit ”stor”, han är lyckligt gift och har en karriär där han får fortsätta leva sin dröm.

– Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla, för fram till nu har jag varit i konstant expansion. Men nu har jag redan uppfyllt drömmar om att spela på Cirkus, ge ut en bok, ha ett tv-program …

Var hittar du gudagnistan i dag? Var kommer du nära den känslan?

– Jag hittar den i musiken. Framför allt i själva låtskrivandet. En del trancenderar genom meditation, andra genom bön eller psykedeliska resor. Jag gör det i musiken.

Så vad drömmer du om?

– Att umgås mer med vänner, att mötas över borden, dricka vin och ha intressanta samtal. Mer fest, helt enkelt. Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök. Och så skulle jag på sikt vilja bo runt Mariatorget. Det skulle kännas som en fin cirkelslutning.

Blommor, barn och liv i rörelse.

Hos floristen Sara Holm får växandet ta plats – mitt i vardagen.

Vad innebär trefaldighetstiden

egentligen?

Trefaldighetstiden bjuder in oss att reflektera över ansvar och gemenskap. Hur balanserar du dina egna behov med engagemanget för andra?

Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om denna tid för växande.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand

Vad innebär Trefaldighetstiden egentligen?

– Att leva som kristen är att se varje dag som en gåva att glädjas åt och vara tacksam för. Under Trefaldighetstiden får vi fundera över hur vi tar vara på den dag vi fått och ställa oss frågor som: Vilket ansvar har jag för andra? Hur kan jag bidra till en bättre värld? Därför kallas Trefaldighetstiden ibland för ”växandets tid”.

När pågår Trefaldighetstiden?

– Från juni till november, tiden som fokuserar på Treenigheten. Vi tänker att vi inte möter livet ensamma, utan att Gud vandrar vid vår sida – som Skaparen, den uppståndne Kristus och den livgivande Anden. Därför får vi som kristna också våga klaga när livet inte blir som vi hoppats, och ställa de svåra frågorna: Varför är världen så orättvis? Hur kan någon med livet framför sig plötsligt dö i cancer? Varför svarar du inte på mina rop, Gud?

Vad säger Bibeln under Trefaldighetstiden?

Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.

digande, och därför betonar Moses allas rätt till vila den sjunde dagen. Jesus påminner oss också att inte bekymra oss för morgondagen, var dag har nog med sin plåga.

Vad innebär vårt ansvar?

– I Bibelns början ställer Evas och Adams son Kain frågan: ”Ska jag ta hand om min bror?” Resten av Bibeln handlar om hur viktigt men också hur svårt detta kan vara. Jesus berättar om den barmhärtige samariern som hjälper en skadad främling, en berättelse som utmanar oss eftersom få av oss agerar så mot främlingar.

Hur kan Trefaldighetstiden hjälpa oss att växa?

– Bibeltexterna handlar ofta om livets utmaningar. Vi uppmanas att skapa ett rättvist samhälle, som profeten Amos så vackert uttrycker det: ”Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.” Detta ansvar kan kännas överväl-

”För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon.”

– Trefaldighetstiden är en tid för mognad, förlåtelse och nystart, en tid att växa tillsammans med den kraft som är själva Livet. Jesus varnar oss för att döma andra, eftersom vi alla snubblar på livets väg. I sådana stunder behöver vi empati och förlåtelse, inte fördömanden. Han uppmanar oss att resa oss och gå vidare, att inte fastna i skuld och bitterhet.

– För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon. Det är vad Jesus inbjuder sina lärjungar till när han säger: ”Följ med och se.”

Och det är detta vi gör i din kyrka under Trefaldighetstiden. Vi försöker se vem vi är i Guds ögon, vem vår medmänniska är, vad livet är – genom Guds blick. Först då kan vi axla vårt ansvar att göra världen till en bättre plats för alla.

KRAFTEN I ATT

GÖRA GOTT.

De finns där, överallt. De ideella, frivilliga krafterna. Människorna som ger av sin tid för andra människor. Vad driver dem och varför rekommenderar de oss, dig och mig, att göra likadant?

TEXT: Maria Widar FOTO: Ulla-Carin Ekblom

Barbro Rauseus, språkledare:

”Vi lär oss så mycket av varandra”

◗ Varje tisdagseftermiddag bjuder S:t Mikaels kyrka i Örebro in till språkcafé. En av språkledarna är Barbro Rauseus. För henne känns det både intressant och roligt att hjälpa till, inte minst i en tid då behovet av gemenskap är stort.

Barbro Rauseus arbetade hela sitt yrkesverksamma liv med socialt arbete där hon kom i kontakt med många nysvenskar. När hon blev pensionär och fick mer fritid ville hon fortsätta att arbeta socialt i någon form och fick kontakt med språkcaféet i Mikaelskyrkan.

– Jag har sett behovet hos många människor, behovet av att få lära sig språket och få svenska kontakter. Dessutom har jag alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder.

– Det här är ett mångkulturellt område i Örebro med stora behov, det känns angeläget och viktigt med språkcaféet.

Berätta, hur fungerar det?

– Vi ses här i kyrkan varje tisdagseftermiddag mellan 15 och 17 och har ett tema för varje träff. I dag har vi tema kroppen och tränar på namnen på olika kroppsdelar. Eftersom besökarna befinner sig på

VILL DU ENGAGERA DIG?

◗ Att göra något för andra behöver varken vara svårt eller ta mycket tid – små insatser

kan göra stor skillnad.

◗ Svenska kyrkan har många sätt att engagera sig,

utifrån intresse och möjlighet.

◗ Du kan till exempel besöka äldre, hjälpa till

olika nivåer försöker vi alltid börja på en lagom nivå.

Ni hjälper besökarna på fler sätt också?

– Framför allt samtalar vi mycket tillsammans men vi passar också på att fråga vad de vill ha hjälp med. Det kan handla om att förstå en kallelse till sjukhuset till exempel.

Vad driver dig, ditt engagemang?

– Dels att jag får vara till nytta för någon annan, dels gemenskapen vi har här. Behovet av gemenskap är stort, det är enormt ensamt i samhället i dag.

Vilket är det finaste kvittot på att det ni gör spelar roll?

– Att många kommer tillbaka gång efter gång.

Varför rekommenderar du andra att engagera sig i kyrkan?

– För att det är en fin gemenskap. Vi lär oss också mycket av varandra och det blir en brygga över generationer. Det finns inte så många mötespunkter i dag, där du kan gå in och ta en fika och få den här typen av gemenskap.

vid språkcafé eller läxhjälp, vara kyrkvärd eller stötta vid gudstjänster. Det

kan också finnas möjligheter att hjälpa till med kyrkans trädgård, koka soppa,

sjunga i kör eller spela musik. ◗ Vill du veta mer? Kontakta din församling.

”Jag har alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder”, säger Barbro Rauseus.

Eva Järhult, samtalsvän:

”Att få göra gott berikar livet”

◗ Att engagera sig i något utanför sig själv, att få vara en del av en annan människas värld – det är drivkraften för Eva Järhult i Eksjö som i flera år har hälsat på äldre.

När Eva blev pensionär gick hon med i en av kyrkans körer. Då hände något.

– Kyrkan har för mig alltid varit ett rum där musiken flödar men jag har inte kopplat musiken till tron på det sättet. Successivt landade sångens innehåll i mig. Psalmerna i kören blev en väg in i kyrkan.

– En diakon bad mig att hjälpa till i det ideella arbetet. Att besöka äldre, ensamma människor kom att passa mig. Så har det fortsatt.

Vad hjälper du till med, vad gör ni tillsammans?

– Kommer man i kontakt med människor i äldrevården ser man snabbt vad som behövs. Behoven är förstås olika precis som vi alla är olika men det är inga märkvärdiga saker man behöver göra.

– För mig handlar det till exempel om rullstolspromenader, samtal, högläsning på sängkanten eller hjälp att komma till kyrkan och ut i naturen.

– Det började med att jag besökte en äldre kvinna som hade synsvårigheter en gång i veckan och läste lokaltidningen. Så småningom kom vi in på andra, mer personliga frågor. Vad hade varit meningen med våra yrkesliv? Hennes som sköterska och mitt som lärare. Vi hade trosfrågor som jag förde vidare till en präst. Vi tog sällskap till kyrkan. Det blev också turer ut i naturen, med fikakorg.

Vad driver dig, ditt engagemang?

– För mig är det meningsfullt att engagera sig i något utanför mig själv. Att få ta del av en annan människas liv. Att få göra gott för andra berikar livet. Att i det lilla få verka för det goda, utan tanke på egen materiell vinning.

Foto: JOHAN LINDQVIST

Ivar Agvald, kyrkvärd:

”Vi behöver hjälpas åt”

◗ 24-åriga Ivar är kyrkvärd i Högalidskyrkan varannan söndag och ringer i klockorna i Markuskyrkan en gång i månaden. Att engagera sig känns självklart – särskilt när han får välkomna ovana besökare.

För Ivar började allt på Gålölägret 2016, ett konfirmationsläger som bland annat vänder sig till ungdomar med funktionsnedsättning. Ivar, som själv har asperger, gick lägret, fortsatte med en ledarutbildning och fick sedan frågan av kyrkoherden om han ville bli kyrkvärd.

– Hon tyckte att jag skulle passa som det. Jag blev chockad och tänkte samtidigt åh vad roligt! Nu har jag varit kyrkvärd i sju år.

Vad var det som lockade?

– Att få representera församlingen. Att läsa texter är det roligaste, jag lär mig nya ord hela tiden. Och det gör mig glad att människor vill komma till kyrkan.

Du är också ringare i Markuskyrkan. Hur går det till? – Vi är fyra ringelag som turas om att ringa en gång i månaden. Allt är manuellt vilket är unikt. Vi vevar ett hjul för att klockorna ska ringa. Det är tungt men väldigt roligt.

Varför tycker du att fler borde engagera sig i kyrkan?

– Det är en trygg gemenskap med många fina människor. Sedan är det viktigt att vi hjälps åt för att kyrkan ska fungera. Vaktmästare och präster kan förstås inte göra allt. Det kanske inte passar alla att vara kyrkvärd men det finns något alla kan göra.

När märker du att det du gör har betydelse?

– När jag får välkomna besökare som inte är så vana att gå i kyrkan. De kanske är osäkra på var de ska sitta, då hjälper jag dem.

Så kan du bli en inspirerande kraft

du rest på en långresa med tåg? Berätta om din upplevelse så

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Det kan låta som en klyscha, men när det gäller hållbar omställning är det alldeles sant. Så här kan du leva mer hållbart och samtidigt inspirera andra!

1Visa att hållbara val kan vara enkla och roliga

Social påverkan är en stark kraft. När vi gör hållbara val med glädje smittar det av sig! Många tror att hållbarhet innebär uppoffringar, men ofta kan det förenkla livet, spara pengar och frigöra tid för det som verkligen betyder något.

TESTA! Vilken liten hållbar förändring har gjort din vardag bättre? Kanske har du börjat cykla oftare och upptäckt nya vägar, lagat mer vegetarisk mat eller fyndat i second hand-butiker? Berätta om dina erfarenheter för andra, och gör det med nyfikenhet istället för pekpinnar. Kanske kan du bjuda in en vän till en klädbytardag eller testa en månad utan nyköp?

2Lyft fram vinsterna och ge hopp

För att vilja förändra våra beteenden behöver vi tro på att det gör skillnad. Forskning inom klimatpsykologi visar att hopp är en stark drivkraft. Fokusera på det vi har att vinna, till exempel renare luft, bättre hälsa och mer mening.

TESTA! Föreställ dig en framtid där vi lever på ett mer hållbart sätt – hur ser den ut för dig? Bor du i en stad med mer grönska och färre bilar? Lever du enklare, friare och mindre stressat? Skriv ner det du ser fram emot och fundera på vilka små steg du kan ta för att närma dig den visionen.

3

Gör det lätt att göra rätt

Vi människor är vanedjur som gärna väljer det bekanta även när vi vet att en förändring är nödvändig. Det handlar sällan om brist på engagemang, utan om att våra beteenden sitter djupt. Ofta uppstår kognitiv dissonans – en konflikt mellan vad vi vet är rätt och vad vi gör. Vi kan bry oss om klimatet och ändå boka den där flygresan eller köpa något vi egentligen inte behöver. För att ta oss ur gamla mönster behöver vi göra det lätt att välja nytt. Små, konkreta förändringar gör tröskeln lägre – och vanan hållbar.

TESTA! Välj en enkel sak att börja med. Planera dina måltider för att minska matsvinnet. Laga mat på det du redan har hemma. Ta tåget i stället för bilen vid ett tillfälle den här månaden. 4

Börja där du står!

Hållbar omställning kräver ingen radikal förändring – det handlar om att utgå från sin egen vardag. Kanske har du redan vanor som gör skillnad utan att du ens tänkt på det?

TESTA! Fundera över hur din livsstil redan bidrar till en mer hållbar värld. Använder du bilpool? Dela med andra hur bekvämt det är att ha bil utan att hantera försäkringar, laddplats och parkering. Bor du i en bostadsrätt? Föreslå hållbara lösningar, som minskad energiförbrukning eller bättre återvinning. Har du rest på en långresa med tåg? Berätta om dina upplevelser och visa på alternativen. Köper du ekologiskt och lokalproducerat? Sprid kunskap om vilka livsmedel som är viktigast att välja ekologiskt och varför. Små initiativ kan växa till större förändringar.

TEXT: Mathilde Olofsson

Har

kan du inspirera andra.

3 böcker som ger kraft

Elsa Billgren och Sofia

Wood

gillar det operfekta och vilda.

Foto: MIRA WICKMAN

DE VÄNDE SINA

BLICKAR MOT GUD

Zora Neale Hurston Romanus & Selling

◗ Nu finns Zora Neale Hurstons romanklassiker från 1937 på svenska.

I De vände sina blickar mot Gud får vi följa Janie Crawford på en resa genom livet där hon söker sin egen identitet och frihet. Genom tre äktenskap och många prövningar konfronterar hon frågor om kärlek, öde och tro. Hurstons poetiska berättelse ger en stark skildring av en kvinnas kamp för att vara sann mot sig själv och finna mening i livet.

PÄRLAN

Klara Bertilsson Natur & Kultur

◗ I bilderboken Pärlan lämnar en liten pärla sin trygga mussla för att följa ett fladdrande ljus genom tångskogen. Där möter hon en stjärna, och i det oväntade mötet börjar något nytt växa –både mod och längtan. Det är en poetisk och vis berättelse om att finna sin plats i världen, men också om att våga ge sig av och låta någon annan få ta vid. En berättelse där den verkliga kraften visar sig vara den som kommer inifrån.

En handbok i sommarnjut

SOMMARHEMMET

Sofia Wood och

Elsa Billgren Nordstedts

◗ Med Sommarhemmet bjuder

Elsa Billgren och Sofia Wood in till en plats där sommaren får vara långsam, kreativ och njutbar – och en källa till kraft. Här ryms återhämtning, trädgårdsdrömmar, god mat och lustfyllt skapande med det som redan finns.

Vad betyder era sommarhem för er?

– Mitt sommarhem på Gotland är platsen jag längtar till hela året. Där varvar jag ner, men får också idéer och energi för resten av året, säger Elsa.

– Vårt hus i östgötska skärgården är fortfarande ganska ofärdigt, men jag har insett att jag återhämtar mig när jag jobbar med händerna och lär mig nya saker. Att bygga en trappa eller skapa en trädgård, säger Sofia.

Ni lyfter fram återbruk. Vad är det fina med att använda det som redan finns?

– Det finns en alldeles unik charm i att svänga in på en laduloppis och undra: är det i dag jag hittar något helt otroligt? Sakerna bär på historia, man ser handen i

dem. Att fylla sitt hem med sånt berättar något om människorna som bor där, och sätter dem i en större kontext. Det är väldigt romantiskt, säger de.

Finns det en glädje i att göra saker långsamt?

– Ja, ibland blir det faktiskt bättre när man inte har oändliga val, utan jobbar med det som redan finns. Vi gillar det operfekta och vilda, vilket är praktiskt när man provar nya saker.

Hur skapar man miljöer som hjälper oss att sakta ner?

– Våga bli analog. Minska på intrycken och försök uppskatta det som finns i stunden. Hitta projekt som får ta tid. Sy en cafégardin, plantera i en vacker loppisterrin, restaurera en möbel, laga god mat i säsong. Det krävs egentligen inget sommarhus för att leva lite mer så.

Vilken är er bästa sommarstund?

– Morgonkaffet på stranden. Lyssna på vågskvalpet och se dagen gry utan några måsten eller stress, säger Elsa.

– När middagen lagas, någon spelar lite musik, man dukar upp en bricka med små saker att nibbla på och kvällen känns lång och ljus, säger Sofia.

Sophie Ekman

+

visste

du att

... nomineringsgrupper finns på tre nivåer:

1Församlingen

Här väljer du kyrkofullmäktige, som beslutar om det som sker lokalt där du bor i Rogberga-Öggestorps församling: gudstjänstliv, konfirmandverksamhet, musik, öppna förskolor, diakoni, miljöarbete och mer.

2 Stiftet Här väljer du till stiftsfullmäktige i Växjö stift, som samordnar och stödjer arbetet i flera församlingar inom en viss region.

3Nationell nivå Här väljer du till kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. De beslutar om övergripande riktlinjer och budget.

Kyrkofullmäktige (vit valsedel), stiftsfullmäktige (rosa) och kyrkomötet (gul).

Foto: MIKAEL

M JOHANSSON

kyrkovalet

Där tro och samhälle möts

Söndagen den 21 september 2025 är det kyrkoval. Då kan du som är medlem i Svenska kyrkan rösta fram dem som ska fatta beslut i församlingen och i Svenska kyrkan i stort.

I Rogberga-Öggestorps församling är det ungefär 2 500 personer som har rösträtt. Men varför är det viktigt att rösta –och vad handlar det om egentligen?

Ett val i kyrkan – hur går det till? Kyrkovalet är Svenska kyrkans demokratiska val. Det hålls vart fjärde år, och alla som är medlemmar i kyrkan, är folkbokförda i Sverige och har fyllt 16 år får rösta.

När du röstar, väljer du personer och grupper (så kallade nomineringsgrupper) som ska fatta beslut i kyrkan – på tre nivåer: Församlingen, stiftet och nationell nivå: Här väljer du till kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. De beslutar om övergripande riktlinjer och budget.

För att kunna rösta måste du alltså vara medlem i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan är en kristen kyrka, rotad i evangeliet om Jesus Kristus. Hennes uppdrag är formulerat i kyrkoordningen – kyrkans egen ”lagbok” – och sammanfattas så här: ”Svenska kyrkans syfte är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, att en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbreds och

Vill du att församlingen ska satsa mer på barn och unga? Eller ha fler tillfällen till stillhet, musik och bön? Du kan påverka genom att rösta i kyrkovalet.

skapelsen återupprättas.”

Det handlar alltså inte bara om det inre livet – bön, gudstjänst och tro – utan också om det yttre: att vara en kraft för ett hållbart samhälle där människor får upptäcka livet.

ROGBERGA-ÖGGESTORPS församling har en lång och rik historia. Vid Bogla – öster om nuvarande Rogberga kyrka – har arkeologer hittat gravar från vikingatid. En runsten utanför kyrkan berättar om Kettil, som reste stenen över sin morbror Val. Det här visar på betydelse av platsen och att kristendomen tidigt fick fäste här.

Rogberga kyrka, invigd 1869, ersatte en äldre medeltida kyrka och

KORT OM KYRKOVALET 2025

När? Söndag den 21 september 2025 (med möjlighet till förtidsröstning).

Vem får rösta?

Du som är medlem i Svenska kyrkan, är folk-

bokförd i Sverige och har fyllt 16 år senast på valdagen. För att bli medlem, kontakta din församling eller anmäl dig via kyrkans hemsida. Hur röstar man?

Med röstkort som skickas hem, på valdagen eller genom förtidsröstning. Vad röstar man på? Nomineringsgrupper till kyrkans tre

nivåer: församling, stift och nationellt.

Varför ska jag rösta?

Svenska kyrkan har funnits i över tusen år. Men den är inte

är byggd i empirestil med ett högt torn och lanternin. Öggestorps kyrka, från 1882, är åttakantig och ovanlig i sin form där dopfunten är från 1100-talet.

De här kyrkorna är mer än historiska byggnader. De är platser där människor samlats i generationer – för att upptäcka tron, dopet, konfirmationen, bröllop, gudstjänsten, sorg och glädje. Men främst får vi dela hoppet om något större tillsammans.

I VÅR FÖRSAMLING firar vi gudstjänster, möter konfirmander, håller körövningar, har öppna samlingar för barn och familjer, och stöttar människor i sorg eller ensamhet. Men även i ekonomiska problem och livssituationer som är problematiska.

Vi försöker vara en kyrka där tron på Kristus får växa, där man får ställa frågor, vara med i gemenskap och engagera sig för andra. Allt det här formas av dem som du väljer i kyrkovalet.

Framtiden för Svenska kyrkan avgörs till stor del av vilka som väljs i kyrkovalet. Det handlar om vilka prioriteringar kyrkan ska göra för att kyrkan skall kunna vara kyrka i församlingen.

Det är frågor som rör inte bara kyrkans inre liv, utan hela samhället. Om du vill att kyrkan ska vara en levande röst i framtiden – en plats för tro, hopp och ansvar – är din röst viktig.

självklar. Den lever tack vare att människor som du väljer att vara med, bidra, engagera sig och rösta. Genom kyrkovalet är du med och formar

framtiden. En framtid där våra kyrkor fortsätter vara en kraft för hopp, tro, gemenskap och ansvar – här i Rogberga och Öggestorp.

Dödsfall och begravning –en tidsfråga

Sverige har i dag den i särklass längsta genomsnittstiden i världen mellan dödsfall och begravning. Och den ökar till och med stadigt. Varför är det så?

TEXT: Dan Lundstedt

◗ ... tar det i snitt i Sverige mellan dödsfall och gravsättning/ kremering.

◗ Sverige har i dag i särklass världens längsta genomsnittstid mellan dödsfall och begravning. Och tiden ökar till och med stadigt. Det kom en lag år 2012 som innebar att det inte får ta mer än en månad mellan dödsfall och gravsättning/kremering, dessförinnan var det två månader som gällde. Lagen kom eftersom genomsnittstiden ökat mellan dödsfall och gravsättning/kremering under en längre period. Detta var något man hoppades att lagen skulle ändra på. Till en början noterades en minskning av antalet dagar, men sedan har trenden vänt igen och tiden ökar nu stadigt. Vid lagens införande 2012 så var snittet i hela Sverige 21,6 dagar vilket sjönk till 19 dagar året efter. Nu tretton år senare har snittet i Sverige ökat till hela 26,4 dagar. Alltså än värre än det var när lagen infördes. Regionala skillnader finns, Jämtlands län har den kortaste genomsnittstiden på 24,1 dagar medan Stockholm har den längsta med 29,7 dagar. Tiden skulle vara än längre om man inte räknade med andra religiösa grupper som muslimer, judar, katoliker och ortodoxa där gravsättning sker inom fyra dagar. I dag tar det i snitt 4,5 dagar

innan anhöriga kontaktar begravningsbyrån/kyrkan, alltså, bara det tar längre tid än andra religiösa gruppers tid till gravsättning.

VARFÖR ÖKAR ANTALET dagar? Hur tänker och känner vi inför våra avlidna? Hur prioriterar vi våra bortgångna anhöriga? Varför vi obekväma med att prata om död och begravning?

Visst är det så att en fråga kan ha många svar.

Själv har jag funderat en del över detta, kanske för att jag arbetar på kyrkogården och kommer i kontakt med er anhöriga och får ta hand om de avlidna om än dock för ett kort ögonblick.

Ska vi verkligen vara så upptagna med allt det vi gör i vardagen att vi inte hinner att stanna upp en dag eller två för att ta hand om våra avlidna? Dessutom är det i de flesta arbetsavtal fritt att ta ledigt för att sköta ärenden vid ett dödsfall samt att vara med på begravningen för nära anhöriga. Det är ju inte så att det är vem som helst som vi gör detta för, utan oftast är det ju våra egna föräldrar eller kanske mor/farföräldrar som det handlar om. Att vara med på det där mötet på jobbet, köra ungarna

till träningen, gå på afterwork, åka på spahelg, äta middag med vännerna eller något annat måste, som man behöver göra just där och då, verkar vara viktigare för många. Är det verkligen så?

NÅGOT SOM SÄKERT påverkar allt detta är att vi svenskar tillhör den befolkning som är mest sekulärt och självförverkligande i världen. Enligt den så kallade kulturkartan som är framtagen av World Values Survey kan man konstatera att Sverige fortfarande håller sin plats som extremt i relation till många av världens länder när det gäller värderingar som har att göra med traditionellt/sekulärt och överlevnad/självförverkligande. De idéer och värderingar vi tar för givna och självklara i Sverige är långt ifrån verklighet i andra delar av världen. På kulturkartan, som baseras på intervjuer med människor över hela jorden, visar Sveriges placering att vi är långt ifrån ”landet lagom”.

De flesta av oss hamnar i denna situation någon gång under livet. Tabu eller inte så är det dags att prioritera rätt sak, våga prata om våra döda och våga prata om vad som sker när vi står där med en

bortgången nära släkting.

Så varför är det så svårt? Jag tror att det kan handla om att vi är obekväma med att hantera döden och prata om döden som något naturligt. Döden är ju trots allt en del av livet. Om du känner att det inte finns en person i din närhet att ta upp frågan med så finns vi här. Kyrkans anställda är inte så farliga att prata med, vi är vana vid de här frågorna. Antingen tar du kontakt med någon i Kyrkans hus eller så svänger du förbi kyrkogårdarna och pratar med någon av oss vaktmästare. Vi alla kan även nås per telefon, kontaktuppgifter finns på hemsidan.

DET ÄR DAGS att inte skjuta allt på framtiden utan fundera nu, diskutera nu, ta reda på och bli förberedda på det som en dag kommer. Inte är det väl så att vi utan att studera eller öva, sätter oss i en bil och bara kör i väg. Är det något jag fått erfara i olika sammanhang bland vänner, arbetskamrater och bekanta så finns nyfikenhet gällande frågorna runt begravning och vad händer sen. Sluta att vara som en struts som kör ner huvudet i sanden, utan lyft frågorna som vi alla bär på!

Kraftsamling

Kraft är väl ett ord som har många betydelser eller rättare sagt kraft kan fås från olika håll användas på olika sätt och vara fysisk och psykisk.

Det första som man tänker på är kanske de olika kraftkällorna som vi har, vatten-, vind- och kärnkraft, eller de fossilt drivna kraftverken.

En annan kraft skapas ju av motorer i alla olika fordon som finns.

För att inte tala om alla hushålls-, trädgårds- samt snickerimaskiner som hjälper oss i olika vardagssysslor.

Rogberga askgravplats.

Krafter finns ju ständigt runt om oss där vi är och verkar. Elektriska vågor från alla elektriska prylar, mobilmaster, elledningar det vill säga andra former av kraft, de osynliga kraftfälten.

När vi rör oss, går, springer eller bara sitter i en fåtölj och löser ett korsord använder vi olika mängd kraft genom våra muskler. Till och med när vi ligger och sover använder vi en liten gnutta kraft.

Många vill ju förbättra sin förmåga till kraft genom att gå på gym eller träna sin kropp på annat sätt.

Dan Lundstedt är kyrkogårdsföreståndare i RogbergaÖggestorps församling.

våren eller när de iranska kvinnorna gick ut för att visa att de också borde ha rätt till samma liv som männen.

Tyvärr så håller det inte alltid i längden, men styrkan – kraften –finns där trots allt.

Att vara kraftfull rent fysisk innebär inte alltid att vi bär på en inre kraft. Den kraften är ju en helt annan. Även om man är stark rent fysiskt så kan man ha ett dåligt självförtroende och en dålig självkänsla och, på grund av det, vara destruktiv mot andra men även sig själv. Ett starkt inre är nog nästan alltid nyckeln till att må bra som människa.

VAR HITTAR MAN då den inre kraften? Många får den genom familjen, vänner gemenskapen inom en förening eller församling.

KRAFT KAN ÄVEN innebära att man tillsammans står enade kring en fråga eller en övertygelse om vad som är rätt och fel.

Detta har många gånger visat sig var en kraft som är starkare än kraft som är fysisk på olika sätt.

Gandhi, Martin Luther King, den helt vanliga personen som ställer sig framför stridsvagnen på Pekings gator, den muslimska

Andra får kraft genom att tillbringa tid i naturen på olika sätt, eller så kan man få kraft genom att läsa olika former av litteratur, biografier, diktsamlingar, poesi eller bibeln. Ett annat sätt kan vara att lyssna på musik. Det vill säga det finns en mängd olika sätt att hitta och skaffa kraft. Ett annat sätt som kyrkan vill visa på, är att vi kan få kraft genom att dela gemenskap i gudstjänsten där vi får fyllas av guds nåd och stärkas av Hans ord. Att Jesus dog på korset för oss men uppstod igen för att vara en påminnelse om att livet segrar över döden och att vi aldrig står ensamma i livet, här på jorden.

Dan Lundstedt

Foto: FREDRIK NORDQVIST

Hunden Solo.

STOCKHOLMSMÖTET.

En historisk konferens som instiftades 1925 banade väg för samarbetet mellan olika kristna kyrkor. I augusti firar mötet 100 år.

Hundra år av samarbete för en bättre värld

◗ När Nathan Söderblom, Sveriges ärkebiskop, fick Nobels fredspris 1930, var det inte bara för hans insatser som biskop utan för att han vågade tänka stort: Han ansåg att tro och samarbete var nycklar till att bygga en bättre värld. En av hans mest betydelsefulla insatser var Stockholmsmötet 1925, en historisk konferens som banade väg för ekumenik – samarbetet mellan olika kristna kyrkor – och som fortfarande påverkar oss idag.

VAD VAR STOCKHOLMSMÖTET 1925?

◗ Stockholmsmötet, som hölls mellan 19–30 augusti 1925. Det var en internationell konferens som samlade representanter från olika kristna samfund och kyrkor. Söderblom organiserade mötet under parollen ”Life and Work”, där fokus låg på att kyrkor skulle samarbeta praktiskt för att lösa globala problem.

augusti

◗ ... bjuder Sveriges biskopar in ungdomar mellan 16–30 år att möta varandra över stifts-, församlings- och samfundsgränser i Stockholm för att fördjupa tron.

Deltagarna kom från 37 länder och representerade kyrkor från olika traditioner – protestantiska, anglikanska och ortodoxa. Den romersk-katolska kyrkan och pingströrelsen deltog inte, vilket speglar hur splittrade kyrkorna var vid den tiden. Men mötet var ändå ett stort steg framåt och visade att gemensamma handlingar kunde överbrygga många skillnader.

VILKA FRÅGOR STOD I CENTRUM?

Fred och försoning: Första världskriget låg färskt i minnet, och en av mötets huvudfrågor var hur kyrkor

Målningen föreställer Nathan Söderblom i mässhaken han bar under Stockholmsmötet 1925.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

TEXT: Greger Larsson

kunde bidra till internationell fred. Socialt ansvar: Deltagarna diskuterade hur kristna skulle arbeta för att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och orättvisor.

Enhet i handling: Trots att kyrkorna hade olika teologiska synsätt, betonades vikten av att samarbeta i praktiska frågor, som mänskliga rättigheter och social välfärd.

VARFÖR ÄR DET HÄR RELEVANT IDAG?

◗ Stockholmsmötet 1925 markerade början på den moderna ekumeniska rörelsen. Det var en av de första gångerna kyrkor började samarbeta över nations- och samfundsgränser i global skala. Denna rörelse ledde senare till bildandet av Kyrkornas Världsråd (World Council of Churches) 1948, som idag är en av de största organisationerna för kristet samarbete i världen.

Idag ser vi tydliga spår av detta i:

• Samarbete mellan kyrkor och organisationer: Idag arbetar kyrkor från olika traditioner tillsammans i frågor som klimatförändringar, flyktingkriser och mänskliga rättigheter.

• Ekumeniska gudstjänster och möten: Kyrkor världen över håller gemensamma evenemang för att visa enhet, något som inte hade varit lika självklart utan det tidiga ekumeniska arbetet.

• Fokus på social rättvisa: Den praktiska inriktningen från Stockholmsmötet lever kvar i kyrkors engagemang för jämlikhet och social förändring.

• I Tenhult firar vi regelbundet ekumeniska gudstjänster tillsammans: Men vi träffas också regelbundet kring frågor av praktisk karaktär i samhället.

VAD KAN VI LÄRA OSS?

◗ Nathan Söderbloms arbete påminner oss om att olikheter inte behöver vara hinder för samarbete. Hans idéer visar att även små steg mot enhet kan få stora konsekvenser över tid. Det är en påminnelse om att vi kan göra skillnad i världen när vi arbetar tillsammans för gemensamma mål, oavsett om vi kommer från olika kulturer, traditioner eller trosuppfattningar.

Att finna kraften, den tillgängliga och lätta att förstå, är nödvändigt.

Kraften som i allt pulserar

”

Javisst, tänker jag, men alla har inte kraft att genomföra det man innerst önskar. Jag har inte förmågan att uttrycka mig eller ta initiativ och orkar inte med motsägelser eller tveksamhet!”

Kraften sinar och man ger upp, ofta i kampen mot min egen vilja och ambition!

I vissa stunder, under livets gång, förlorar man tron på sin egen kraft. Man resignerar, återfaller i håglöshet och brist på den vilja man söker, men finner svår att fånga.

”Jag vill med kraft tillbakavisa det du hävdar; kraft finns hos alla!”

Kraften som i allt pulserar brusar i vårt eget blod.

Herre, Du som allt regerar, led oss med Din Ande god.

Tänd den tro som oss kan bära. Låt oss leva till Din ära.

(Psalm 586, v.3)

Den inre kraften styr mycket av det vi gör och vad vi säger! Att finna kraften, den tillgängliga och lätta att förstå, är en nödvändig del

av den värld, det liv, vi ser omkring oss; söndertrasad och härjad av krig och skoningslös vrede.

”I kraft av mitt ämbete…” är ett talesätt, ett uttryck av förklaring till vissa handlingar som ibland kan anas som en ursäkt, en förklaring till det kontroversiella.

ETT KRAFTPROV, ETT test av muskulös förmåga, kan, i okontrollerad form leda till handgemäng och skador. Ett verbalt kraftprov, en het ordväxling, sätter de inblandade i ett privat dilemma; vem har rätt, vem har fel?

Aldrig glömmer skrivaren det kraftprov som fyrtio livliga konfirmander orsakade dåvarande herden i församlingen, Lisbeth Sjöberg (Hammarström). Den kraft hon då etablerade och använde för att avvärja bråket, helt verbalt, i hög volym, var berömvärd! Konfirmanderna var djupt imponerade av det sätt på vilket de mötte ”kraften”. Kraften hon i stunden behövde, i kontrollerad form, men utan muskler!

Ingemar Ström Församlingsbo

Foto: PIXDELUXE/ GETTY IMAGES

VI VET HUR DET KÄNNS

att svettas, kämpa, hålla ut. Att stå i plankan tills det skakar, eller att springa den sista kilometern fast benen skriker. I träning och idrott talar vi ofta om styrka, uthållighet och återhämtning – men vad har det att göra med Gud? Mer än man tror.

Stark och stilla –om Guds närvaro i träningens språk

◗ Bibeln använder ofta bilder från idrott och fysisk träning för att beskriva livet med Gud: att hålla ut i loppet, att kämpa den goda kampen, att ta emot segerkransen. Men också att vila, att bli buren, att ha Gud som sin styrka. Vi kan till och med tala om två sorters kraft i både fysik och tro:

Gud beskrivs som en klippa, ett fäste, en sköld – någon som inte rör sig när allt annat gör det. Som när vi stretchar ut efter ett pass och känner hur kroppen släpper taget.

Foto: MAGNUS ARONSON/IKON

Statisk kraft

– den som håller något på plats, som står emot tryck –och dynamisk kraft – den som skapar rörelse, förändring, fart. Gud verkar genom båda –och i det mötet ser vi både hans helighet och hans omsorg.

Statisk kraft – den bärande styrkan

◗ Tänk dig att du gör jägarvila mot en vägg. Det bränner i benen, men du rör dig inte. Eller när du håller en tung vikt ovanför huvudet –inte för att lyfta mer, utan för att stå kvar.

Det är statisk kraft – musklerna jobbar, men inget flyttas. Det är

den styrka som krävs för att hålla kroppen upprätt i pressade lägen.

Bibeln talar om den sortens styrka i det andliga livet:

”Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte…”

(Ef 6:14)

”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.”

(Jes 40:29)

Gud beskrivs som en klippa, ett fäste, en sköld – någon som inte rör sig när allt annat gör det. Som när vi stretchar ut efter ett pass och känner hur kroppen släpper taget. Den kraften som bar oss dit – det är ofta Guds närvaro i vardagen.

I träning är det lätt att underskatta hur viktig hållfasthet är. Det är inte alltid de största lyften som bygger styrka – ibland är det förmågan att stanna kvar i ett läge.

I livet är det likadant. När allt stormar, när motivationen sjunker, när man inte orkar – då visar Gud sin statiska kraft. Han håller

oss uppe när vi inte orkar bära oss själva. Det är helighet: en Gud som står kvar. Som inte ger efter.

Dynamisk kraft –den förvandlande rörelsen

◗ Men livet är inte bara att stå stilla. Det handlar också om att röra sig framåt, växa, förändras.

I idrott är det tydligt: vi tränar för att bli bättre, för att nå nya mål, för att orka längre.

Det är här dynamisk kraft kommer in. Den kraft som gör att du orkar ta det där sista rycket. Att du lyfter vikten en gång till. Eller att du hittar fokus i matchens sista minuter.

Bibelns texter använder ofta löpning och kamp som bilder för det kristna livet:

”Vet ni inte att av alla löparna i en tävling är det bara en som får priset? Löp då för att vinna det.” (1 Kor 9:24)

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.” (2 Tim 4:7)

Guds kraft är inte bara stabil – den är också levande, pulserande, förvandlande.

Det handlar inte om prestation för att duga – utan om att röra sig tillsammans med Gud. Vi står inte och stampar. Guds kraft är inte bara stabil – den är också levande, pulserande, förvandlande.

Tänk på känslan efter ett bra pass – tröttheten, men också klarheten. Så verkar Gud i oss: han bygger upp det som är svagt, han leder oss framåt, han får oss att växa.

Helighet och omsorg – båda behövs ◗ I både idrott och tro behövs balans mellan vila och träning, styrka och rörelse. Vi kan inte stå i plankan för evigt. Men vi kan inte heller bara röra oss utan att ha stabilitet.

+Heb 12:1–3: Om att springa loppet med blicken fäst på Jesus.

1 Tim 4:8: Om träning för kroppen och för det andliga livet.

Ps 18:33–34: Gud som gör fötterna snabba och armarna starka. läs mer

Gud är inte bara kraftfull – han är helig. Det betyder att han är något annat än vi. Han är inte bara som en coach som peppar på håll. Han är källan till kraften – både den som bär och den som förvandlar.

Samtidigt är Gud omsorgsfull. Han vet när du behöver vila. När du behöver tryckas på. När du behöver hållas uppe. När du behöver rörelse.

Vad betyder det för dig?

Om du tränar, vet du att styrka byggs långsamt. Ibland märks framstegen först efter månader. Det är likadant i tron. Ibland känner vi oss svaga, oförändrade,

stillastående. Men Guds kraft verkar ändå:

När du håller ut – är Gud din uthållighet.

När du faller – är Gud din återhämtning.

När du växer – är Gud den som bygger dig stark.

”De som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” (Jes 40:31)

Våra musikgudstjänster i sommar

Onsdag 4 juni

Rogberga kyrka

18.30 Akademiska kören JUVE Dir. Dan Boberg.

Fredag 20 juni

Midsommarafton

Rogberga kyrka

16.30 Jill Svensson, sång, och Jozsef Szaller, piano

Onsdag 2 juli

Öggestorps kyrka

18.30 Jozsef Szaller, orgel

visste du att

◗ ... nästan

300 000 gudstjänster håller Svenskan Kyrkan varje år.

Onsdag 6 augusti

Rogberga kyrka

18.30 Emy Stahl

Onsdag 20 augusti

Rogberga kyrka

18.30 Tenhult Coming Band

Öppna kyrkor och symboljakt

◗ Veckorna 25–33 är Rogberga kyrka och Öggestorps kyrka öppna vardagar klockan 08.00–18.00. Välkommen in för att utforska din kyrka eller kanske bara en stund i

Är du medlem i Svenska kyrkan?

Då är du med och möjliggör alla gudstjänster varje år – stunder för stillhet, gemenskap och livets stora frågor.

För mer information, se svenskakyrkan.se

stillhet och ljuständning.

◗ För alla barn – leta efter duvan-symbolen utanför kyrkor i Växjö stift – här finns symboljakt att gå! Välkommen!

Leta efter duvansymbolen!