I framtidens omsorg finns tid att samtala

Som forskare ska man aldrig sia om framtiden. Historien är full av misslyckade framtidsprognoser. Kom ihåg statistikerna som ständigt hade fel om coronapandemin men tålmodigt kom tillbaka och gjorde nya lika misslyckade prognoser. Eller öronläkarna på 60-talet som sa att rock’n’roll-generationen skulle bli den döva generationen, men som visade sig bli den äldre generation som hör bättre än någon annan.

Alltså gör jag misstaget att fundera på hur åldrandet och äldreomsorgen kommer att se ut i framtiden. Låt oss ta oss fram ett halvt sekel, till 2070-talet. Var tredje svensk är då över 65 år och över 1,5 miljon svenskar är över 80 år. Det är nu generation Y (millennials) fyller 80. Det är de som nu ska börja flytta in på äldreboenden. Eller kanske har den allt friskare äldre befolkningen gjort att hjälpbe hoven börjar först när vi när mar oss 100 år eller senare?

2070 demonstrerar fortfarande fransmännen mot höjd pen sionsålder, nu för att den ska höjas från 82 år till 85. Medicinska framsteg har gjort att man kan behandla de flesta cancersjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar. Man har nu dessutom flera mediciner mot Alzheimers sjukdom som kan stoppa upp sjukdomsprocessen betydligt. Redan 2048 började de första medicinerna mot åldrandet godkännas. De stoppar inte åldrandet helt, men bromsar hastigheten rejält. Det är nu först vid 100 år som demenssjukdomarna börjar bli vanliga. På 2020-talet hade ungefär 25 procent av 85-åringar en demenssjukdom. 2070 är det 100-åringarna som har den förekomsten, en halvering mot i dag. Den äldsta personen i världen 2070 är en sydkoreansk kvinna som är 125 år. Hon är född 1945, och var alltså 103 år när de första medicinerna mot åldrandet lanserades. Hon har därför inte kunnat ta del av dessa mediciner eftersom man satt en gräns på 70 år för att få dem.

Trots alla nya behandlingar är det fortfarande många människor som behöver äldreomsorg. Det är dock fler som klarar sig med vård hemma genom digitalisering och billiga och ganska trevliga robotar. Robotarna har tagit över mycket av den rutinmässiga omvårdnaden med medicindelning, hjälp med påklädning och att laga mat. Men trots att robotarna kan föra samtal har man insett att de inte kan ersätta en mänsklig kontakt. Eftersom robotarna tagit över rutingöromålen får nu hemtjänstpersonalen mer tid att prata och umgås med sina vårdtagare.

Också äldreboendena har förändrats genom digitalisering och människoliknande robotar. Personalen arbetar nu mer med att ge de boende meningsfulla sysselsättningar och att samtala med dem. Och det är självklart att de boende går ut på egen hand. Varje person har en digital klocka som gör att personalen exakt kan se var den boende befinner sig och avläsa om något oväntat hänt. Eftersom alla bilar och cyklar nu är självkörande är risken att bli påkörd minimal. Med AI-glasögon och andra hjälpmedel kan de boende förflyttas till sina barndomsmiljöer, besöka sina anhöriga eller resa till andra delar av världen. De kan även prata med sedan länge avlidna anhöriga. De flesta äldreboenden är sedan länge samlokaliserade med förskolor. Varje förmiddag har man kontinuerliga aktiviteter tillsammans. Detta har visat sig bra både för barnen och de boende. När man ser tillbaka på 2000-talet undrar man över hur äldrevården fungerade på den tiden. Hur klarade man sig utan robotar?

Det här var alltså en kort framtidsprognos. Ni får klaga om det visar sig att jag hade fel.

Ingmar är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och chef för Centrum för åldrande och hälsa, Agecap. ingmar.skoog@gothiakompetens.se