Därför kallar vi trefaldigheten för växandets tid

TOMAS ANDERSSON WIJ
”Musiken
kan ta oss till en punkt där vi blir till människor igen, inte
bara åsikter”


SOFIA OCH MINNA SÅ VAR VÅR RESA TILL ETIOPIEN
Därför kallar vi trefaldigheten för växandets tid
TOMAS ANDERSSON WIJ
”Musiken
kan ta oss till en punkt där vi blir till människor igen, inte
bara åsikter”
SOFIA OCH MINNA SÅ VAR VÅR RESA TILL ETIOPIEN
Yes, kände jag inom mig när jag hörde att temat för Amos skulle vara KRAFT. Äntligen ett konkret begrepp. Jag tänkte direkt på lektionerna i fysik. Med ritade pilar på tavlan och klossar som hängde i nylontråd åskådliggjordes vad kraft är.
Vi såg själva hur en kloss satte en stillastående kloss i rörelse. Vi såg också hur klossens riktning kunde förändras. Och hur hastigheten på klossens rörelse kunde höjas.
NÄR VI GICK hem från skolan den dagen visste vi hur allt fungerade: våra armbandsur, cyklarna vi trampade på, trafiken, hissarna i husen vi bodde i, kosmos, vårt eget universum.
Ja, det var en stor dag – och vi blev själva från den dagen levande bevis på att kraft dessutom kan ändra
”Oavsett vad evolutionsteorierna säger är kärleken den primära kraften för alla människor.”
form på ett föremål, en kropp, kanske en värld!
Den kraft som alltid har varit av största betydelse för människan är kärleken. Oavsett vad evolutionsteorierna säger är kärleken den primära kraften för alla människor.
Fråga vem som helst vad livet handlar om, så nog går det att sammanfatta med All you need is love (Beatles).
ATT FÅ GE och ta emot kärlek i form av gemenskap, vänskap eller intimitet är vad det hela handlar om. Bibeln säger inte bara att Gud älskar sin skapelse. Bibeln säger dessutom att Gud är kärleken, och det betyder enligt fysikens regler om kraft: en storlek och en riktning!
Som människor, i vår värld av så många lidande människor och hotad natur, önskar vi av hela vårt hjärta mer av kärlekens kraft, som sätter i gång rörelser, ändrar riktningen, ökar hastigheten och omformar.
Kristian Lillö Kyrkoherde
Att få ge och ta emot kärlek i form av gemenskap, vänskap eller intimitet
är vad det hela handlar om.
Foto: JOSÉ IVÁN BV/ ADOBE STOCK
Din församling
4 Aktuellt
6 Nu har vi full miljödiplomering
8 Kyrkovalet Tre frågor till kyrkovalsröstare
25 Kulturarv
Korset i Adolfsbergskyrkan
26 Sofia och Minna
Vår resa till Etiopien
Tema kraft
9 Hur skyddar vi sanningen när demokratin hotas?
Mötet
14 Tomas Andersson Wij, artist och låtskrivare
Övrigt
18 Nyfiken på kyrkoåret
20 Tankar om tro
30 Receptet
31 Korsord
”Det finns inte så många mötespunkter i dag, där du kan gå in och ta en fika och få den här typen av gemenskap”, säger Barbro Rauseus, språkcaféledare.
Foto: ULLA-CARIN EKBLOM
Trycksak 3041 0934
”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”
Filipperbrevet 4:13
◗ Sommarens kommer med kraft, och det är också temat för det här numret av Amos Helsingborg. Här kommer du att få läsa om Svenska kyrkan Helsingborgs arbete med hållbarhet och miljö – ett arbete i ständig rörelse framåt. Du får också höra mer från den resa till Etiopien som några ungdomar
Redaktion: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson, Johan Sundqvist, Fredrik Torstensson och Josefine Sjöqvist.
Webb: svenskakyrkan.se/helsingborg
E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se
Telefon: 042-18 90 00
från församlingarna i Helsingborg gjorde under sitt påsklov.
Och så börjar vi närma oss kyrkovalet, och här i tidningen har vi några som berättar varför just de kommer att rösta i kyrkovalet. Vi från redaktionen önskar en riktigt fin sommar med bibelordet från Filipperbrevet 4 vers 13.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Theresia Köhlin
visste du att
◗ ... filmen The Sound of Music blev den bäst säljande filmen någonsin 1966, och gick till och med om Borta med vinden
Källa: Wikipedia
◗ Att våga stå upp för sina egna ideal, att se möjligheter och hitta sin väg i livet präglar berättelsen i Sound of Music. Med Marias outgrundliga tro på att musik och glädje kan förändra världen berör hon var och en, till slut även Kapten von Trapp.
Här kommer tips på musik i sommar runt om i kyrkorna, och ännu fler konserter i sommar hittar du som vanligt i konsertprogrammet. Onsdagar i juni kan du ta dig till S:t Olofs kyrka eller S:ta Anna kyrka för en stund skön musik.
Onsdag 18 juni
S:t Olofs kyrka Jazz i juni
Beatrice Sandell med trio featuring Per Thornberg. På piano har vi Berth Lideberg och på kontrabas Robin Sandquist. Tenorsaxofonisten Per Thornberg är jazzmusiker, kompositör och improvisationspedagog. Beatrice har bland annat gått på Adolf Fredriks musikklasser och Balettakademin i Stockholm.
Onsdag 25 juni
S:t Olofs kyrka
19.00 Tribut till Kathleen Ferrier ◗ En tribut till kontraaltsångerskan Kathleen Ferrier som trots sina få år på jorden fångade hela det brittiska folkets hjärta med sin varma och unika röst. Med Moa Karlssons sällsynta kontraaltröst och Richard R. Hes prisbelönta ackompanjemang kommer ni få höra några av Ferriers mest omtyckta sånger. Moa Karlsson är operasångerska och cellist och har bland annat sjungit i operakörerna på Malmö opera och Göteborgsoperan. Richard R. He är pianist och kompositör, och har vunnit flera framstående tävlingar.
S:ta Anna kyrka
19.00 Traditionell folkmusik i ny tappning
◗ Åsa Björkman, Anna Dahlgren och Karin Sjöberg från folkmusiktrion Trinning från Västergötland delar med sig av traditionell folkmusik i ny tappning. Välkomna till en stund med dansant vals, barockklingande 1700-talspolonäs, svängig schottis, traditionella polskor, folkliga koraler och innerliga visor.
S:ta Anna kyrka
19.00 Nordic Light Duo
◗ Nordic Light Duo med sopranen Josefine Andersson och pianisten Daniel Beskow ger oss en romansafton som hyllar den nordiska sångskatten och som framhäver det nordiska tonspråket med tema kärlek.
I anslutning till Allhelgonakyrkans sommarcafé blir det också en hel del konserter i sommar.
Måndag 28 juli
18.00 Taube som aldrig förr!
Med Nadja Eriksson på sång och piano, och Anna Hedar på saxofon(er).
Onsdag 30 juli
18.00 Gruppen MaJoy
Med Anders Mårtensson, Jill Nordin, Sara Ekdahl, Anette Eidenskog och Ola Hedén.
Måndag 4 augusti
18:00 Östra brassensemble
Tillsammans med röster ur Raus Vokalensemble med Östra brassensemble.
Onsdag 6 augusti
18.00 Musikalen Sound of Music
Sång, teater och dans från föreställningen som föreningen Havsluft satte upp för fulla hus på Helsingborgs stadsteater och Landskrona teater i vintras.
S:ta Anna kyrka
19.00 Musik från olika tidsepoker
◗ Paulina Fälth, flöjt, Emelie Andrén, piano delar ett sommarprogram med musik från olika tidsepoker. Här blandas välkända verk av Chopin med gömda pärlor av kvinnliga kompositörer som Cécile Chaminade, Fanny Mendelssohn och Landskronas egen Amanda Maier.
S:ta Anna kyrka
19.00 Duo Danica & Magnus
◗ Duo Danica & Magnus bjuder på ett skimrande sommarprogram i lyxiga arrangemang för cello, gitarr och sång. I deras repertoar blandas klassiska pärlor av till exempel Bach med tidlösa visklassiker från både Sverige och Mexiko. Duon är även känd för sina egna kompositioner – sånger med rötter i den svenska visan.
◗ Under sommaren öppnar en mysig sommartradition för Allhelgonakyrkan. Med lite fika är en utflykt till stranden så mycket trevligare. Toast, våfflor, sallad och kakor är bara ett smakprov på menyn som finns att välja från. Dessutom finns en lekkyrka för de små, vattenskål för husdjur samt parasoll om man vill sitta i skuggan.
Från 16 juni till 7 augusti är dörrarna till sommarcaféet öppna. Mellan 13.00 och 16.00 måndag till torsdag kan du unna dig en eftermiddag hos Allhelgonakyrkans sommarcafé. Ta med dig själv, din familj och dina vänner till en trev-
lig atmosfär nere på Råå. Om du åker buss, sikta på busshållplatsen Allhelgonakyrkan!
SOMMARCAFÉ
Datum: Måndag till torsdag mellan den 16 juni–7 augusti. Tid: 13.00–16.00. Plats: Allhelgonakyrkan.
Midsommarblomster. Foto: GETTY IMAGES
Den 14 juni möts vi i Prideparken på Gröningen och i paraden kl 17.00.
mer
konfirmationen på hemsidan: www.svenska kyrkan.se/ helsingborg/ konfirmation
... eller skanna qrkoden.
◗ Den 13–14 juni pågår Helsingborg Pride och Svenska kyrkan
Helsingborg är självklart där för att manifestera kärleksbudskapet från Gud och alla människors lika värde – med utgångspunkten att vi alla är Guds avbild.
Den 13 juni kl 17.30–18.30 blir det en föreläsning av Maria Larsson på Stadsbibiblioteket. Maria är författare till boken Nu blundar de som tror sig se. Vi firar Regnbågsmässa i Mariakyrkan kl 19.30 och den 14 juni möts vi i prideparken på Gröningen och i paraden kl 17.00.
Följ med och uppmärksamma det största av allt – kärleken!
◗ Nu är det dags för konfirmation för alla som är födda 2011. Om du inte anmält sig så kan det fortfarande finnas platser kvar. Konfirmationen är ett sätt att prata om livet, utforska kristen tro och möta nya vänner. Förutom att prata om kristen tro så gör vi även annat såsom bakning, teater, skapande samt åker på läger och andra utflykter tillsammans. Om du som vuxen inte blivit konfirmerad så finns möjlighet att göra det för dig också.
Många år av miljöarbete har lett fram till full diplomering.
◗ ... Svenska kyrkan Helsingborg värnar och förvaltar skapelsen och förmedlar framtidshopp i ord och handling.
TEXT: Josefine Sjöqvist FOTO: Byline feature
◗ Svenska kyrkan Helsingborg har arbetat länge med miljö och hållbarhet i fokus. När pastoratet bildades 2014 var två av de ingående församlingarna redan diplomerade i alla tre steg, enligt Svenska kyrkans egen miljödiplomering. Samma år beslutade kyrkorådet att hela pastoratet skulle miljödiplomeras.
Victoria Bertland.
Foto: JOSEFINE SJÖQVIST
2017 och 2021 skedde diplomering för hela Svenska kyrkan Helsingborg i steg 1 respektive steg 2. I mitten på maj 2025 hölls diplomeringssamtalet för steg 3. – Det har varit mycket att jobba med under tiden som diplomeringsarbetet har pågått och nu känner jag en väldig stolthet över att vi har kommit så här långt. För
LÄS MER
◗ ... om Svenska kyrkan Helsingborgs miljö- och hållbarhetsarbete på: www.svenska kyrkan.se/ helsingborg
◗ Omsorgen om miljön ska genomsyra all verksamhet och prägla det dagliga arbetet i syfte att främja och verka för en hållbar utveckling och en rättvis fördel-
ning av jordens resurser.
◗ Vårt gemensamma ansvar för skapelsen ska vara synligt i förkunnelse och handling.
de som är väldigt intresserade så kanske många saker känns som självklara, man sorterar sopor, ser till att släcka belysning, byter till lågenergilampor och så vidare. Men det är inte självklart för alla och nu har vi visat vad vi kan åstadkomma här, säger Victoria Bertland, kyrkogårds- och fastighetschef i Svenska kyrkan Helsingborg och den som har lett arbetet med miljödiplomeringen.
Mål med arbetet
◗ Först gör man en analys av nuläget, sedan sätter man mål och delmål för vad man vill uppnå inom områdena miljö- och hållbarhet samt gör en plan för hur man ska arbeta med målen och när de ska
vara klara. I processen ingår också att medarbetare och förtroendevalda ska genomgå grundläggande utbildning inom miljö- och hållbarhet.
– Svenska kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete är viktigt därför att det kan bidra till att människor alltmer uttrycker sin vrede inför hur klimatet lider. Förhoppningen är att människor bejakar sin förundran och fascination för naturen, odlar tacksamhet och förnöjsamhet över skapelsens underverk och återerövrar gemenskapen med allt levande, säger Kristian Lillö, kyrkoherde i Svenska kyrkan Helsingborg.
◗ Alla pastoratets verksamheter ska erbjudas inspiration, utbildning och information i frågor som rör miljö och hållbar utveckling.
◗ Pastoratets olika verksamheter ska samverka och inspirera varandra i miljöarbetet. I miljöarbetet ska vi söka samverkan med andra organisationer.
◗ Våra beslut ska grundas på långsiktighet och hållbarhet snarare än på kortsiktiga ekonomiska fördelar.
◗ Vi följer de lagar och förordningar
som finns på miljöområdet.
◗ Vi bedriver vårt miljöarbete, som en kontinuerlig process där vi ständigt följer upp, utvecklar och förbättrar.
Alla åldrar deltar
◗ Exempel på aktiviteter som ingått i steg 3 är en miljövecka som hölls under hösten i både Raus och Maria församlingar. Då jobbade man med miljöfrågor i alla verksamheter samt hade konserter och gudstjänster på samma tema. Till exempel plockade konfirmanderna skräp och influencern Fairfashionistafilippa höll en föreläsning om kläders miljöpåverkan.
Earth Hour uppmärksammas med musik, texter och bön varje år och i hela pastoratet firas regelbundet gudstjänster med miljön i fokus. Dessutom finns en strävan att så mycket som möjligt av det
som serveras vid kyrkkaffe och i andra verksamheter ska vara ekologiskt och Fairtrade.
– Arbetet med diplomeringen har hjälpt oss att jobba systematiskt med vårt miljö- och hållbarhetsarbete och med att få in det i verksamheterna och gudstjänsterna. Under miljöveckan till exempel så var alla åldrar med, allt från barnverksamhet och konfirmander till vuxna. Vi märker också att det intresserar nya personer som inte annars besöker oss, säger Astrid Itzigehl, präst i Raus församling och medarbetare i Svenska kyrkan Helsingborgs miljögrupp.
– Vi tycker att det är viktigt att ge utrymme för diskussioner och konkret handling, men också att det ska finnas utrymme för den oro man kan känna inför det som sker med vår planet, fortsätter hon.
Internationellt miljöprojekt
◗ När det gäller pastoratets fastigheter så har digital styrning av värme och ventilation installerats nästan överallt. Detta gör att
man kan styra uppvärmning och ventilation efter hur mycket lokalerna används. Dessutom sköts städningen nu med ny utrustning som kräver mindre vatten och kemikalier.
Under steg 3 har Svenska kyrkan Helsingborg också valt att satsa på ett internationellt miljöprojekt. I samarbete med partners i Etiopien har pastoratet startat en plantskola för att driva upp träd som sedan ska planteras ut för att förhindra jorderosion och jordskred samt öka den biologiska mångfalden i ett område där man vill återskapa skog. Projektet är också socialt hållbart då det leder till att fler får jobb i den kommun i Etiopien där plantskolan ligger.
◗ Så mycket har kyrkogårdsförvaltningen fått ner bränsleförbrukningen för traktorn genom att byta bränsle och planera körningarna.
Foto: FREDRIK TORSTENSSON
Ängar, eldrift och fossilfritt ◗ Kyrkogårdsförvaltningen har som mål att vara en klimatneutral verksamhet senast år 2030. Detta gör att man på begravningsplatserna i Svenska kyrkan Helsingborg jobbar med många olika projekt inom området. Det har bland annat resulterat i en bättre planering av körning med stora maskiner, att alla fordon drivs med bränslet HVO100 i stället för bensin eller diesel, samt att alla handhållna verktyg bytts ut från fossildrivna till eldrivna.
– Eftersom vi har elektriska maskiner och fordon så har vi också solcellsanläggningar på två byggnader. Då kan vi ladda utan att belasta övrig eltillverkning och få alla fördelar med maskiner utan utsläpp, säger Victoria Bertland. Dessutom har ängar anlagts på flera kyrkogårdar för att stimulera biologisk mångfald, det har satts upp fågelholkar och ett fladdermushotell är på gång.
– Ambitionen är att vi ska skapa ett sådant i en gammal elcentral på Råå kyrkogård, sedan får vi hoppas att fladdermössen kommer att trivas där, säger Victoria Bertland.
– Miljöarbetet kommer ju att fortsätta nu. Vi kommer att ha en årlig internrevision för att få behålla vår diplomering och vi har en grupp medarbetare och förtroendevalda som gärna arbetar med detta, fortsätter hon.
Vi börjar närma oss kyrkovalet. Mellan den 8-21 september kan du som är medlem i Svenska kyrkan, i en församling i Sverige, och har fyllt 16 år senast på valdagen rösta.
”Det är vår chans att påverka”
1
Varför tänker du rösta i kyrkovalet?
... om kyrkovalet: svenskakyrkan. se/helsingborg/ kyrkoval2025 läs mer
Missa inte kyrkovalet den 21 september 2025.
Foto: MAGNUS
ARONSON/IKON
– Kyrkan har blivit ännu ett område för partier att driva igenom sin politik. Sekulära partier har inflytande och kan i Sverige diktera villkor för kyrkans teologi och tro. I min egen uppfattning, så är kyrkan inte en plats för politik. Partipolitik och politiska ideologier bör inte definiera vår kristna tro, det bör endast Guds ord.
Därav är jag lite inne på att rösta på ett parti som vill avskaffa partipolitiken i kyrkan. För oavsett vad man tycker om kyrkoval, så är det vår chans att påverka hur kyrkan styrs.
2
Vad har du för relation till Svenska kyrkan?
– Jag är döpt och medlem i Svenska kyrkan. Nu deltar jag på en del gudstjänster om året i Svenska kyrkan, även om det inte är dit jag går mest.
3
Vilken fråga tycker du är viktigast när det gäller Svenska kyrkan?
– Personligen är jag mer intresserad av de teologiska frågorna som kyrkan driver och som diskuteras på kyrkomötena, än andra ideologiska frågor som tas upp nu i kyrkovalet.
”Det är min plikt att rösta”
1
Varför tänker du rösta i kyrkovalet?
– Jag tänker att det är min plikt att rösta. Jag tycker att jag bör göra det helt enkelt. Sen är jag så pass intresserad av andliga frågor så att jag också vill det.
2
Vad har du för relation till Svenska kyrkan?
– Jag är ju medlem förstås, men jag går också regelbundet i kyrkan och har varit aktiv länge. Sen sjunger jag just nu i en kyrkokör i S:ta Anna kyrka.
3
Vilken fråga tycker du är viktigast när det gäller Svenska kyrkan?
– Det viktigaste för mig är ämbetsfrågan och förkunnelsen. Ämbetsfrågan för att vi behöver goda ledare och så tycker jag det är viktigt med jämställdhet mellan män och kvinnor. När det gäller förkunnelsen tror jag på en evangeliskprotestantisk syn där nåd och frälsning är utgångspunkten, det vill jag ska genomsyra gudstjänsterna och kyrkans liv.
”Att rösta handlar om demokrati”
1
Varför tänker du rösta i kyrkovalet?
– Att gå och rösta handlar om demokrati. Det är som en helig stund och man ska inte ta för givet att man får gå och rösta. I synnerhet i dag, det är många länder där det inte finns demokrati. Jag tänker också att det är extra viktigt att rösta i kyrkovalet eftersom det är färre som röstar där och då är det större risk att ett extremparti kan få makt.
2
Vad har du för relation till Svenska kyrkan?
– Jag betalar kyrkoavgift och de gånger jag besöker kyrkan är det en spirituell stund som är bra för själen. Dessutom tycker jag att det finns många bra grundvärderingar i Svenska kyrkan, vackra kyrkobyggnader och att man får med sig en del visdomsord som man kan tänka på efteråt. Det är en härlig miljö att vara i.
3
Vilken fråga tycker du är viktigast när det gäller Svenska kyrkan?
– Frågan om andlighet. I sekulariserade länder som Sverige finns en stor efterfrågan på andlighet. Själen behöver balsam. Jag tror att platser för andlighet och själavård gör människor lite vänligare.
TEXT: Linda Newnham ILLUSTRATION: Sophie Ekman
nNi ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria, sa Jesus.
Men det är lättare sagt än gjort. För vi lever i lögnens tid – i alla fall om man frågar filosofen och debattören Åsa Wikforss – och det får konsekvenser för demokratin.
– Politiker har i alla tider använt sig av lögnen för att dölja obekväma sanningar. Men förr kunde demokratier hantera det genom att medier granskade makten och avslöjade lögnerna. Och när de skedde trodde människorna på avslöjandena och fördömde lögnaren.
Det här är nu satt ur spel, då många får sin information från alternativa källor i stället för redaktionella medier med faktakoll och ansvariga utgivare.
– Många nås inte ens av faktakontroller, bruset är så stort. Och de som gör det viftar ofta bort det
”Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut.”
Åsa Wikforss, filosof
som en produkt av ”folkets fiender”. Även om man förstår att det är en lögn, tycker man ofta att det är okej, så länge det är den egna sidan som ljuger. Det händer i ett polariserat samhälle, säger hon.
Vi träffar Åsa tillsammans med Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga, för att samtala om hoten mot demokratin – och hur vi alla kan hjälpas åt att skydda den.
– Demokratin behöver erövras av varje generation. Det vi tar för givet i dag kan vara borta i morgon, säger Åsa.
Ja, många av oss har tagit demokratin för självklar, en grundstomme i vårt svenska samhälle.
Länge gick det också framåt för de liberala demokratierna, men sedan några år tillbaka har utvecklingen vänt. Mer än dubbelt så många länder rör sig nu i en autokratisk riktning (autokrati = envälde) jämfört med de som går mot ökad demokrati. Och 71 procent av världens befolkning lever i en autokrati visar den senaste demokratirapporten från V-dem institutet vid Göteborgs universitet.
– Och det är inte bara nya demokratier som Ungern som tycks sköra, utan även väletablerade undermineras – som USA nu när Trump är tillbaka på presidentposten, säger Åsa.
Men spelar det någon roll? Ja, det spelar enorm roll och vi måste prata mer om varför demokratin är viktig innan den nedmonteras, uppmanade Åsa och Mårten Wikforss för något år sedan i boken Därför demokrati
”Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle”, säger Åsa Wikforss, filosof och författare.
– Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut. Just mina föräldrar hade turen att bo i Sverige, men de såg ändå vad fascismen gör med människor och länder, och förde kunskapen vidare till sina barn. Men andra världskriget är länge sedan nu och idag kan många ungdomar inte riktigt svara på varför fascism är så farligt, säger Åsa.
– Vi unga växer också upp i en tid då det finns många saker att oroa sig för, som klimatförändringar, krig och ekonomisk utsatthet. Och man orkar inte oroa sig för allt, utan ser till sin egen personliga trygghet först, säger Clara.
– Ja, och där ser auktoritära krafter sin chans. Otrygghet och rädsla är känslor de här krafterna göds av. Därför vill de gärna förstärka intrycket av otrygghet för att sedan kunna säga ”vi lovar ta i med hårdhandskarna, det är bara vi som kan fixa det här”, säger Åsa.
Så vad är demokratins främsta fördelar?
– Demokratin inger hopp, den är en möjlighet för människor att få tänka på och jobba för en bättre framtid, säger Åsa. Hon menar att också kyrkan kan spela en viktig roll i att kanalisera det hoppet. I en värld där människor allt oftare möts av budskapet att det inte finns något kvar att kämpa för, säger kyrkan: Det gör det visst!
– Det knyter an till en av demokratins grundläg-
filosofen om
... sanningen:
◗ – Sanningen i sig kommer inte att försvinna. Påståenden är sanna oavsett om vi tror på dem eller ej. Det behöver vi inte oroa oss för. Frågan är hur vi får fler att tro det som är sant, för vi befinner oss i ett läge där kunskapen hotas, och det får stora konsekvenser för demokratin, säger Åsa Wikforss, filosof.
gande idéer, insikten ”vi kan ha fel.” När det inte blir bra kan vi i en demokrati ändra kurs. Politiker som inte gör bra ifrån sig röstar vi bort. Det finns ett ansvarsutkrävande. Och det hänger såklart samman med hoppet om ett bättre samhälle, säger Åsa.
Men framförallt, påtalar hon: Demokratier krigar inte med varandra och det har aldrig varit svältkatastrof i en demokrati. Folkhälsan förbättras liksom välstånd och jämställdhet, medan spädbarnsdödligheten sjunker. Och så vidare.
– Demokratier är inte perfekta, men alternativet har genom historien medfört betydligt större lidande, säger Åsa.
Men om demokratierna är så himla bäst, varför då denna tillbakagång? Vad hände? Självklart har många faktorer spelat in, men de populistiska och högerextrema partierna började växa sig starka kring 2010, ungefär samtidigt som de smarta telefonerna kom och sociala medier tog fart. Ett tag fanns det en stor optimism kring detta, det pratades om att det skulle leda till en demokratisering av kunskap, världen skulle bli öppnare och friare, men i stället möjliggjorde det för en flodvåg av fejkade nyheter och lögner. Nu riskerar det bli ännu värre.
– Med AI är det inte bara lätt att massproducera fejkade bilder och nyheter, tekniken kan också användas för att övertyga via chattar. Och algoritmerna på plattformarna premierar det som får oss att stanna, vilket
Misinformation = oavsiktligt felaktig information, misstag.
Desinformation = avsiktligt falsk eller vilseledande information.
Clara Olsson, förbundsordförande för
Svenska kyrkans unga, och Åsa
Wikforss, filosof
Foto: MIKAEL M JOHANSSON
”Det är viktigt att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra.”
Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga
inte är den sansade sanningen, utan det sensationella som skapar rädsla och ilska. Demokratiskadliga aktörer har lärt sig utnyttja detta, säger Åsa.
Är ni unga rustade för det här? Ni som ändå vuxit upp med sociala medier.
– Nja, i skolan får vi visserligen lära oss mycket om källkritik, men sättet man jobbar på gör att källkritik upplevs som tråkigt och jobbigt snarare än intressant, viktigt och relevant. Man förstår inte riktigt varför det är så viktigt även i vardagen, säger Clara.
Men en liten lögn här och där, bidrar det verkligen till att välta ett helt system?
– Nej, men detta görs systematiskt för att skapa en alternativ världsbild. Som Rysslands eller SD:s trollfabriker som sprider så kallad svart propaganda anonymt. Det gör källkritik omöjlig, avsändaren behöver inte ta ansvar, och genom många olika konton skapas intrycket att budskapet kommer från
4
1
Läs först Dela inte utan att kolla källan. Har den ansvarig utgivare? Känner du inte igen den: When in doubt, throw it out.
flera, oberoende källor, vilket gör det lättare att tro på, säger Åsa.
– För unga är humor och satir en viktig inkörsport. Och ofta avfärdar man saker som ”det var ju bara ett litet skämt” fast att man kanske framställer alla invandrare som kriminella och steg för steg förändrar folks åsikter, säger Clara.
En annan sak som hänt är förstås Donald Trump, som utan att blinka ljuger för sitt folk och därmed mer låter mer som Rysslands och Kinas ledare – där lögn utmålas som sanning.
– Att Trump blev omvald visar att vi lever i en ny tid. En lögnens tid, säger Åsa.
Vad kan vi som vill värna demokratin göra? Vad behövs?
– Det är svårt, men försök vara källkritisk så att du inte för falska budskap vidare, säger Clara.
– Ja, om du delar något vidare får du för sjutton gubbar vara säker på att det kommer från en pålitlig källa, det är ett ansvar vi alla har. Och bete dig väl. Vi behöver ett offentligt samtal som är öppet för olika infallsvinklar, fritt från hot och hat, så att olika grupper vill och vågar komma till tals, säger Åsa.
– Jag återgår till tron och hoppet, det är viktigt
Verkar det rimligt med tanke på vad du vet om världen? ... tips för att bli en bättre kritisk granskare
2 Tänk efter
3 Dubbelkolla Finns nyheten i flera oberoende medier? Om inte – var skeptisk.
4
Akta dig för konspirationsteorier De är nästan alltid desinformation som vill få dig att misstro seriösa källor som forskare och journalister.
att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra, säger Clara.
Om en vän, kollega eller granne tror på och sprider desinformation, vad kan jag göra då?
– Om du vill nå fram kan du inte vara föraktfull (även om du känner förakt för åsikten). Du måste försöka skapa en dialog, visa respekt för personen som människa och sedan försöka vidga hens bild och kunskaper. Det är inget som görs i en handvändning utan är ett långsiktigt åtagande, säger Åsa.
Att delta i civilsamhället – och stärka det – är också en bra motståndshandling. Där civilsamhället exempelvis kan vara innebandyklubben, ett bildningsförbund, Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Svenska Freds …
– Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle. Polen var för bara något år sedan inte längre en demokrati. De klarade läget bland annat tack vare sitt starka civilsamhälle, att människor engagerade sig – ett starkt civilsamhälle kan mobilisera många människor, säger Åsa.
– Civilsamhället är också som ett demokratiskt mikrokosmos, där du får se hur demokratin fungerar från idé till handling. Många upplever att de saknar förmåga att påverka samhället eller att göra sin röst hörd, vilket får en att tvivla på demokratin. Men i din förening eller församling kan du se hur processen fungerar. Vi tar tillvara allas tankar och åsikter för att kunna fatta bra beslut. Ja, du får träna demokrati i vardagen, säger Clara.
– Och som sagt prata om detta, öka medvetenheten om demokratins värde och sårbarhet, så att fler vill engagera sig i frågan, säger Åsa.
Biskop
Andreas Holmberg:
”Vi måste
för given”
Åsa Wikforss
◗ Professor i filosofi, ledamot i Svenska Akademien och författare till Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender (2017). Än mer aktuellt ämne idag, när AI och algoritmer gör lögner lättare att sprida.
Clara Olsson Förbundsordförande för Svenska kyrkans unga – en ung röst i både kyrka och samhälle.
Andreas Holmberg Biskop i Stockholm, teologie doktor och engagerad i frågor om demokrati, mångfald och klimat inom Svenska kyrkan. kort om
Demokratin är som ett gammalt kyrktorn – stabilt men ständigt i behov av underhåll. Biskop Andreas Holmberg menar att Svenska kyrkan har en viktig roll i att värna mångfald och stå emot krafter som vill riva ner det vi byggt upp.
◗ – Vi måste sluta ta demokratin för given. Den har inget evigt liv av sig självt, säger han.
Svenska kyrkan kan bidra genom att vårda sin demokratiska struktur samt fortsätta samla människor som är olika.
– Visa, i både ord och handling, att mångfald är en styrka och rikedom. Och utmana individualismen, för en individualism som går för långt gör oss inte bara ensamma, utan undergräver också demokratin. Så att påminna om att vi hör ihop är viktigt.
Hur möter Svenska kyrkan antidemokratiska krafter?
– Det är en riktig utmaning. Vi är ganska sårbara när valdeltagandet är lågt. Det är förhållandevis lätt att komma in här och påverka. Alternativ för Sverige sitter i dag i kyrkomötet, och enligt mig har de en tydlig autokratiseringsagenda, de vill undergräva demokratin, även om de själva inte skulle uttrycka sig så.
– Ger man sådana krafter teologisk legitimitet, måste vi andra möta det med god teologi. Bibeln talar tydligt om att främlingen är välkommen, och att mångfald inte är något ont, den är både skapad och önskad av Gud.
Hur kan jag som enskild engagera mig?
– Rösta i kyrkovalet. Är du under 30 kan du gå med i Svenska kyrkans unga. Och sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin mer handgripligt genom att manifestera på gator och torg.
”Sitt inte bara vid skärmen och oja dig eller tryck på gilla-knappar. Vi måste vara beredda att försvara demokratin genom att manifestera.” Biskop
Andreas Holmberg
Genom musikens kraft hittar Tomas Andersson Wij tillbaka till sig själv – och till de frågor om tro, gemenskap och livets mening som aldrig riktigt släpper taget.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
om Tomas Andersson Wij
Ålder: 53 år.
Familj: Frun Josefin och sonen Levi, 16 år.
Bor: Stockholm.
Yrke: Artist och låtskrivare.
Aktuell med: Ärkebiskopens fastebok 2025 Gud är inte plåstret, albumet Sorgsna sånger gör mig glad och kyrkoturné över landet – läs mer här: tomas anderssonwij. se/kalender/
◗ Som ung drömde Tomas Andersson Wij om att en dag få uppträda på Cirkus. I höstas stod han där igen, som omsluten av publiken i den rundade lokalen. Tagen av det faktum att där satt 1 600 personer från samhällets alla hörn, biståndsarbetare och moderata kommunalpolitiker, antivaxare och kulturskribenter, som alla kunde mötas i en och samma sång.
– Konflikterna vi har är som vågor på havets yta. Men musiken kan dra oss ner djupare, till en punkt där allting stillnar och vi ser varandra, blir till människor igen, inte bara åsikter. Det är musikens enande kraft.
Han tänker ibland att musiken är hans religion.
– Jag vänder mig till musiken när jag känner mig skev, eller som en felstavad tatuering. Då drar jag på mig mina noise cancelling-lurar, sätter på vissa låtar och känner hur jag liksom återvänder till mig själv. En del når det transcendenta genom meditation, det hoppas jag också kunna göra en dag, men för mig går det via musiken. Det är som att den lilla hjärnan kopplar upp sig på den större. Det är ett underbart tillstånd när världen känns ihopkopplad, när allt i tillvaron har en slags mening.
Han säger att ibland skriver människor till honom och berättar att hans musik har den rollen i deras liv.
– Det är bland det finaste man kan få höra som artist, att mina låtar är sådana de återvänder till och kan hålla i handen när åskan går.
VI SES ÖVER en kaffe på artistkontoret Jubel i Stockholm. Tomas är här för att sätta lite saker kring sin
kyrkoturné som sträcker sig över hela 2025. Det är ett kyrkans år för honom. I januari släpptes Gud är inte plåstret, den trettonde och fristående utgåvan i bokserien Ärkebiskopen fastebok. Och som en följd på boken, där han går i närkamp med den kristna traditionens idéer och kultur, realiseras en gammal dröm om en turné i kyrkor.
– Jag är uppvuxen inom frikyrka, och musiken är den rörelsens själva blodomlopp. Så när jag som åttaåring började skriva egna låtar var det bara att gå fram och ställa sig framför dopgraven och sjunga dem. Där lärde jag mig att älska kyrkorummet; klangen, det förhöjda allvaret, närvaron.
Går du fortfarande i kyrkan?
– Inte så ofta. Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in. För stunden befinner vi oss på Östermalm, annars tenderar han att gravitera mot Mariatorget, kring vilket även hans barndom kretsade.
– Jag lekte så mycket i de kvarteren när det fortfarande var orenoverat, husen hade inte kodlås och vi kunde springa runt på gårdarna och leka. Jag känner mig hemma där.
Tomas unga, kristna föräldrar kom från Norrland till Stockholm i början av 70-talet. De åkte runt på en vespa och sökte efter en kyrka att tillhöra. En söndag landade de i baptistkyrkan Ebeneser vid Mariaberget. Då ett av Stockholms mest slitna och socialt utsatta kvarter, nu ett av de dyraste.
– Församlingen var liten och åldrad. Men under gudstjänsten tyckte sig pappa höra en röst som sa: ”Här är det!” Han viskade det till sin unga hustru, som svarade: ”Här är det inte”. Men de kom att
”Jag vänder mig till musiken när jag känner mig som en felstavad tatuering.” »
Tomas Andersson Wij går inte så ofta till kyrkan längre. ”Men jag kan sakna det. Själva görandet i ritualen. Att göra samma sak och om igen, söndag efter söndag, jobba sig djupare och längre in”, säger han.
stanna. Och av någon märklig anledning började den fyllas på av unga, kreativa människor.
– Det var en fantastisk miljö att växa upp i, där fanns en massa bra människor som ville göra bra grejer, alltifrån att ta hand om flyktingar och utslagna till att ordna konserter. Vi hade några av landets bästa musiker, personer man såg på tv på lördagskvällarna, och bra band som spelade – och jag satt på första parkett och såg allt. Det var mitt lilla universitet. De vuxna tog mitt musikintresse på allvar, lärde mig ackorden på gitarren och spelade in kassetter med band jag gillade.
HAN KONSTATERAR ATT många bara har en primär familj, men han hade även en sekundär. Det innebär inte att allt vuxenvärlden gjorde var toppen.
Han berättar om hur den 12-åriga lilla Tomas riktigt darrade på handen när han förde skivspelarens pickup över lp-plattan. Han ville så gärna lyssna på favoritlåten Highway to hell med AC/DC, men vågade han? Det var 80-tal och talades om satansrock, präster som spelat låtar baklänges och hört hyllningar till Satan. Tänk om djävulen skulle smyga sig in i honom via musiken.
– Jag älskade hårdrock, samtidigt som det svepte en stark paranoia genom frikyrkan där pastorer hängde upp sig på hur musiken flirtade med det demoniska. Det fanns en rädsla för hur det skulle påverka unga. Det skrämde upp mig rejält, jag var ju uppvuxen i en värld där djävulen inte bara är en sagofigur utan en mörk och högst påtaglig kraft som det finns anledning att vara rädd för. Jag var lite som ett läskpapper som sög upp sådana budskap, jag hade svårt att navigera i det där, för samtidigt älskade jag hårdrocken, säger han och ler:
– Som vuxen lärde jag mig att Highway to hell var en metafor. Den handlade om att vara ute på turné.
Han beskriver sitt unga jag som ”en guds lille riddare”.
– Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå den smala
låtar
◗ ... som Tomas Andersson Wij återvänder till:
1Den lilla bäcken, av Allan Edwall.
2Aftonpsalm, av Ola Magnell.
3Every grain of sand, av Bob Dylan.
”Jag var ett allvarligt, lite brådmoget frikyrkobarn med träkors runt halsen som försökte gå försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.”
vägen, försakelsernas väg, som skulle leda till salighet och succé.
Inte helt poppis i Svenne banan-förorten Fruängen som han växte upp i.
– Jag sågs nog som lite udda. Det var tufft. På gott och ont duckade jag heller inte konflikterna i skolan.
Ont, på vilket sätt?
– Det var ju tråkigt att behöva vara i slagsmål i skolan. Jag var kanske inte så smidig. Men heller inte feg.
Det fanns även andra baksidor av att försöka gå den rätta vägen.
– Jag kände ett krav på mig att vara en god människa. Det är inget fel i sig, men ingen är bara god. Det där har skapat en del religiöst hyckleri.
SOM 17-ÅRING FICK han ett renoveringskontrakt på Kungsholmen i centrala Stockholm och flyttade hemifrån. Det blev också början på en brytning med kyrkan.
– Jag behövde bryta mig loss från tankegodset och det lite präktiga i min uppväxt, för att kunna formulera en egen, självständig tro. Det var delvis en ganska smärtsam process. Jag kände att den förtröstan jag vuxit upp med kanske bara varit en snuttefilt.
Det var 90-tal när han hittade till nöjesjournalistiken, där han snabbt gjorde sig ett namn och lärde känna helt andra karaktärer. Det var en guldålder för nöjesjournalistiken där festandet sågs som en del av jobbet. Kanske var det där frön såddes till det han skriver om i fasteboken: Ingen klok själasörjare skulle rekommendera en hård fasta till någon som redan är för sträng mot sig själv. Ibland är det bästa rådet att berusa sig för en kväll, ha lite kul och försöka se på sig själv med ett leende.
– Jag tror det handlar om jämvikt, att hitta balansen mellan att avstå och ge sig hän. Jag kommer från det stränga, och avstod från så mycket som barn. Och den som är sträng mot sig själv blir lätt sträng mot andra.
PARALLELLT MED ATT han dagtid skrev reportage och musikrecensioner skrev han på kvällarna låtar. Han säger att han har tvivlat på det mesta i livet, men inte på att han ska jobba med musik.
– Det var aldrig min ambition att bli journalist. Jag jagade musiken, men det som jagade mig var journalistiken. Och att inte vilja saker för mycket är ofta ett framgångsrecept.
Många höjde på ögonbrynen när han gav ut sin första skiva och lämnade journalistiken för att bli artist.
– Man ska komma ihåg att sjunga på svenska och skriva ironiska, allvarliga texter var stendött då, i slutet av 90-talet.
Men att våga stå kvar i sin stil har med åren visat sig bli en av Tomas Andersson Wijs framgångsfaktorer. Det är nu 22 år sedan Blues från Sverige kom. Låten som gav rockpoeten en heltidskarriär som artist.
På näst senaste skivan Åskan i hjärtat handlar titelspåret om den konflikt han hade med sin pappa. Och i fasteboken skriver han om en tidig uppgörelse de hade: Som tonåring hände det att han återvände till sin barndoms kyrka, slank in på kyrkkaffet för att tanka trygghet och gemenskap. Men en dag fick pappan nog och sa att om han ville fortsätta komma skulle han gå på gudstjänsten också. Det hela ledde till skrik och gräl ute på gatan. Tomas skriver: ”Paradiset visade sig vara villkorat. Man kunde bli utslängd.”
Det här är ett ämne som är lättare att processa i texter än här i intervju.
– Vi har haft en relation präglad av olösta konflikter, jag var väldigt kritiserad av min pappa.
”Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök.”
Vi pratar om hur schismer i familjen påverkar en på ett annat sätt än i andra relationer – även i vuxen ålder.
– När jag ser på andra som vuxit upp i tajta, kärleksfulla familjer så märker jag att de har en stabilitet som jag har saknat. Konflikter i ursprungsfamiljen gör att man får sina begränsningar. Det är lite som att ha en själslig knäskada – jag kanske inte kan springa maraton utan får nöja mig med halva sträckan.
TOMAS PAPPA DOG i covid 2021 och de hann aldrig riktigt nå fram till varandra.
– Jag trodde nog att det skulle vara mer av en lättnad när han dog, och visst fanns det en lättnad i att kriget var över, men det var också en större sorg än jag väntat mig. Det var som att en bit av den landmassa som är jag slets loss och drev bort i dimman.
Han säger att det har varit helande att få ett eget barn, att få en chans till.
– Barn har en enorm förmåga att sätta fingret på ens svaga punkter, så det gäller att jobba med sig själv. Det är nog den bästa present man kan ge sitt barn; att göra sig medveten om skuggan man bär med sig.
”Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla.”
Vad mer har du tänkt på för att ni ska ha en annan typ av relation?
– Att inte ge skuld, och kunna säga förlåt när jag har gjort något dåligt. Men också att tillbringa mycket tid ihop och prata. Jag var givetvis rädd när jag fick en son att jag skulle upprepa relationen jag hade till min far. Men nu är han 16 och vi står varandra nära. Så arvsynden måste inte föras vidare.
Han säger att han är på en ny men bra plats i livet, med en son som blivit ”stor”, han är lyckligt gift och har en karriär där han får fortsätta leva sin dröm.
– Jag har en känsla av att jag börjar se vad det blev av mig. Det är en bitterljuv känsla, för fram till nu har jag varit i konstant expansion. Men nu har jag redan uppfyllt drömmar om att spela på Cirkus, ge ut en bok, ha ett tv-program …
Var hittar du gudagnistan i dag? Var kommer du nära den känslan?
– Jag hittar den i musiken. Framför allt i själva låtskrivandet. En del trancenderar genom meditation, andra genom bön eller psykedeliska resor. Jag gör det i musiken.
Så vad drömmer du om?
– Att umgås mer med vänner, att mötas över borden, dricka vin och ha intressanta samtal. Mer fest, helt enkelt. Det är i festen som låsningarna släpper och nya idéer föds, det är där vänskap och kärlek blir till, och det är där som rädslans hjärnspöken kan gå upp i rök. Och så skulle jag på sikt vilja bo runt Mariatorget. Det skulle kännas som en fin cirkelslutning.
Blommor, barn och liv i rörelse. Hos floristen Sara Holm får växandet ta plats – mitt i vardagen.
Trefaldighetstiden bjuder in oss att reflektera över ansvar och gemenskap. Hur balanserar du dina egna behov med engagemanget för andra?
Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om denna tid för växande.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand
Vad innebär Trefaldighetstiden egentligen?
– Att leva som kristen är att se varje dag som en gåva att glädjas åt och vara tacksam för. Under Trefaldighetstiden får vi fundera över hur vi tar vara på den dag vi fått och ställa oss frågor som: Vilket ansvar har jag för andra? Hur kan jag bidra till en bättre värld? Därför kallas Trefaldighetstiden ibland för ”växandets tid”.
När pågår Trefaldighetstiden?
– Från juni till november, tiden som fokuserar på Treenigheten. Vi tänker att vi inte möter livet ensamma, utan att Gud vandrar vid vår sida – som Skaparen, den uppståndne Kristus och den livgivande Anden. Därför får vi som kristna också våga klaga när livet inte blir som vi hoppats, och ställa de svåra frågorna: Varför är världen så orättvis? Hur kan någon med livet framför sig plötsligt dö i cancer? Varför svarar du inte på mina rop, Gud?
Vad säger Bibeln under Trefaldighetstiden?
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
digande, och därför betonar Moses allas rätt till vila den sjunde dagen. Jesus påminner oss också att inte bekymra oss för morgondagen, var dag har nog med sin plåga.
Vad innebär vårt ansvar?
– I Bibelns början ställer Evas och Adams son Kain frågan: ”Ska jag ta hand om min bror?” Resten av Bibeln handlar om hur viktigt men också hur svårt detta kan vara. Jesus berättar om den barmhärtige samariern som hjälper en skadad främling, en berättelse som utmanar oss eftersom få av oss agerar så mot främlingar.
Hur kan Trefaldighetstiden hjälpa oss att växa?
– Bibeltexterna handlar ofta om livets utmaningar. Vi uppmanas att skapa ett rättvist samhälle, som profeten Amos så vackert uttrycker det: ”Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.” Detta ansvar kan kännas överväl-
”För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon.”
– Trefaldighetstiden är en tid för mognad, förlåtelse och nystart, en tid att växa tillsammans med den kraft som är själva Livet. Jesus varnar oss för att döma andra, eftersom vi alla snubblar på livets väg. I sådana stunder behöver vi empati och förlåtelse, inte fördömanden. Han uppmanar oss att resa oss och gå vidare, att inte fastna i skuld och bitterhet.
– För att orka möta livets utmaningar behöver vi se på livet med Guds ögon. Det är vad Jesus inbjuder sina lärjungar till när han säger: ”Följ med och se.” Och det är detta vi gör i din kyrka under Trefaldighetstiden. Vi försöker se vem vi är i Guds ögon, vem vår medmänniska är, vad livet är – genom Guds blick. Först då kan vi axla vårt ansvar att göra världen till en bättre plats för alla.
De finns där, överallt. De ideella, frivilliga krafterna. Människorna som ger av sin tid för andra människor. Vad driver dem och varför rekommenderar de oss, dig och mig, att göra likadant?
TEXT: Maria Widar FOTO: Ulla-Carin Ekblom
◗ Varje tisdagseftermiddag bjuder S:t Mikaels kyrka i Örebro in till språkcafé. En av språkledarna är Barbro Rauseus. För henne känns det både intressant och roligt att hjälpa till, inte minst i en tid då behovet av gemenskap är stort.
Barbro Rauseus arbetade hela sitt yrkesverksamma liv med socialt arbete där hon kom i kontakt med många nysvenskar. När hon blev pensionär och fick mer fritid ville hon fortsätta att arbeta socialt i någon form och fick kontakt med språkcaféet i Mikaelskyrkan.
– Jag har sett behovet hos många människor, behovet av att få lära sig språket och få svenska kontakter. Dessutom har jag alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder.
– Det här är ett mångkulturellt område i Örebro med stora behov, det känns angeläget och viktigt med språkcaféet.
Berätta, hur fungerar det?
– Vi ses här i kyrkan varje tisdagseftermiddag mellan 15 och 17 och har ett tema för varje träff. I dag har vi tema kroppen och tränar på namnen på olika kroppsdelar. Eftersom besökarna befinner sig på
◗ Att göra något för andra behöver varken vara svårt eller ta mycket tid – små insatser
kan göra stor skillnad.
◗ Svenska kyrkan har många sätt att engagera sig,
utifrån intresse och möjlighet.
◗ Du kan till exempel besöka äldre, hjälpa till
olika nivåer försöker vi alltid börja på en lagom nivå.
Ni hjälper besökarna på fler sätt också?
– Framför allt samtalar vi mycket tillsammans men vi passar också på att fråga vad de vill ha hjälp med. Det kan handla om att förstå en kallelse till sjukhuset till exempel.
Vad driver dig, ditt engagemang?
– Dels att jag får vara till nytta för någon annan, dels gemenskapen vi har här. Behovet av gemenskap är stort, det är enormt ensamt i samhället i dag.
Vilket är det finaste kvittot på att det ni gör spelar roll?
– Att många kommer tillbaka gång efter gång.
Varför rekommenderar du andra att engagera sig i kyrkan?
– För att det är en fin gemenskap. Vi lär oss också mycket av varandra och det blir en brygga över generationer. Det finns inte så många mötespunkter i dag, där du kan gå in och ta en fika och få den här typen av gemenskap.
vid språkcafé eller läxhjälp, vara kyrkvärd eller stötta vid gudstjänster. Det
kan också finnas möjligheter att hjälpa till med kyrkans trädgård, koka soppa,
sjunga i kör eller spela musik. ◗ Vill du veta mer? Kontakta din församling.
”Jag har alltid tyckt om att lära känna människor från andra länder”, säger Barbro Rauseus.
Foto: JOHAN LINDQVIST
Eva Järhult, samtalsvän: Ivar Agvald, kyrkvärd:
”Att få göra gott berikar livet”
◗ Att engagera sig i något utanför sig själv, att få vara en del av en annan människas värld – det är drivkraften för Eva Järhult i Eksjö som i flera år har hälsat på äldre.
När Eva blev pensionär gick hon med i en av kyrkans körer. Då hände något.
– Kyrkan har för mig alltid varit ett rum där musiken flödar men jag har inte kopplat musiken till tron på det sättet. Successivt landade sångens innehåll i mig. Psalmerna i kören blev en väg in i kyrkan.
– En diakon bad mig att hjälpa till i det ideella arbetet. Att besöka äldre, ensamma människor kom att passa mig. Så har det fortsatt.
Vad hjälper du till med, vad gör ni tillsammans?
– Kommer man i kontakt med människor i äldrevården ser man snabbt vad som behövs. Behoven är förstås olika precis som vi alla är olika men det är inga märkvärdiga saker man behöver göra.
– För mig handlar det till exempel om rullstolspromenader, samtal, högläsning på sängkanten eller hjälp att komma till kyrkan och ut i naturen.
– Det började med att jag besökte en äldre kvinna som hade synsvårigheter en gång i veckan och läste lokaltidningen. Så småningom kom vi in på andra, mer personliga frågor. Vad hade varit meningen med våra yrkesliv? Hennes som sköterska och mitt som lärare. Vi hade trosfrågor som jag förde vidare till en präst. Vi tog sällskap till kyrkan. Det blev också turer ut i naturen, med fikakorg.
Vad driver dig, ditt engagemang?
– För mig är det meningsfullt att engagera sig i något utanför mig själv. Att få ta del av en annan människas liv. Att få göra gott för andra berikar livet. Att i det lilla få verka för det goda, utan tanke på egen materiell vinning.
”Vi behöver hjälpas åt”
◗ 24-åriga Ivar är kyrkvärd i Högalidskyrkan varannan söndag och ringer i klockorna i Markuskyrkan en gång i månaden. Att engagera sig känns självklart – särskilt när han får välkomna ovana besökare.
För Ivar började allt på Gålölägret 2016, ett konfirmationsläger som bland annat vänder sig till ungdomar med funktionsnedsättning. Ivar, som själv har asperger, gick lägret, fortsatte med en ledarutbildning och fick sedan frågan av kyrkoherden om han ville bli kyrkvärd.
– Hon tyckte att jag skulle passa som det. Jag blev chockad och tänkte samtidigt åh vad roligt! Nu har jag varit kyrkvärd i sju år.
Vad var det som lockade?
– Att få representera församlingen. Att läsa texter är det roligaste, jag lär mig nya ord hela tiden. Och det gör mig glad att människor vill komma till kyrkan.
Du är också ringare i Markuskyrkan. Hur går det till?
– Vi är fyra ringelag som turas om att ringa en gång i månaden. Allt är manuellt vilket är unikt. Vi vevar ett hjul för att klockorna ska ringa. Det är tungt men väldigt roligt.
Varför tycker du att fler borde engagera sig i kyrkan?
– Det är en trygg gemenskap med många fina människor. Sedan är det viktigt att vi hjälps åt för att kyrkan ska fungera. Vaktmästare och präster kan förstås inte göra allt. Det kanske inte passar alla att vara kyrkvärd men det finns något alla kan göra.
När märker du att det du gör har betydelse?
– När jag får välkomna besökare som inte är så vana att gå i kyrkan. De kanske är osäkra på var de ska sitta, då hjälper jag dem.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Det kan låta som en klyscha, men när det gäller hållbar omställning är det alldeles sant. Så här kan du leva mer hållbart och samtidigt inspirera andra!
1Visa att hållbara val kan vara enkla och roliga
Social påverkan är en stark kraft. När vi gör hållbara val med glädje smittar det av sig! Många tror att hållbarhet innebär uppoffringar, men ofta kan det förenkla livet, spara pengar och frigöra tid för det som verkligen betyder något.
TESTA! Vilken liten hållbar förändring har gjort din vardag bättre? Kanske har du börjat cykla oftare och upptäckt nya vägar, lagat mer vegetarisk mat eller fyndat i second hand-butiker? Berätta om dina erfarenheter för andra, och gör det med nyfikenhet istället för pekpinnar. Kanske kan du bjuda in en vän till en klädbytardag eller testa en månad utan nyköp?
2Lyft fram vinsterna och ge hopp
För att vilja förändra våra beteenden behöver vi tro på att det gör skillnad. Forskning inom klimatpsykologi visar att hopp är en stark drivkraft. Fokusera på det vi har att vinna, till exempel renare luft, bättre hälsa och mer mening.
TESTA! Föreställ dig en framtid där vi lever på ett mer hållbart sätt – hur ser den ut för dig? Bor du i en stad med mer grönska och färre bilar? Lever du enklare, friare och mindre stressat? Skriv ner det du ser fram emot och fundera på vilka små steg du kan ta för att närma dig den visionen.
Har du rest på en långresa med tåg? Berätta om din upplevelse så kan du inspirera andra.
Gör det lätt att göra rätt
Vi människor är vanedjur som gärna väljer det bekanta även när vi vet att en förändring är nödvändig. Det handlar sällan om brist på engagemang, utan om att våra beteenden sitter djupt. Ofta uppstår kognitiv dissonans – en konflikt mellan vad vi vet är rätt och vad vi gör. Vi kan bry oss om klimatet och ändå boka den där flygresan eller köpa något vi egentligen inte behöver. För att ta oss ur gamla mönster behöver vi göra det lätt att välja nytt. Små, konkreta förändringar gör tröskeln lägre – och vanan hållbar.
TESTA! Välj en enkel sak att börja med. Planera dina måltider för att minska matsvinnet. Laga mat på det du redan har hemma. Ta tåget i stället för bilen vid ett tillfälle den här månaden.
4
Börja där du står!
Hållbar omställning kräver ingen radikal förändring – det handlar om att utgå från sin egen vardag. Kanske har du redan vanor som gör skillnad utan att du ens tänkt på det?
TESTA! Fundera över hur din livsstil redan bidrar till en mer hållbar värld. Använder du bilpool? Dela med andra hur bekvämt det är att ha bil utan att hantera försäkringar, laddplats och parkering. Bor du i en bostadsrätt? Föreslå hållbara lösningar, som minskad energiförbrukning eller bättre återvinning. Har du rest på en långresa med tåg? Berätta om dina upplevelser och visa på alternativen. Köper du ekologiskt och lokalproducerat? Sprid kunskap om vilka livsmedel som är viktigast att välja ekologiskt och varför. Små initiativ kan växa till större förändringar.
TEXT: Mathilde Olofsson
Elsa Billgren och Sofia Wood gillar det operfekta och vilda.
Foto: MIRA WICKMAN
DE VÄNDE SINA
BLICKAR MOT GUD
Zora Neale Hurston
Romanus & Selling
◗ Nu finns Zora
Neale Hurstons romanklassiker från 1937 på svenska.
I De vände sina blickar mot Gud får vi följa Janie Crawford på en resa genom livet där hon söker sin egen identitet och frihet. Genom tre äktenskap och många prövningar konfronterar hon frågor om kärlek, öde och tro. Hurstons poetiska berättelse ger en stark skildring av en kvinnas kamp för att vara sann mot sig själv och finna mening i livet.
PÄRLAN
Klara Bertilsson Natur & Kultur
◗ I bilderboken
Pärlan lämnar en liten pärla sin trygga mussla för att följa ett fladdrande ljus genom tångskogen. Där möter hon en stjärna, och i det oväntade mötet börjar något nytt växa –både mod och längtan. Det är en poetisk och vis berättelse om att finna sin plats i världen, men också om att våga ge sig av och låta någon annan få ta vid. En berättelse där den verkliga kraften visar sig vara den som kommer inifrån.
SOMMARHEMMET
Sofia Wood och
Elsa Billgren Nordstedts
◗ Med Sommarhemmet bjuder
Elsa Billgren och Sofia Wood in till en plats där sommaren får vara långsam, kreativ och njutbar – och en källa till kraft. Här ryms återhämtning, trädgårdsdrömmar, god mat och lustfyllt skapande med det som redan finns.
Vad betyder era sommarhem för er?
– Mitt sommarhem på Gotland är platsen jag längtar till hela året. Där varvar jag ner, men får också idéer och energi för resten av året, säger Elsa.
– Vårt hus i östgötska skärgården är fortfarande ganska ofärdigt, men jag har insett att jag återhämtar mig när jag jobbar med händerna och lär mig nya saker. Att bygga en trappa eller skapa en trädgård, säger Sofia.
Ni lyfter fram återbruk. Vad är det fina med att använda det som redan finns?
– Det finns en alldeles unik charm i att svänga in på en laduloppis och undra: är det i dag jag hittar något helt otroligt? Sakerna bär på historia, man ser handen i
dem. Att fylla sitt hem med sånt berättar något om människorna som bor där, och sätter dem i en större kontext. Det är väldigt romantiskt, säger de.
Finns det en glädje i att göra saker långsamt?
– Ja, ibland blir det faktiskt bättre när man inte har oändliga val, utan jobbar med det som redan finns. Vi gillar det operfekta och vilda, vilket är praktiskt när man provar nya saker.
Hur skapar man miljöer som hjälper oss att sakta ner?
– Våga bli analog. Minska på intrycken och försök uppskatta det som finns i stunden. Hitta projekt som får ta tid. Sy en cafégardin, plantera i en vacker loppisterrin, restaurera en möbel, laga god mat i säsong. Det krävs egentligen inget sommarhus för att leva lite mer så.
Vilken är er bästa sommarstund?
– Morgonkaffet på stranden. Lyssna på vågskvalpet och se dagen gry utan några måsten eller stress, säger Elsa.
– När middagen lagas, någon spelar lite musik, man dukar upp en bricka med små saker att nibbla på och kvällen känns lång och ljus, säger Sofia.
Sophie Ekman
TEXT: Johan Sundqvist FOTO: Linda Gustafsson
I koret längst fram i Adolfsbergskyrkan som invigdes Annandag påsk 1978 av biskop Olle Nivenius, finns ett storslaget och grandiost altarkors från samma år, gjuten i brons. Korset är skapat av skulptören och konstnären Folke Truedsson.
◗ Detta kors med sin majestätiska resning vill visa på den triumferande Kristus, uppstånden och levande mitt i den kristna församlingens gudstjänst.
I Gustav Adolfs församlingsblad från 1978 kan vi läsa Korset i Adolfsbergskyrkan – några tankar av Bo Larsson, komminister i Gustav Adolfs församling 1973–88, och och Olle Joëlsson, kykoherde i
Gustav Adolfs församling 1975–83. Där skriver de bland annat;
”Vi ser, eller tycker oss se, ett kors, som är fyllt av liv och kraft. Ett kors som bär på en hemlighet, som inte alls är självklar och enkel, tvärtom är den fördold och gömd för de många.”
Vidare skriver de;
”Två linjer löper samman: den vertikala, som talar om gudsuppenbarelsens och inkarnationens under, linjen från Gud till oss, Guds kärlek. Det är Kristuslinjen, den enda vägen till gudsgemenskap. Den andra linjen, tvärbjälken, talar om det som sker med en människa som nås av Guds kärlek”.
Folke Truedsson föddes 1913 i Kristianstad, där han växte upp och utbildade sig till slöjdlärare. Men efter en tid beslöt han sig för att ägna sig åt konsten. Han debuterade vid 44 års ålder som skulptör 1957.
Han var utbildad på Konstakademin i Stockholm och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i Sverige. Han var verksam även i Italien och Schweiz.
I Helsingborg finns ytterligare en skulptur av Truedsson, i södra minneslunden vid Helsingborgs krematorium.
Folke Truedsson var till sin död 1989 i Röschenz i Schweiz, verksam som konstnär.
Källor: Adolfsbergskyrkan – kulturhistorisk karaktäristik och bedömning (pdf), Lunds stift 2015, Kristina Simonsson. Gustav Adolfs församlingsblad, årgång 33, 1978. Webb: Svenska kyrkan Helsingborg, www.svenskakyrkan.se/helsingborg Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, www.stadslexikon.helsingborg.se/adolfsberg/ och www.stadslexikon.helsingborg.se/folke-truedsson/
Hej! Vi är Sofia och Minna och är två av de ungdomar som tillsammans med Svenska kyrkan reste till Etiopien över påsken. Vi är båda involverade i Svenska kyrkan här i Helsingborg på olika sätt, bland annat som ungdomsledare för våra olika konfirmandgrupper. Vi är dock inte medlemmar av samma församling och kände därför inte varandra innan vi började träffas på mötena inför den här resan. Så i sig så var det en av de andra stora förmånerna från den här resan, att vi har fått chansen att lära känna varandra och få göra, se och uppleva allt det här tillsammans!
DAG 1
◗ Under den första heldagen i Etiopien fick vi äntligen träffa åtta av ungdomarna från Hope for Children. Efter en kort åktur genom Addis Abeba var vi framme i Entoto Park, där vi skulle spendera en del av dagen. När vi först fick träffa dem var det med lite skräckblandad förtjusning, oroligt för att det inte skulle gå bra men också glad för att ha fått denna möjlighet. Jag själv visste inte riktigt hur man skulle
”Vad som vid början bara var utbyten av försiktiga leenden slutade i gapskratt.”
Man kunde verkligen inte önska ett mer hjärtligt välkomnande!
kommunicera på ett bra sätt när man inte pratade ett gemensamt språk. Den första isbrytaren kom att vara trädklättring. Jag ska dock medge att jag själv stod säkert på marken. Men det var många skratt och leenden från alla håll.
Under lunchen satt jag vid samma bord som tre av tjejerna från Hope, och vad som vid början bara var utbyten av försiktiga leenden slutade i gapskratt.
Vi började lära varandra ord från våra olika språk, skrattade gott med varandra när uttalen blev tokiga men uppmuntrade även varandra.
När dagen började lida mot sitt slut och vi sa hejdå till varandra
var jag alldeles lycklig över att det hade gått bra och att man verkligen kom väldigt långt med ett vänligt leende. /Minna
DAG 2
◗ På vår andra dag fick vi möjligheten att komma och besöka organisationen Hope for Children Ethiopia. Detta var väldigt trevligt, speciellt hur vi alla blev hälsade vid ingången av skyltar med fraser som ”Välkommen till ditt andra hem” och fantastiskt fina tal – man kunde verkligen inte önska ett mer hjärtligt välkomnande dit. Jag kommer ihåg att jag stod där och kände mig så otroligt hedrad att få vara där och träffa alla dessa fantastiska människor, och var också glad att de i sin tur verkade uppskatta och vara glada att vi var där. Väl inne på organisationens lokaler fick vi lära oss mer om deras arbete och syfte och vi fick se deras olika klassrum och lektioner i deras lärlingsprogram, och vi fick även ta del i några av dem!
Till exempel så fick vi prova att sy lite i deras textil- och läderverkstad och eleverna i deras frisöroch hårstylistprogram provade att styla och fläta alla våra hår vilket var väldigt roligt.
Därefter åt vi tillsammans, måltiden bestod av det traditionella syrliga tunnbrödet injera och många sorters vegetariska grytor. Vilket jag tyckte var jättegott,
särskilt eftersom jag älskar vegetarisk och stark mat. Sedan åkte vi vidare till killarna i programmens ungdomsboende. Väl där fick vi spela pingis och fika tillsammans med kaffe och snacks, vilket som en stor kaffeälskare jag måste säga var helt fantastiskt.
Efter det så delade vissa av killarna med sig om sina historier för oss, om hur de kom att vara där och gå i programmet. Detta var ärligt rätt var svårt och känslomässigt att lyssna på, speciellt eftersom vi alla hade lärt känna varandra en del under den tiden vi spenderat tillsammans. Något som också slog mig i den stunden var tanken på att alla vi hade kunnat vara i samma position om vi bara hade råkat födas på en annan plats i världen.
Allt jag kunde tänka på under tiden jag lyssnade var hur otroligt starka och modiga de här personerna är, som gått igenom allt de har och fortfarande utstrålar så mycket energi och glädje. Det var verkligen något jag alltid kommer beundra. /Sofia
DAG 3
◗ Den tredje dagen inleddes med ett besök på Kindergarten, som jag ska medge att jag var lite nervös för. Men så fort man steg in på området möttes man av en massa urgulliga barn som sprang fram till oss och kramade oss alla. Vi delade ut ballonger till barnen, vilket uppskattas enormt. Vi fick sedan en liten rundtur i de olika klassrummen och barnen sjöng väldigt vackert för oss.
En kvinna vars barn går på Kindergarten bjöd in oss till hennes hem. Hon berättade om hur hon och hennes familj levde. Det var en rejäl ögonöppnare att se hur hennes familj levde i ett litet rum.
Vid lunch bar det vidare till tjejernas boende, New life. Vi blev varmt välkomnade och bjudna på både lunch och kaffe. Under lunchen pratade vi med tjejerna, berättar lite om livet i Sverige och skolan. Några av tjejerna berättade om deras liv och historier, och vad de tänker göra i framtiden. De som berättar har alla väldigt mycket hopp, är motiverade och ambitiösa.
När det var dags att säga hejdå blev det mycket hejdåkramar och lite tårar.
Hela dagen var full med så
Sofia och Minna är två av de ungdomar som tillsammans med Svenska kyrkan reste till Etiopien över påsken.
Vi har fått träffa så många fantastiska människor, och fått se platser som man aldrig annars hade haft någon möjlighet att se.
”Att få se världen bortom vårt trygga Sverige har verkligen gjort att man ser nya perspektiv på hur vi lever.”
många intryck och nya upplevelser, en väldigt fin men överväldigande dag. /Minna
DAG 4
◗ Vår sista dag i Etiopien tillbringades med att göra de vanliga turistaktiviteterna; titta runt i staden och gå i vackra parker och museer. Vi började med att besöka några platser kopplade till kyrkan och Sverige.
Det första var en plats där andra besökare och volontärer från alla möjliga länder har bott under deras tid här i Etiopien. Det var ett mysigt boende, lite likt ett vandrarhem med individuella rum och delat kök och badrum. Men det roligaste var att se de stora bokhyllorna fyllda med mestadels svenska böcker med titlar och författare man kände igen.
Här var även det stugan som en av de första svenskarna i Etiopien levde i, en man som var involverad i Röda Korsets arbete i Etiopien på den tiden. Det var lite surrealistiskt att stå där som en sorts ny eller möjligtvis blivande ambassadör, på den platsen som man skulle kunna säga var allt startade. Det som kanske därför har lett till att vi stod där den dagen.
Det är rätt intressant att tänka på.
Efter det så åkte vi vidare och besökte det berömda presidentpalatset och parken som byggts runt om. Detta var såklart jättevackert och coolt, men det kändes delvis upprörande, och fel att se den ytterst upprustade och uppyntade parken precis efter att vi hade sett och upplevt hur livet var för så många, inte alls långt utanför den här stadsdelen.
Även om kontrasten var tydlig och kändes orättvis och fel, så måste jag säga att få lära sig mer
om Etiopiens kultur och historia i museet var väldigt intressant. Speciellt eftersom jag själv är väldigt intresserad av ämnen som historia och kultur. /Sofia
AVSLUTANDE TANKAR
◗ Den här resan var verkligen en fantastisk upplevelse, och en rejäl ögonöppnare. Att få se världen bortom vårt trygga Sverige har verkligen gjort att man ser nya perspektiv på hur vi lever. Vi har fått träffa så många fantastiska människor, och fått se platser som man aldrig annars hade haft någon möjlighet att se.
En av de viktigaste lärdomarna jag kommer ta med mig är att ett leende räcker väldigt långt när språket inte gör det.
Vi som följde med på denna resa och fick uppleva allt detta kommer alltid ha detta i våra tankar och böner. Det är helt enkelt något man kommer hålla med sig i sitt hjärta hela livet, och därför vill vi gärna uppmuntra andra till att ta del i utbyten eller stötta och jobba med internationella arbeten som det här.
Tack för oss!
Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning arbetar hårt för att bibehålla och utveckla den biologiska mångfalden på våra begravningsplatser. Ibland är det dock svårt att nå ut med informationen om vilka boendemöjligheter vissa arter kan finna hos oss, därför gör vi här ett litet försök med en samlad bostadsannons för bevingade helsingborgare.
◗ Så, är du en stadsfladdermus på jakt efter ett kustnära boende på trivsamma Råå, eller kanske en urban kattuggla som längtar efter nattliv i centrala Helsingborg? I så fall finns kanske just ditt drömboende hos Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning.
Rustikt renoverat elskåp nära havet för kort eller lång vistelse
◗ I ett rustikt tidigare elskåp med mycket charm på Råå kyrkogård anlägger kyrkogårdsförvaltningen just nu ett fladdermushotell. Men namnet till trots välkomnas även permanenta boende.
Byggnaden saknar naturliga ljusinsläpp som kan störa dagssömnen och ligger i den idylliskt natursköna begravningsplatsens östra del, vilket i praktiken ger dig en stor och inmurad trädgård med gott om björkdungar och gröna stråk för friluftsliv. Och om du önskar salta bad ligger Öresund bara en kort flygning västerut.
Hyran då, undrar du säkert?
Den är minst sagt överkomlig, den enda motprestationen som krävs är att du bidrar med ekosystemtjänster i form av skadeinsektsbekämpning på begravningsplatsen. Något som inte bör vara en stor uppoffring sett till att en fladdermus kan äta upp till 1000 myggor eller motsvarande på en timme.
Överst: Vackert nymålad uggleholk på Donationskyrkogården.
Till höger: Mångsidigt insektshotell på Gamla kyrkogården, samt en fladdermusdröm i nyrenoverat elskåp.
Foto: FREDRIK TORSTENSSON
Kort sagt – logi och kost i samma paket för den praktiskt sinnade fladdermusen. Visningar sker primärt under nattetid, hälsar kyrkogårdsförvaltningen!
För nattugglan i stadens sus och dus ◗ För våra något större bostadssökare har kyrkogårdsförvaltningen under våren uppfört en uggleholk på Donationskyrkogården mitt i stan. I skrivande stund är den praktiskt inredda holken fortfarande obebodd, men vi hoppas såklart att en befjädrad familj vill flytta in inom kort. Här erbjuds en gedigen bostad med kort pendlingsavstånd även till både Nya kyrkogården och Gamla kyrkogården för ugglan som vill se sig om och utöka sina jaktmarker. För nattugglor är det nära till stadens centrala stråk och utelivet.
Uggleholken har ett rum, är nymålad och är skapat i ett gediget och naturligt material (trä). Den passar bra för så väl den ensamma ugglan som för den lilla ugglefamiljen. Inga stambyten är aktuella inom en överskådlig framtid, holken sitter stadigt på den stam där den redan monterats.
Utsikten mot Donationskyrkogårdens ståtliga mausoleer bjuder vi på!
För de allra mista
◗ Ett halvt stenkast västerut från uggleholken, på Gamla kyrkogården, finns även ett nybyggt insektshotell för de allra minsta. Här ryms flera olika boendeformer att välja mellan, så att just du ska hitta det som passar för dig och din lilla familj. Välkommen att krypa eller flyga förbi på en visning.
Fredrik Torstensson
Frisk citron och len vit choklad gör dessa krämiga jordgubbsrutor till något extra. Enkelt att baka och perfekt till sommarfikat!
RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén
12 bitar
Ingredienser:
250 g smör, rumsvarmt
5 dl vetemjöl
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
Fyllning:
2 dl kesella (gärna vaniljsmak)
2,5 dl crème fraiche
2 ägg
1,5 dl socker 1 citron, rivet skal
50 g vit choklad, hackad 150 g jordgubbar (både frysta eller färska fungerar)
Gör så här:
◗ Sätt ugnen på 200° C.
◗ Mixa smör, vetemjöl, strösocker, vaniljsocker och bakpulver till en deg, antingen i matberedare eller för hand.
◗ Täck en kvadratisk form (20x20 cm) med bakplåts
papper och tryck ut hälften av degen.
◗ Vispa ihop kesella, crème fraiche, ägg, socker och citronskal till en smet. Blanda i hackad vit choklad. Häll smeten över degbottnen och lägg på jordgubbarna. Smula över resten av degen.
◗ Grädda i mitten av ugnen i ca 40 minuter, tills gyllenbrun.
◗ Låt kakan svalna i kylen, skär i bitar och njut.
Toppa gärna med färska jordgubbar så blir rutorna ännu somrigare!
SKRIVA
VILL VÄL DE FLESTA GÖRA?
TAR MATGLAD GÄRNA
BADPLATS VASSBÅT
PRATAR I NATTMÖSSAN
SKÖNT ATT KASTA AV SIG
MARKOMRÅDE GULDPENG
TRANSPORTERA LEAS SYSTER
GRÖVRE
ÄN TRÅD
SAVON I PARIS SKJUTA PÅ
HJÄRNPRODUKT
GRUNDLÄGGANDE
DET GÅR PÅ ETT? TRÄDÄCK
GAMMAT
REGN HÅLLER PRATGLAD
PRIMAT
SAKNAR MIDSOMMARGRODOR
LISABETS NÄSA
BROTTSTYCKE
KALASDRYCKEN
GÅ TRÖGT
LITEN I SÅNGEN
FORNTIDA STAD
SATTE PÅ SPEL
KAN DET OSA
GÖR SÅ HÄR
VIDEGÅRD
GÅRDSBYGGNADEN HÄNSYN
MYCKET DÅLIGA HELA BUNTEN
BESEGRA KNÄCKEBRÖDSORT STRÅLNING UPPE I VARV
SPIS TRÄD MED SMÅ KOTTAR
OFRIHET GULLIG
LEN HÄSTDEL
HÖRS KVERULANT
FIRAS 14/9 YTMÅTT
HJULDEL
FÅGELN
Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet:
◗ Görel och Tony
EN FÖRMÅGA VILL INTE ENSAMVARG
PÅSTOD
Namn:
BRÖDKRYDDA SES MED CETERA
BLOMHÅLLARE
Facit finns på vår webbsida: svenskakyrkan. se/helsingborg/ amos
◗ Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en biobiljett. Glöm inte att ange din postadress! Skicka in din korsordslösning till: Helsingborg Amos Box 1453
251 15 Helsingborg ... eller mejla korsordslösningen till: helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se
Vi vill ha ditt svar senast den 30 augusti!
Adress:
Postadress:
Varje vecka samlas hundratals barn, unga och äldre för att umgås, sjunga, lära eller fylla på energi i kyrkor och församlingshem runt om i Helsingborg.
Genom att rösta i kyrkovalet kan du vara med och påverka hur kyrkans verksamhet ska se ut framöver. Din röst är viktig för många.
Du som är medlem i Svenska kyrkan, i en församling i Sverige, och har fyllt 16 år senast på valdagen får rösta. Vill du veta mer om kyrkovalet och hur det går till hittar du mer här:
svenskakyrkan.se/helsingborg/kyrkoval