JAN GERBER
.Bord från 1600-talet
I och med renässansen fick många av de möbler vi idag är vana att se omkring oss sin utformning. Till dessa möbeltyper hör bordet. Tidigare stod bord inte framme som en permanent möbel, utan det vanligaste var att några breda plankor lades över ett par bockar, varefter det hela täcktes med stora nedhängande dukar. Under 1500-talet blir bordet en allt oftare förekommande möbel i förnäma inredningar. Till en början är de mycket enkla med en skiva som vilar på korsande ben, förenade med ett stag. Men i Italien tillverkas också bord, som har skiva på en sarg, vilken vilar på fyra balusterben, dvs. svarvade i en utsträckt vasform. För att ge bordet stadga var benen förenade med varandra genom enkla ribbor, i allmänhet placerade så lågt som möjligt. Typen sprids under senrenässansen över hela Europa och Kulturens barockbord på bild 1 kan ses som en direkt utveckling av det sydeuropeiska senrenässansbordet. Museets bord, som är ett nyförvärv 1966, har skiva av ek och övriga delar av valnöt. Möbeln ger som helhet ett ovanligt kompakt och koncentrerat intryck. Skivan består av en bred mittplanka inpassad i en ram. Den vilar på en hög, kraftigt indragen sarg med livlig profil. Istället för en låda, som är vanlig på bord av denna typ, kan man lyfta skivan som på en pulpet. Skivan och sargen bärs upp av fyra ben med våldsam kontur, förenade med ett X-format kryss, som till skillnad från renässansbordets sitter högre placerat. En jämförelse kan också göras mellan renässans- och barockbordens ben, en jämförelse som kan
