Anders W Mårtensson Små vackra ting från medel tida lundabor

3. Lundaspännet. Ena sidofältet med bandflätade djur. 4. Lundaspännet. Den ena av de fyra vertikala listerna med spetsoval mittfigur och silverbeläggning.

netyper är antingen koncentrerade till Gotland eller till fastlandet. Såväl de djurhuvudformade spännena som ringspännena är gotländska produkter medan de ovala och de likarmade spännena har tillverkats på fastlandet.

De gotländska dosformiga spännena från vikingatiden kan härledas ur små, runda spännen, även de gotländska, från 600- och 700-talen. Hanna Rydh, som redan 1919 publicerade en avhandling om de gotländska, dosformiga spännena, har indelat dessa i tre stora huvudgrupper. 2 Eftersom lundaspännet genetiskt hör hemma i H. Rydhs grupp 2, skall några av de till denna grupp hörande spännena detaljgranskas. Avsikten härmed är att söka utröna ifall även lundaspännet är tillverkat på Gotland.

De dosformiga spännen, som tillhör H. Ryds grupp 2, är enskaliga till skillnad mot flertalet spännen i de båda andra huvudgrupperna, som är dubbelskaliga. Sistnämnda spännen har vanligtvis genombruten dekor, varför de försetts med ett slätt innerskal, därav termen dubbelskalig.

Isolerat från jämförelseobjekt är lundaspännets uppbyggnad och ornamentik svårbegriplig. Inplacerat i rätt samman-

II9

hang dvs. jämfört med de rikt utsirade, förgyllda praktspännena från Gotland, erhålles lösningen på dessa problem.

Genom analysering av några av dessa spännen skall vi finna förklaringen till lundaspännets utformning.

Ett spänne från Nygårds, Västerhejde socken, bildar utgångspunkten för denna genomgång, bild 7. Praktspännets översida är nästan plan. Mittknoppen är markant upphöjd med fyrsidig insvängd bas. Den avslutas upptill med en flat 1 silverprydd skiva, i vilken infattats en röd granat. Omram. ningen utgöres av en silversnodd och fem s-formiga figurer.

På mittknoppens bas framträder fyra fågelliknande figurer i relief. Basens fyra hörn är utformade som primitiva djurhuvuden i niellerat silverbleck. Motsvarande djurhuvud återfinns på lundaspännet, fast mindre och i mer förenklad form.

Mitt för de fyra huvudena på Nygårdsspännet står fyra djur med genombrutna, förkortade kroppar. Huvudena har dubbelansikten. Dessa djur i förening med mittknoppen uppdelar spännets ovansida i fyra fält. I vardera fältet finns ett filigransirat guldbleck med ett bandformigt djur. Det'ta djur är besläktat med den vikingatida djurtyp, som går under benfö:nningen »Borredjuret». Utmärkande för detta djur' är det trekantiga huvudet med symmetriska nackflikar, som vilar över en bandformig, strierad eller punkterad kropp. Bogpartierna är utsvällda och benen har gripfötter. Filigrandjuret på Nygårdsspännet är en utvecklingsform av Borredjuret.

Motsvarande djur på lundaspännet har genomlöpt ytterligare utvecklingsfaser. De är för det första gjutna i ett med spännet, bild 2. Huvudena har fått behålla sin triangulära grundform men saknar ogon och mun. Framtassarna med sina klor finns fortfarande markerade på ömse sidor om huvudena. De bandformiga kropparna med sina prickade ytor imiterar själva filigrantekniken. Bogar samt huvud är strierade på så sätt att ett rutmönster bildats.

120 xv. Medeltida grävningsfynd från Lund.

XVI

De fyra applicerade guldblecken på Nygårdsspännet har fått sina mönster slagna i relief på positiva stansar, s.k. patriser, före filigranbeläggningen.

Nygårdsspännets vertikala sidolister är ej gjutna i ett med spännet utan fastsatta på spännets insida medelst två öglor och en därigenom löpande sprint. På varje sidolist finns en stående centralfigur med oval kropp. Figurens övre extremiteter är helt och de undre till största delen dolda av den silverbelagda inramningen. Denna är ornerad med niellerade handflätor, triskeleknutar3 och spiralvoluter. I förgreningen mellan bålen och de nedre extremiteterna finns en rombisk silverplatta, karakteristisk för dessa figurer på flera spännen.

De av sidolisterna avgränsade sidofälten har två diagonalt ställda djur. Huvudena har gapande käftar och nacktofs, de bandformiga kropparna är strierade och på bogar och lår finns en spiral. Dessa djur är av samma art som djuren på den i en av de jylländska Jellingehögarna funna silverbägare, efter vilken »Jellingestilen» uppkallats.

Varje fält begränsas upptill och nedtill av en silversnodd och ett pålagt silverband med en niellerad repstav. Motsvarande band finns utmed ovansidans yttre kant samt på sidolisternas övre välvda kant.

Bottenplattan på Nygårdsspännet har enkel linjeornamentik bestående av två utmed såväl inner- som ytterkant löpande, parallella linjer. Ett dosformigt spänne från Guldrups socken, nära besläktat med Nygårdsspännet, har däremot en bottenplatta med djurslingor, som är likartade med Jellingedjuren på sidofälten.4

Praktspännet, bild g, är från Mårtens, Grötlingbo socken. Släktskapet med Nygårdsspännet är påtagligt. Olikheter i detaljer föreligger dock. Översidan på Mårtensspännet är välvd och dess fyrfotadjur är flata och skalbaggsliknande. På Nygårdsspännet är de bandformiga djuren i de rektangulära fälten gjutna. Motsvarande djur på Mårtensspännet be-

xv1. Medeltida grävningsfynd från Lund.

Il - 566-3652 I2I