Bengt Bengtsson V ad som sig

Vad som sig ..

Vi tar oss friheten att som första illustration avbilda Hans Excellens statsministern, lyssnande till de ljuva toner, som strömmar ut från Kulturens gamla grammofon från 1916. Det skedde den 15 november 1966, då utställningen Hur det var för 50 år sedan - ordnad av Kulturen - öppnades i Sparbanken i Lund. Det var en ganska anspråkslös utställning, sammanställd av bild- och föremålsmaterial i våra samlingar, men den gav som vi tror en ganska god bild av den begynnande kristiden i Sverige under första världskriget. För Kulturen var det roligt att i anslutning till ett jubileum - Skånska sparbanksföreningen fyllde 50 år - få samarbeta med en institution, som genom åren varit en god vän och hjälpare och dessutom att i en »blixtutryckning» få visa, vilka resurser som står till förfogande.

Vi tar oss friheten att också se bilden symboliskt. Vi ser de offentliga myndigheterna med ett vänligt leende lyssna till vad vi har att andraga och kanske tycka att en institution som vår har en plats att fylla i det moderna samhället. Under 1966 har vi fått svart på vitt på den saken i och med höjda offentliga anslag. Speciellt har vi anledning att glädja oss åt att Lunds stad höjt sitt anslag från 155.000 till 330.000 kronor, vilket vi tror vittnar om att man anser Kulturen behövas och om förståelse för våra ekonomiska svårigheter.

Det är också glädjande att staten, som visserligen inte avsevärt höjt sitt årsanslag genom åren, dock visat sig positiv genom att ge oss l 50.000 kronor lotterimedel till reparation och underhåll av byggnaderna. Det var en vacker fort-

5

sättning på de 170.000, som kom 1965 och som nu lagts ned i en rationaliserad värmeanläggning. Det nya anslaget har redan gjorts fruktbart. Ett par av byggnaderna rustades upp under sensommaren och hösten och under våren kommer turen till Vita huset, museets ståtliga fasad åt Tegnersplatsen.

Landstingen ser också med välvilja på Kulturen, vilket framgår av ökade anslag; man vet, att våra dörrar står öppna för skolbarnen. I det sammanhanget kanske bör påpekas, att vi anser denna gren av verksamheten väsentlig och att vi hoppas kunna befästa och utveckla vår undervisningsavdelning. Men här lägger ännu ekonomin hinder i vägen. En blick på årets bokslut säger tydligare än många ord, att Kulturen måste hålla svångremmen åtdragen. Att dra åt den hårdare än vi gör, är inte möjligt, om vi någorlunda skall kunna sköta våra viktigaste uppgifter.

Genom årets nya löneavtal har givetvis också Kulturens finansiella situation blivit mörkare, desto mera som även andra utgifter tenderar att öka genom prisnivåns höjning. Att föreningens årsavgift höjts, är därför inte att förvåna sig över. Vi hoppas att medlemmarna kommer att ha förståelse för detta.

Mot bakgrunden av de ekonomiska katastrof er, som på senare tid förekommit i museivärlden, är det angeläget att påpeka, att Kulturens ekonomi är dålig endast på det sättet, att vi saknar penningmedel för att uträtta mycket av det vi skulle önska. Våra samlingar borde utställas på ett modernare sätt, vi skulle vilja utöka vår utställningsverksamhet och vår undervisning och vi skulle vilja ge våra tjänstemän och andra kulturhistoriker bättre möjligheter till forskning och publicering. Allt detta till allmänhetens och samhällets fromma. Att vi har resurserna i form av samlingar och även kompetens att bearbeta dem, hoppas vi har framgått av det vi hittills förmått göra.

Ett utslag av allmänhetens intresse är givetvis publikfrekvensen i museet. En intressant och på sätt och vis nedslående erfarenhet är, att det är synnerligen svårt och kost-

6

r. Utställningen »Myt och verklighet», ordnad med material från Kungl. livrustkammaren, innehöll bl.a. delar av Ludvig XIV:s magnifika gåva till den· unge Karl XI. Till höger Georg Karl von Döbelns släde, som tillhör Kulturen.

bart att väsentligt öka publiktillströmningen och därtill kommer andra inflytelser, typiska för vår tid.

Bilismen är i detta sammanhang svår att komma underfund med. Man kunde tro, att bilen skulle bli ett redskap i folkbildningens tjänst och att museerna skulle få flera besök av tillströmmande bilturister. Visst kan man på sina håll, speciellt i närheten av friluftscentra, åberopa bilismen som en positiv faktor, men på andra håll är det tvärtom. Nej, snarare kan ordstävet »värdshus förbi» tillämpas. Sommartorpet, badstränderna, skogen är utflyktsmålen, inte de

7

attraktioner, som tätorterna bjuder på. Museerna Sverige runt har med en viss besvikelse sett detta »värdshus förbi» och frågat sig vad som kan göras.

Man borde då egentligen först göra en bred undersökning efter pålitliga sociologiska metoder och få klart för sig, vad möjligen skulle locka turisterna in i museerna i större utsträckning: Och man vågar gissa, att svaret kommer att bli: ordna roliga attraktioner, så kommer folk1 Alltså vad man vet förut. Man vet också, att en dyrbar »engångsattraktion» visserligen lockar många besökare, av vilka dock relativt få kommer tillbaka av intresse för museet som sådant. Detta innebär inte, att den populäriserande verksamheten på något sätt bör inskränkas; den är en naturlig och väsentlig del av museets uppgift, som på lång sikt ger ett breddat publikunderlag.

Nu har Kulturen ingen anledning att klaga på sina publiksiffror. Totala besökssiffran, där Östarp och Hökeriet inräknats, snuddar vid roo.ooo-strecket, vilket innebär en ökning från ifjol med över 7.000. Lägger vi därtill alla dem, som passade på att se den förut nämnda utställningen i Sparbanken i Lund, blir det en ännu vackrare siffra, gissningsvis ett tillskott på över 5.000 personer.

Året har för övrigt i flera avseenden gått i samarbetets tecken. Vår årsredogörelse redovisar flera evenemang, som möjliggjorts tack vare positiv samarbetsvilja från andra håll, utställningarna Myt och verklighet och Att bo på norra fäladen samt inlånet av Hilding Linnqvists gobelängkartonger. I Östarps utställningshall samarbetade vi med Hemslöjden, en förbindelse, som vi hoppas skall bli varaktig. Vi hoppas också att Lunds Husmodersförenings »Operation julstök» inte skall vara en engångsföreteelse. Ett bevis på positiv inställning till Kulturens vetenskapliga arbete lämnades av byggnadsfirman Karl Mildner, som bekostat den arkeologiska undersökningen av tomten nr 4 i kv. Glambeck vid Söder gatan.

Det är sådant samarbete man är tacksam för. och gärna vill se fördjupat och utvecklat. Det ankommer givetvis i

8

2. Interiör från utställningen »Gamla möbler - nya tyger», som ordnades i samarbete med Malmöhus läns hemslöjd .

första hand Kulturen att ta • initiativet, men detta är inte möjligt utan vetskap om en på förhand välvillig inställning. Vi tror oss möta denna i allt större utsträckning.

Det gäller också donationer av föremål, penningmedel och arbetsprestationer. Tack vare direktör Holger Crafoords vänlighet kunde vi köpa ett värdefullt konst-och kulturhistoriskt bibliotek och genom en rad välvilliga entreprenörer och leverantörer med SIAB i spetsen fick vår lundaarkeologiska konserveringsanstalt sina lokaler vid Tomegapsgatan inredda. Vi är också glada för målerifirman 0 . E. Olssons donation av utomhusmålningen av Kulturens fasader åt S :t Annegatan.

Kulturens läge mitt inne i staden, där husen och parken tillsammans ger en miljö, som aldrig undgår att tjusa be-

9