Bengt Bengtsson Kabinettsskåp med fåglar

är ett ständigt upprepat tema på nordtyska möbler och kyrkoinredningar. H. Raben har i sin gradualavhandling visat hur stilen även finns företrädd i Sverige, därigenom att liibeckska mästare kallades hit för uppdrag i mellansvenska slott och kyrkor. Tidö- och Tyresödörrarna, samt som exempel på kyrkoinredning, predikstolen i Tyresö kyrka, har en i allt överensstämmande komposition med det sydtyska skåpets underdel. Intarsian och behandlingen av denna har också sina tydliga likheter, vilket vi har anledning · återkomma till nedan.

Om vi skiljer över- och underskåp från varandra, skulle underskåpet klara sig mycket väl som självständig möbel och vid en jämförelse med samtida kistor finner man att underredet helt överensstämmer med dem. överskåpet däremot, har förlorat all likhet med den kista som en gång var dess ursprung. Det är beroende av sitt underrede endast på grund av storleken. Skulle vi tänka oss överskåpet dubbelt så stort, så hade vi framför oss en helt självständig, väl proportionerad möbel. Renässansskåpets övre hälft är den del som utvecklas till barockskåpet. Märk att indelningen redan finns, med två dörrar som flankeras av halvkolonner, ja här finns även de två lådor som vanligen avslutar de flesta barockskåpen nederst.

Nu ser vi kanske Kulturens skåp som en möbel sammansatt av två av varandra oberoende delar. Då förbiser vi emellertid den viktigaste sammanhållande faktorn, nämligen den rika intarsiaornamentiken. Den dekorativa utformning skåpet fått genom sin livliga arkitektoniska fasad, har betraktats som otillräcklig; nära nog alla släta ytor är fyllda med intarsia. Denna konstart utövades med stor skicklighet under renässansen i Italien. Dels gjordes rent föreställande och berättande motiv, dels en stiliserad ornamentik, till största delen inspirerad av växtvärlden. En speciell typ av denna vegetativa ornamentik kallas moresker och kommer från Orienten. Italien var det land som införlivade den med renässansens formspråk. I sin europeiska utformning blev moresken symmetrisk (se underskåpets dörrfält,

21

Kista av ek. Fasadens två bågfält med intarsia med omvända färger. Längd 88 cm. KM 9.013.

s. 18) och utökades gärna med en samling fantastiska detaljer, som näbbar, klor och huvuden av fåglar, människor eller lejon (se pilastrarna färgbild Il).

Möbelsnickarna i Sydtyskland, som helt följde den italienska smaken, försåg sina arbeten med intarsia i mycket stor utsträckning. På Kulturens skåp ser vi hur pilastrar, dörrar, lådor, kolonner och nischer överdragits med sirliga och eleganta moresker. Trots att denna bygger sin verkan på rörelse och kontraster mellan träslagen, ger den en lugn och sammanhållande karaktär åt skåpet, till stor del beroende på en harmonisk, symmetrisk komposition, som återkommer i de olika partierna med smärre variationer. Intarsian är här utförd i sydländska träslag, som valnöt, citronträ och ek på blindträ av ek.

Moreskintarsia, som under 1500-talets andra hälft utgjorde ett dominerande inslag i dekoreringen av italienska,

22

men framförallt schweiziska och sydtyska möbler, spreds även norrut, till stor del med hjälp av Peter Flötners moreskbok som kom ut 1549. De exempel, som ovan nämnts från Tidö och Tyresö är just prov på moreskornamentik, sådan den utfördes i norra Tyskland, i synnerhet i Liibeck, där denna intarsiastil särskil kom att omhuldas. Vid en jämförelse mellan intarsian på Kulturens skåp och den nordtyska typen från Tidö och Tyresö, är det påfallande hur litet som förändrats på den långa vägen från södra Europa upp till de mellansvenska slotten och kyrkorna. De eleganta moreskslingorna visar inga större variationer i Syd- och Nordeuropa. Skillnaden ligger snarast i de sydtyska möblernas otroligt plastiska fasader, som ställde intarsiamästarnas skicklighet på svåra prov, mot vilka de Liibeckska möblerna och kyrkoinredningarna var en avsevärt stramare fastare bakgrund för intarsian.

Intarsian kunde utnyttjas på flera sätt än vad vårt skåp kan exemplifiera. En mycket skicklig möbelsnickare kunde konsten att skära ut de tunna och invecklade moreskslingorna med en sådan precision att inte endast den utskurna moresken utan även det ursprungliga ämnet kunde användas. På så vis fylldes de olika fälten med identiska mönster men med omvända färger. Renässansens böjelse för ornamental symmetri gjorde att metoden flitigt utnyttjades, se kistan bild s. Ett representativt prov på denna genre i Sverige är predikstolen i Tyresö kyrka samt på Tidö slott en kista från 1635, som tillhört Axel Oxenstierna, s. 22. I intarsia av detta slag arbetade man gärna med träslag som genom sina färger betonade de spegelvända kontrasterna. På Kulturens skåp där denna effekt inte eftersträvats och intarsian, i förhållande till den arkitektoniska uppbyggnaden, spelar en mindre dominerande och självständig roll är kontrasterna inte så kraftiga, utan håller sig till olika nyanser i en gyllenbrun färg, färgbild Il.

23

Kabinettskåp med fåglar

Skåpet är i sin ursprungliga form en senmedeltida företeelse. Det har i kyrkorna ersatt dör.rförsedda väggnischer i muren, där man förvarade nattvardstyg och andra dyrbarheter. De höga gotiska skåp, som då kunde finnas i sakristiorna, fick även motsvarigheter i hemmen, och därmed började en rik utveckling.

Det är i första hand funktionen, som bestänuner såväl yttre form som inredning. Tidigt uppträder skåpet i flera skepnader. Den gotiska form, som tyskarna kallar Stollenschrank och som närmast kunde kallas stolpskåp, bildar ursprunget till skänkskåpet, där en hylla i lagom höjd avslutar den med dörrar försedda huvuddelen av skåpet.

Vid sidan av detta ganska stora skåp uppträdde på l 500talet andra former, t.ex. skåp med nedfällbar skrivklaff och vilande på en under.del, som inte alltid var sammanbyggd med överdelen. Det är en italiensk form, som togs upp av tyska möbelslmpare under 1500-talets· senare hälft och därmed skapades vad vi kallar kabinettskåpet, som från Tyskland spreds över Europa och blev en av de mest uppskattade och rikast utsmyckade möbelformerna under senrenässans och barock. Till Frankrike, Spanien, Italien och de nordiska länderna kcim de tyska kabinettskåpen och i furstarnas skattkammare sfod magnifika »konstskåp», vars många fack och lådor kunde innehålla 'kuriosa från främmande länders kulturer och märkvärdigheter. Det berömdaste av dem alla är det skåp, som Gustav Il Adolf fick som hedersgåva av staden Augsburg 1632 och som innehåller en mängd

24