Anders W Mårtensson Ett dosformigt spänne i Lund

V as med spegelsvart glasyr

Den kinesiska keramikens historia är mångskiftande och komplicerad. För lekmannen står ofta den ymniga floran av kinesiska personnamn och facktermer som en skymmande ridå. Emellertid lönar det sig att försöka tränga fram till de begrepp, som de mystiska orden täcker. Docent Bo Gyllensvärd har med berömlig klarhet i sin bok »Kinesiskt porslin och dess förhistoria» skildrat den fascinerande värld som ämnet rymmer och lyckats illustrera boken så gott som helt med bilder »Ur Kulturens samlingar», som ju är namnet på denna bokserie.

Kulturen har saknat en värdig representant för K'ang Hsi-periodens (1662-1722) svarta monokromer, pjäserna med »spegelsvart» (mirrorblack) glasyr och Gyllensvärd fick avstå från illustration av denna keramiska kategori. Nu har emellertid luckan fyllts genom förvärvet av en praktfull vas, vars storlek, höga tekniska och estetiska kvalitet samt frihet från skador ställer den i särklass.

Den komplicerade metod som användes för att få fram den djupsvarta glasyren, ger förklaringen till att pjäser av detta slag inte tillhör de vanliga. Man brände nämligen in glasyren i olika lager - kanske upp till 6-7 gånger - och för att undvika risken för bruntoning och för att ge den slutgiltiga glasyren en stark djupverkan, lades en guldglasyr före den svarta på de mest påkostade pjäserna. Kulturens vas har denna gyllene underglasyr, vilket kan iakttagas i ett par smärre repor i den djupsvarta ytterglasyren.

xm. Vas med »spegelsvart» glasyr, K'ang Hsi. Höjd 38,5 cm. KM 59-404.

104

XIII

Två halländska bonader

Kulturens stora samling av sydsvenska bonadsmålningar har under 1966 utökats genom förvärvet av ett par märkliga halländska målningar. Den ena är en tämligen liten bonad som framställer episoden vid Jeriko, då basunernas ljud störtade stadens murar och portar, bild I. Målningen är av omisskännlig Brearedstyp, dvs. den har utförts av någon av de i denna socken verksamma bonadsmålarna, möjligen Johannes Nilsson i Gyltige, (1757-1827 ), vilken räknas som den främste. I varje fall påminner komposition och målningssätt mycket om Johannes Nilssons. Det är en av Gamla , testamentets mest dramatiska händelser, som återges. I Josuas bok skildras hur Herren befallt att förbundsarken i sju dagar skulle bäras runt staden. Framför den skulle sju präster tåga blåsande i jubelbasunerna. Den sjunde dagens procession skulle gå sju gånger runt staden:

»Men på sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgång och tågade då sju gånger omkring staden på samma sätt; endast denna dag tågade de sju gånger omkring staden.

Och när prästerna sjunde gången stötte i basunerna, sade J osua till folket: Häv en upp ett härskri, ty Herren har givit eder staden.

Då hov folket upp ett härskri, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hov det upp

x1v. »Och jag fick se lammet stå på Sions berg- - -». Detalj ur bonad från Knäred, KM 59.247.

10 - 566-3652 105

ett stort härskri; då föllo murarna på stället och folket drog över dem in i staden, var och en rätt fram; så intogo de staden.» Den halländske målaren har återgivit händelsen på ett enkelt och lättfattligt sätt och i en markerat symmetrisk framställning. I mitten ses arken, buren av präster, och framför dem går tre lurblåsare. Den israelitiska.hären representeras likaså av tre personer. Under arken ses en dekorativt uppbyggd texttavla med inskriften: Jeriko murar omkullfalla och Josua B 6. I bakgrunden ses staden Jeriko falla sönder och samman.

Flera målningar med samma motiv från samma trakt och samma målarskola är kända; samtliga har i stort sett samma komposition som den här avbildade.1 Förebilden är - som Sigurd Erixon påpekat - hämtad ur Gustav Adolf sbibeln 1618 eller någon av de med samma klicheer tryckta bildbiblarna från 1700-talet.

Denna J erikomålning är en god företrädare för den stora grupp av svenska bonadsmålningar, som hämtat motiv från Gamla testamentet. Det är framför allt de dramatiska händelserna, som lockat de folkliga konstnärerna; syndafallet, Kain och Abel, Abrahams offer, Jephtas dotter, David och Goliat, Elie himmelsfärd, Jonas, Hagar och Ismael förekommer ofta. De tillhör de episkt berättande partierna i bibeln och motivvalet synes inte kunna vittna om någon medvetet inriktad religiös förkunnelse från målarens sida. Det är inget budskap han förmedlar med sina målningar. Möjligen väcker han intresset för bibelns underbara berättelser.

Något annorlunda förhåller det sig med de motiv, som hämtats från Nya Testamentet. Här kommer - framför allt i Sydsverige - Jesu födelse i förgrunden, i någon mån beroende på bonadernas karaktär av julprydnader. Men även andra nytestamentliga motiv har varit populära, givetvis passionshistorien, därtill flera av Jesu liknelser, av vilka Den förlorade sonen givit målaren tillfälle till roande sedeskildring. Liknelsen om grandet och bjälken har framställts med drastisk åskådlighet.

106

i. Bonadsmålning, troligen från Gyltige, med motivet »Jeriko murar omkullfalla». Mått g5X35 cm. KM 59.248.

Men kan man då i denna motivkrets finna en medveten linje beträffande val och sammanställning av motiv? När man t.ex. på en Brearedsmålning finner de heliga tre kommgarnas uppvaktning av Jesusbarnet sammanställd med Moses och den brinnande busken, Abrahams offer, Hagar och Ismael samt Elias under »enebäraträ», har denna grupp av gammaltestamentliga motiv någon korrespondens med det nytestamentliga huvudmotivet? Frågan är inte oberättigad, medeltidens Biblia pauperum utnyttjade flitigt metoden att sammanställa någon händelse ur Jesu liv med gammaltestamentliga scener, vilka kunde belysa denna eller hade ett inre samband med den, lämpligt som utgångspunkt för en förkunnelse, ett budskap. Men det synes som om de flesta hopkomponerade motivgrupper helt saknar en bärande tanke, en med huvudämnet gemensam nämnare. Ett undantag är utan tvivel sammanf örandet av Kristi födelse med liknelsen om de visa och fåvitska jungfrurna, där det senare motivet skall fattas som en adventssymbol.

Det är svårt att finna någon annan uppgift i bonadsmålarens bibliska alster än skapandet av andakt och uppbyggelse i gammallutheransk mening. När därför motiv uppträder, vilka skiljer sig från den vanliga typen, är man mera be-

107

2. Målad bonad, troligen utförd vid 1800-talets mitt av Anders Svensson, kallad Anners i Ön. Vänstra delen. Totala mått 250X 100 cm. KM 59.247.

nägen att fråga efter bakgrund och avsikt. Kulturen har nyligen förvärvat en målning, även den från Halland, som synes vara tillkommen med bestämd avsikt och förutsätta en speciell fromhetstyp hos tillverkare och beställare.

Målningen är ganska stor (250X roa cm) och innehåller åtta rektangulära rutor, var och en med sin bildframställning. Teknik och komposition placerar utan tvekan bonadens konstnär till Sydhalland, närmare bestämt Knäred. Att döma av attributioner av liknande målningar, kan den ha utförts av den kände Knäredsmålaren Anners i Ön (Anders Svensson, f. l 796, d. l 876). Harald Nilsson, som behandlat bonadsmåleriet i Knäred (Kulturens årsbok 1936 s. 141), berättar, att Svensson hade en broder, som skulle bli präst men avbröt studierna och i stället blev folkskollärare. Han

ro8

3. Högra delen av bonaden.

skulle ha givit brodern goda råd om utformningen av de bibliska gestalternas dräkter, vilket kan förklara avsaknaden av halländska bygdedräkter i Anners' målningar.

De åtta motiven i Kulturens bonad är alla hämtade från Uppenbarelseboken och detta ställer den i särklass. Uppenbarelsebokens dunkla symbolik och komplicerade fantasisyner synes vara föga lämpade för bonadsmålarens summariska bildspråk. Det är också sällan man ser motiv hämtade därifrån. En hos Brearedsskolan då och då bildruta återger den röda draken med sju huvuden och den havande kvinnan på månskäran, men motivet står ganska ensamt i den rika halländska bildskatten.2

Svante Svärdström har i sin avhandling om Dalmålningarna och deras förlagor, Stockholm 1949, uppställt ett re-

rn9

gister över där förekommande motiv. Uppenbarelseboken har lämnat stoff endast till fem motiv, nämligen de fyra rytMikael och draken, Jesus tronande bland sju ljusstakar, Jesus visar Jerusalem samt Den röda draken. Samtliga förekommer endast en gång, till skillnad från de flesta andra motiv· från Nya testamentet, vilka förekommer hos en mängd målare.

Bilderna på vår bonad har knappast möjliga texter, som endast anger från vilket kapitel motivet är hämtat. När jag nu redovisar bilderna i ordningsföljd, sker detta enklast genom att återge den bibeltext, som illustreras.

Bild nr I, ur Ista kapitlet

12. Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar 13. och mitt ibland ljusstakarna någon som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. 14. Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. 15. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten. 16. I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick ett skarpt tveeggat· svärd,. och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft.

· Bild nr 2, ur 4de kapitlet

2 . I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen; 3. och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till utseendet var såsom smaragd. 4. Och jag såg tjugofyra andra troner runt omkring tronen, och på de tronerna sutto tjugofyra äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden. 5. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar. 6. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och .runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen, och de voro fullsatta med ögon framtill och baktill.

IIO

4. »- -- och mitt ibland ljusstakarna någon som liknade en människoson.» Detalj ur uppenbarelsebonaden.

7. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande öm.

Bild nr 3, ur 5te kapitlet

I. Och i högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel.

6. Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat.

Det hade horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro utsända hela jorden. 7. Och det ti;ädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8. Och när det tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.

III

Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 2 . Och jag såg en annan ängel träda fram ifrån öster med den levande Gudens signet. Och han ropade med hög röst till de fyra änglar som hade fått sig givet att skada jorden och havet 3. och sade: »Gören icke jorden eller havet eller träden någon skada, förrän vi hava tecknat vår Guds tjänare med insegel på deras pannor.»

g. .Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer.

Bild nr 5, ur 8nde kapitlet

.2. Och jag fick se de sju änglar som stå inför Gud; åt dem gåvos sju basuner. 3. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse blev given åt honom, för att han skulle lägga den till alla de heligas böner på det gyllene altare· som stod framför tronen. 4. Och ur ängelns hand steg röken av rökelsen med de heligas böner upp inför Gud.

Bild nr 6, ur rnnde kapitlet

8. Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.» g. Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle. giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.»

Bild nr 7, ur I4de kapitlet

Och jag fick se Lammet stå på Sions berg, och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.

112

2 . Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.

Bild nr 8, ur r4de kapitlet

14. Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie. 15. Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den som satt på skyn: nLåt din lie gå, och inbärga skörden; ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen till skörd.» 16. Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad. 17. Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han hade en vass lie. 18. Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa lien; han sade: nLåt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna från vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»

V ad föranledde nu vår bonadsmålare att ta upp inte mindre än åtta motiv ur Uppenbarelseboken i en och samma bonad? Det är inte längre det fröjdefulla julbudskapet eller bibelns dramatiska händelser, som inspirerat honom. Något måste ligga bakom, en sinnesstämning eller ett budskap av alldeles speciell karaktär.

Uppenbarelseboken, »Apokalypsen», har alltid fängslat det kristet religiösa sinnet, men man kan iakttaga vissa perioder, då dess dunkla budskap tett sig mer än vanligt ödesdigert. När Albrecht Diirer 1498 skar de 15 träsnitt med motiv från Uppenbarelseboken, vilka framstår som de mest inspirerade och skakande konstnärliga översättningarna av dess syner, skedde det i en tid, då »apokalyptiska stormvindar» blåste. Diirers bilder är ett uttryck inte bara för hans egen fantasi och hans religiösa krissituation, de speglar hela hans tid, med dess tro på djävulen och hans makt, på järtecken, som bådar krig och farsoter.

Den gammallutherska religiositet, som hos oss tagit sig

113

5. Detalj ur bonad från Knäred, framställande scener ur Jesu liv. Målad av Anders Svensson i Ön, vars karakteristiska teknik återfinnes i »uppenbarelsebonaden». KM 39.u6. 6. Detalj ur »uppenbarelsebonaden», illustrerande texten: »Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen och någon satt på den tronen - - -». I I4

folkliga uttryck bl.a. i de äldre bonadsmålningarna, fick under 1700-talet och 1800-talet uppleva påverkan från friare religiösa strömningar inom och utom kyrkan. Bland 1700talets kistebrev från Berling i Lund dyker upp enstaka tryck, där en fromhet av omisskännlig herrnhutisk typ ger sig tillkänna. Där talas om Jesu kära sår, om tvagning i Lammets ljuva blod osv., en av herrnhutarna ofta omhuldad bild av syndaförlåtelsen. Och ett stycke in på 1800-talet finner vi kistebrev, som uttrycker apokalyptiska stämningar. Ett brev, tryckt åren omkring 1840 hos N. E. Lundström i Jönköping med titeln Domsklockan, är ett tydligt vittnesbörd om apokalyptiska stämningar.

»Låt tidens flykt då säga dig, Att världen skall förgås, V ar timme lära dig den stig På vilken himlen nås 1 »

Viktor Rydberg har i sina barndomsminnen skildrat hur han upplevat året 1835, då den stora koleraepidemien just hade härjat i vårt land: » ... staden bävade ännu i minne av det förflutna året. Mången trodde, att farsoten var ett förebud om yttersta domen. En gång, när det talades om de där augustidagarna, togs bibeln med de stora spännena fram, och det lästes om en black häst och hans ryttare, vars namn var döden, om stjärnornas fall från himmelen och vredens dag, som närmar sig.» Det var Uppenbarelseboken, som lästes.

Rydberg talar också om den stora kometen, som nu visade sig på himlen och växte alltmera; man trodde att den skulle täcka hela himlen. »Man talade om världens förbränning och yttersta dagen.» Det var Halleys komet, densamma som många gånger förut varslat om olyckor, t.ex. om erövringen av England rn66 (den är avbildad på Bayeuxtapeten).

Koleran var alltså en bidragande yttre orsak till en dystert apokalyptisk strömning i det religiösa livet. Härtill bi-

115

drog också med säkerhet sociala missförhållanden, bl.a. den tilltagande dryckenskapen.

Edv. Rodhe (ur vars uppsats Restaurationssträvanden och väckelserörelser jag hämtat Rydbergscitaten ovan) sä' ger bl.a.: »Nutidsmänniskan, för vilken himmelen förlorat mycket av sin lockelse och helvetet alldeles sin skräck, har svårt att fatta, hur allvarligt föreställningarna om yttersta dagens snara annalkande satte sin prägel på den religiösa stämningen inom det lägre folkskiktet på 1830- och 1840talen i vårt land.»

Denna yttersta dom-inställning synes vara det genomgående motivet i vår bonads åtta bildframställningar. Det är Kristus i olika uppenbarelser, som skildras, och man saknar de i äldre bilder vanliga anspelningarna på påven och katolska kyrkan, som av gammallutheranerna med vilddjuret, den babyloniska skökan etc. Ur denna synpunkt är den knäredska bonadens förkunnelse okomplicerad i sitt bildspråk; Anners i Ön har lämnat åskådaren frihet att tolka målningen efter sitt sinne.

Om vi alltså har pekat på några drag i den andliga atmosfär, i vilken denna målade bonad tillkommit, så återstår att klarlägga de direkta impulserna, alltså vem eller vad som föranlett denne sydhalländske bondemålare att återge dessa komplicerade och svårtolkade scener ur Uppenbarelseboken. Kanske en grundlig undersökning av fromhetslivet i

Knäred med omnejd kring 1800-talets mitt kan ge svar på den frågan.

Noter

l Kulturen äger ännu en bonad av detta slag (avbildad i vår årsbok 1955, s. 77 ). 2 Nordiska museet äger ett par bonader med Uppenbarelsemotiv. Den ena är utförd just av Anders Svensson och illustrerar scenerna i kapitel 12, där kvinnan på månskäran förekommer, vid sidan om den tronande Kristus.

u6

Ett dosformigt spänne 1 Lund

Vid grävningsundersökningen 1964-65 i samband med grundgrävningen för den nya stadshallen vid Stortorget i Lund påträffades bl.a. ett dosformigt spänne av brons, bild 1-6, färgplansch 15. Detta representerar en i flera avseenden egenartad dräktspännetyp, som har en speciell utformning, rik på ornamentik. Några av de viktigaste till typen hörande spännena kommer här att presenteras men först en detaljgranskning av lundaspännet.

I likhet med de övriga är lundaspännet gjutet. Det består av två huvuddelar - själva dosan samt en på denna fastnitad bottenplatta. Spännets välvda översida är indelad i fyra fält genom en mittknopp och fyra flata, uppifrån sett skalbaggsliknande djur på fyra ben, bild 2 . Bakkroppen på dessa djur är spiralornerad. Varje mellanliggande fält täcks av en symmetriskt uppbyggd djurslinga med prickade och streckade ytor. Mittknoppen är utformad som en stympad pyramid, som upptill avslutas med en nästan kvadratisk skiva. De fyra hörnen på mittknoppens bas är utdragna och bildar stiliserade, triangulära djurhuvuden med markering av ögon och mun. Varje sida på mittknoppens bas har två båglinjer.

Dosans vertikala sida är i likhet med dess välvda överdel indelad i fyra fält genom fyra vertikala ut- och uppskjutande lister, bild 3-4. På dessa finns en spetsoval mittf igur samt silverbeläggning med niellerat entrelacmönster1 upptill och nertill. De rektangulära sidofälten uppvisar vardera två bandflätade djur med längdstrierade kroppar och lemmar.

Bottenplattan är fastsatt med fyra nitar och har fyra ut-

117

1 . Dosformigt spänne från Lund, före konserveringen. 2. Samma spänne efter konserveringen.

språng i ytterkanten motsvarande sidolisternas utskjutande del, bild 6. I mitten finns en oval öppning med särskilt urtag för nålens nedåtriktade sträng. På bottenplattan sitter dels nålfästet, som utgöres av två tappar mellan vilka nålhuvudet ledas, dels nålhållaren, som är utformad som en hylsa. I denna finns en springa nedtill för nålspetsen. Nålhuvudet har formen av ett djurhuvud med bakåtböjd nacktof s eller kam, antydda ögon och tydligt markerat gap, ur vilket nålen sticker ut. Den från huvudet nedåtgående strängen är nedtill böjd i en krök, bild 5.

Slutligen bör det, i samband med denna allmänna beskrivning, påpekas, att spännet förmodligen har varit försett med en silversnodd och ett silverband i den övre kanten mellan de vertikala sidolisterna.

Det dosformiga spännet från Lund är till sin typ gotländskt. Hittills har endast ett fåtal dosformiga spännen påträffats på det svenska fastlandet, medan huvudparten, dvs. flera än fyra hundra, är funna på Gotland. Denna geografiskt sett ojämna fördelning är inte specifik för just denna föremålsgrupp. Flera av vikingatidens viktigaste dräktspän-

II8