Erik Andren Dansande drabant

sökaren, har gamla anor. Det var för 75 år sedan, som museet förvärvade den första tomten här, och på hösten 1892 kunde man i Borgarhuset inviga museet på sin nya plats. Man måste beundra det förutseende, som kännetecknade grundarens och dåvarande styrelsens åtgärd, att trots vissa välgrundade betänkligheter inköpa den tomt, som sedan genom köp av angränsande områden växte ut till sin nuvarande storlek på ömse sidor om Adelgatan. Vi är nu mänskligt att döma hänvisade till detta utrymme lång tid framåt. En expansion vore önskvärd, om vi vill utställa de stora samlingarna i den utsträckning de förtjänar, men vi måste först restaurera de redan befintliga husen, och detta är ett dyrbart och tidskrävande företag.

Huvudtemat för denna årsbok är - som väl läsaren redan sett - möbler. Och vi har anledning att vara tacksamma för den hjälp vi fått av specialister utifrån, vilka behandlat väsentliga delar av vår samling. Vi har denna gång begränsat oss dels till tiden före år 1800 och dels till de högre klassernas möbler, för att, som vi planerar, i nästa årsbok behandla 1800-talet och »allmogemöblerna».

Vi som arbetat med denna årsbok har inte kunnat undgå att ständigt erinras om vilken insats Kulturens mångårige medarbetare, den år 1959 avlidne fil.dr William Karlson, gjort för utforskningen av möbelkonstens historia. När vi nu ägnar en väsentlig del av bokens utrymme åt detta hans favoritämne, vill vi gärna därmed hylla minnet av honom och hans arbete.

Emellertid medför ett huvudtema inte att detta tillåtes fylla årsboken. Kulturen har många strängar på sin lyra och några av dem måste få ljuda. Såt.ex. har vi ansett det viktigt att redovisa ett par märkliga fynd från de arkeologiska undersökningarna i Lund. Vidare utfördes i samband med förra årsboken en hel del undersökningar rörande silver, vilka av olika skäl måste stå över. Här publiceras alltså en uppsats om detta fascinerande ämne, som vi tror kan väcka intresse.

IO

Dörr med dansande drabant

Under 1600-talets förra hälft fanns i Västmanland en grupp konstförfarna snickare, som man brukar sammanföra under namnet Västeråsskolan. De verk som framförallt förknippas med Västeråsskolan är dopfunten och skranket till dopkapellet i Västerås domkyrka och de bortåt 40 praktdörrarna på Tidö slott, halvannan mil sydsydväst om Västerås.

Utmärkande för skolans arbeten är en snickarkonst som lånar former och uppbyggnad från senrenässansens stenarkitektur - eller kanske rättare sagt från tidens arkitekturböcker - som använder en måttfull figural utsmyckning i relief eller friskulptur och som fyller nära nog alla plana ytor med intarsia. Och det är främst den sistnämnda dekorationsarten som utgör skolans signaturmelodi.

Intarsian användes stundom för figurala motiv men huvudsakligen för en sirlig ornamental utfyllnad på lisener, pilastrar, bågfält, svicklar och dörrfyllningar. Dessa sirliga rankor är av den art som vi brukar kalla moresker, ofta inmängda med zoomorfa detaljer såsom fågelhuvuden, fantasidjur, masker etc. Rankorna avtecknar sig antingen ljusa mot mörk botten eller tvärtom.

Vi vet ganska litet om de enskilda yrkesmännen inom arbetsgruppen, och endast några enstaka namn har bevarats i brev och räkenskaper. Men tack vare Hans Rabens forskningar vet vi en hel del om bakgrunden och händelseförloppet.

Dopfunten och skranket i domkyrkan tillverkades 1622 i Liibeck, sannolikt på snickarmästaren Heinrich Sextras

Il

12

verkstad, och är en testamentarisk gåva av den i Liibeck födde västeråsborgaren Simon Depken. För uppsättningen i domkyrkan reste några gesäller från Sextras verkstad upp till Västerås. Samtidigt kom till Sverige ytterligare några liibeckgesäller - om från Sextras verkstad eller från annat håll kan inte avgöras - för att arbeta åt olika medlemmar av familjen Oxenstierna. Det var Axel Oxenstierna på Tidö, hans kusin Elisabet Gyllenstierna på Årsta, hans broder Gabriel på Tyresö. På Tidö finns som nämnt en serie dör-

l. Dörr från 1600-talets förra hälft, möjligen tillverkad av Melcherdt snickare för Tyresö slott mellan 1630 och 1639. KM 7.975

2. Detalj ur titelsidan till Gabriel Krammers Architectura, Köln l6Io. T.v. de vanliga snickarverktygen, t.h. två stämjärn och en klubba för bildhuggeri samt kniv, lövsåg och limpanna för intarsia. - Krammer har även utarbetat moreskmönster för intarsia.

rar, av vilka flera är daterade mellan 1625 och 1639 samt en kista från 1635, på Årsta en vacker dörr och i sockenkyrkan Österhaninge ett par herrskapsbänkar, daterade 1621 och 1622 samt en predikstol från 1623, på Tyresö en dörr och i kyrkan en predikstol, daterad 1639; ytterligare en predikstol, daterad 1630, har från Tyresö förts över till Dalarö kyrka.

Sammanfattningsvis kan man säga att Västeråsskolan bestod av några skickliga snickargesäller från Liibeck, som arbetade i Mälarlandskapen mellan 1620 och 1640, varefter de återvände till Tyskland. Deras svenska medhjälpare t.ex. Israel snickare eller Pedher Arfwidsson - uppehöll under några årtionden framåt traditionen med växlande framgång. Men av tyskarna känner man endast en till namnet, Melcherdt snickare, som arbetade för Tyresö mellan 1630 och 1639.

Kulturen förvärvade 1893 från en antikhandlare i Stockholm en dörr, som tillhör den av Västeråsskolan odlade typen. Den är som sig bör av ek, har breda ramstycken och två fyllningar. Baksidan har raka lister runt fyllningarna och små odekorerade mittfält av ebenholts. Men framsidan är rikt ornerad. Den övre fyllningen har bas- och krönpartier av ebenholts, avgränsade med listverk. Mellan dessa partier finns en bågställning, sammansatt av fält och svicklar med moreskornamentik i intarsia. Rankorna av lönnfaner tecknar sig ljusa mot svart ebenholts. Pilastrar av flammig björk och smala anfangslister delar upp intarsiafälten.

I bågfältet ser man en »romaner», en krigare i romersk rustning med svärd, sköld och plymbesatt hjälm. En krigare på en dörr bör väl snarast uppfattas som en dörrvakt, en drabant, som genom sin blotta närvaro avskräcker varje ovälkommen besökare. Men den här intarsiakrigaren uppträder långt ifrån hotfullt; han intar snarare en balettpose vid ett tillfälligt uppehåll i dansen.

Figurframställningar i denna manieristiska art är långt-

14

3. En interiör från Tidö visar den monumentala inramning som bestods dörrarna i detta slott.

ifrån sällsynta i Västeråsskolans intarsiakonst. Man kan återfinna dem både på kistor, dörrar och predikstolar - med antingen profan eller biblisk karaktär.

Den nedre dörrfyllningen inramas av ett kraftigt listverk med bruten yttre kontur. Mitt i fyllningen finns ett rektangulärt fält, fanerat med ebenholts. Och här har snickaren förvånansvärt nog avstått från moresker i intarsia.

Dörren har ett utanpåliggande smällelås med regel och klinka samt två gångjärn med skrodad ornering. Det är emellertid tvivelaktigt om dessa beslag hört samman med dörren före 1893. Ilappningar och spikhål visar att dörren en gång varit högerhängd, och dessutom är gångjärnen ett halvsekel äldre än dörren, låset ett halvsekel yngre; dörren förutsättes då ha tillkommit på 1630-talet.