UL TUR o
EN ARSBOK
1935
KULTUREN EN
ARSBOK TILL
MEDLEMMARNA
AV
KULTURHISTORISKA FORE NINGEN SODRA
FOR
SVERIGE
I 9 3 5
DENNA BOK AR REDlGERAD AV SVEN T. OCI!
THYCKT
l
EN
UPPLAGA
AV
4,500
KJELLBERG
EXEMPLAR
l
GHAVYRMANEH IIOS IIAKAN Olli.SSONS BOKTRYCKEHI l
LUNO.
KLICIIEEHNA
GRAFISKA
ANSTALT
1\HO
FRAN
OCH
PAPPERET
FINBRUKEN,
LUNO
A.-B.
STOCKHOLM.
1935
MALMO FHAN
HOLLÄNDSK FAJANS I KULTUREN A u SVEN T. JU ELLBER G
et sven ska husger ådet såda nt d et ännu var i bruk h o& bö nderna i m å n ga delar av landet vid mitten av fö rra å rhundradet bevarade i stort sett samma prägel det r eda n ä gt under medeltiden . Det h ad e icke kommit m å n ga n y h eter till under de å rhundraden som förflu tit. Inom m a thush ållet hade ännu icke de va rma dryckerna kaffe och te få tt den allmänna a n vändning, vi se i vå ra dagar , och därför trä n gdes icke heller koppar och fa t i sk å p eller på h yllor. Någon större omläggning av m åltidernas beståndsd elar hade icke h eller m ed fört behov av n ya husgerådsarter. Allt som kunde göras av trä, gjordes ä nnu a v trä - skå lar , fa t och ta llrikar , ljusstak a r . skedar, d ryckeskärl - trä var det uråld riga grundma terialet, vid va rs sida lergodset tidigt trädde. Det är ett m ä rkvärdi gt faktum, a lt vår kännedom om sten åldern s lerkärl är stö rre än om m edeltidens. Ur jor den i en och anna n av våra äldre städer, såsom Lund och Sigtuna, h ar m a n väl tagit upp sk ä rvor av oglasera t svartgods och blyglasera t rödgods, m en d essa sägru m ycket litet om huru pass utbredd användningen a v lerkä rl var. Det fö refaller som om den m ed eltida keramiken i stor utsträckning h ade blivit infö rd frå n utlan d et, sär skilt från T yskla nd , Danm ark, F riesland , och sålunda väl mås te betrak -: tas som en för gem ene m a n svå rå tkomlig vara. Det är fö rst under 1500- och 1600-talen , som krukmakeriet på allvar tar fart i våra stä der och krukmakarna börja föra sina skåla r , fat och krukor till torgs p å m a rknaderna . Vid sid an av dessa lä ttförgän gliga m a teria l hade m an också sådana av m era bestä ndig na tur. Till k okkä rl nyttjades r edan
D
18
i långt svunn a Licler m etall och ick e sällan s te n. I m å nga tra kter bruka des ännu som på vikingatiden gr y tor och kar av täljsten m ed hank a v järn. s tekpa nnor av jä rn kä nna vi till från m edeltiden. Framför allt är d et likväl d en hamrade kopparen och den gjutna kopparmalm en och bron sen, som formas till kiltlar, skåla r , grytor, ljusstakar och liknande ting. Mot slutet a v m ed elticlen började kannor och bä gare av tenn att uppträda i de rikare h emmens inventarier. Efter fynden att döma äro dessa tennförem å l oftast importgods. Det dröjer även hä r in på 1500-ta let inna n d e inhemsk a tenn- och kanngjutarna komma riktigt i gån g, m en seelan få deras p rodukter i form av skeda r , tallrikar och fat , dryckeskä rl, skå lar och värmebäcken en m ycket stor om sä ttning. Ännu lå ng t in på 1800-talet utgöra tennförem ä len en viktig bestå ndsd el i det svenska husgerådet. En annan m etall, som m ed storhetslidens ingång börjar uppträ da i hush ållet, är mässingen , som hamras och gjutes till fa t och skåla r, ämhar , aska r , ljusslakar och kronor, bägar e och kalkar. Som d et vä rd efullaste k var står likväl alltjämt sedan lå n gt fö rgångn a tider silvret. Innan ä nnu banker och p enninginstitut underlätlad e människornas umgänge m ed elen m yntade m etallen n edlade m a n sin förmögenhet i husgerå d och p rydnadssaker av silver, som för vara des i kistorna och ställdes fram till bruk och besk å dan vid h elg och fest. Sä rskilt bägar e, dryckesk annor och skeda r fö rckommo ofta bland hemmens inventarier . Samla d e sl<atter av silver gingo i arv slä ktled efter släktled. Denna tra dition bröts först uneler 1800-talet, då ka ffeserviser a v nick el och n ysilver togos i utbyte m ot de fäderneärvda klen od erna, som nu blivit dyrbara och högt skatta de för em å l för samlare och m useer. - Även glaset spred sig ut till d e m era en kla hemmen sä rskilt i d e trakter , såsom Väster götland och Sm å land, d är m an seda n 1700-talet ägde glasindustri. Det tillhör dock de sen are in slagen i husgeråd et, där brännvins flaskor och brännvinsglas sedan Frihetstiden h aft sin givna pla ts. Om man sålunda m ed ett visst berättigande kan säga , att husgerådet långt in i sena tider hos bönderna bevarade mycket 19
Bild l och 2. Väggflisor från 1600-lalets början m ed italienskt mön sle r flera fiirge r. K. M. 28 158, 28171, 28173, 2817-! och 2664-J..
å lderdomliga drag och a tt nyheterna först l[mgsamt vunno insteg där, så var förhållandet delvis ett annat hos de högre klasserna. P å ad elsgodsen kunde visserligen vardagslivet ännu lå ngt in på 1700-talet präglas av en lantlig en kelhet, som icke skilde sig stort från böndernas, och prästerna levde i d et stora h ela på samma konservativa nivå. Ett rörande bevis på fasthållandel vid de gamla enkla vanorna är den kända Ekebladska trätallriken, vars inskrift från 1685 omtalar, att den använts av far och son, Christofer och Johan Ekeblad, krigare och hovmän, i m ånga år till dess den gick mitt itu, då Johan Ekeblad lät laga den och lade den i fataburen »för sin gamla tiänst skull och til ett monument ». Ä ven borgerskapet bibehöll sin i s tort sett på liknande självhushållning som övriga stånd fotade ekonomi och deras inventarier hysa länge de gammaldags husgeråden. Men hos dessa, som genom h a ndel kommo i beröring med nymodigheter av skilda slag, och hos präster och adel fnnns en mottaglighe t för de t nya i tiden , vilken också kom att avspegla sig i husgerådets former och arter. En av de nyheter, som i detta avseende kom att spela den allra största roll , var f a j a n s e n - det av ogenomskinlig
20
Bild 3 och 4. Väggflisor från 1600-lalets förra hälft med kinesiska och holländska mönster i blått. K. M. 28185-28187, 28183, 2818-1 och 28187.
glasyr överdragna lergodset. Detta material , som gav en hård och glänsande yta , särskilt ägnad att tjäna hushållet, och samtidigt lät forma sig till olika kärltyper, har under de senaste århundradena åvägabragt en revolution inom husgerådet och samtidigt i sina ädlaste former givit upphov till betydande skönhetsvärden. I våra dagar har ju den rörelse, som strävar efter »vackrare vardagsvara », förstått att använda sig av de möjligheter i detta avseende, som fajansen innebär. - Här skall nu i korthet lämnas en redogörelse för en av Europas viktigaste fajanstillverkningar , den holländska , såsom den återspeglar sig inom Kulturens betydande keramiska samlingar. F a j a n s Le k n i k e n , som i Österlandet har urgamla anor, infördes först under m edeltiden av mohammedm1erna till Spanien. Till skillnad från den hos oss redan tidigt kända blyglasyren , som lämnade en glänsande yta , genom vilken lergodsets oftast röda färg lyste igenom, betjänade sig fajan sen av en tennglasyr , som genom sin ogenomskinlighet gav en h elt ny struktur och färg åt föremålens yta. Härigenom erhöll fajansen en yttre likhet med porslinet, som den också merendels sökte att efterlikna. I Spanien uppblomstrade fajans21
Bild 5. Väggflisor från 1600-talet med manganfärgat mönster, sannolikt efter italienskt kopparstick. K. l'vL 30670.
tillverkningen. Stora mängder av spanska fajanskärl utskeppades till andra länder. Även till Sverige kommo sådana under 1500- 1600-talen ombord i saltskutorna, varom uppgifter i bevarade tullförteckningar och sparsamma jordfynd bära vittne. Framförallt hade emellertid denna eftertraktade vara en stor avsättning i Italien. Här gick den under namn av m a j o l i k a, emedan den viktigaste stapelorten för d en spanska exporten var ön Majorca. I Italien lärde man sig likväl snart konsten att tillverka fajans och uppnådde en sådan skicklighet däruti, att många av dess alster framstå såsom de yppersta av denna läckra konstart. Efter huvudorten kallades det italienska godset p o r c e Il a n a d i F a e n z a, porslin från Faenza. Detta gods fick sedermera s tor avsättning även i andra länder och gick i Frankrike under benämningen f a i e n c e, fajans, som blivit den allmänt vedertagna även för produkter av detta slag tillverkade utanför Italien. Efter spanska och italie nska förebilder började den nederländska fajansindustrien under 1500-talets förra del sin verksamhet. Man känner endast obetydligt till dess äldre historia.
22
Bild 6. Väggflisor från 1700talets senare hälft m ed mönster i blått. K. M. 1H77.
Det synes till en början ha varit italienska fajansmakare, som slagit sig n ed i de södra provinserna , nuvarande Belgien, och .där upprättat verkstäder. Antwerpen blev tidigt centrum för .denna företagsamhet. Efter en samtida författare var det en •Guido Savino från Castel Durante, som först slog sig n ed i denna stad och utövade sin konst. Allmänt anser man sig numera kunna identifiera denne m ed en Guido Andries, vars verkslad ä r känd under ett par generationer. Man vet också .att nederländ a re förelago resor till Italien och Spanien för att s tud era den keramiska konsten. Det dröjde emell ertid till å rhundradets slut innan de nordliga provinserna, det nuvarande Holland, kommo a tt taga någon livliga re del i verksamheten. Att fajanstillverkningen redan vid 1600-talets början fick en m ycket stor omfattning tillskriver man bl. a. dessa stalers fria ställning i förhållande till Spa nien och den nedgån g i fajansindustrien, som blev en följd av spa njorernas inl agande av An twerpen 1585. Med 1600-ta let begynner en allmän uppblomstring i Holland. Det iir icke blott den livliga handeln o ch det rika närin gsli ve t, som bära vittne härom , utan fram-
23
Bild i . Väggflisor frå n 1700-talets slut eller 1800-talets b örja n m ed mönst er i mangan. 1{ . M. 34722.
för ailt kon s ten. Dess inriktning mot det nationella ä r ett uttryck för d en m ålm edvetna och självsäkra a ndan und er detta tidevarv. Vid sidan av de sköna konsterna intager fajansen härund er ett ej obetydligt rum. Den är på en gång en produkt av sin tids högt drivna m erkantila företagsamhet och kon st närliga kunnande. Liksom tidigar e F aenza ga v namn å t d en italiensk a till verkningen kom också D e l f t, huvudorten för Hollands fajansindustri , att bliva de t signum , und er vilk et holländ sk fajans inräkn ad es. Ett stort an ta l fabriker äro emellertid kända utanför Delft, såsom i Am sterd a m , H.otterdam , Haag, Leyden, Harlem. Fram till mitten av 1700-talet utveckl ade dessa en livlig verksamhet och deras produkter spriddes över h ela Europa , ick e minst till vårt land. Efter denna tid fö rsämras produktionen och går så sm ån ingom h elt tillbak a . En orsak därtill var tillkomsten av fajansfabriker litet varstädes i andra länder. H os oss börjar J ohann \Volff Rörstra ndstillverkningen 1729 och 24
Bild Il och 9. Väggfli so r fr ån 1600-ta let m ed blo mmo r oc h fåg lar i fl era färgt>r. K. M. 28 176 och 28179, 28 180, 28 182.
tio år sena re blir d et förbud på införsel av a ll utländsk fa ja n s. En ännu starkar e bidragande orsak , särskilt på d en hollä ndska hemmamarknad en , ä r tillkomsten av det e n g e l s k a f l i n tp o r s l i n e t, som genom sin lätthet och styrka vida överträffade fa jansen och dessutom gen om sin stränghet i formen och sin enkelhet i utsm ycknin gen m era överen sstäm de med tid en s nyklassiskt inriktade stilkä n sla än de brokiga och d ekora tivt överlastade faja nserna . Vi h a i det för egående sett vilken betydelse Italien och Spa nien h a ft fö r tillkom s len av den hollän dska faja nsen. I stora m ängder im porterades fajanskä rl fr å n dessa lä nder , som under benämnin gen S t r a e t s g o e t, d. v. s. gods som frakta ts genom Gibralta r sund , så ofta fö rekomma i bouppteckningar och andra h a ndlingar f rån 1500-La le ts slut, a ll de m åste anses ha varit ga nska allm ä nn a hos gem ene ma n. Att sedan italienska faja nsm a kare slogo sig n ed i lan det och a tt studieresor a v landets egna söner företogos till dessa ursprungsländer m åste
25
Bild 10 och Il. Väggfli sor från 1600-lale ls s lu t och 1700-la lels bö rja n m ed m ö ns ler i blå l! , bild 11 med ma n ga nfä rga de omfattnin gar. K. M. 14823, 2 1639, 28209, 28213 och 14824.
helt naturligt ha påverkat formen och dekorationen h os den vara, som fra mställdes. När sedan därtill kommer , att importen av S t r a e t s g o e t, genom Nederländernas krig m ed Spanien under sen are delen a v 1500-tale t, m ycket försvårades och h elt upphörde, är d et lätt a tt inse, att den därigenom stimulerade inhem sk a tillverkningen sökte a npassa sig efter dessa nu saknade förebilder. Också uppstår såsom det första skede t i den hollä ndska faja nsens historia en starkt spanskt-italienskt betonad p rodukt. I formen tar man upp de italiens ka sirapskrusen m ed pip, d e albarelloformade vaserna, fa t m ed snäckliknande bräddar , apotekskrus o. s. v. I färg är de t den glada och n ågot bjä rta sydländsk a skalan, som anpassar sig till m o tiv av fr ukter , blommor och bladverk ur m edelhavsländernas flora samt djur- och människaframställningar ur r enässa nsen s Idassiska idevärld. Den holUindska fajansen är dock ä nnu ung, då en ny och mäktig impuls gör sig gälla nde. Sedan portugiserna funnit vägen runt Kap och grunda t elt fa ktori på Maccao utanför Kantonflod ens mynning blev det k i n e s i s k a p o r s l i n e t, som i början av 1500-Lalet ännu i E uropa betraklades som en
26
Bild 12.
Vägg fli sor från 1600-la le t m ed m ö nsler i blått. Fartygsbild e r höra till d e t m est utmä rkande för d enna h o ll ändska småkons t. K. M. 28209, 282 12.
raritet, en allt mera vanligt förekommande a rtikel. Efterfrågan därpå blev allt livligare och holländarna kunde genom sitt 1602 grundad e Ostindiska kompani själva sörja för att behovet därav tillgodosågs. För den gryende fajansindustrien m åste denna införsel av d et lätta och eleganta kinesiska porslinet va ra ett starkt hot. Men man förstod att anpassa sig efter tidens nya krav. Tillverkningen försökte nu att efterlikna d et från fjätTUn östern h emförda godset. I första hand gällde det att framställa ett lika tunt och vackert m aterial som porslinet. Den tidigare, tämligen grova fajanse n efter span s kitalien sk smak, där faten m erendels blott på översidan voro överdragna m ed tennglasyr medan baksidan täcktes m ed blyglasyr , överd rogos nu h elt m ed den vita tenn glasyren. En skärva av e tt sådan t fal visar i bro ttet ona en så tunn lerkärna, a tt man förvå na r sig över d en skicklighet, som kunnat åstadkomma n ågot såda nt. Glasy ren fä r gas svagt blå för att ä n mer efterlikna p orslinet. Det kin esiska porslin et d enna tid var vitt m ed blå dekor, a lltså en h elt olika färgska la emot den brokiga, varvid man varit van. Aven i delta avseende tar d en holländske fa ja n sm ftlaren efte r sin kinesiska föreb ild, och
27
;
Bihl 13 och 111. Fat frå n 1500-Lalels slut och 1600-talets början m ed italienska mönst er i blått, gult, grönt, orange, - bild 13 m ed kantbå rd i kinl'sisk stil. Brunnfynd från Lund. K. l\1. :3 7209.
därt ill å terupprepar han d e t ostindiska porsline ts dekoration sform er. Kiuesiska landskap, djur, blommor, lyckoleeken å terger han med stor skicklighet. Att han sedan missförstår sina motiv betyder tydligen mindre för hans europeiska köpekrets. Till sist medför delta inflytande frå n östern även en serie av nya form er. Det är urnor och vaser, djurfiguriner. Den viktigaste nyheten är dock te- och kaffekannor, koppar och fat. Te började bli allmänt i Holland på 1660-talet och kaffe n ågot senare. Den äldsta notis, som tolagshandlingarna i Göteborg innehålla om införseln till Sverige av te, är från 1684. Följande tu· importeras även kaffe. Till skillnad från den grövre fajansen kallades denna efter kinesiskt mönster framställda vara h o Il ä n d s k t eller D e l f tp o r s l i n . Den grövre fajansen förekomm er under flera olika benämningar , såsom den tidigare omnämnda S t r a e t s g o e t tydligt hänvisande till dess likhet m ed den från medelhavsländerna införda, W i t g o e l, vitt gods, syftande p å d en övervägande vita tennglasyren samt \V a p e n g o e t, vapengods, sådan fajans, vars dekoration utgjordes av en vapenbild. Mellan fajansmakarna å tskilde man noga dessa båda grupper. I en
28
Bild l ö oc h 16. Vitglaserade fa t fr ån 1600- lal t'ts förra hälft m ed snäc kformade bräddar och mönst er i b lå tt och gult i italie nsk st il. K. M. 12329 och 6-109.
del fall synes man uteslutande ha ägnat sig åt framställning av den ena eller andra sorten. Det holländska porslin e t skulle väl knappas t ha kunnat upptaga konkurrensen med d et i stora mängder införda kinesiska om ej den kinesiska fabrikationen under oroligheterna efter kejsar \Van Li's död , 1619, så småningom kommit att helt upphöra, ett stilJestånd, som sträckte sig fram till 1680-talet, då under kejsar Kang Hi tillverkningen åter tog fart. Under sådana omständigheter blev d et högkonjunktur för de holländska fajansverkstäderna , som ensamma hade att tillfredsställa behovet av kinagods. Den holländska handeln sökte sig emellertid nya vägar i Östern under tiden och fann i J a p a n ett n ytt produktionsland för porslinet. Man uppmuntrade den japanska fa brikationen, som snart var i stånd att erbjuda en m ed Kina fullt jämbördig vara. Det efter stapelorten I m a r i uppkallade porslinet hade en mycket färgrik dekoration i blått, rött och guld , gult, grönt, violett och sva rtbrunt och erbjöd sålunda en helt annan kolorit och även ett annat mönster än det blåv ita kin es iska porslinet. De holländ ska fajansmakarna fingo här en ny förebild, som de
29
Bild 17. öronvas från 1600tale ts b ö.rja n efter italiensk förebild m ed r elie forn ering och mönster i blått och gult. K. M. 6460.
voro tvungna alt efterlikna för att kunna hålla sig kvar på marknaden. När äntligen åter under 1700-talets början den kinesiska produktionen kommit riktigt i gång, blev importen av porslin genom d en m å ngfald av ostindiska kompani er , som i olika europeisk a länd er drevo handel därm ed , så omfattande, alt porslinsprisel sjönk i avsevärd grad. Detta blev katastrofalt för holländarna. De nu'is le försämra sin fajans för att göra den billigare, och därmed var början till slutet inledd. Medan alla dessa strömningar frå n främmande länd er och världsdelar påverkade fajanskonslen och i m å nga avseenden påtvang d en en främmand e form fanns likväl hos holländarna en inre kraft, som var tillräckligt stark alt sätta sin egen prägel därpå. Denna komm er särskilt till synes i d e land skaps- och folklivsbilder, som m ed anslutning till tavelkonsten bli ett omtyckt dekorationsmom ent i den holländska fa jansen. Många 30
Bild 18. Skå l, 1600-tn lets börj nn, it a li enskt mönster i bl å tt och gult. J ordfynd från Lund . K. M. 18697 .
gånger höja sig dessa bilder till verkligt stor konst , m erendels utgöra de likväl skickligt utförd a h a ntverk smässiga produkter , alltid å terspegla d e såsom en sa nn folkkonst d en anda av kärlek och uppskattning av det egna landet, som utmärkte dess idoga, frodiga och humorfyllda folk. Rikast och gladast är detta nationellt hollä nd ska insla g inom flisfa jansen , d ä r varje liten flisa ofta är ett k onstverk för sig, m en även fat och tallrikar , vaser och figuriner bära detta speciellt holHindsk a drag vid siclan av italienskt, spanskt, kin esiskt, ja p an skt och sachsiskt. Den alamodiska inställning, som kom den finar e holländska fa jansen , delftporslin et , att skifta färg och form alltefter som modevinden blåste, ba r såsom vi sett i sig fröet till undergång. Den enklare tillverkning, som konservativt fasthöll vid den gamla italienska form en m en därjämte byggde på de 31
Bild 19. Fat från 1600-la lels början efter italie nsk fö rebild m ed djupt blå glasyr och m önsler i vitt, gult oc h mangan. K. M. 34060. Bild 20. Fat från 1600-talets senare hälft efte r kinesisk förebild m ed mönster i blå tt. K. M . 6327.
Bild 21. Vitglaserad tallrik frå n 1600-talets mitt m ed mönster i blått. .Tordfynd från Hä lsingbo rg. K. M. 18180.
nationella motiven, skulle länge överleva sin finare brod er. Ända in i vå ra daga r har, särskilt vid verkstäderna i Friesland, tillverkats skålliknande fat m ed blyglaserad undersida på det gamla sättet, med en klumpig fotring försedd med genom borrade hå l för att fa ten s kulle kunna upphängas som pryd -
32
Bild 22. Fat från 1600-talets mitt av • holländskt porslin • från fabriken De Roos Delft. K. M. 301 58.
nad på väggen och med en d ekoration av holländska landskap och människor i den italienskt brokiga färgskalan. Dessa kallas än L e m m e r f a t efter utskeppningsorten De Lemmer eller M a k k u m-f a t efter fabrikationsorten. Till dessa efterklangsvaror höra de talrika faten med porträtt av Wilhelm III av Oranien och hans gemål Maria Stuart eller m ed politiska sentenser. Hit hör också ett slags enklare fajans, b o e r e n g o e d, bondegods, som utmärker sig för sin vårdslöst gjorda och ofta missförstådda ornamentik, där motiv av allahanda slag blandats om varandra. Framställningen av fajansgodset var en omständlig procedur. Den fordrade mycket arbete och stor noggrannhet under de många förberedelser, som förvandlade leran till fajansens förädlade form. H.edan lermaterialets sammansättning ställde stora krav på omsorg. Den äldsta tillverkningen under italienskt 33
inflytandl', där godset ofta var grovt och tjockt, nöjde s ig ännu m ed sådan lera , som fann s i fabriken s närhet. l\fen så sn a rt d et gällde att efterlikna det tunna och lätta kinesiska porslinet blev materia lfrågan genast m era komplicer ad. Fler a olika sorters lera m åste nu blandas samm an för a tt erhålla den smidiga och h ållbara m assa, som kunde formas till fajansen s tunna kärnluopp. Holländsk lera, ofta frå n Delft, blandades nu m ed lera från England och frå n Tournay. Många a ndra sammansättningar funnos också och fa brikerna a rbetade där efter sina egna prövade r ecept. Lersorterna blancla des i en bestämd inbördes proportion och tvä ttades i vatten sam t sållades i ett stort kopparsåll så att klumpar och orenligheter frå n skildes. Sedan den upplös ta m assa n n ågot stelnat och torkat ska r s d en i fyrkantiga stycken, vilka bevarades i stenbeh ållar e, där vatten tillsa ttes så a tt de be höllo sin fukti gh et. Innan d en kunde brukas skulle den så y tterligare älta s gen om trampning. De nna trampning va r ett fotarbete , vartill ofta en sär skild m an fann s a nställd. Vid Rörstrandsfabriken h ä r h enuna om talas 1741 en >> lertrampa re ». Den kunde ock så ske m ed hjälp av oxe eller h äst, som gingo runt liksom en trös kva ndrin g och därund er ältade massan. Vä l preparerad på delta sätt ska rs leran åter i bitar och knådades för h a nd , varefter d en va r färdig att b ea rbetas. Den h olländska fajansindustrien skilde på två olika till verkninga r - fl i s f a j a n s e n och k ä r l f a j a n s e n . Fabrikerna voro m er endels h elt sp ecia liserade på den ena eller a ndra av dessa. Flisorna voro fyrkantiga p lattor - med en sida av omkrin g 13 centim eter - avsedda att a n vändas till väggbeklädnad. Vid tillverkningen av dessa lade m a n den färdiga rbetade lera n i en form av trä eller järn m ed så h ög k ant. som fli san s tjockl ek skulle vara , och strök m ed ett trä översida n jämn, un gefä r som vid vanlig handslagning av tegeL
Bild 2:3-25. Fa t och vase r m ed blå tt mönste r i kinesisk stil, s igne r ade SVE, troli ge n Samu el van Eenhoorn i Delft, 1674- 1687. K. M. 18919 och 20020.
34
Bild 26. Urna fr å n 1600ta lets slut m ed kin es iskt m ö nster i blå tt. K. M. 31660.
I se nare tid valsades leran utan använda nde a v form ut i tunna k a kor och ska rs i passande stycken . De färdiga fli s ä mnen as ka nter tillriktad es därefter m ed hj älp a v ett fyrka nti gt formbräde utefter va rs sidor m a n s ka r m ed en kniv. Ka nten skulle skäras på s krå så a tt fli sa ns und ersida blev n ågot mindre än översidan. För a tt icke formbrä da n skulle glida under a rbetet va r den försedd m ed små dubba r. På äldre flisor kan m a n urskilja fyra avtryc k a v såda na , på n ågot yn gre två dia go nals tä lld a fördjupninga r, m eda n fli sor från 1800-talet h elt sakna d em. Efter d etta fin go ä mnen a torka n ågot oc h ställdes sedan på ett und erlag a v rullar på h ögka nt invid va ra ndra i u gn en , där d e skulle brännas. Icke sälla n k a n man på en a k a nten av äldre fli sor se insänkningar efter dessa rull ar.
36
Bild 27. Kalebass formade vaser från 1600-ta le ts slut m ed blåvit glasyr . K. M. 11257.
Med k ä r l f a j a n s e n var n a turligtvis förfarand et ett annat. Här var det drejaren, som på sin av foten drivna drejskiva m ed händerna arbetade ut tallrikar, skålar , koppa r, urnor o. s. v. För att erhålla åstundade profiler n y ttjade han därvid små mallar av trä, med vilka han svarvade. Öron, handtag och likna nde utskjutande profiler formades för hand och sattes på det färdigdrejade kärlet. Or egelbundna kärl fin go likaledes modelleras. Då man ville ha m ånga av sa mma s lag, gjorde man gipsformar, varuti massan göts. Sedan d e färd igbyggda kärlen torl,at skulle även de in i ugnen för a tt brännas. Brä nnu g n e n utgjordes av ett stort mural rum m ed eldslad un ders t och däröver själva u gnen, i vars golv voro h å l med järnris tar till eldstaden. J ug nens ena sida tog man upp 37
Bild 28. Uppsats av vase r och urna fr å n 1600-talets slut med mönster i blå tt. K. l\1. 6959 och 200 18.
e tt stort hål så alt man bekvämt kunde komma in fö r att s tapla upp godset. Då detta blivit infört, murades hå let igen, varvid man iakttog att några stena r voro lösa, så alt man genom alt avlägsna dem kunde iakttaga huru elden verkade. Med ek, björk och al sattes nu fyr. Värmen skulle upp till 800 a 1000 grad er Celsius. Efter omkring tre dygn lossade man s te narna i observationshå lel, stack in en tå ng och tog ut ett provstycke för alt se huru lå n gt bränningen fortskridit. Då den var tillfredsställande, igen murades eldstaden och skors tenen, och avsvalningen fick ske. Sedan godset var färdigbränt togs det ut och glaseringen kunde försiggå. Ingredien serna till t e n n g l a s y r e n lös tes i vatten. Godset beströks m ed lösn ingen, som det sög till sig, eller doppades h elt i glasyrbadet I fabriken förekom e n särskild glasyrm akare, som hade detta ansvarsfulla värv sig anförtrott. Härefter fick godset torka innan det å ter sattes in i u gnen, varvid samma förfarande, som ovan skildrats, å terupprepades. I äldre tider staplade m a n tallrikar och fat upp och ned på vara ndra , så
38
Bild 29. Skålformigt fal från 1600-ta lcts slut med s näcklika bräddar och kin es iskt möns ter i blå tt. Bild 30. Vas av italiensk fo rm m ed kin esiskt m öns ter i blå tt, 1600-talets senare hälft. I~ . 1\f. 203 15.
a tt icke damm och aska skulle komma in i översida n s glasyr. För a ll icke kä rlen skulle fastna vid varandra, då glasyren under vänn en sm ä ll e, lade man emellan dem små trefötter av h ådbrä nd ler a. Efter dessa finnas o fta tre sm å märken i y ta n. Då man började göra finare fa ja n s, där även under sida n överdrogs med tenn glasyr , upptog man efter italienskt föredöme metoden a tt sätta faten i runda cylindr a r av eldfast lera. Faten vilade inuti dessa på tre tunna lerstavar i den en a våningen över d en andra. Spår av detta kan även ia kttagas på undersidan av faten , dä r tre sm å tunna fördjupningar sitta kva r. Det m esta godset d ekorerades genom må lning i en eller flera färger. Denna dekoration fö rsiggick m ed vatten färg på kärlet sedan d elta hunnit torka efter glasyrbad et, m en innan bränningen skett. Det var ett öm tå ligt a rbe te, som fordra de stor skickligh et av m å laren , ty fä r gen måste läggas med ett penseldrag och kunde ej överarbetas. Då ett mönster skulle ofta upprepas, hade d ekoratören som hjälpmedel en schablon .av papper utefter vars linjer mönstret utstuckits m ed nå l. 39
J3ild 3 1 och :32. Öronskå l och saltka r i blhi t glasyr m e d kines iskt m ö ns le r i blå tt, 1600-tale ts slut. K. M. 8588 och 20019.
Genom all använda en på se med kolpulver överförde han så ett punktera t mönster , som han kunde följa m ed p enseln. F ör att färgen riktigt skulle smälta samman m ed glasy ren bestä nkles må lningen med glasyrlösningen. Härefter kunde bränningen sk e. Det var likväl icke alla färger , som tålde d en starka h ettan i ugnen . Bäst blevo d e gamla ilalien ska färgerna i blå tt. gult, grönt och oran ge. När mot slutet a v 1600-talet den holländska fajan sen sökte efterbilda d et japansk a imariporslinet och de kinesiska gröna och r öda porslins fa miljerna, va rvid andra färger , såsom rött och guld , m åste tagas till , var m an därför nödsakad alt vidtaga en särskild bränningsprocedur m ed svaga re eld. Därvid utfördes mön stret först m ed de färger , som ti'tl de den starkare elden , g r a n d f e u. Därefter m ålades de a ndr a ovanpå d enna glasyr, va rvid fä r gen inneh öll glasyr ä mne. Kärlet insa ttes så i en särskild m u f f e l u g n m ed svagare eld, p e t i t f e u. Må lningen ovanpå glasyr en gav m öjlighete r till elega ntare pen selföring. Den stora m assa n av h olländsk fa ja n s är likväl utför d efter gr a nd feu-principen. F l i s k e r a m i k e n h ad e ga mla anor i Nederländerna, d ä r under m edeltiden blyglaser ade golvflisor tillverk ades för k yrkor
40
Bild 33. fa t i de n kin esiska gr ö na -familj ens art av Louwijs Victorsz eller Lambe rlus van Eenhoorn, Delft omkr. 1700. K. M. 25018.
Bild 3-1.
Flasks tä ll m ed möns ler i b lått med sam m a urspru ng som bild 33. K. M. 9342.
Bild 35. Bordp latå med mönster i blått av Louwijs Victorsz eller La mbertu s van Eenh oo rn , Delft omkr. 1700. K. !VI. 26322.
och palats. Man h a r t. o. m. funnit spå r av såda na golvp lattor m ed tennglasy r , vilka måste härstamma frå n tiden före d en äldsta kända italienska fajansverkstaden i Antwerpen. Redan vid mitten av 1500-talet kom em ellertid golvbeläggningen m ed flis or ur modet. Istället började m a n klä da väggarna m ed sådana , tydligen under stark påverkan frå n Spanien, m ed vilket land de nede rländska prov inse rn a denna tid kommo i en livlig beröring. Till Spanien hade denna arkitekturk era mik liksom fajanskonsten införts av morerna , som härmed till Västerlandet överbringade en i Östern urgammal m etod att sm yc ka byggnaderna. Redan assyrier och babyloni er kände till denna konst och lärde den till perserna , hos vilka den under m edeltiden nådde en rik utveckling. När nu importen av fajans från Medelhavsländerna nå dd e 42
Bi ld 36. Fat m ed kin es is kt mö ns te r i hl å !l, r ii !l, gr iinl oc h manga n tillve rka t vid l'nhriken De Roas i De lft o mkr. 1700. l\ . l\!. 21893.
Nederländerna oc h denna vara r önle en s ta rk efterfrågan , visade d et sig vara l ~itt att införa de i styckevis säljbara fa janskärlen m edan den m yckenhet fajan sflisor , som fordrades till beklädna d a v ett e nda rum , försvårad e tran sporlen och därm ed fördyrad e vara n. Därför inriktade sig den gryende n ederländska fajan sindustrien till e n början företrädesvis på till verkning av fli sor. Efterfråga n härpå m ås te ha varit m yck et stor, t y m er än å ttio känd a ho llä ndska verkstäde r ha syss lat därmed. Flisorna a nvä ndes företrädesvis till innerdekoration, men h a även prylt hu sens fa sade r. Omkring den öppna spise n i dagligrumm e t, i köket, såsom en längs golve t löpande fris i gångar, tra ppor och rum, på väggen i sängalkoven och på liknande stä llen kommo de till användning. Efter den d ekorerade y tan kunna fli sorna uppdelas tre 43
Bild 37 och 38. Fa t med kin esiska m ö nst er i blått, signe rade G K , Delft 170U· Ia le ts bör jan. K. M. J284:l och 6958.
huvudgrupper. I den ena av d essa uppta r dekorationen ett geom etrisl<t mönster, vilket m åste samma n ställas med a ndra för a lt den geom etriska bilden skall bli h el. Denna m etod , m ed s. k. r a p p o r t f l i s o r , förekomm er redan i den klassiska Orienten och blev vanlig i Spanien och Portugal. De äldsta h olländska flisorna upptoga även detta mönster. Kulturens samlinga r ha tyvärr ingen typisk företrädare av d etta slag. Beslä ktad dä rmed är em ellertid d en å bild l n eders t till höger avbildade fli san , i vars ena hörn återfinnes ett geometriskt band, som vid samm a nställning med tre andra likna nde fli sor bildar en å ttauddig s tjärna. Mönstret ä r i övrigt h elt italienskt m ed sina i klara gula, blå och gröna färger m åla de druvor, grana täpplen och blommor. Detta rapportsystem övergår så små nin gom till a tt hlott gen om i hörnen tecknade ornam ent, såsom franska liljor , blad och spiralornamet, vid sammansättning av fyr a flisor bilda ett slags rosettformigt ornam e nt. Det span ska inflytandet spår as ännu i sådan a hörnornament med moresker, som bild 2 visar. Kinesiskt infly tande spå ras å ter i m olsvar a nde dekoration på flisorna bild 3.
44
Bild 39. Tobakskruka m ed m önster i blålt och lennlock, s ignera t! (i K, Delft 1700-talets bör ja n. K. M. l 1266.
En annan huvudgrupp utgöres av en tavelmässig framställning, där de kvadratiska fli sorna liksom bitarna i ett puzzlespel måste sammanfogas för a tt bilden skall bli hel. I våra samlingar finnas flera sådana. Dit hör den av sex flisor hopsatta ryttarbilden av M a r k u s C u r t i u s, se bild 5, för vilken säkerligen ett italienskt stick tjänat som förebild. Sådana romerska krigare avbildas ofta på flismålningar frå n 1500talets slut och 1600-talets förra del. En större målning är den av femtiosex flisor bestående allegoriska bilden inom en rokokoram, som återges å bild 6. I den mera folkliga konst, som fab rikerna i Friesland företrädde, å terkomma ofta såsom prydnader avsedda att placeras på ömse sidor om spisen, en katt och en hund, se bild 7, en fågel i bur och liknande. Dessa tillhöra oftast 1700-talets slut eller följande århundrade och insättas tillsammans m ed helt odekorerade, vita flisor. Den sista och vanligaste huvudgruppen , sedan rapportflisorna under fö rra hälften av 1600-talet upphöra, låter var flisa bilda ett för sig avslutat helt. Det är egentligen här som den specifikt holländska insatsen är mest framträdande. Samti45
Bild
~0 .
Smiirfat m e d j a p n n s kt m ö n s te r i r iitt , bl å tt o c h g r ö nt , förm o dlige n av Adrin e n Pijnn c k c r, De lft 168\J- li07. K. ~1. 28995. B ild -Il. T a llrik i d e t j a pa n s ka po r s lin e ls n rl , Dav id 1\nm , De lft 1701 - 171 9. l\. M. Hl98l.
di gt höra d essa fli sor likYäl samm a n, ty flisor med likartad dekot· i omramningen eller i motivval et föredrogs vid monteringen. Vid sidan a v d et äldre geo me tri ska mönstret uppvi sa flisorna e n rik edom av figurala m o tiv. Till en början är färgskala n d en italienska med bjärta ton er, sena re blir den bl å och vit und er p å verkan a v kin esiskt po rslin ; före trädesvis und er 1700-talet ny ttjas även den viol clla manganfärgen. H elt itali enska till sin uppfattning äro d c f~Ta flisorna , bild 2, m ed en spjutbära nde jägare samt en räv , en bock och en hund. Samma inflytand e finn er man i d e färgglada fruktm otiven på bild l samt i den även där avbildad e fli sa n m ed en blomstervas , ett av renässansens älsklin gs motiv , som ofta å terkomm er inom den tillämpad e konstens alla områden. Blom s terodling och kärlek t.ill blommor har sedan 1600-talet varit utmärkand e för holländarna. Att de tta skulle återspeglas i kon sten är ju naturligt. Stilleben m ed blommor höra till den holländska lavelkonstens m est utsökta ting. Aven inom flisfajans en förekomma målningar med naturalistiskt återgivna blomsterbuketter eller enstaka flisor m ed blommor såsom tulpan er och smultron, se
46
Bild -t2. Va s frå n 1700-la lets fö rra häl ft med m önster i bl å ll, Delft. J.< . M. 63 78.
bild 8. Samma slags n a turdyrka n å terfinnes ä ven i de fli sor med olika sorter s fågla r, bild 9, vilka ofta liksom blommorna synas vara teckna de efter n ågon illus trer a d n a turlära. Alla dessa tillhör a den ä ldre brokiga p erioden . De vita flisorna m ed blå teckning ä ro d c vanligaste och för ekomma i m yck et s tort a nta l. Det h ä nder n ågon gån g a tt skä r vor a v såda n a gr ävas upp ur vår a städer s jord. Tullistorna omtala även a tt under 1600-talet fli sor , >> sm å m ålad sten >> som d e kallas, infördes till vå rt land. I d essa blå fli sor ä r det som den h olländska egen a rten komm er m est till sin r ä tt. Motiven , som hämta s ur folklivet, bibeln eller a ndra a v samtiden kända och omtyckta ä mnessfä rer , grupp era sig m erendels i serier. Det ä r b ondfolk i olika sysselsä ttninga r , såsom den kor gbä r a nde kvinna n på bild 4 överst t. v., eller h erden bild 10 överst t. v., musk etörer , som öva sig i h a ndgrepp, bild 3, da m er eller kavaljer er , bild 4 övers t t. h. , och landska p med kyrkor och väd erkvarnar, bondgård a r och sjöar, bild 11. Ett av d e k ä ras te m otiven var likväl den hollä ndska segelflotta n m ed d ess m å n ga skilda slag a v fa rtyg, bild 12.
47
13ild 43. Ljussta ke med m önste r i blå tt, Delft 1700-tal e ts förra hälft. K. M. 6169.
De äldsta nederländska k ä r l f a j a n s e r n a efter italienskspansk förebild äro sällsynta stycken även i de inhemska museerna. Jordfynd, speciellt i Rotterdam och Amsterdam, ha dock under senare tid lärt oss att känna deras form och dekoration. I Sverige ha viktiga sådana fynd framför allt gjorts i Nylöse och det i sitt äldsta skede av hollända re bebodda Göteborg. I Kulturens stadsarkeologiska samlingar finnas sparsamma fragment från Lund och Hälsingborg. Helt nyligen ha en skål och ett fat av denna tidiga tillverkning påträffats i ett brunnfynd från Lund, bild 13 och 14. De keramiska huvudsamlingarna äga dock ingen representant för d enna grupp, vilken kännetecknas av en dekoration med geometriska mönster, stiliserade bladmotiv, sydländska frukter , m etallornament efterliknande bårdmönster, men även av natura listiskt bladverk av frå n venetiansk fajans känd typ. Under s tark inverkan från Italien står en grupp av skålformiga fat m ed lysande vit tennglasyr, vilka kännetecknas av sin snäcklikt formade yta, se bild 15 och 16. De ha ofta en amorin som mittelfigur och söka sina n ä rmaste förebilder i 48
Bild 44. Tulpanvas med mönster i blått, Delft 1700-talets mil!. K. M. 27433 . Bild 45. Tulpanvas m ed holländskt mönster i blått, signerad av Johannes van Duijn, Delft 1763-1777 . K. i\l. t\2/l-l.
A l b i s o l a. Färgerna äro klart blått och gult, någon gång grönt. Ett omtyckt, rent holländskt motiv bär det här återgivna fatet, bild 16, med sitt högst schematiskt tecknad e porträtt av prins Vilhelm III av Oranien och sin bård av tulpaner. På holländska stilleben från 1600-talets början ser man ofta ·dessa klarvita skålar och fat, mången gång utan någon dekoration . Sammanhörande med dem äro även de vita öronvaserna, .se bild 17, dekorerade med Kristusmonogram eller som här med plastiskt utformade amorinhuvuden och bladverk målade i samma lätta gula och blå färger som snäckfaten. Eljest utmärkas , såsom tidigare nämnt, de äldre fajansfaten därav, .att blott översidan erhållit d en vita eller färgade tennglasyren medan undersidan har en genomskinlig blyglasyr, som låter godsets smutsigt gula, svagt skära eller brunaktiga färg lysa igenom. De äro försedda m ed en kraftig fotring, som mer-endels är genomborrad med två små hål , varigenom ett band för upphängning kan trädas. Bland de äldre exemplaren av detta slag återger jag här, bild 19, ett fat med djupt blå glasyr -dekorerat i vitt, gult och mangan med en hjort i mittelfältet 4
49
Bild 46. Fat m ed mönster i blått, sign e rat av J o hann es van Duijn, D elft 176.3 - l 777.
och en kantbård av stiliserade blommor m ed de för denna italieniserande grupp utmärkande spiralformade bladen. Redan tidigt gör sig på verkan från det kinesiska porslinet gällande och spåras främst i övergången frå n m edelhavsfaja nsens brokiga färger till förkärl eken för enbart blå dekor. Men även de kinesiska motiven börja alt efterbildas. Den grova teckningen med kantbå rdens missförstådda kinesiska lyckotecken å bild 20 är karakteristisk för de tidiga efterbildningarna av dessa Ming-fat, som holländarna benämnde K a a p s c h e S c h o t e l s, Kapfat, emedan de ombord i fartyg m åste föras. runt Kap. De äldsta av dessa ha ännu blyglaserad undersida och grov fotring på ita lienskt maner. Nästa s teg i utvecklingen medför h el tennglasyr, e n tunn och elegant fotring , där d enna icke h elt bortfaller, samt en förfining av godset och formen . Till övergångsskedet hör en grupp av vita tallrika r m ed blå dekor. Ofta äro bräddarna p:l d essa h elt odekorerade och e n dast mittfältet har motiv av frukter , vapen , landska p, inskrifter . En sådan tallrik , utgrävd i Hälsingborg, m ed en fl ygande fågel och det från Italien lå nade gärdsgårdsliknande motivet m ed e n käpp , som vilar på två stolpar, å terfinnes i våra samlingar. bild 21. Denna torde härröra från 1600-talets milt.
Under å rtiond ena nä rmast ef ter 1650, m edan det kinesiska porslinets dekorationsart b egy nner sitt segertåg, utbilda hollända rna sin egen motivkrets i nära samband m ed den nationella kon sten. Nu uppstå rdetholländ s ka porslinet, som i godsets sprödh et, i glasyr och i färg efterliknar det kinesiska , men i teckning och mönster är helt särpräglat. Ett mycket vackert exemplar därav äger Kulturen i ett fat, bild 22, vars signatur visar, a tt det utgå tt från fabriken D e R o o s i Delft. Det skålformiga fatet har en sma l, bladornerad brädd, inom vilken ytan h elt täck es av en h as tigt och med skarp pensel tec knad framställning av Kris tu s inför Pontius Pilatus. Bilelen tord e m ed all sä kerhet å tergå på en sa mtida holländsk målning eller ett kopparstick. Medan för de tidigare fajans erna fabrikationsorten är svår att bestämma tord e ingen tvekan råda , att den större d e~ en av de senare i kinesiska, japanska eller Meissenimiterande maner dekorerade fajanserna blivit tillverkade i Delft. I denna stad funnos 29 kända fabriker , som var och en bar ett speciellt namn , såsom Den förgyllda blomkrukan , Yxan , Porslinsflaskan , Lyckan , Det gr e ki s ka A, Påfågeln , Ro se n , De två små skeppen. Många föremål kunn a vara sign erade med fabrik ens och mästarens märke. Dessa ha av forskarna ofta ganska godtyckligt blivit sammanställda m ed mästaren a mn. Den n ya re forskningen är emellertid mycket försiktig m ed dessa identifikationer och avvaktar den pägående undersök ningen av d e ännu outforskade skriftliga källorna. Bland de tidigare Kinaefterbildande fajansmästarna intar signaturen SVE ett framstående rum . Denn e antages allmänt vara identisk m ed Samu el van E e nhoorn , som verkade vid fabriken Dc Grieksche A 1674- 1687 . Av honom äger Kulturen ett fat och ett par vaser , som ge en god föreställning om den höga kvalite t gods och d ekora tion denn a tid hade. Fatet, bild 23, har fått en blåvit porslinsaktig glasyr, mot vilken dekorens ljusa och mörka blå framträda på ett raffinerat sätt. Karakteristisk är den n ålfina teckningen av konturer och detaljer i mörkt manganviol et t, en teckning, som holländarna kalla 51
Bild 47 och 48. F o ntiinfigure r m ed nH\ ngfä rgad d Pk o r . De lft, 1700-ta lets sr n a re h ii lft. K. M. 628H.
t r e k. Mönstret ä r ' Van-Li-per ioden s m ed en uppdela d ka nlbå rd av blommor och figurer och ett mittpa rti m ed fig urer , träd och hus. För a tt komma förebilden n ä r a d ek or era r m a n ä ven undersida n. E n stor trumpetvas, blid 24, m ed figurer och palmettfris visar i likhet m ed en mindre vas, bild 25, den utsökta skickligh et, va rmed konstnä r en förstod a lt an sl uta sig till d en frä mma nde för ebild en . F ormförrå det utökas nu m ed urnor , bild 26, ka lebassform a de vaser , bild 27 , och uppsa tser fö r spiselhyllan eller för d e stor a skå p en av vaser och urnor, bild 28. Likväl bibeh ållas ä nnu lä nge de äldre fo rmerna och m a n få r se d e grova fa ten m ed på italien sk t vis sn äcklikt vå giga brädda r , bild 29, vaserna m ed griphuvuden , bild 30, öron skåla rna , bild 3 1. och sa ltka r en , bild 32, n u omklädda i kinesisk dräkt. E n a nna n kon s tnär av betyd a n de m å tt, vars m ärke a ntingen 52
Bild -H). Figurin, signerad av Jacohus Halder i Delft, 1700-talets senare hälft. K. M. 27270.
kan hänvisa på Louwij s Victorsz (1689- 1714) vid fabriken De dobbelde Schenckan eller Lambertus van Eenhoorn (1691- 1721) vid De m etale Pot, företräder ett n ågot senare skede, då man sökte efterlikna den färgrikare f a m i l l ev e r t e-dekoren. Ett fat av h ans hand , bild 33, är m ålat i blått, grönt och rött och visar ett graciöst blomstermönster m ed en fantastiskt tecknad paradisfågel och fjärilar. Men även den blå färgen mot en klarvit glasyr och med en dekoration av små, ofta hela ytan täckande blomstermotiv tillhöra h ans alster , såsom ett flaskställ , bild 34, och en bordplatå, bild 35, utgöra exempel på. E tt annat liknande fat, bild 36, i blått, rött, grönt och mangan, tillverkat vid fabriken De Roos, är likaledes ett vackert prov på huru man försökt sig på den färgstarkare skalan utan att likväl ännu förbättra bränningsproceduren genom att an vända sig av muffelugn en. Samma tid tillhör 53
Bi ld 50 och 5 1. Fat, • te triidct • och • so lfjädern ' , De lft, 1700-l. K. M. 28805. Bild 52 och 53. Vaser med blå d e kor fr ån fabr ik en De porce leyne Klae uw i Dell"l, 1700-ta le ts sena re hälft. K. M. 34637 oc h 3997.
även en okänd mästare G K, som ofta identifierats m ed G h i s b e r t L a m b r e c h t s K r u y k , men som säkerligen är senare än denne. Ett par förnämliga blå m ålade fat av hans tillverkning tillhöra samlingarna, bild 37 och 38, tillika m ed e n tobakskruka m ed tennlock, bild 39. Vi ha tidigare omtalat huru det japanska infly ta ndet gjorde sig gällande under senare hälften av 1600-talet. Några fullgoda exempel på den färgrikedom, som utvecklades vid efterbildningen av imariporslinet, finnas icke på Kulturen. De äro svårå tkomliga dyrgripar. Vi äga emellertid ett vackert smörfat, bild 40. i rött, blått och grönt signerat A P K. Denna signatur sättes i samba nd med A d r i a e n P i j n a c k e r (1680-1707) och är en av d e beteckningar, som fö reträdesvis återfinnas på detta japaniserande gods. Ett exempel på den m edaljongartade uppställningen av mönstret h os detta finna vi på en ta llrik, bild 41, utförd av David Kam (1701- 1719) vid fabriken De Paeuw, P åfågeln. Den blåvita fajansen blir emellertid sedan de stora mängd erna av Kang-Hi-porslin på 1680-ta let översvämmat Europa den förhärskande lå ngt fram över 1700-talets mitt. Den blål\ färgen blir djupa re och saftigare än tidigare, då den ofta är ljus och tunn. Bland mönster, som vid sidan av de rent efterbildande ofta uppträda, påträffar m a n sm å buketter av blommor och blad , vilka täcka hela ytan, och m ellan vilka punkter eller stjärnor inprickas liksom i rädsla för tomrummet, bild 34. De kinesiska motiven behandlas m ed stor skicklighet och lätthet och varieras i det oä ndliga. Den här avbildade vasen , bild 42, ger en föreställning härom. Även föremål av rent europeisk form, såsom ljusstaka r , bild 43, dekoreras h elt i kinesisk stil, och m an eftersträvar a tt lå ta mönstret framträda kraftigt emot den ljusa glasyr en . Ä ven europeisk a motiv bla ndas m ed d e f rämma nde, såsom på d en fa ntastiska tulpa nvas, som här å terges, bild 44, där en Pomonafigur i modedräkt frå n 1700-Lalets mitt blivit inkomponerad. Jämför man h ärmed en a nna n tulpa nvas, bild 45, där landskapsmotivet är helt h ollä ndskt, tycker man ett svalg befäst m ella n dem båda. Den sistnäm nda är
Bild 54. Skå l m ed mönster i blå tt till ve rkad i Arnhe m, 1755-omkr. 1770. K. M. 33250.
blått a v J ohann es Pennis i Delft, Bild 55. Apote ks burk m ed m ö nste r 1723-1763. K . M. 5070. B ild 56. T obakskruka m ed mönster i blå tt f rån 1700-talets sen are hälft, De porce leyn e Kla eu w i Delft. 1\. M. 12702.
Bild 57. Fat m ed itali enskt mönst er i blått tillv erkat Makkum, 1800-talct. K. M. 3634.
Bild 58.
Tallrik av s. k. bondegods med dekor i blått, gult, grönt och rött, 1700-talets senare hälft. K . M. 28619. Bild 59. Fat av s. k. bondegods med dekor i blått, 1700-tale ts senare hälft. K. M. 17700.
signerad a v J o h a n n c s v a n D u i j n , som var verksam vid De porceleyne Schotel 1763 - 1777. Därmed a ngives även , alt vi äro inne i d en holländska fajansens nedgångs- och slutperiod . van Duijn tillhör likväl de bästa i sin tid . Ett fat av h a ns hand , bild 46, visa r dock huru lå n gt m a n kommil från den kinesis ka förebilden. Innan slut et nalkas har em ellertid den holländska fajanskonsten mottagit starka intryck av de mjukare färgtonerna h os den kinesiska rosenfa miljen oc h av det sachsiska porslinet. Vårt materia l lämnar oss blott svaga a ntydninga r om denna process, d ä r muffelugn en spela r en stor roll vid framställningen. Ett par fi guriner ny ttjade som fontäner, bild 4 7 och 48, tillhöra period en och kunna på sitt sä tt vittna om ett Meisscninflytande i uppskallningen av dylika fajansskulpturer. Red a n tidi ga re h ade ma n dock framställt figuriner. Särskilt voro bilder av kor dekorerade m ed färgrika blomsterkransar omtyckta redan under senare delen a v 1600-ta let oc h såd a na framställd es även under h ela det följande å rhundrad et. En h el serie av sådana djurbilder finnes på Kulturen. Den här åter givna, bild 49, är signera d av J a c o b u s H a l d c r , som från 1765 var verksam vid fabriken De Grieksche A i Delft. Ett par vaser m ed holländ ska segelfartyg i blå tt, gult , grönt, rött, inskrivna i en orn amentik med europeiskt bladverk mot brunsvart botten äro ävenledes exempel på de tta färgrika inslag. Deras upphovsman är Albertus Kiel (1761- 1772 ) vid De witle Starre, Den vita stjärn a n. Eflerblomslringen under senare hälften av 1700-talet släpper likväl icke h elt de gamla mönstertraditioncr , under vilka holländ sk fajans under etL å rhundrade gjort sig r yktba r. Blådekorerade fat såsom d et här å tergivna t e t r ä d e t, bild 50, eller s o l f j ä d e r n , bild 51, visa ännu tillbaka på Kina, liksom vaserna , bild 52 och 53, ehuru m a n nu m ås te tillgripa plastiskt formad ornamentik för att dölja svagheten i teckningen. Denn a tid uppstå r även en fabrik uta nför Delft i A r n h e m , verksam 1755-omkr. 1770, va rs alster lik aledes gå i d en traditionella stilen, bild 54.
MÄRKEN FRÅN FAJANSFABRIKER OCH FAJANSMÄSTAHE l DELFT.
R
~
I:H
34
Het Bijltje, Bilan.
Dc Gdekschc A, Grekisld A. Troligen Samuel van Jacobus Halde1·, 1765. Eenhoorn, 1674-1687.
De porceleyne Klaeuw, Porslinsid on.
Dc Paeuw, l'åf<igeln.
De mctal c Pot, Mctallg•·ytan.
'E Dc Hoos, Hosen .
De lwe Scheepjes, De tvi1 smi1 sl<eppen. Adriaen l'ijnackci·, 1!HJ0 - 1!i!J6.
(j 2 4Dc dohheldc Schenckan, Den duhhla skiinldumnan, Louwijs Fictorsz. t HSH t 714, eller Dc Me la le l' o t, Lamhc1·lus van Eenhoorn,
•
p
J(i!l1 - 1721.
De porceleync Schotel, Porslinsfatet. .Johannes Pennis. Johannes van Duijn, t72:l- t7(i:l. 17(;:! - 1777. De witle Slanc, Den dta stjiirnan . Alllertus Kiehl, 1761 - 177:1.
2o rG Ofta identific1·at med Lam hrcchtsz 1\ n1yk, 1600-ta le t s m i t t.
(i hishrecht
Dc 3 vcrgulde Astonne, De 3 fö1·gyllda askfaten, Pictcr Genitsz Kam, 1i00- 17U!'i.
De twe Scheepjes, Dc två små skeppen, .Jan Gaal, 17Ui - t72!'i .
59
Inom ett område av bruksfajansen bibehöll sig in på 1800talet de en gång givna formerna, när d et gällde apotekskärl och tobakskrukor. Apoteksburkar av den här a vbildade typen , bild 55, med sin från den tidiga italienska perioden bevarade kartusch tillhörde länge den standardiserade utrustningen vid apoteken. Ungefär liknande ,·ar även förhållandet med tobakshandlarnas krukor, varav ett utomorden tligt exemplar från De porceleyne Klaeuw återges här, bild 56. Vid sidan av den m era högklassiska fajan sen tillverkades även en ringare sort, av holländarna kallad b o e r e n g o e d , bondegods. Många av dessa alster kunna vara nog så bestickande. I allmänhet kännetecknas de dock av svaghet i teckning och färg, se bild 58 och 59. I vissa avseenden kunna de jämställas med det i Makkum i Friesland förfärdigade godset. Detta håller likväl fast vid de äldsta impulserna från Italien både i dekoration, form och teknik, bild 57. Så lunda har d et fortfarande blyglasyr på undersidan av faten och avtryck efter trefoten vid bränningen, medan bondegodset saknar sådana och är helt tennglaserat Med Makkumtillverkningen har den holländska fajansen vridit sig ett varv och är tillbaka vid utgångspunkten . Men vilken skillnad i dess fysionomi då och nu. Denna mönstring av en liten grupp inom Kulturens rika keramiska samlingar visar, med vilken omsorg och sakkännedom dessa äro gjorda. KXLLHXNVISNINGAR. EMIL HANNOVER, Keramisk Haa ndbog. B l.
Köpenha mn 1919. HENRY HAVARD, L e Cer amique Hollandaise. Histoire des F a iences d e Delft. Amsterdam 1919. A. HoYNCK VAN PAPENDRECHT, De Rotterd a m sch e Plateel- en tegelbakkers en hun Product 1590--1851. Bijdrage tot d e geschiedenis der oude Nord-Nederlandsche Majolika. Rotterdam 1920. FERRAND W. H u DIG, Delfter Fayence. Bibliothek fiir Kunst- und Antiquitätensammler. Band 34. Berlin 1929. - Den bä sta modärna översikten av ämnet. W apengoet en Porceley n. Oud Holla nd, Jaargang XLIII.
60
SvEN T. KJELLBERG, F a jansfynd i Göteborg. En översikt av fa j nnsförekomsten i sta den fra m till importförbude t 1739. Göteborgs Musei Arstryck 1933. W. PITCAIRN KNOWLES, Dutch po ttery a nd porcelai n. London. ELisABETH NEURDENBERG, Old Dutch polle ry a nd tiles. London 1923. NANNE 0TTEMA, De Opkomst va n h e t Majolica-Bedrijf in d e Noordelijke Nederlanden. Oud Holland. J aarga n g XLII. IDA C. E. PEELEN, Catalogus va n de Ve rza m elig Nederlandsch Aa~·d e werk . Gem eente Museum te 'Sgravenhage 1917. EELCO M. Vrs och CoMMER DE GEcs, Alt h ollä ndische F liesen I- II. Leipzig 1926 och 1933.
61