Jan Gerber Tebord med målad skiva

.Bord från 1600-talet

I och med renässansen fick många av de möbler vi idag är vana att se omkring oss sin utformning. Till dessa möbeltyper hör bordet. Tidigare stod bord inte framme som en permanent möbel, utan det vanligaste var att några breda plankor lades över ett par bockar, varefter det hela täcktes med stora nedhängande dukar. Under 1500-talet blir bordet en allt oftare förekommande möbel i förnäma inredningar. Till en början är de mycket enkla med en skiva som vilar på korsande ben, förenade med ett stag. Men i Italien tillverkas också bord, som har skiva på en sarg, vilken vilar på fyra balusterben, dvs. svarvade i en utsträckt vasform. För att ge bordet stadga var benen förenade med varandra genom enkla ribbor, i allmänhet placerade så lågt som möjligt. Typen sprids under senrenässansen över hela Europa och Kulturens barockbord på bild 1 kan ses som en direkt utveckling av det sydeuropeiska senrenässansbordet. Museets bord, som är ett nyförvärv 1966, har skiva av ek och övriga delar av valnöt. Möbeln ger som helhet ett ovanligt kompakt och koncentrerat intryck.

Skivan består av en bred mittplanka inpassad i en ram. Den vilar på en hög, kraftigt indragen sarg med livlig profil. Istället för en låda, som är vanlig på bord av denna typ, kan man lyfta skivan som på en pulpet. Skivan och sargen bärs upp av fyra ben med våldsam kontur, förenade med ett X-format kryss, som till skillnad från renässansbordets sitter högre placerat. En jämförelse kan också göras mellan renässans- och barockbordens ben, en jämförelse som kan

r. Bord av ek och valnöt, med lyftbar skiva. r6oo-talets förra hälft. Längd ro3, höjd 75 cm. KM 59.257.

ligga till grund för bordets datering. Renässansbordets ben var svarvade till en utsträckt baluster, men barocken omvandlar denna form genom att trycka ihop den, varvid elen ursprungliga vasformen alltmer förvandlas till ett klot. Också kloten förändras och under 1600-talets andra hälft har de oftast en hopklämd form, som om de pressades samman av den tunga skivan och sargen.

En utsökt detalj på bordet är den skurna konsolen, som skapar en mjukare övergång mellan sarg och ben, bild 2. Den har formen av en liggande volut, men det är inte den »arkitektoniska» voluten av den strama typ vi finner på barockbyggnader, utan snarast en »vegetativ» volut, formad av barockens omhuldade akantusblad. Konsolen förekommer i flera olika variationer. Ofta är den endast en enkel

2. Detalj av bordet, visande den skulpterade akantusvoluten.

trekantig bit med sågad profil, ibland är den rikt utsågad med genombrutna slingor och i vissa fall består den, som på bild 2, av en elegant snidad akantus. På Kulturens bord är konsolerna förhållandevis små, inte sällan är de, helt i barockens anda, så frodiga att de växer ut och möts på mitten, även på långsidorna.

De karaktäristiska kännetecken som ovan beskrivits och bordets utseende i sin helhet visar att bordet tillverkats i Nederländerna. Vid en jämförelse med holländska bord från 1600-talets andra hälft finner vi att Kulturens bord kan tjäna som ett utmärkt typexempel. Det gäller såväl de utnyttjade träslagen med ek i skivan och valnöt för övrigt, som bordets proportioner och utförande. På exakt samma sätt gjorde holländarna också bänkar och underreden till diverse andra möbler, bl.a. linnepressar. De sistnämnda var under barocken mycket omtyckta och hade sin givna plats i matsalen, som en del av inredningen.

Holländsk barock har i hög grad påverkat den skandinaviska möbel- och inredningskonsten under 1600-talets slut och 1700-talets början och ännu fram emot 1900-talet kunde man i skånska allmogehem se bord i den holländska barockstilen, ofta med skiva i Komsta kalksten.

30

Kronstolen

Svenska möbler har genom tiderna formats under påverkan från andra länders möbelkultur. Under den tidiga 'barocken överväger tyska och holländska former; här har traditionen från renässansen fortlevat. Senare blir bilden mer komplicevad. Våra förbindelser söderut - politiska, kommersiella och kulturella - gav den franska Ludvig XIV-barocken inflytande på vår svenska formgivning och efter 1700 märkes ett markant inslag av stildrag västerifrån. Det är nu som engelsk och holländsk möbelstil påverkar oss. Inte minst märkbart är detta i importen - se Sven T. Kjellbergs uppsats i denna årsbok! - men även svenska tillverkare gjorde möbler i en stil, som vi brukar kalla holländsk-engelsk. Det är inte endast i möbeltyperna som helhet eller i ornamenten, som vi känner igen dessa västliga stildrag. Så t.ex. ser man hos oss alltmer de rottingflätade ryggarna och sitsarna på stolarna, ett typiskt engelskt inslag.

Den engelska kronstolen, »Crown chair», är vanligen av valnöt eller annat mörkt träslag, har ytterst låg sarg under sitsen och en hög rygg, uppbyggd av en rikt inramad ryggbricka mellan två ståndare. Hela stolen är rikt smyckad med voluter, såväl på rygg som på framsidans tvärslå.

Många sådana stolar av ädelträ importerades till Sverige. Men de inhemska möbelsnickarna tycks ha arbetat flitigt för att tillfredsställa en livlig efterfrågan. Nu är det vanligen svenska träslag som används, vanligen björk, och stolen målas svart. Rottingflätning förekommer ofta, men man synes ha föredragit den traditionella stoppade läderklädseln.

31

På den här avbildade stolen från Kulturens samlingar har gyllenläder använts.

Detta material är en av senrenässansens och barockens vanligaste väggbeklädnader hos de högre stånden. Vi har också många exempel på dess användning som möbelklädsel, vilket t.ex. Sven T. Kjellberg omvittnar i denna årsbok, s. 7r. I sitt stora arbete Ståt och vardag i stormaktstidens herremanshem ger William Karlson en ytterst värdefull redogörelse för gyllenlädrets förekomst som stolklädsel. Bland hans många belägg märkes 1679 en stol på Lövstad »med blått brokot läder klätt» vilket måste ha varit gyllenläder på blå botten, alltså av samma slag som på vår stol. Termen »silverläder» förekommer vid samma tid, likaså på blå botten, alltså även här en parallell till Kulturens stol.

Liksom flera andra engelska (och i någon mån även holländska) möbeltyper representerar denna stol den senbarocka stil, som skulle efterträdas av rokokon. Vissa möbler, t.ex. byråar, glider gradvis in i den nya stilen. Dessa stolar har en så självständig form, att en långsam förändring av detta slag är otänkbar. De övergavs snart såsom hopplöst omoderna.

32

V I

Tebord med målad skiva

De Ostindiska Kompanierna förde teet till Europa under 1600-talets förra hälft. I England utvecklades ceremonierna kring tedrickandet i västerländsk bemärkelse. Naturligtvis gav detta upphov till en hel rad av olika mobilier att användas vid teets tillagning och avnjutande. Redan från början kom dessa att bli små och lättflyttade, eftersom tidens stränga regler för möblering fordrade att allt ställdes undan efter användningen. Väsentligast i sammanhanget var bordet, och tidigt fick detta sin helt egna form, som kom att bibehållas utan större förändringar långt in på 1 800-talet. En tredelad fot bär upp en pelare eller ståndare på vilken skivan vilar. Skivan var fällbar, vilket underlättade bordets placering då det inte användes. I engelsk litteratur kallas ibland de tre lätt S-böjda fötterna för »Dutch foot» vilket låter oss ana varifrån typen ursprungligen kommit. Pelaren svarvades som en balusterdocka och den runda skivan förseddes gärna med en kantlist som ytterligare betonade skivans vågiga kontur. I England användes uteslutande ädla polerade träslag, företrädesvis mahogny under denna period. I en del fall dekorerades skivan »a la chinoise» i lack och guld, med intarsia eller med ett broderi, som spändes fast.

Under 1700-talets första årtionden försvagas den franska smakdorriinansen i Sverige och ett kraftigt engelskt-holländskt inflytande gör sig gällande. Länge dröjde det inte förrän man i förnäma hem på engelskt vis drack te, serverat

· v1. »Esaias Tegners tebord», 1700-talets mitt. KM 8.683.

4-566-3652 33

r. Vignett till Carl G. Gyllenborgs komedi »Svenska Sprätthökenn, uppförd första gången 1737. För att ytterligare framhäva sprätthökens känsla för nymodigheter har ett dukat tebord placerats bredvid honom.

på små bord. Den nya orienteringen västerut märks i vårt land inte minst på möbelkonstens område. Teborden tillverkade i Sverige från denna tid har också sina förebilder i de engelska. Bland dessa tebord finns en grupp som har skiva med målat motiv. Tack vare den utformning borden här fått finns det anledning till en närmare granskning av dem. Av det antal bord av denna typ som bevarats till våra dagar kan vi förstå att de på sin tid varit mycket omtyckta och tämligen vanliga i ståndspersoners hem.

Vid en jämförelse med den engelska förebilden finner man omedelbart att de målade teborden har mer av kvardröjande barock än de engelska, färgbild VI. De tre fötterna

34

2. Tebord. Tillhör Nord. Museet, Stockholm.

35

3. »Ett fruntimmer med bok i handen». Oljemålning av Pehr Hilleström ca 1775. Privat ägo.

liknar mer barockens voluter än de engelska »cabriole legs», vilka först under rokokon kommer till användning i Sverige i bord av denna typ, färgbild nr XII. Den svarvade pelaren avslutas ofta nedtill med ett klot eller en rikt svarvad kula. Mest utmärkande är den med motiv bemålade skivan. Formen på denna är oval med en för nästan alla bord identisk kontur som på tidiga exemplar är kraftig och livlig men som så småningom förlorar sin spänst. Det kan tyckas