5. Lundaspännet. Det djurhuvudformiga nålhuvudet med sin nedhängande sträng. 6. Lundaspännnet. Bottenplattan med nål och nålhylsa.
står av ett antal icke sammanhängande djurdelar i filigran på guldbleck. Vi har här ett förvanskat mönster av J ellingedjuren. Guldsmeden har synbarligen missuppfattat förlagans djurmotiv, som sannolikt varit gjutet. En dylik förvanskning, omedveten eller medveten, av ett mönster är inte ovanlig vid övergång från en teknik till en annan. Motsvarande upplösta djurmotiv i filigranteknik uppträder på ett annat praktspänne, s funnet i Västergårda, Sundre socken. Ifrågavarande motiv är nästan identiskt med det på Mårtensspännet. Uppbyggnaden av de upplösta kropparnas delar är densamma. Skillnaden ligger enbart i f iligrantrådarnas och granuleringskulornas6 inbördes placering. Mittknoppen på Mårtensspännets översida avslutas upptill i en rund skiva, som är prydd med filigran och niellerad silverbeläggning. I de utdragna hörnen på knoppens bas sitter djurhuvuden bestående av två triangulära mot varandra vinklade fält med en spiral i varje. Motsvarande bashörn på Västergårdaspännet är ännu mer utdragna och har flera spiraler på varje. Dessa hörn saknar markerade huvuden. Knoppen på sistnämnda spänne avslutas upptill i en kvadratisk skiva med filigranutsmyckning. 122
