sökaren, har gamla anor. Det var för 75 år sedan, som museet förvärvade den första tomten här, och på hösten 1892 kunde man i Borgarhuset inviga museet på sin nya plats. Man måste beundra det förutseende, som kännetecknade grundarens och dåvarande styrelsens åtgärd, att trots vissa e~onomiskt välgrundade betänkligheter inköpa den tomt, som sedan genom köp av angränsande områden växte ut till sin nuvarande storlek på ömse sidor om Adelgatan. Vi är nu mänskligt att döma hänvisade till detta utrymme lång tid framåt. En expansion vore önskvärd, om vi vill utställa de stora samlingarna i den utsträckning de förtjänar, men vi måste först restaurera de redan befintliga husen, och detta är ett dyrbart och tidskrävande företag. Huvudtemat för denna årsbok är - som väl läsaren redan sett - möbler. Och vi har anledning att vara tacksamma för den hjälp vi fått av specialister utifrån, vilka behandlat väsentliga delar av vår samling. Vi har denna gång begränsat oss dels till tiden före år 1800 och dels till de högre klassernas möbler, för att, som vi planerar, i nästa årsbok behandla 1800-talet och »allmogemöblerna». Vi som arbetat med denna årsbok har inte kunnat undgå att ständigt erinras om vilken insats Kulturens mångårige medarbetare, den år 1959 avlidne fil.dr William Karlson, gjort för utforskningen av möbelkonstens historia. När vi nu ägnar en väsentlig del av bokens utrymme åt detta hans favoritämne, vill vi gärna därmed hylla minnet av honom och hans arbete. Emellertid medför ett huvudtema inte att detta tillåtes fylla årsboken. Kulturen har många strängar på sin lyra och några av dem måste få ljuda. Såt.ex. har vi ansett det viktigt att redovisa ett par märkliga fynd från de arkeologiska undersökningarna i Lund. Vidare utfördes i samband med förra årsboken en hel del undersökningar rörande silver, vilka av olika skäl måste stå över. Här publiceras alltså en uppsats om detta fascinerande ämne, som vi tror kan väcka intresse.
IO
