4.3 Mervärde i finlandssvenska kulturhus Informanterna visar prov på olika tolkningar i de flesta ärenden, men alla betonar enstämmigt vikten av finlandssvenska kulturhus, eller svenska rum. Intervjuresul taten tyder på att det sedan tidigare konstaterade behovet79 av social identitet och gemenskap verkar bestå, trots att man betonar behovet av språklig öppenhet för att nå tillräckligt med kunder i sina kulturhus. Språket har sin roll, men kunderna verkar inte utgå enbart ifrån språkaspekten.
[I]nitiativet ska vara finlandssvenskt, men publiken borde vara mångspråkig och finländsk. Man borde tänka vidare än bara på det finlandssvenska, det går inte på det sättet. Man måste tänka att vi som driver det här, vi gör det här på svenska, men vi ska också kunna göra samma sak på finska och vi ska kunna locka in de andra kulturerna i våra svenska rum. Det ska vara rum, inte svenska rum, eller finska rum. Det ska vara rum, med verksamhet. – Informant E De kulturhus som samarbetar starkt med kommunen poängterar även det kommunala perspektivet i att tjäna de bägge nationalspråken:
”det är väldigt viktigt att det fungerar på två språk, i och med att vi har kommunen som samarbetspart blir det jätteviktigt att vi kan möta människor i väldigt olika situationer.” – Informant K Somliga går även vidare på det spåret och betonar det mångkulturella, särskilt framom det enspråkiga, men även framom tvåspråkigheten. Det är en nisch som finlands svenskar skulle kunna specialisera sig på enligt följande informant:
Om det finns en levande tvåspråkighet i Finland […] ska man […] uppleva att någonting i den här atmosfären […] är inbjudande. Ett kulturhus, skulle jag i dag säga, behöver också se på det mångkulturella. Att ett kulturhus inte exklusivt representerar en minoritetskultur som det finlandssvenska, utan vi har också de nyanlända i Finland, som finns också längs våra kuster där kulturhusen finns i huvuddrag. – Informant I 79. läs bl.a. Liebkind & Sandlund, 2006.
SVENSKA KULTURHUS I FINLAND 71
