3.6 Referensgrupp

Den här utredningen hade utöver en utredare, Tomas Järvinen, en referensgrupp som samlades i tre repriser. Referensgruppen bestod av • Mikaela Nylander, ordförande, Svenska kulturfonden • Sören Lillkung, vd, Svenska kulturfonden • Lasse Svens, Skattmästare, Stiftelsen för Åbo Akademi • Stefan Björkman, vd, Konstsamfundet • Gun Sandberg-Wallin, vd, Brita Maria Renlunds minne • Johan Aura, Kanslichef, Svenska folkskolans vänner • Joakim von Bergmann, vd, Kustregionens utbildningsfastigheter och • Nina Gran, Specialplanerare, Helsingfors stad och styrelsemedlem i

Stiftelsen Tre Smeder.

En referensgrupp erbjuder ett slags utjämning av makt och kunskapsanspråk i förhållandet mellan utredare och referensgruppens deltagare34. Därtill en föreställning om att deras medverkan gagnar utredningen samt att utredningen i sin tur kan vara till gagn för de grupper som gruppdeltagarna i något avseende kan sägas företräda35 .

Det går vidare inte att bortse från att en referensgrupp ger en viss legitimitet till en utredning, särskilt när det gäller det eftersträvade kundperspektivet. I praktiken har det ändå funnits en bortre gräns för referensgruppens inflytande i utredningen. Referensgruppen har i praktiken ställt sin erfarenhet till förfogande ur ett finansiärperspektiv. Det är ur denna synvinkel som deras kommentarer på skapandet och upprätthållandet av kulturhus i Svenskfinland ska ses. De har även presenterat sina önskemål gällande fokus för utredningen.

34. Eriksson, 2007. 35. Nolan et al., 2007.