3.1 Tidigare studier

3. Metodologi

Avsikten med det här kapitlet är att visa hur undersökningsarbetet har bedrivits. Tyngdpunkten ligger på att redovisa de metodval som har gjorts och på att ge en inblick i hur analysarbetet har förverkligats. Kapitlet följer processens steg i en något så när riktig kronologisk ordning. Inledningsvis presenteras därför kort vilka tidigare studier som har utförts inom ramen för kulturhus. Därefter redogörs vilka metodval som ligger till grund för utredningen, varpå urval och intervjudesign presenteras. Härefter följer information om datainsamlingen och dataanalysen, innan referensgruppen för utredningen presenteras. De etiska övervägningarna framförs innan kapitlet avslutas med en beskrivning av utredningens avgränsningar.

3.1 Tidigare studier

Kulturhus är som koncept ett väldigt underforskat område1. Eftersom kulturhus inte kan jämföras med muséer mer än med teatrar eller med konsertsalar – de fungerar helt enkelt enligt olika logik, kan man inte heller använda sig till godo av studier av sådana. Det finns därför ett behov av ytterligare akademiska studier av kulturhus för att kunna granska deras verksamhetsförutsättningar och de organisatoriska system som de är en del av.

Tidigare forskning visar att det finns ett stort antal kulturhus över hela världen2 . Betydelsen av dessa är stor och tilltar hela tiden i de lokala samhällen där de är verksamma. Intresset för dessa ofta ganska komplexa institutioner ökar snabbt, liksom medvetenheten om dem bland medborgarna. Här nedan fokuserar vi på ett litet antal av det totalt sett magra antalet studier om kulturhus.

Bland äldre studier om kulturhus finns till exempel artikeln From Enlightenment to Experience. Cultural Centres in Helsinki Neighbourhoods av Silvanto, Linko och Cantell3. I den undersöker författarna hur kulturpolitiska mål har förhandlats fram och genomförts i stadens kulturcentrum i tre olika distrikt i Helsingfors. Utifrån en undersökning samt intervjuer analyserar de hur kulturhus formar kundernas kulturella

1. Järvinen, 2021. 2. Järvinen, 2021. 3. 2008.

uppfattning och på så sätt påverkar kulturpolitiken. Författarna konstaterar att kulturhus, även om de grundades redan på 1970talet, fortfarande ger människor mångsidiga upplevelser och återspeglar de senaste samhällsfrågorna. Även om människor inte medvetet letar efter upplysningar utan snarare efter upplevelser (som har blivit allt viktigare på senare tid) – kommer de ändå i kontakt med sådana genom kulturhusen4 .

Det finns en del rapporter om kulturhus producerade av Trans Europe Halles, ett svenskt kulturellt nätverk med 127 medlemmar i 36 olika länder5. Som ett exempel kan studien Creative Business Models. Insights in the Business Models of Cultural Centers in Trans Europe Halles lyftas fram, som är en explorativ europeisk undersökning med 27 länder och 45 kulturhus av Schiuma, Bogen och Lerro6. Syftet med den här studien var att analysera uppfattningen om kreativa affärsmodeller i kulturorganisationer och att bygga en förståelse för hur affärsmodeller kan tas i bruk av europeiska kulturhus7. Det verkar som om inget av kulturhusen i fallstudien hade en överenskommen, långsiktig plan eller strategi, och några saknade till och med en korttidsplan. Enligt rapporten finns det behov av extern konsultverksamhet för att kulturhusen ska kunna börja utveckla sina respektive affärsmodeller och sin ekonomiska hållbarhet.

Lambert och Williams8 har redigerat boken Performing Arts Center Management, i vilken fokus ligger på att presentera både teori och bästa praxis för ledning av scenkonstcentrum i USA (Performing Arts Centra, det vill säga motsvarigheterna till de europeiska kulturhusen). Boken innehåller tretton artiklar, och den riktar sin uppmärksamhet mot institutioner och praxis, såväl som kulturell planering, återupplivandet av städer och ekonomisk utveckling. Boken vidgar utan tvekan vår uppfattning om förvaltningen av kulturhus. Bland annat presenteras i den viktiga konceptuella ramar, där citeras ny litteratur och många fall av olika kulturlokaler introduceras – främst på grund av det faktum att kulturhus undersöks i den på ett allmänt plan. Den utgör därför en resurs för både studenter och ledare inom konstorganisationer och en god grund för vidare forskning om kulturhus. Bland artiklarna i boken kan bland annat nämnas: Executive Leadership for Performing Arts Centers av Williams, Harris och Lambert9, där författarna presenterar svårigheterna i att administrera ett kulturhus. De betonar vikten av ett visionärt och strategiskt ledarskap samt nödvändigheten av att uppnå ett sådant. Webb10 analyserar i sin tur förändringen i ledningen och driften av dessa kulturhus och förklarar hur nuvarande ledare åtar sig den svåra uppgiften att fokusera utåt i sökandet efter ett uppdrag och en långsiktig livskraft i

4. Silvanto et al., 2008. 5. Trans Europe Halles, 2020. 6. 2016. 7. Schiuma et al., 2016. 8. 2017. 9. 2017. 10. 2017.

sin artikel Trends in the Development and Operation of Performing Arts Centers. Tony Micocci11 engagerar sig i dikotomin mellan konst och företag i sin artikel Programming the Performing Arts. Balancing Mission and Solvency. Han undersöker de tillgängliga alternativen för ledning av kulturhus och betydelsen av dessa. Han drar slutsatsen att privata kulturhus med ensamt ansvar för att upprätthålla dyr infrastruktur utan stöd från till exempel kommunen är de mest utsatta. Han ser fortfarande nya trender bland nya kulturhusledare och en övergång till nya tekniska lösningar och en större öppenhet mot alla möjliga olika målgrupper. Han ser en framtid för kulturhusen i att vara något av urbana bindningsnoder som inte borde vara rädda för att bredda på sitt tjänsteutbud12. Artiklarna i boken förklarar hur kulturhusen växer i betydelse för samhället och hur de bidrar till att tillgodose invånarnas behov.

Det allra nyaste bidraget till studier om kulturhus är den av undertecknad skrivna boken Strategic Cultural Center Management13. I den ligger fokus på privata kulturhus och deras operativa förutsättningar. Syftet med boken är att illustrera hur man strategiskt hanterar ett kulturhus i olika situationer. Genom att analysera processer av organisationsförändringar använder författaren institutionell teori och resursberoende teori tillsammans med begrepp som affärsmodeller, lönsamhet, uppdragsfokus och kvalitetshantering. Han undersöker också teoretiska och ledarskapsmässiga konsekvenser och visar hur kulturchefer lutar sig mot olika strategier som diversifierar resursströmmar, vilket underlättar agila strategiska svar på institutionella påtryckningar. Avsikten med boken är att erbjuda en teoretisk, empirisk och konceptuell analys av läget för kulturhus i Europa, med betoning på finländska sådana.

Som det torde ha framkommit i detta kapitel, finns det inte många studier om kulturhus. Det finns dock tecken på att en förändring är på gång. För dem som är aktiva på fältet lönar det sig att bekanta sig med de ovannämnda studierna. Vad gäller den här specifika studien, finns det inte särskilt mycket stöd att inhämta från tidigare studier, men de bidrar ändå till en referensram. Till följande presenteras utredningens metodval.

11. 2017. 12. Micocci, 2017. 13. Järvinen, 2021.