Figur 9: JÄMFÖRELSE AV DE TRE KULTURHUSENS ORGANISATIONSSTRUKTUR

Figur 9: JÄMFÖRELSE AV DE TRE KULTURHUSENS ORGANISATIONSSTRUKTUR

KVARTERET VICTORIA

STIFTELSEN KVARTERET VICTORIA: Fastighetsägare & hyresvärd

KULTURHUSET FOKUS

STIFTELSEN FOKUS I VÄSTRA NYLAND: Fastighetsägare & hyresvärd

SCHAUMANSALEN (CAMPUS ALLEGRO)

AB YRKESHÖGSKOLAN VID ÅA (NOVIA): Fastighetsägare & hyresvärd

STIFTELSEN FÖR ÅA

TEATER VIIRUS: Innehållsproducent & hyresgäst

ORGANISATIONSCENTRET: Marthaförbundet, DOT, SAMS m.fl. EXTERNA HYRESGÄSTER: Viirus (GUEST) VNUR: Innehållsproducent & hyresgäst

FASTA HYRESGÄSTER: Axxell, Hurja Piruetti, VNF, Lärkulla, m.fl. EXTERNA HYRESGÄSTER: Eventproducenter

JAKOBSTADS KONSERTSAL: Innehållsproducent & hyresgäst

FASTA HYRESGÄSTER: Wawainstitutet, YA, Centria m.fl. EXTERNA HYRESGÄSTER: Eventproducenter

Den ovanstående figuren är en vidareutveckling av figuren i avsnitt 4. Skillnader i organisationsstrukturen på sid 70. Här har också den ovannämnda tredje nivån lagts till. Det är värt att påminna om att enbart är i Kulturhuset Fokus som tredjenivåns hyresgäster hyr sina utrymmen av andra nivåns aktörer. I Kvarteret Victoria hyr organisationscentret direkt av Stiftelsen Kvarteret Victoria (första nivån), och Schaumansalen/Campus Allegro hyr av Stiftelsen för Åbo Akademi.

Av dessa fasta aktörer på tredje nivån, menade organisationerna på Kvarteret Victorias organisationscenter att de inte får hyra Victoriasalen eller hyra vidare sina egna utrymmen. Detta är något som gör strukturen mindre levande än den skulle kunna vara, särskilt i jämförelse med Schaumansalen, och den tänkta strukturen i Fokus.

Den skillnad som kan urskiljas om man jämför de tre fallen sinsemellan är följande: Kvarteret Victoria och Kulturhuset Fokus har en för ändamålet grundad stiftelse som fastighetsägare, medan Schaumansalen har en etablerad aktör i YH Novia som fastighetsägare med en stark ekonomi som är oberoende av salen. Samma mönster fortsätter på andra nivån – men i motsatt riktning: Kvarteret Victoria och Kulturhuset Fokus har en etablerad och stark organisation som verksamhetsutövare, medan Schaumansalen har ett för ändamålet grundat aktiebolag. Ändå verkar Corona pandemin ha avslöjat en fördel i Schaumansalens organisationsstruktur: när Teater Viirus måste pausa sin verksamhet och fick därför till sist svårigheter med att betala sina hyror, gick problemet över till fastighetsägaren – som inte hade några andra ben att stå på än dessa hyresintäkter. I Schaumansalen drabbades förvisso Jakobstads Konsertsal Ab av samma situation som Teater Viirus, men för YH Novia blev inte situationen ohållbar – om än sannolikt nog något ansträngd. För att åskådliggöra skillnaden mellan aktörerna kan man granska deras respektive omsättning: Stiftelsen för Kvarteret Victoria (tillsammans med fastighetsbolaget) omsatte 676 000 euro år 20203, medan Teater Viirus omsatte drygt 1 miljon euro4. Stiftelsen Fokus i västra Nyland kommer enligt planerna att omsätta medelst hyresintäkter drygt 160 000 euro5, medan VNUR omsatte drygt 500 000 euro år 20196. YH Novia omsatte drygt 16 miljoner år 20177, medan Jakobstads Konsertsal Ab omsatte drygt 200 000 euro år 20198. Samtidigt fokuserar en för verksamhetsupprätthållarändamålet grundad organisation mer på kulturhusverksamheten och inte på någon annan för organisationen viktig men för kulturhuset ovidkommande verksamhet.

Vad gäller organisationsformen har stiftelser förmånen att avkastningen kan kapitaliseras. Vidare kan de ta emot bidrag och är övervakade av Patent och registerstyrelsen och det är mycket formbundet hur en stiftelse ska skötas och förvaltas. Vinst fokuseringen i aktiebolag kan däremot bli sporra till att lösa problem och effektivera verksamheten. Samtidigt är organisationsformen av sekundär roll om organisationen inte har tillräckligt stark ekonomi – oberoende av form. Oberoende av organisationsform finns det vidare ingen övervakning av styrelsesammansättning, vilken naturligtvis kan påverka kulturhusets framgång på alla nivåer.

3. Stenius, 2021. 4. Sundman, 2021. 5. Mutanen, 2021. 6. Eriksson, 2021. 7. Novia, 2021. 8. Omars, 2021.

Slutsatsen för diskussionen kring organisationsstruktur är att organisations- och verksamhetsform inte spelar en alltför stor roll i upprätthållandet av ett kulturhus, däremot spelar uppdelningen mellan fastighets- och verksamhetsupprätthållare en betydande roll. Därtill kommer att organisationerna (de fasta hyresgästerna) på den tredje nivån är ett viktigt tillägg till den totala organisationsstrukturen för ett kulturhus både ur en verksamhetssynvinkel och ur en ekonomisk hållbarhetssynvinkel. En viktig fråga är vilken nivå som borde hyra ut utrymmen till de fasta hyresgästerna – fastighetsägaren (nivå 1) eller verksamhetsutövaren (nivå 2)? Uthyrningen skulle kunna ge en säkerhet för verksamhetsutövaren – som ändå betalar hyra till fastighetsägaren. Resultaten i den här utredningen pekar på att fastighetsägaren med fördel kan ha andra ekonomiska ben att stå på än kulturhuset, medan verksamhetsutövaren i sin tur med fördel till fullo kan fokusera på kulturhuset.

Hur bedriver husen sin verksamhet i dag?

Det här avsnittet svarar på utredningens frågeställning om vilket mervärde privata finlandssvenska kulturhus skapar i förhållande till exempelvis kommunala tvåspråkiga varianter. Visst är det så att informanterna utgör en rätt så jävig part när de kommenterar sitt eget mervärde, men samtidigt utgör de den närmaste informationskällan vi har när det gäller det praktiska arbetet som utförs på kulturhusen – såvida man inte hör sig för med alla aktörer i huset, såsom kunder, hyresgäster, kommuner, organisationer, men dessa har oftast bara en begränsad bild av helheten.

I resultaten (4.3) kan vi se en mångfald av synpunkter på mervärdet av finlandssvenska kulturhus. Där offentliga rum ofta saknas helt och hållet eller har en alltför stark enspråkig vinkling, kan kulturhusen med finlandssvenska förtecken erbjuda en plattform där svenskan givetvis inte utgör ett allenarådande språk, men ett naturligt språk jämsides med de övriga. De facto förekommer också åsikter bland informanterna om de finlandssvenska kulturhusens möjligheter att gå i bräschen för att integrera invandrare – eller åtminstone bilda en plattform för det mångkulturella mötet.

Informanterna anser i regel att kulturhuset har haft en positiv inverkan på den region det verkar i och för de aktörer som rör sig i huset. Enligt informanterna behövs en naturlig plattform för finlandssvensk kultur, en plattform där den finlandssvenska kulturen förs fram på lika villkor som kultur på övriga språk. Samtidigt som kulturhuset inte begränsar sig till vare sig finlandssvensk kultur eller finlandssvenskt programutbud, blir dessa hus något av finlandssvenska oaser som samtidigt erbjuder en natur

lig plats för olika språkgrupper och etniciteter att mötas på. Kulturhusen har därtill en effekt som sträcker sig långt över den aktuella kommunens gränser och kan således på många sätt tolkas som interregionala aktörer.

Något man lyfter fram bland alla tre verksamhetsutövare är hyresnivån. Ingen av hyresgästerna har annat än en ömtålig ekonomi, varför hyran utgör en stor del av omsättningen. Alla är ense om att ändamålsenliga nya utrymmen måste få kosta, samtidigt som informanterna framhåller att finlandssvensk verksamhet har andra ekonomiska realiteter än exempelvis finsk verksamhet i Finland – hyresgästerna anser med andra ord hyran vara för dyr i förhållande till de möjliga intäkterna.

Informanterna betonar vikten av det interna samarbetet mellan de organisationer som är hyresgäster i husen. Samarbetet utgör en resursinbesparning och idéspruta. Samtidigt konstaterar informanterna att detta samarbete mellan organisationer inte är tillräckligt utvecklat på Kvarteret Victoria. I Campus Allegro/Schaumansalen verkar detta samarbete däremot fungera tillfredsställande, medan det naturligtvis inte ännu har kommit i gång på Fokus. Däremot anställde man en projektledare till Kulturhuset Fokus enkom för detta ändamål, varför det rimliga antagandet är att man har insett värdet av ett dylikt samarbete.