Den äldsta svenska tidningen
Detta är en sida ur ett av de första numren av en tidning, som ännu existerar under namn av Post- och Inrikes Tidningar, det svenska officiella statsorganet. Den startades av svenska postverket som här influerades från Tyskland och Holland, där tidningar hade börjat utges regelbundet från 1600-talets första årtionden. Det trettioåriga krigets händelser skapade givetvis en stark hunger efter nyheter och sådana publicerades också tidigare här i Sverige, men tämligen oregelbundet. Först 1645 startade svenska staten sin tidning, som första året mestadels innehöll krigsnyheter och dessutom ett levande och initierat reportage från fredsförhandlingarna i Brömsebro. Uppställningen av tidningen är här mycket primitiv. Texten är satt på hela kolumnens bredd och formatet är liten kvart. De holländska tidningarna var något större och brukade ha två spalter på sidan, en sak som våra Tijdender så småningom också tog efter. Som exempel på seden att sätta svenska ord med fraktur och utländska - framför allt latinska - ord med antikva eller kursiv, är _denna tidningssida mycket upplysande. Räkna de rader, där sättaren sluppit blanda in kursivstil? Man får en uppfattning om att detta problem inte bara gällde läsaren. För boktryckaren och hans sättare måste det ha varit en källa till ständig irritation att alltid ha två kaster till hands vid sättningen och alltid behöva gå igenom manuskriptet för att markera de ord, som måste ha annan stil än fraktur. Ar 1628 försökte boktryckaren Ignatius Meurer - möjligen därtill förmådd av någon högre ämbetsman - att införa antikvan även för svensk text, genom att trycka hela stadslagen i en liten nätt sedes-volym med Garamond-antikva. Exemplet vann ingen efterföljd under hela seklet. Men det fanns förespråkare för antikvan. Skalden Samuel Columbus (1642-1679) skrev kort före sin död »En svensk ordeskötsel», som han ämnade trycka med antikva. Han skriver i förordet bl. a.: »Nu måste var och en erkänna att dessa
