Språkbandet

Gotisk bokkonst

På sidan härintill ses en detalj från den handtextade Utrechtbibeln från år 1403, utförd av en skrivkonstens mästare, Henricus de Arnhem, i klostret »Nieuwlicht» i Utrecht. Vår färgplansch på nästa uppslag är en sida ur ett franskt kalendarium från 1400-talets förra hälft. Boken är helt textad på pergament, och de sidor, där månadernas dagar med sina helgonanamn räknas upp är rikt dekorerade med utsökt vackra gotiska bladslingor och blomster i klara färger, här och var upplivade av guld, anbringat i form av bladguld, som sedan polerats.

Båda illustrationerna avser att åskådliggöra gotiken i bokkonsten. Detaljen till vänster visar bokstäverna, färgplanschen vill ge en uppfattning om hur man komponerade och dekorerade en sida i ett arbete av högsta klass.

De medeltida kalendarierna tjänade som almanackor. Den första dagen på året betecknades med a, och sedan följde veckans övriga sex dagar, angivna med b, c, d, e, f och g, vilket upprepades vecka efter vecka. Här ses månaden december vars första dag betecknades med f.

För att man skulle kunna använda kalendariet under en följd av år, måste man veta vilka veckodagar som för året avsågs med de sju bokstäverna. Man skulle med andra ord känna till årets söndagsbokstav.

Men inte nog därmed, året har ju rörliga högtider, framför allt påsken, och även tidpunkten för denna måste man veta. För detta ändamål måste månens faser kunna avläsas i kalendariet. Här träder de s. k. gyllentalen in, siffror, som arrangerade i bestämda serier ses i vänstra marginalen. Systemet är sinnrikt och grundar sig på urgammal astronomisk vetenskap - man får gå tillbaka till egyptisk och babylonisk kultur.

För oss nordbor har dessa kalendarier bl. a. haft den betydelsen, att de tjänat som original till våra runstavar (jämför denna årsbok

31

sid. 20 och årgång 1949 sid. 84). Här utbyttes de gotiska bokstäverna mot runradens första sju tecken FUTHARK och även gyllentalen fick nordisk dräkt. Uppgifter om helgondagar m. m. meddelades på runstavarna inte med skrift utan i bild. Typiskt är att julen angavs med dryckeshorn och tjugondag Knut med ett uppochnedvänt alltså urdrucket horn. Helgonen angavs inte med sina namn utan med sina attribut, t. ex. ett halster=Laurentius·

De medeltida kalendarierna hade ofta bildframställningar av månaderna, skildrande årstidernas växlingar och människornas olika sysselsättningar. De vackraste representeras av »Les tres belles heures de Duc de Berry» där bröderna Limbourg har gjort bilderna. Kulturens lilla kalender saknar bilder, men är beträffande kalligrafi och illumination av synnerligen hög kvalitet. Dess hela hållning är höggotisk och bokstäverna säkert och konsekvent utförda i gotikens dominerande textstil, den s. k. texturan. Den lodräta stapeln, upptill och nedtill bruten i vinkel, kännetecknar de flesta bokstäver. Texten är på så sätt liksom sammansatt av en byggsats, där denna karakteristiska stapel är det viktigaste elementet.

Dessa egenskaper kommer tydligare till synes på s. 30. Här får texten - genom den kompakta uppradningen av lodräta staplar - en värdig, om än för oss något dyster karaktär. Detta förstärkes av proportionerna mellan de smala spalterna och de kraftigt dimensionerade bokstäverna; härigenom får den gotiska boken något av samma strävan i höjdformat som de samtida byggnadsverken.

Det var denna gotiska stil, texturan, som Johan Gutenberg utgick ifrån, då han tecknade sina första typer.

B. B.