John Baskerville

Den äldsta svenska tidningen

Detta är en sida ur ett av de första numren av en tidning, som ännu existerar under namn av Post- och Inrikes Tidningar, det svenska officiella statsorganet. Den startades av svenska postverket som här influerades från Tyskland och Holland, där tidningar hade börjat utges regelbundet från 1600-talets första årtionden. Det trettioåriga krigets händelser skapade givetvis en stark hunger efter nyheter och sådana publicerades också tidigare här i Sverige, men tämligen oregelbundet. Först 1645 startade svenska staten sin tidning, som första året mestadels innehöll krigsnyheter och dessutom ett levande och initierat reportage från fredsförhandlingarna i Brömsebro.

Uppställningen av tidningen är här mycket primitiv. Texten är satt på hela kolumnens bredd och formatet är liten kvart. De holländska tidningarna var något större och brukade ha två spalter på sidan, en sak som våra Tijdender så småningom också tog efter.

Som exempel på seden att sätta svenska ord med fraktur och utländska - framför allt latinska - ord med antikva eller kursiv, är _ denna tidningssida mycket upplysande. Räkna de rader, där sättaren sluppit blanda in kursivstil? Man får en uppfattning om att detta problem inte bara gällde läsaren. För boktryckaren och hans sättare måste det ha varit en källa till ständig irritation att alltid ha två kaster till hands vid sättningen och alltid behöva gå igenom manuskriptet för att markera de ord, som måste ha annan stil än fraktur.

Ar 1628 försökte boktryckaren Ignatius Meurer - möjligen därtill förmådd av någon högre ämbetsman - att införa antikvan även för svensk text, genom att trycka hela stadslagen i en liten nätt sedes-volym med Garamond-antikva. Exemplet vann ingen efterföljd under hela seklet. Men det fanns förespråkare för antikvan. Skalden Samuel Columbus (1642-1679) skrev kort före sin död »En svensk ordeskötsel», som han ämnade trycka med antikva. Han skriver i förordet bl. a.: »Nu måste var och en erkänna att dessa

I

jfr&n (;a(mar Febru.irij. St / fom .fl'ar btn s. hujt#IS dr nu frttbt '.j6rtic Congz__eflm tmc811n bJt>t rt(q .. fcrnttl C01mmff.1ricr a(;cn tfJc tttar en lqttn / om .. gifttttn mcb en lqtcn ;o<(> mtbb f f attat1 l'cn ene mdtlc SOanflc Öftt't'l'gd I 04' @drt /Den ligger mitt va 'arotn f amma -!)olmm en floor-run'O ®tan tål (Srdn(lemdrdc. t)<(> dnt>otO Mediatorerne fnUer forctlogt at pd JiOc -!)4n .. · aff mocfnc 8olcf tt f om tbtr ttxlr/ 04' .feöpmdntfful .. le /fd f"'.irabc Do4> wdra -!)crrar Commtjfat·in till tiRb n>Jl funna lq'Oa/ o<(> gdrna at "1anflnge tal'1bttf/ pd famos l!)critftcr mdc .. ,, eanningcn til intet giorbe. 'ld.r nu aUa til (amma genom Mt· diatorer !\'oro afft41tt ot(> fdrlqftc/tfd-ltc M(åit1· torern1 pil ten fljba mitt på gafd tcfn otJ / få mi./fo·

latinska bokstäver stå renare än de andra, hitintills i svenska brukade; därför skulle jag också gärna vilja veta, varför inte vårt språk må skrivas därmed, likaväl som franska, spanska och italienska?» -Men det skulle dröja några decennier in på 1700-talet, innan någon islossning i detta avseende inträffade.

B. B.

Den i färg återgivna titelsidan härinvid tillhör »Karl XII:s bibel», den kyrkbibel i stor folio som blev färdig 1703 efter decennier av arbete. Liksom under Karl IX:s och Gustav Il Adolfs tid ville man åstadkomma en ny bibelöversättning, men kyrkobibelns tryckande föranleddes av ännu en omständighet, nämligen Karl XI :s och kyrkans omsorg om en enhetlig luthersk lära för hela riket.

Liksom beträffande Gustav Adolfsbibeln hade man tänkt att den nya bibeln skulle få ett behändigt format, varom en serie provtryck från olika officiner vittnar, men till slut bestämde man sig för stor folio. Man avstod från illustrationer i texten, men försåg bibeln med stora kopparsticksbilagor, utgörande kartor över det heliga landet, planer och interiörer från Salomos tempel m. m. I stället för de fantasieggande och dramatiska bilderna i I 6I 8 års bibel fick man alltså en serie rent pedagogiska planscher; detta bottnade säkert i en strävan att Guds ord skulle framträda rent och osmyckat i texten.

Typografiskt är bibeln ett mästerverk. Logiskt, överskådligt och värdigt har Keyser (och redaktörerna) komponerat bibelsidorna. Läsaren lämnas aldrig i tvivelsmål, var de viktiga bibelställena finns, de är framhävda med större stil än den fraktur, som utgör brödstilen. Verkningsfulla är titelsidornas skurna rubriker.

Karl XII :s bibel är vårt lands ståtligaste tryckarbete genom tiderna och kanske också det mest omfattande, om man tar hänsyn till olika tiders resurser. Intressant är att följa bindningen av upplagan (2.000 exemplar), vilken portionerades ut via bokbindareskrånas åldermän landet runt och bands efter ett av K. M:t godkänt modellexemplar.

Som utslag av barockstilen i bokkonsten står denna bibel i första ledet. Den ståtliga titelsidan med sitt rödtryck och kraftigt framhävda huvudord ljuder lika mäktigt som en Bachfuga.

B. B.

BIB •

I lf<'OrNtunlllT1 N(l I r rJti: u::Jtt.irc . mct f' ll'1:J \'td.;tn r..:•rt:i..rc r I • "' "It r.

1 1.1:. l

.: • C -zrr,1'\rll - ·