Missale Strengnense

nzro quinq; lrt buplita.i apun baoofiit·nlP4·ntmt·nUn·P4r·fabt. jllirtt mi fmbiit p 4ae:ptiipirt irittamq; iJbQIJ:alimfuuo. ll nbr n quiq; a plnTq; libti nupliao dtimät:· famud· mahulJPlU·!Bbro'afuin.

nrae·ill "a ni muub·"

En detalj i något förminskad skala av en spalt i Gutenbergsbibeln. Åtskilliga förkortningstecken förekommer. Ligaturer ses bl. a. på rad 2 nedifrån: dabrevainin, och rad 3 nedifrån: estimantur. Anslutningstyper: jämför t. ex. i:na i rad 3 uppifrån. Observera också de sällan varierande mellanrummen mellan orden.

streck över en bokstav, vilket betyder att en efterföljande bokstav utelämnats. Vanligen är det n eller m som på detta sätt markeras men ibland också hela stavelser, t. ex. -orum. »Dominus» (Herren) brukar man också förkorta på olika sätt.

Till sist förekommer också anslutningstyper. Vissa bokstäver trivdes inte ihop i sin normalform och därför ändrade textaren den ena bokstavens utseende så att den bättre skulle ansluta sig till den föregående. På så sätt undvek man att »taggiga» partier stötte samman. Gutenberg överförde även denna egenhet till sitt gjutna system och varje bokstav har sålunda två former.

Genom dessa omständliga processer kunde Gutenberg åstadkomma en sättning, som gav bibelns text en skönhet och jämnhet, som varken förr eller senare har överträffats. Hans rader är korta, men han lyckades få jämn högerkant utan att variera avståndet mellan orden och det är detta, som för fackmannen ter sig imponerande och ger varje betraktare intryck av fulländad skönhet.

Gutenberg dog 1468 vid några och 70 års ålder, hedrad och berömd men antagligen inte förmögen. Hans konst hade då redan flugit ut över stora delar av Europa.

B.B.