Runstenen från Skårby, Ivar Lindquist

den gleichen .Mitteln hervorgebracht wurden, deren sich <lie Buchdruckerkurn;t in den späteren Zeiten bediente. Sie sind von Formen gedruckt, die aus beweglichen Einzellettern zusammengesetzt wurden; die Lettern waren durch Guss und höchst wahrscheinlich mit Hilfe metallener Stempel und Matrizen entstanden.

Texten till första stycket är valt ur en upplaga av Ciceros tal. Det är inledningen till det första talet mot Catilina och dessa ord var under 1700-talet och långt in på 1800-talet använda i boktryckarnas stilprov.

Det svenska stycket är hämtat ur Kulturens årsbok 1935 och det tyska ur inledningen till A ventur und Kunst, en jubileumsbok, utgiven i Frankfurt 1940.

Tyska svenska och latin har här ställts emot varandra och samma typsnitt (Bodoni 12 punkter) har använts.

Är satsbilden densamma? I viss mening ja, eftersom de enskilda bokstäverna är desamma, men de estetiska intrycken av stilen blir dock olika. Språken består av ljudsammansättningar, som ger sina bestämda bokstavskombinationer, särpräglade för varje språk eller språkgrupp. Vi behöver inte gå in på detaljer, men det är tydligt, att de tyska och svenska texterna präglas av vissa sammanställningar av konsonanter med upp- och nedgående staplar, som ger en från latinet avvikande satsbild. På samma sätt skiljer sig tyskan från svenskan genom sina versaler i texten och sina många konsonantbokstäver och ännu större blir skillnaden gentemot latinet. Så är det med de flesta språk. När ett typsnitt tillverkas måste man pröva det på olika språk för att vara säker på att det kan få framgång inte bara i hemlandet.

Runstenen från Skårby

Gamla minnen av skrift är runstenarna. Från vikingatiden är denna runsten, hit till Lund forslad från trakten av Ystad. Den går under namnet Skårby-stenen och har blivit deponerad av universitetets museum; den står uppställd på en cementsockel under jorden (egentligen ett par fot för högt) strax man har kommit genom järnporten in på planteringen vid Tegnersplatsen. Med sitt hotfulla halvt uppresta fyrfotadjur som dominerande mittprydnad är det obetingat en av Skånes ståtligaste och grannaste runstenar. Betraktad som vittne om inhemsk skrivkonst i det senvikingatida Skåne är stenen i sitt slag fulländad och mycket upplysande i åtskilliga andra avseenden, inte minst kulturhistoriskt.

Bland annat kan det framhävas, att inskriften ger oss någonting för Sydsverige enastående, nämligen namnet på en by (numera en gård): Gusnava i Skårby socken, nära Marsvinsholm. Högtidligt mäler orden, att den döde, som stenen står till minne av, var så rik att han ägde en by. Det är ett motstycke till de uppländska samtida runstenarnas storman Jarla-Banke, vilken ensam ägde »allan Täby».

På den skånska stenen står det att läsa: Ka-Ulver och Auttir, de satte denna sten efter Torne, sin broder, som ägde Gudis snape. I originalspråket så: Ka-Ulfa auk AuttiR l>a(i)R sQttu stain pannsi leftiR Tuma br6pur sinn, eR atti Gupis snapa.

Vi får tänka oss att de två efterlevande bröderna, som har tagit del i arvet efter sin rike broder, har kostat på honom ett runristares mästerverk. Detta har säkert kostat en hel del i pengar, ty dryga bönder är färdiga till dyrt köp, när det gäller hedern.

Slingan i toppen pryds upp av en ovanlig, nedåt svängd snirkel, och det stora fyrkantiga mellanrummet som har blivit utsparat på nederdelen är till största utrymmet fyllt med det lejonlika djuret,

15