Boken eller filmen?
RECENSION
Simon Wessbo: Fiktion genom två medier. En studie om gymnasieelevers meningsskapande utifrån Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen” och dess adaption till film. Linköpings universitet, 2021. 228 sidor.
”När barn och unga väljer medier så väljer de alltid rörlig bild”, säger Anette Novak, nyvald vd för Svenska Filminstitutet, när hon i en radiointervju uttrycker sin glädje över att ha fått jobb i en framtidsbransch. Har vi således nått den punkt där det är dags att öppna klassrumsfönstret och kasta ut böckerna? Men trots att film funnits med i skolan redan i ett sekel har mediet ännu inte riktigt funnit sin plats i svenskundervisningen. Sedan länge pågår till exempel en lågintensiv debatt mellan filmförespråkare och litteraturapologeter om filmens och bokens roll. Ska vi läsa romanen eller se filmatiseringen? Ett sätt att närma sig frågan är att ta avstamp i den dystra statistiken över det minskade läsintresset bland unga. Är film ett hot mot skönlitteraturen eller tvärtom kanske en del av räddningen? Vill vi som lärare lyfta fram det mediespecifika – litteraturens och filmens särart – eller betona det gemensamma, till exempel i termer av fiktionsförståelse? Utgående från ett brett fiktionsbegrepp som inkluderar allt från böcker till film och dataspel har Stefan Lundström och Anette Svensson beräknat att ungdomar lägger närmare 20 timmar per vecka av sin fritid på fiktionsanvändning. Hur skolan behandlar fiktion i olika former är således en angelägen fråga. En som föresatt sig att tränga djupare in i ämnet är Simon Wess36 ARENA
bo som i sin doktorsavhandling Fiktion genom två medier (Linköpings universitet, 2021) har som syfte att ”bidra med detaljerad kunskap om gymnasieelevers meningsskapande utifrån fiktion i olika medier”. Hans forskning går i korthet ut på att olika elevgrupper tagit del av en berättelse – Hjalmar Söderbergs välkända ”Pälsen” – genom olika medier och sedan i en öppet formulerad skrivuppgift uppmanats att beskriva vad de ”tänkt och lagt märke till”. Gymnasieeleverna har fått fyra olika förutsättningar för skrivandet. En första grupp har bara läst novellen, en andra har bara sett en filmadaption av Björne Larson från 2008. Den tredje gruppen har först sett filmen och sedan läst novellen, den fjärde har tvärtom läst först och sedan fått se filmen. Utgående från de olika uppläggen har Wessbo sedan analyserat vilka likheter och skillnader det finns mellan de sammanlagt 186 elevtexterna i materialet.
Tre positioner I en induktiv kategorisering av texterna urskiljer Wessbo tre olika positioner som eleverna tar i förhållande till novellen och filmen. För det första återfinns en intrigposition där deras texter mest är handlingsreferat. För det andra förekommer en analogiposition när texterna berör
budskapet. För det tredje finns även en objektsposition, vilken innebär att eleverna skriver om till exempel novellens och filmens formspråk. En och samma text har vid behov dubbel- eller trippelkategoriserats. I den elevgrupp som läste novellen är fördelningen mellan de tre positionerna jämnast, medan den som såg filmen har störst andel texter med fokus på intrigen. De två grupper som både läst novellen och sett filmen har däremot
