Arena 2/2024

ARENA

Medlemstidning för Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f.

#2/24

Styrelsen 2024–2025 konstituerade sig

• Ordförande: Amanda Audas-Kass

• Vice ordförande: Christoffer Wärn

• Sekreterare: Jaana Aho

• Kassör: Hanna-Madeleine Andersson

• Medlem med ansvar för medlemsregistret: Sofia Hägglund

• Medlem med ansvar för informationskoordinering: Rolf Blauberg

• Nordspråksrepresentant: Victoria Kotkamaa

• Medlemmar: Sofie Lundell

• Suppleanter: Lina Nyman, Mindy Svenlin

Ta frimodigt kontakt med oss i styrelsen ifall du har idéer, önskningar och förslag på SMLF:s verksamhet.

Tre frågor till vår nya kassör

Hanna-Madeleine Andersson

1. Vilken skola jobbar du i och hur länge har du varit modersmålslärare?

Jag jobbar vid Vasa gymnasium och Vasa svenska aftonläroverk. I praktiken arbetar jag med fyra olika enheter; VG, Aftis samt kombiundervisning vid Vamia och YA. Jag började jobba hösten 2019 och fick därmed en ganska brutal start på min lärarkarriär redan under min första vårtermin.

2. Vad är bäst med att vara modersmålslärare just nu?

Det bästa är att jobba med ungdomar. Att få lära känna dem och vara med dem. Det är inte alltid lätt att komma dem nära, men när det händer så är det guld. Det är också fantastiskt att få vara en länk i kedjan då någon som verkligen kämpat äntligen lyckas. Att få glädjas över ett A i studentskrivningarna är en av de finaste stunderna jag haft som lärare.

3. Vad är just nu det mest utmanande med jobbet?

Det finns som alla säkert håller med om många utmaningar med läraryrket idag. För mig personligen tycker jag det tyngsta är att min roll väldigt ofta blir att vara polis, att försöka lista ut ifall någon använt ChatGPT direkt en text är lite bättre. Det är både nedslående för mig och orättvist för de starka ungdomarna, som ständigt möter misstänksamhet ifall deras formuleringar är slående bra. Jag håller på lista ut hur jag kan jobba i en gymnasievardag för att minska dels på AI-kopieringen, men också på misstänksamheten gentemot mina studerande.

FOTO: PRIVAT

Amanda Helling

INNEHÅLL

04 Ledaren

05 Källkritik och källtillit som demokratiska bundsförvanter i ett nytt medielandskap

06 Fejk! – Vem litar du på?

08 AI som historiker? En studie i chattbottars förmåga att agera i en historievetenskaplig kontext

11 Artificiell intelligens fungerar som hjälpmedel och innehåll i skolan – men inte som ett mål i sig

14 Arcadas styrka ligger i tvärvetenskap inom AI

16 Fem orsaker för unga att lära sig om AI

18 Hälsningar från Utbildningsstyrelsens arbete med AI-rekommendationer

19 Bokmässan i Helsingfors

20 Hur kan vi väcka läslust?

21 En resa genom ord och rymd

23 Tävling

24 Recension: Samtala, samtala, samtala om skrivande

26 Litterär vandring i spänningens spår

28 Kolumntävlingen ARGH?

31 Novelltävlingen Vad händer?

34 Snälla hjältar 2024

36 Brev från AI

Layout & illustrationer för Arena info.helling@gmail.com

ISSN 2342-3358 (print)

ISSN 2984-3154 (online)

SMLF:s styrelse 2024-2025

Amanda Audas-Kass (ordförande) Vasa gymnasium och Vasa svenska aftonläroverk amanda.audas.kass@gmail.com

Rolf Blauberg (medlem med ansvar för informationskoordinering)

Borgå Gymnasium rofablauberg@gmail.com

Sofie Lundell (styrelsemedlem) Doktorand vid Åbo Akademi sofielundell95@gmail.com

Mindy Svenlin (suppleant) Åbo Akademi mindy.svenlin@abo.fi

Hanna-Madeleine Andersson (kassör) Vasa gymnasium och Vasa svenska aftonläroverk kassor@smlf.fi

Sofia Hägglund (medlem med ansvar för medlemsregistret) Åshöjdens grundskola i Helsingfors, sofia.hagglund@edu.hel.fi

Lina Nyman (suppleant) Jakobstad gymnasium lina.nyman@jeppis.fi

Victoria Kotkamaa (Nordspråksrepresentant) S:t Olofsskolan i Åbo victoria.kotkamaa@edu.turku.fi

Jaana Aho (sekreterare) Sursik skola i Pedersöre jaana.aho@pedersore.fi

Christoffer Wärn (vice ordförande och Arena-redaktör) Pargas svenska gymnasium christoffer.warn@edu.pargas.fi

Sofie Adolfsson (Arena-redaktör) Lovisavikens skola sadolfsson87@gmail.com

Naturligtvis! Här kommer några förslag:

Känns den formuleringen bekant?

Då har du antagligen använt dig av ChatGPT eller andra motsvarande generativa AI-verktyg någon gång. Jag har också botaniserat i ChatGPT:s olika möjligheter, både av eget nöje och för min undervisning. För den här ledaren ställde jag frågan: ”Jag ska skriva en ledare till en medlemstidning för modersmålslärare i Finland. Temat för numret är AI i undervisningen. Vad skulle jag kunna skriva om?” ChatGPT levererade, och några sekunder senare fick jag följande förslag:

- AI som verktyg, inte hot (Red. anm.: Är detta AI som försöker övertyga oss?)

- Kreativa möjligheter med AI

- Etiska och pedagogiska överväganden

- AI:s roll i språkutveckling och flerspråkighet

- Modersmålslärare som pionjärer (Red. anm.: Här försöker AI helt tydligt flörta med oss.)

Jag fick till och med tre olika rubrikförslag. Dessutom fick jag en försäkran om att jag kan fråga om fler tips, eller be om respons på texten. ”Varsågod! Lycka till med ledaren – det kommer säkert bli en inspirerande text!”

Jag har haft nöjet att lyssna på Linda Mannila föreläsa om AI flera gånger, och hon brukar säga att våra liv förändrades den 30 november 2022. Och visst är det så, ChatGPT:s och motsvarande AI-verktygs ankomst har förändrat vår skolvardag på många sätt. Min första känsla då jag fick höra om det var en nyfiken rädsla. Inte en verklig rädsla, snarare ett uppgivet ”Jaha, nu börjar det fuskas mer”. I efterhand skäms jag lite över den tanken, hade jag inte större tilltro till mina studerande än så? Med facit i hand kan jag säga att visst var en del av rädslan, eller frustrationen, befogad. De senaste

åren har jag läst många texter som i helhet har skapats av AI, eller som har bearbetats av AI. Detektivarbetet som krävs för att konstatera att fusk har förekommit tar tid. Tid som jag som lärare hellre skulle sätta på att skriva respons som hjälper en studerande att utvecklas, att hitta sin egen röst. Därför har jag istället försökt föra diskussioner om AI med studerandena, både om hur de tänker att vi kan använda AI för att underlätta vardagen och samtidigt utmana oss själva och växa som individer. Tanken som verkar gå hem hos de flesta, vilken min kollega inspirerade mig att använda, är följande: Vi tänker oss två personer eller grupper. Den ena gör arbetet själv, dvs söker material och skriver sin text, medan den andra låter AI producera texten. Den första har fått nya insikter under processen och vuxit som person, medan den andra är i samma situation som i utgångsläget. Om detta händer under hela studietiden, och det sedan blir dags att söka sig till fortsatta studier eller söka arbete, vilken person eller grupp tror ni har större möjligheter och varför?

Jag vill ändå inte sälla mig till skaran AI-skeptiker. AI-verktyg erbjuder lärare och elever/studerande fantastiska möjligheter. Jag har bett om tips på uppgifter, jag har skapat ett utkast till en jämställdhets- och likabehandlingsplan, jag har skapat exempeldikter och jag har fått svar på frågor som skulle vara för komplicerade att fråga Google om. Visst, vi måste lära oss själva och elever/ studerande hur vi kan använda AI, men ett totalförbud av AI är nog en kamp som aldrig går att vinna. Och jag tror inte att det är en kamp vi vill vinna heller. Vi lär våra elever och studerande att bli fungerande medborgare i vårt samhälle, då måste vi väl rimligtvis ta in det samhället i klassrummet också.

Förslagen som ChatGPT gav mig för ledaren är rimliga. AI är ett

kreativt verktyg om det används rätt. Dikter hör däremot inte till ChatGPT:s starkaste sidor, åtminstone har jag debatterat med den (det? hen?) om huruvida det faktiskt förekom anaforer och slutrim i den dikt jag bad om. Däremot kan man ganska snabbt ändra stilnivå i en text, be om respons på ens text eller be om kreativa uppgifter till ett visst tema. Allt på några sekunder. AI kan vara ett stöd i språkinlärning och språkutveckling. Man behöver ändå föra diskussioner om hur vi alla kan använda AI på ett etiskt och konstruktivt sätt. Modersmålslärare är pionjärer på många sätt, men det visste vi redan utan att ChatGPT bekräftade det.

”Varsågod! Lycka till med ledaren – det kommer säkert bli en inspirerande text!” Ja, även om jag ännu är så gammalmodig av mig att det skulle kännas naturligare med ”det kommer säkert att bli en inspirerande text” så tackade jag ChatGPT för hjälpen. Hövlighet hör till saken, och förhoppningsvis kommer AI ihåg att jag sade tack och var vänlig när de sedan tar över världen.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN

PS. Jag bad ChatGPT om respons på texten, och fick bland annat detta svar:

Fördjupa avslutningen: Slutet är underhållande, men det kan bli starkare genom att lyfta fram en tydlig slutsats eller vision. Exempel: "AI är här för att stanna, och som modersmålslärare har vi en unik chans att forma hur det används i undervisningen. Genom att integrera tekniken på ett medvetet sätt kan vi rusta våra elever för framtiden – utan att förlora den mänskliga kärnan i lärandet."

Däremot kommenterades inget direkt om planer på att ta över världen, så det återstår att se.

Källkritik och källtillit som demokratiska bundsförvanter

i ett nytt medielandskap

Journalisten Ingrid Svanfeldt har i samarbete med Sällskapet för mediefostran skapat och genomfört projektet Fejk. Inom ramarna för projektet har man utformat ett nytt material om källkritik för elever i olika åldrar, och materialet lanserades under en mediekunskapsturné bestående av workshops på några Luckor i södra Finland.

Ingrid Svanfeldt berättar under workshopen som ordnades i Borgå i slutet av oktober att hon tidigare har jobbat på Yle Nyheter, men att hon redan en längre tid har jobbat som frilansare mest inom radio och TV. Svanfeldts intresse för mediekunskap har kommit från ett stort arbete med demokratiska frågor. Som ett led i det journalistiska demokratiarbetet berättar Svanfeldt att hon har bekantat sig mycket med Belarus och lärt känna belarusiska journalister som hon ännu idag har kontakt med på veckobasis.

Kontakten med de belarusiska journalisterna har lett till att Svanfeldt på nära håll fått följa med hur demokratin har nedmonterats i Belarus. Efter presidentvalet 2020 förbjöds till exempel alla oberoende medier och all föreningsverksamhet i landet.

- Att lära känna Belarus, och att ha kontakt med aktiva journalister där, har lärt mig att förstå varför det är viktigt att kämpa för demokratin. Det är viktigt att formulera vad det är vi kämpar för när vi kämpar för demokrati, och vad det är vi mister när demokratin försvinner, säger Svanfeldt.

Som exempel på absurda begränsningar som tillkommer när demokrati

inte längre finns nämner Svanfeldt att det i princip är helt omöjligt att i Belarus gå med röd och vit färg på kläderna eftersom det är oppositionens färger. De två journalister som Svanfeldt har jobbat med speciellt mycket sitter nu fängslade eftersom de jobbade med oberoende nyhetsrapportering.

Ur det här arbetet skapade Ingrid Svanfeldt tillsammans med Yle ett mobilrollspel som baserar sig på verkliga händelser i Belarus under åren 2020–2022. Spelet är ett slags rollspel där spelaren går in i rollen som journalist efter presidentvalet och tvingas under tidspress att fatta beslut i olika situationer och under omständigheter som belarusiska journalister i verkligheten har tvingats handla. Mobilspelet heter Yttrandefrihetens hjälte och finns tillgängligt på Yles sidor.

Det senaste året har det hållits många val som det har rapporterats flitigt om i nyhetsmedier. Under workshoppen diskuteras bland annat att ungdomar via till exempel appen Tiktok nuförtiden nås av valreklamer och propagandaliknande innehåll om val som de inte ens får rösta i, som det amerikanska presidentvalet i november. Därför har Ingrid Svanfeldt tillsammans med Sällskapet för mediefostran gjort bland annat videomaterialet AI och val med diskussionsfrågor för att man tillsammans med eleverna ska kunna fundera på hur artificiell intelligens kan användas för att påverka val, och hur algoritmer styr vem som ser vad.

- Ni vuxna i skolan har en viktig roll eftersom ni har en stor kunskap kring ämnen som eleverna ännu inte känner till. Ni kan fylla de luckor som sociala medier skapar och upprätthåller. Som finlandssvensk lärare har man tillgång till det utbud av pedagogiskt material som produceras i Sverige, vilket är en jättestor fördel då det kommer till ämnet mediekunskap. Svanfeldt berättar bland annat om webbsidan internetstiftelsen.se, vars syfte är att informera om internet och sprida kunskap om nya fenomen som förekommer i medier. Just nu finns där till exempel videomaterial som handlar om olika frågor om AI, såsom Behöver jag känna oro för AI-utvecklingen? och Kan AI vara rasistisk?

- Redan för många år sedan beslöt man i Sverige att lägga alla pengar som kommer in från domännamnet .se på Internetstiftelsen som ska se till att sprida kunskap om internet. Sådana satsningar saknas i Finland, berättar Svanfeldt.

I Finland har befolkningen överlag ett ganska lågt förtroende till offentliga institutioner. Svanfeldt berättar att på frågan om man litar på journalister svarar många nej i Finland. Därför är det också viktigt att visa för eleverna att myndigheter och institutioner följer vissa regler och lagar. När det kommer till mediebranschen finns det klart utskrivna journalistiska regler och självregleringssystem som Opinionsnämnden för massmedier jobbar med.

- Opinionsnämnden för massmedier har skapat en tillämpningsguide för de journalistiska reglerna där även artificiell intelligens nämns. Det är viktigt att veta att trots att algoritmer kan skapa till exempel nyhetsrekommendationer för en användare så är det alltid en journalist, redaktör och chefredaktör som är ansvariga för innehållet, säger Svanfeldt.

I Tillämpningsguiden för journalistreglerna (Opinionsnämnden för massmedier 2024) nämns också transparens som en viktig faktor i att skapa källtillit. Journalisterna uppmanas bland annat att skriva rakt ut om en artikel är

skapad med hjälp av automatiserad eller algoritmisk textproduktion.

Förutom att vara transparent med användning av artificiell intelligens i nyheter kan man öka ungdomars källtillit genom att diskutera begreppen missinformation och desinformation. En studie i Nederländerna har också visat att om elever under lektionstid får leka ett internettroll och sprida desinformation lär de sig lättare att känna igen sådan text när den kommer emot. Svanfeldt nämner spelet Bad News Game som har utgångspunkt i den forskningen och som låter elever fabri-

cera nyheter och sprida dem vidare i spelmiljön. Spelet finns i svensk version på adressen badnewsswedish.eu, och där finns också ett informationsblad med fakta och tips för lärare.

Allt webbmaterial som nämns i artikeln finns i skrivande stund tillgängligt gratis för alla.

TEXT: SOFIE ADOLFSSON

Fejk! – Vem litar du på?

Ett nytt brädspel om källkritik och källtillit

Sällskapet för Mediefostran har tillsammans med journalisten Ingrid Svanfeldt skapat ett nytt brädspel som handlar om mediekunskap, källkritik, argumentation och AI. Allt material finns tillgängligt gratis på Sällskapet för mediefostrans svenska hemsida. Man kan skriva ut och med fördel laminera spelbrädet så att det går att återanvända många gånger. Det enda tekniska hjälpmedlet man behöver är ett tidtagarur. Tärningar och spelpjäser behöver man också själv ha redo. Det finns en version av spelet som riktar sig till 11–15-åringar, och en version av spelet som riktar sig till 15-åringar och äldre. Målet med spelet är att samla så många poäng som möjligt på olika sätt under spelets gång. Spelet har egentligen två nivåer. Den ena handlar om att alla i början av spelet tilldelas ett hemligt ord eller uttryck som anknyter till mediekunskap. Vi kan som modell säga att en exempelspelare, Robyn, tilldelas det hemliga ordet ”Fake news”. Robyns uppgift är

då att under spelets gång försöka baka in sitt hemliga ord i ett så naturligt sammanhang som möjligt, utan att någon annan spelare kan gissa att just det är Robyns hemliga ord. Samtidigt ska Robyn följa med de andra spelarna och försöka lista ut vilka deras hemliga ord är. Genast när man tror sig veta vad någons hemliga ord är ska man ropa ”Fejk! Jag tror att ditt hemliga ord är NNN”. Gissar man rätt får man poäng, gissar man fel förlorar man poäng. Under testrundan som undertecknad spelade på workshoppen ansåg vi att det här var en av de roligaste uppgifterna av spelet. Man följde noga med vad motspelarna pratade om och var hela tiden lite på sin vakt. Det är en egenskap som är väldigt viktig då man tillämpar källkritik.

Samtidigt, under den här nivån av hemliga ord, pågår sedan det egentliga brädspelet. På en traditionell spelplan rör man sig framåt med hjälp av spelknappar och en tärning. Man kan hamna på en blå eller en röd ruta. En

blå ruta betyder att man får ett nytt hemligt ord, medan en röd ruta leder till argumentationsdelen. Då tilldelas man nämligen ett argumentationsämne som man i två gånger femton sekunder ska debattera med personen som sitter till vänster om en. Alla ämnen man kan tilldelas handlar om mediekunskap. Som exempel kan Robyn då få ämnet ”Yttrandefrihet är viktigt”, och ska då debattera för påståendet. Spelaren till vänster om Robyn ska debattera mot påståendet. Båda spelarna får två gånger femton sekunder på sig att framföra argument och besvara motspelarens argument. I slutet av debatten röstar alla spelare om vem de tycker vann debatten, och den personen får poäng.

Det här leder till att man under spelet pratar mycket och alltså ges många chanser att säga sitt/sina hemliga ord, både som en del av en argumentation eller som en del av småpratet under spelets gång.

De hemliga orden och debattäm-

Materialet till brädspelet Fejk! går att ladda ner och skriva ut gratis på Sällskapet för mediefostrans hemsida.

nena finns i materialet. Det finns tydliga markeringar för vilka hemliga ord samt debattämnen som passar de yngre spelarna och vilka som passar de äldre spelarna.

Då vi spelade en testrunda stod det snart klart att en del av de hemliga orden är ganska svåra, så även debattämnena. De ord och ämnen som är menade för 11–15-åringar kan egentligen användas av äldre elever också, medan de ord och ämnen som är för 15-åringar och uppåt passar studerande på andra stadiet och uppåt. Vi märkte också att det är bra att ha en person som inte är med i spelet som spelare, utan som istället ansvarar för poängräkningen, som tar tid under debatterna och håller koll på lapparna. Speciellt för yngre spelare är det bra om den personen är en vuxen som kan styra och handleda spelet framåt.

Spelet tränar många olika muntliga och teoretiska kunskaper: Argumentationsteknik, utökande av ordförråd samt demokrati- och mediefostran. Överlag gav spelet upphov till många skratt, bättre och sämre debatter och misstänksamma blickar mot motspelarna när man försöker lista ut varandras hemliga ord.

Spelet får ännu en metanivå i och med att alla hemliga ord och debattämnen är skapade av... just det, Chat-GPT4.

Spelet känns proffsigt utformat och möter många mål i läroplanen, och det är värdefullt att det skapas nya brädspel som handlar om teknik men ändå kan spelas helt utan teknisk inblandning. Istället fokuserar spelet på kommunikation och att finnas tillsammans i stunden runt ett fysiskt brädspel.

Adress till materialet: https://mediakasvatus.fi/materiaali/fejkbradspel/

OCH BILD: SOFIE ADOLFSSON

TEXT

AI som historiker? En studie i chattbottars förmåga att agera i en historievetenskaplig kontext

Slutet av 2022 då ChatGPT lanserades för gemene bruk, medräknat alla motsvarande verktyg som utgivits efter det, kan ses som en brytningspunkt i de branscher där text i dess olika former är centralt. I skolor är man oroliga över att elever använder sig av chattbottar för att fuska i skolarbete, och inom universitetsvärlden är detta ett minst lika akut problem. De möjligheter och risker som artificiell intelligens medför har orsakat olika politiska enheter att relativt snabbt skapa lagstiftning som skyddar den enskilda medborgaren i en ny värld av artificiella aktörer. I min avhandling pro gradu “Generativ AI och historieskrivning: ChatGPT, Google Gemini och Bing Copilot som aktörer inom historievetenskapen” tar jag fasta på denna oro kring användningen av chattbottar och placerar den i en historievetenskaplig kontext. Syftet är att utforska vilka möjligheter och risker det finns i att tillskriva fullständig autonomi till chattbottar inom historieforskning. Denna text sammanfattar avhandlingens centrala poänger som jag anser att även kan appliceras i andra kontexter än den historievetenskapliga.

Chattbot: en sofistikerad sannolikhetsmaskin

Inledningsvis bör man definiera vad en chattbot är. Det som åsyftas med begreppet är en stor språkmodell, även känd som en LLM (Large Language Model), som har programmerats för att på kommando imitera mänskligt språk. Detta är möjligt eftersom man låtit språkmodellen sålla igenom enorma mängder text,

från vilket den skapar en uppfattning om hur mänskligt språk i alla dess genrer ter sig. Detta sker genom att identifiera hur frekvent givna ord framkommer i samma kontext. Den lär sig exempelvis att frekvensen av ‘bil’ och ‘ratt’ är hög, medan ‘ratt’ och ‘kaffekopp’ är mindre frekventa i en given kontext.(Wolfram, 2023) Dessa beräkningar skapas i miljardtal och används sedan för att besvara användarens prompt. Den gör dessa beräkningar ord för ord där den överväger vilket ord som är mest sannolikt att följa det föregående ordet. Detta betyder att chattbotten inte i början av dess svar vet hur slutet kommer att se ut, utan det är en spontan skapandeprocess som sker. (Lozić & Štular, 2023)

Digital hermeneutik som teori Eftersom jag under skrivningsprocessen av avhandlingen hade en mycket begränsad uppfattning om de datatekniska aspekterna av artificiella agenter valde jag digital hermeneutik som teoretiskt angreppssätt. Syftet med digital hermeneutik är att kritiskt granska de digitala infrastrukturerna som bland annat forskare använder i sitt arbete. Det handlar om att förstå hur verktygen som man använder fungerar och på vilket sätt det inverkar på forskningen och dess resultat. (Tatarinov & Fickers, 2022) I kontexten av min avhandling används digital hermeneutik för att fortlöpande under min studie hitta förklaringar från tekniken för att förstå varför artificiellt skapade texter ser ut på ett visst sätt. Den tekniska kunskapen kombinerat med analysen av texterna i sig ger ett stadigt

Foto: Privat

underlag att diskutera riskerna och möjligheterna av artificiella aktörer inom en akademisk historievetenskaplig kontext.

Min studie består av fyra olika element:

1. Analyser av ChatGPT:s egen uppfattning om sitt aktörskap inom historievetenskapen och hurdan historieuppfattning den har.

2 Granskning av hur väl chattbottarna lyckas uppfylla yttre markörer av kvalitet inom akademiskt arbete såsom referenshantering och plagiatgranskning.

3. Textanalys, där jag analyserar språket, begreppsanvändningen och förmågan till historiskt vetenskapligt resonemang.

4. En jämförande textanalys där de artificiellt skrivna essäerna sätts emot en essä som jag skrivit under min studietid för att utforska likheter och skillnader mellan dessa.

Jag kommer att närmare diskutera element 2, 3 och 4 där de mest konkreta resultaten av min studie framkommer.

Referensen som en stötesten

Referenshantering är en av grundpelarna i akademiskt arbete; det är ett sätt för forskaren att visa sin förståelse och expertis inom ett forskningsområde. Dessutom tryggar det integriteten av forskningen (Lund et al., 2023). På grund av detta tillägnas en stor del av min studie till att undersöka chattbottarnas förmåga till referenshantering. I ChatGPT och Google Gemini upptäckte jag samma fenomen som andra forskare anmärkt, nämligen att de hittar på egna referenser (Leme Lopes, 2023; Kansteiner, 2022). Detta kallas för

hallucinationer, alltså ett resultat som inte kan förklaras med dess programmering och träningsdata. Chattbottarna är inte gjorda till att hänvisa till specifika texter, utan de generaliserar utifrån givna träningsdata och skapar ett rimligt svar. Vad den anser att är rimligt går tillbaka till dess analys av träningsdata och hur “nära” orden är i en given kontext.

Trots att ChatGPT och Google Gemini inte kan generera äkta hänvisningar visade det sig att chattbottarna ändå lyckades skapa referenser där över hälften var totalt rätt hänvisade, alltså att skribenten, titeln, utgivningsår och utgivare som helhet var korrekta. Ungefär en fjärdedel klassade jag som delvis korrekta, där utgivningsåret och/eller utgivaren inte var korrekta med verket som hänvisades till. Resten klassade jag som påhittade referenser, men även de var rimliga. Namnet som framkom var i stort sett alltid en forskare som är förknippade med det givna forskningsområdet och titeln som angavs kunde vara äkta, men inte skriven av personen som angavs. Man kan alltså se hur sofistikerade algoritmerna är i och med att den skapat uppfattning om att vissa namn ofta förekommer i vissa kontexter och skapar en realistisk hallucination.

Utav de tre chattbottarna jag granskade var det endast Bing Copilot som visade förmågan att skapa äkta källor. Med detta menar jag att den visar att den sökt information och hänvisat till källan av informationen i sin text. Detta är möjligt eftersom Bing Copilot är sammankopplad med Bings sökmotor, med andra ord gör den en sökoperation för att hitta information som den sedan använder för att svara till prompten. Svagheterna med denna funktion är att den endast kan hänvisa till webbresurser såsom Wikipedia, vilket försvagar den vetenskapliga integriteten av texterna.

Trots detta visar detta en utveckling inom LLM-tekniken och hur det rent tekniskt kan vara möjligt att skapa en språkmodell som kan källhänvisa likt en historiker.

I slutet av min studie lät jag plagiatgranska samtliga essäer som chattbottarna hade genererat. Syftet med detta var att vidare diskutera problematiken kring upphovsrätt och risken för plagiat då man använder sig av artificiella aktörer. Eftersom Bing Copilot de facto kan hänvisa sin information till givna texter hade den en betydligt högre nivå av plagiat jämfört med Chat GPT och Google Gemini. Bing Copilot hade i några fall direkt kopierat ur en Wikipediaartikel, vilket visar att den hittat relevant information men dessvärre inte lyckats bearbeta texten tillräckligt.

Det mer oroväckande resultatet visade sig med Chat GPT och Google Gemini, där plagiatgranskningen var 1 % respektive 0 %. Detta resultat uppstår eftersom de generaliserar den information de har tagit del av, alltså kan de inte kopiera på ett sådant sätt att ett plagiatgranskningsmjukvara skulle märka det. Inom dessa parametrar skapar de alltså alltid totalt originell text. Man kan själv testa detta genom att ge samma prompt flera gånger och märka att de alltid är lite olika trots att texterna i sina helheter är nästan identiska. Det finns mjukvara som är utvecklad för att identifiera texter skrivna av artificiella aktörer, men de flesta av dessa är ännu för opålitliga för att kunna tillämpas systematiskt. Detta resultat visar alltså att yrkesmänniskor såsom lärare måste hitta mer kvalitativa metoder för att upptäcka oönskad användning av chattbotar.

Sakliga men förutsägande texter

I min andra del av studien gav jag samma prompt åt samtliga chattbotar om att skriva en essä där de diskuterar ifall bosättningen av Ulster under 1600-talet kan definieras som en koloni. Jag tillämpade textanalys för att närmare granska språket, begreppsanvändningen och innehållet av dessa essäer.

Då det kom till begreppen var jag mest intresserad av hur de resonerat kring ‘koloni’ som koncept. Alla chattbotar identifierar att det är ett svårdefinierat begrepp, och tar upp bland annat ekonomiska, politiska och sociala argument för hur man kan definiera det. Det uppkommer vissa anakronistiska inslag i begreppsanvändningen; trots att Storbritannien inte existerade som en politisk enhet förrän 1707, talar Bing Copilot och Google Gemini om brittiska bosättare och brittisk politik.

Övriga språkliga observationer är att samtliga använder begrepp såsom ‘kontroversiell’, ‘komplex’, och ‘signifikant’ då de beskriver bosättningen av Ulster. Dessutom repeterar de även kommandopromptens kärnbudskap i texten. Vissa repetitioner av meningar sker också, där samma formulering finns både i början och slutet av texten.

Gällande argumentationsteknik visade samtliga chattbottar samma tendenser till en “å ena sidan–å andra sidan”-argumentation. Detta möjliggör dem att ta fram flera olika perspektiv för att diskutera det kontroversiella temat, men argumentationen fallerar då de inte landar i någon sorts slutsats. I inledningen konstaterar de att frågan om bosättningen av Ulster är invecklad och kontroversiell, men i avslutningen cirkulerar de endast tillbaka till detta konstaterande utan att själva ta ställning.

I granskningen av innehållet fann jag inga större sakfel i essäerna, vilket är imponerande. Det som är klart mest frånvarande är en konkret intertextualitet där tidigare forskning tas upp, vilket ofta krävs för en välskriven akademisk text. Textanalysen visar

att det finns vissa markörer i texterna som chattbottarna genererat som avslöjar att det de facto är en maskin som producerat dem.

Chattbottens anonymitet

I syfte att djupare förstå strukturen av artificiellt skapade texter gick jag in för att jämföra chattbottarnas essäer om bosättningen av Ulster med en kursessä med samma tematik som jag skrivit under min utbytesperiod i Trinity College Dublin. Essän jag själv skrev ska inte ses som ett måttstock på hur en välskriven akademisk text bör se ut, utan syftet var att försöka se ifall det finns något “mänskligt” i min text som är frånvarande i chattbottarnas essäer.

Jag identifierade två huvudsakliga skillnader mellan min essäer och chattbottarnas essäer. Den första berör angreppssättet till den givna frågan. Till skillnad från chattbottarna, som inte till samma kapacitet kan hänvisa sina resonemang till specifika röster inom ett forskningsområde, har jag specifikt använt tidigare forskares röster för att skapa en historiografisk uppfattning om frågan och hurdana tendenser det finns i diskussionen.

Den andra skillnaden berör skribentens synlighet i texterna. I essäerna genererade av chattbottarna är skribenten icke-existerande, deras karaktär är mera av redogörelser av information och argument. Däremot används ett explicit ‘jag’ en gång i inledningen i min essä.

Jag argumenterar för att användningen av explicita ‘jag’ inte är det enda sättet som en skribent är synlig i en text. Framkomsten av ett tydligt syfte är en sorts markör för att det finns en tanke bakom texten. I min essä har skribenten identifierat i inledningen att det finns en ambivalens i begreppsanvändningen, och i avslutningen kopplar skribenten essäns tema till en större kontext av begreppshistoria. Då man jämför detta till chattbottarnas essäer ser man att liknande reflektioner är frånvarande och helhetsintrycket av essäerna förblir syfteslös, som om de uppstått ur intet.

Sluttankar

Studien jag gjort ger flera viktiga insikter om hur vi kan förhålla oss till artificiella aktörer. Studien uppmuntrar till att utforska, experimentera och samla kunskap om chattbottar för att både utnyttja dess styrkor, men också undvika oönskad användning av dessa genom att förstå deras svagheter. Som forskningsområde är frågan om artificiell intelligens inom vetenskap och utbildning relativt outforskad, men nya studier om det uppkommer regelbundet nuförtiden. Detta sker inte minst på grund av att tekniken i sig utvecklas i en väldigt snabb takt att de konkreta resultaten jag presenterar redan till viss mån är förlegade. Trots det lyfter min studie fram flera större frågor som vi som arbetar med texter bör ta ställning till i en värld där artificiellt genererade texter i allt större grad blir en del av normen.

TEXT: ANTON ALA-HEIKKILÄ

BIBLIOGRAFI

Kansteiner, W. (2022). Digital Doping for Historians: Can History, Memory, and Historical Theory Be Rendered Artificially Intelligent? History and Theory, 61(4), 119–133.

Leme Lopes, A. P. (2023). Artificial history? Inquiring ChatGPT on historiography. Rethinking History: The Journal of Theory and Practice, 27(4), 1–41.

Lozić, E., & Štular, B. (2023). Fluent but Not Factual: A Comparative Analysis of ChatGPT and Other AI Chatbots’ Proficiency and Originality in Scientific Writing for Humanities. Future Internet, 15(10), 336.

Lund, B. D., Wang, T., Mannuru, N. R., Nie, B., Shimray, S., & Wang, Z. (2023). ChatGPT and a new academic reality: Artificial Intelligencewritten research papers and the ethics of the large language models in scholarly publishing. Journal of the Association for Information Science and Technology, 74(5), 570–581.

Tatarinov, J., & Fickers, A. (Red.). (2022). Digital History and Hermeneutics: Between Theory and Practice. De Gruyter.

Wolfram. (2023, februari 14). What Is ChatGPT Doing … and Why Does It Work? https://writings.stephenwolfram.com/2023/02/what-ischatgpt-doing-and-why-does-it-work/

Artificiell intelligens fungerar som hjälpmedel och innehåll i skolan –

men inte som ett mål i sig

Inför det här numret av Arena, vars tema är AI, insåg jag att jag har en väldigt låg kunskap om vad artificiell intelligens egentligen är. Jag har kanske med flit undvikit ämnet, och AI har blivit en stor skugga som hela tiden finns nära men som jag inte velat gå in i för att undersöka närmare. Jag kanske annars också gör det varje gång jag stöter på något jag inte förstår: Jag undviker ämnet. När jag inser att jag inte kan undvika det längre, vänder jag mig till litteraturen. Det har jag också gjort nu, och ska här försöka sammanfatta de tankar som två nyutkomna fackböcker om artificiell intelligens i skolmiljö har väckt.

Både Thomas Nygren, som är författare till boken AI i skolan (Natur & kultur 2023), samt T homas Edwall och Peter Zackariasson som har skrivit boken ChatGPT för lärare (Tukan läromedel 2024) förklarar varför det är viktigt för personal inom utbildningsbranschen att känna till hur artificiell intelligens fungerar. En av de största orsakerna

till det är att artificiell intelligens redan styr mycket av det som är en del av vår vardag (både i skolan och utanför). Det kan vara frågan om nyhetsnotiser som rekommenderas speciellt för oss, eller riktade marknadsföringskampanjer eller personliga rabattkuponger till mataffären. Ingen i dagens värld kan välja bort artificiell intelligens, eller välja att inte använda det, eftersom ett sådant val inte ges till oss. Istället är det företag som utvecklar program och politiker som fattar beslut om hur och när artificiell intelligens kan användas och av vem.

Det som såklart gjorde att diskussionen om artificiell intelligens blommade upp var att det textskapande programmet ChatGPT lanserades i november 2022 och gjordes tillgängligt för vem som helst. Edwall & Zackariasson skriver att tekniska revolutioner inom allt som har med skrift att göra ofta har ansetts vara skrämmande till en början, men ändå sedan lett till stora förändringar i samhället. Som exempel nämner

Edwall & Zackariasson boktryckarkonsten och senare digitaliseringen. När dessa revolutionerande tekniker först har nått den breda massan har mottagandet varit oroligt och skeptiskt, men med facit i hand skulle någon av oss knappast längre välja att leva och arbeta utan tryckta böcker eller utan möjligheten att skriva i Word och skicka e-postmeddelanden.

Det som kanske gör att AI känns extra skrämmande är att tekniken är så människolik. Programmet ChatGPT går ut på att man som användare chattar med en så kal llad chatbot, som svarar och går i dialog med användaren precis som om programmet själv skulle vara en människa. Själva förkortningen GPT betyder generative pre-trained transformer, och programmet är alltså ett textskapande verktyg som har tränats med en enorm mängd data. Programmet klarar alltså av att skapa text som verkar vara skriven av en människa. Det gör den genom att ha ”läst” miljontals texter och därmed lärt sig förutspå hur en färdig

text ska se ut. I båda böckerna finns många skärmdumpar med exempel på dialoger som författarna har fört med ChatGPT, och också en väldigt utförlig beskrivning av tekniken bakom programmet.

Under läsningen av de två böckerna har det varit intressant att ta del av författarnas tankar om vad det ändå är som gör att ChatGPT inte är mänsklig, och inte kan jämföras med en människa. För det första tar ChatGPT inga egna initiativ. Det är vi människor som går in i programmet, beskriver vad vi vill ha (det vill säga skriver en prompt), och arbetar vidare med resultatet. Utan den mänskliga inputen skapar ChatGPT ingenting. Därmed menar Edwall & Zackariasson att man knappast kan säga att den artificiella intelligensen är kreativ. Däremot kan ett rikt initiativ och en kreativ prompt från en människa ge väldigt fina resultat i ChatGPT (och, förstås, i livet överlag). Initiativtagande och kreativitet är alltså två mänskliga förmågor som vi i skolan kanske ännu mer än tidigare borde träna upp och betona hos eleverna.

Att ChatGPT har tränats med en hisnande mängd texter gör att den fungerar bra och trovärdigt. Men det är inte problemfritt. ChatGPT har ingen inbyggd etik eller eget samvete, vilket gör att de texter som ChatGPT matats med och utgår från i sina egna texter kan handla om vad som helst. Om till exempel texterna har haft rasistiska eller på annat sätt olagliga inslag kan ChatGPT bara upprepa och återskapa det den ”läst”. Nygren menar att ChatGPT i vissa texter den skapar ganska klart kan gå emot skolans värdegrund och de demokratiska värderingar som skolan står för. Artificiell intelligens kan på det här sättet även anses vara en effektiv spelbricka i spridningen av desinformation. Därför blir källkritik ett

än viktigare lektionsinnehåll. Det är också viktigt att komma ihåg att allt som skrivs in i ChatGPT av användarna blir en del av datan som finns i programmet. Därför har man också som användare ett ansvar för vad man laddar upp, och att till exempel skriva in privata personuppgifter i en prompt bör absolut undvikas. Andra etiska och värderingsmässiga problem med artificiell intelligens tas också upp i böckerna.

För att eleverna ska lära sig att använda artificiell intelligens på ett etiskt hållbart sätt är det ett viktigt enskilt innehåll i undervisning om mediekunskap. Att förstå hur artificiell intelligens fungerar, var det används och hur ChatGPT genererar texter är en väldigt angelägen metaförmåga. Först när eleverna förstår vad de egentligen gör när de promptar kan man anse att de på ett värdefullt sätt kan använda ChatGPT som hjälp i sin inlärning. Och först när eleverna förstår att svaret från ChatGPT sällan duger som sådant, utan ofta måste omarbetas och finslipas, så kan AI bli ett riktigt värdefullt medel i studierna.

I böckerna finns många konkreta exempel på hur ChatGPT och andra program kan vara ett bollplank för elever i deras inlärning: ChatGPT kan sammanfatta, generera nyckelord, skapa instuderingsfrågor och utvärdera elevers färdigheter.

För lärare kan artificiell intelligens underlätta bland annat lektionsplanering samt skapande av uppgifter, prov och annat lektionsmaterial. AI kan också differentiera uppgifter för elever med olika behov, och anpassa uppgifter enligt givna kriterier. Edwall & Zackariasson skriver att den tid man kan spara in är enorm. Visst behöver man finslipa uppgifterna lite, men sällan blir resultatet sämre än om man själv suttit i timmar och försökt få ihop mångsidiga

uppgifter till ett visst ämnesområde.

Endast en liten del i böckerna diskuterar det som kanske orsakat störst oro hos lärarna: möjlighet till fusk. Författarna menar att om man har undervisning om AI som ett ämnesinnehåll lär man eleverna att tänka kritiskt kring den output som kommer från program som ChatGPT. Faktum är att det som gör en text personlig och intressant är den mänskliga touchen som ChatGPT inte har. Som tidigare konstaterats är en artificiell intelligens inte kreativ, utan det är användarens kreativitet som gör ett svar i ChatGPT bra eller dåligt, användbart eller odugligt. Dessutom menar författarna till båda böckerna att vi har en tendens att överdriva hotet från teknisk utveckling och överskatta elevers förmåga att använda nya tekniska hjälpmedel. Elever kan vara väldigt duktiga på teknik som har med spel eller sociala medier att göra (som att ladda ner applikationer och spela in och redigera videomaterial), men mycket oftare har de svaga kunskaper i bland annat ord- och bildbehandlingsprogram på dator. Där har vi lärare alla chanser att själva bli experter på program som ChatGPT för att kunna handleda elevernas användning i en riktning som kan anses vara hållbar och korrekt.

Speciellt Nygren betonar att forskning om användning av textgenererande AI i skolan ännu saknas. Enstaka studier har gjorts, men det börjar bli brådskande med mer utvidgad och heltäckande forskning som kunde ligga till grund för framtida politiska beslut. Ekonomiska aspekter hos företag som vill sälja in sin teknik till utbildningsbranschen kan gå stick i stäv med aspekter av den värdegrund som skolan har, samtidigt som framtida arbetsgivare gärna kommer att se att de elever som kommer ut på arbetsmarknaden

Thomas Nygren AI i skolan

Natur & kultur

294 s

Thomas Edwall, Peter Zackariasson ChatGPT för lärare: En handbok om AI i undervisningen (uppdaterad utgåva)

Tukan läromedel

176 s

redan kan använda artificiell intelligens på ett produktivt och moraliskt hållbart sätt.

Efter att ha läst de två böckerna känns ämnet lite mindre skrämmande för mig. Att ha fått en förklaring på vad själva tekniken går ut på gör att program som ChatGPT avmystifierats, och jag har fått en bra grundläggande bild både av programmets förtjänster och begränsningar. Jag har låtit ChatGPT göra övningsuppgifter till bland annat adjektivens komparation och verbens tempus.

En av de roligaste tankarna jag läste i böckerna var att man inte behöver vara rädd för att såra en chatbot; är man inte nöjd med svaret får man säga det rakt ut utan desto mer krumelurer. De flesta uppgifterna som ChatGPT skapade var riktigt bra och mångsidiga (och den gjorde det såklart på en bråkdel av den tid det hade tagit för mig att göra samma uppgifter). Några uppgifter tyckte jag att var väldigt tråkiga, det meddelade jag till den och fick sedan dåligt samvete för att jag inte avslutade med ett tack för hjälpen och ett hejdå.

Och när den artificiella intelligensen anses bli mer och mer mänsklig är det kanske just det här vi behöver påminna oss om: Jag har förmågan till ett dåligt samvete eftersom jag inte använde min förmåga att

vara vänlig med den jag talar med. Som människor klarar vi av att visa empati, vi njuter av att vara kreativa och har ett behov av att genomföra uppgifter. Det här ger oss en känsla av meningsfullhet i vardagen.

Artificiell intelligens kan i bästa fall vara ett bra hjälpmedel som stöder eleverna i inlärningen och sparar dyrbar tid för lärarna. Det är ett viktigt ämne att undervisa om som lektionsinnehåll på en metanivå. Men att allt som görs i skolan kan eller ska utgå från artificiell intelligens, är varken ett trovärdigt eller önskvärt framtidsscenario. Att tro att artificiell intelligens kan visa sig överlägset det sammanlagda mänskliga intellektet är inte heller ett realistiskt antagande; Att nedvärdera dess funktion och inte använda den hjälp man verkligen får av AI är snarast lite dumt.

TEXT: SOFIE ADOLFSSON

Arcadas styrka ligger i tvärvetenskap inom AI

I takt med den digitala revolutionen har vi under de senaste åren kunnat se tekniken utnyttjas på ett sätt som vi aldrig tidigare kunnat föreställa oss.

Artificiell intelligens (AI) genomsyrar med raska steg hela samhället och omfattar många av de dagliga varor och tjänster vi använder idag. Näringslivet, finansvärlden, dagligvaruhandeln, hälsovården, säkerheten och andra samhällsbärande tjänster styrs i allt högre grad av AI-drivna lösningar. Som mångprofessionell högskola är Arcadas strävan att ligga i framkant med att förstå vad detta innebär för oss människor.

Arcadas ansvar som högskola

För att svara på framfarten i den digitala revolutionen inledde Arcada för över tio år sedan forskning inom AI. Några år senare var högskolan bland de första yrkeshögskolorna i Finland med att införa en konkret utbildning inom området. Hand i hand med utbildningens utveckling stod det klart att människan behöver vara i fokus och därmed skärptes forskningen till etiska frågor och pålitlig AI. Arcadas kunskap i frågor som rör etik och pålitlighet har fått en konkret roll i flertalet forskningsprojekt där humanoida robotar används.

Följande steg var att skapa miljöer, fysiska likväl digitala, där pålitlig AI utvecklas och testas i samspel med olika discipliner, studenter, lärare, forskare, samarbetsparter och slutanvändare. För att förstå och skapa processer för användning av pålitlig AI, såväl i Finland som globalt, anammades ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt.

AI och robotik i den finlandssvenska kontexten

Idag drar bland annat äldreomsorg, tandvård, hälsovård, svenskspråkig småbarnspedagogik, dagligvaruhandel samt restaurangbranschen nytta av Arcadas tvärvetenskapliga AI- och robotikforskning. Centralt för Arcada blir också den finlandssvenska kontextens språkliga och kulturella särart.

– Som svenskspråkig bildningsaktör är det viktigt att se till att det finlandssvenska språket också finns med på AI-kartan, säger Christa Tigerstedt, överlärare i företagsekonomi, och poängterar vikten av att språkmodeller inom AI måste tränas på finlandssvenska för att språket inte ska utarmas på sikt.

Studier kopplat till taligenkänning av finlandssvenska dialekter genom AI har gett Tigerstedt och

Sociala roboten Alex på fältstudier i K-Supermarket. Foto: Kristoffer Kuvaja Adolfsson

Studentinvolvering är viktigt i projekten. Foto: Anders Lönnfeldt

forskarkollegorna en klar uppfattning – i interaktionen mellan människa och digitala lösningar är tydlig kommunikation A och O. Utöver risken att språk och dess dialekter utarmas, riskerar också den aktuella målgruppen att exkluderas från utvecklingen om inte språket beaktas.

– Människors interaktion med robotar går fort fram och vi behöver utveckla tillförlitliga och meningsfulla användningsmöjligheter för AI-drivna agenter, till exempel robotarna. Kanske kommer människan och roboten en dag att kunna samarbeta med varandra på ett meningsfullt sätt där de kan nyttja sina olika styrkor; robotens oändliga uppmärksamhet och precision i samspel med människans kreativitet och det humana. Innan vi är så långt det finns mycket arbete att göra, säger Tigerstedt.

TEXT: NATHALIE EDMAN-KOSKELL, ARCADA

Aktuella forskningsområden inom AI och robotik på Arcada:

• Digitala lösningar inom habilitering för barn och ungdomar med funktionsvariation

• Humanoida robotar med datorseende inom fysioterapi

• Lärande med stöd av humanoida robotar inom småbarnspedagogik

• Meningsfull implementering av sociala robotar inom äldreomsorg

• Pålitlighet inom AI vid högskolans laboratorium för pålitlig AI (Laboratory for Trustworthy AI )

• Service- och sociala robotar i matbutiken

• Servicerobotar som servitörer i restaurangbranschen

Sociala roboten QT är speciellt anpassad till pedagogiska kontexter. Foto: Kristoffer Kuvaja Adolfsson

Fem orsaker för unga att lära sig om AI

Har du, precis som jag, ibland funderat på vilket århundrade som varit det viktigaste i mänsklighetens historia? Historieläraren kanske nämner en period som justerade politiska gränser och kulturer, som Alexander den stores erövringar på 300-talet f.Kr. Biologiläraren får blicka mycket längre bak i tiden. Religionsläraren pekar antagligen på ett skede med omvälvande värderingar, som islams framväxt på 600-talet, medan samhällskunskapsläraren förmodligen röstar för den industriella revolutionen på 1700-talet.

Oavsett vilket århundrade du landar i, handlar det antagligen om perioder som präglades av stora förändringar som förde världen i en ny riktning. Och om förändring är den avgörande faktorn, kan det då vara så att just detta århundrade – vårt 2000-tal – är det allra viktigaste?

Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling där digitalisering, mobiltelefoner och datorer redan har skruvat upp tempot i våra liv. Men det mest omvälvande kanske ligger framför oss. Vi står på tröskeln inför nya, banbrytande teknologier som har potential att förändra både vår vardag och hela samhället på sätt vi ännu inte kan förutse.

Artificiell intelligens (AI), en bokstavskombination som väcker skräckblandad förtjusning i nästan varje sammanhang. Inte minst då det kommer till den del av utbildningen som torde ligga modersmålsläraren närmast hjärtat.

Hur går det med utvecklingen av skrivfärdigheter, analys, källkritik och kritiskt tänkande, då eleverna plötsligt fått tillgång till kraftfulla verktyg som i viss mån erbjuder genvägar i problemlösning och eget skapande? Kommer de unga någonsin att hitta en egen, unik röst ifall de börjar förlita sig på AIgenererade texter utan perspektiv och moraliska överväganden? Och kanske framför allt, hur ska läraren kunna bedöma elevens verkliga kunskapsnivå och ge feedback som matchar deras verkliga styrkor och svagheter?

Det här är komplicerade frågor som idag saknar entydiga svar.

Å andra sidan kan jag, som till vardags funderar på exakt de här sakerna – problemlösning, berättarröst, och moraliska överväganden – inte låta bli att fascineras. Vi befinner oss i en tid som är inspirerande och full av möjligheter – kanske mer än någonsin tidigare.

Innan jag presenterar mina fem anledningar till varför unga borde lära sig använda AI-verktyg redan idag, vill jag understryka att detta bara är tankar och observationer. Att idag försöka förutspå hur artificiell intelligens kommer att utvecklas och användas i framtiden är antagligen lika fiffigt som att år 1995 ponera hur internet kommer att inverka på mänsklighetens historia, eller att år 2005 ge tips om hur vi borde använda sociala medier. (Tack Facebook för att du nästan dagligen påminner mig om

NICLAS RUNEBERG. FOTO: PRIVAT

15 år sedan”… Jag tror ordet de unga idag skulle använda är ”Cringe”.)

Ibland känns det som om vi alla just nu står i ett hopptorn och tittar ner på bassängen under oss. För att våga dyka ner är det antagligen bra om du först lärt dig simma. Hoppa måste vi hur som helst. Därför har jag här utformat fem orsaker för unga att börja använda sig av AI-verktyg redan idag.

1. Förberedelse för framtidens arbetsmarknad

AI-verktyg används allt oftare inom de flesta branscher, och att förstå och kunna använda dem gör dig attraktiv på arbetsmarknaden.

Man behöver inte arbeta som skribent för att dra nytta av att snabbt och effektivt kunna producera text för en rad olika ändamål. E-post, presentationer och kommunikation på sociala medier är redan vardag på de flesta arbetsplatser. Om du kan skapa text utan större ansträngning har du ett jätteförsprång i yrkeslivet.

2. Stärk ditt kritiska tänkande

Att använda AI för att skapa välformulerade och användbara texter kräver att du granskar och analyserar resultatet. AI är inte perfekt – det krävs att du lär dig upptäcka dess svagheter och använda dess styrkor. När du tränar på att förbättra AI-genererade texter utvecklar du också din egen förmåga att reflektera över och ifrågasätta information.

3. Öka din kreativitet och problemlösningsförmåga

AI kan vara en ovärderlig kreativ partner som hjälper till att snabbt generera idéer och hitta nya lösningar, vilket utvecklar den egna kreativiteten.

Många yrkesskribenter, även jag, lider stundvis av skrivkramp – ångest över att inte komma igång med skrivandet. Då du jobbar med AI som medförfattare försvinner det här problemet. Har du fastnat? Be om nya infallsvinklar eller förslag. Resultatet kan ge dig inspiration som annars kanske aldrig hade uppstått.

4. Främja digitala färdigheter

Att lära sig AI innebär att utveckla digitala kunskaper, något som är helt nödvändigt i ett allt mer teknologidrivet samhälle. Även AI, precis som internet och sociala medier, utformas genom dess användare. Att förstå och styra AI stärker din självkänsla, eftersom du lär dig att använda teknologin som ett verktyg istället för att vara beroende av den.

5. Bygg etisk förståelse och ansvarstagande

AI kan användas för både gott och ont. Ju tidigare unga börjar arbeta med AI, desto bättre förstår de teknikens möjligheter och risker. Att utveckla insikter om AI:s etiska dimensioner är avgörande för en ansvarsfull användning – och för att forma en bättre värld.

Vi vet inte med säkerhet om detta verkligen är mänsklighetens viktigaste århundrade. Men det är svårt att förneka att de verktyg vi utvecklar idag kan få enorm påverkan på vår framtid. Så kanske vi borde förbereda oss på att framtiden hänger på de unga som just nu sitter i våra klassrum och lär sig att använda banbrytande teknologier – för det gör den faktiskt, i viss mån.

NICLAS RUNEBERG, Senior Creative på den kreativa brandbyrån SEK Ab

ILLUSTRATION: AMANDA HELLING

Hälsningar från Utbildningsstyrelsens arbete med AI-rekommendationer

Utbildningsstyrelsen utarbetar i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet ett material som bär namnet Lagstiftning och rekommendationer för artificiell intelligens inom utbildning. Planen är att materialet som är avsett för småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen, yrkesutbildningen och den fria bildningen ska publiceras i mars 2025.

Det är fråga om ett krävande arbete. AI är, förutom som vetenskaplig disciplin, ett mycket komplext område av digital pedagogik och digital kompetens. Europeiska unionen har byggt upp ett omfattande lagpaket i form av EU:s AIförordning (AI Act), som i sin tur bland annat bygger på olika etiska bedömningar och grundläggande rättigheter. AI-förordningen trädde i kraft 1.8.2024 och kommer att tillämpas i etapper utifrån de olika risknivåer som klassificerar de olika AI-systemen som tas i bruk och används inom EU-området. Lagen börjar tillämpas i februari 2025 till den del som gäller förbjudna system. Vissa element inom utbildning tillhör klassificeringen hög risk, som användning av AI vid elev- eller studerandeantagning och bedömning av elevers och studerandes lärresultat. Som jämförelse så omfattar högriskklassificeringen också AI-system som används för kritisk infrastruktur, som system för hantering och drift av vägtrafik eller vatten-, gas-, värme- eller elförsörjning.

Europeiska unionens AI-förordning kräver kompletterande nationell lagstiftning, och i skrivande

stund är regeringens proposition på remissbehandling. Förutom EU:s AI-förordning finns det ett antal andra lagar och förordningar att ta hänsyn till, som till exempel EU:s dataskyddsförordning GDPR, och nationella lagar som dataskyddslagen och informationshanteringslagen. Då arbetet är på hälft är det inte i nuläget möjligt att gå in på detaljer, men de delområden som gäller utbildning utgör en naturlig disposition som vi redan i våras informerat om på våra webbsidor. Första delen har redan varit ute på remissbehandling. Vi tar avstamp i vad artificiell intelligens över huvud taget är. I den här allmänbildande delen behandlas också felaktiga slutsatser och snedvridningar som generativ AI på olika sätt kan producera. I delen ingår också en sammanfattning av AI-förordningen och ett avsnitt om dataskydd som baseras på EU:s dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagen.

Det är lätt att i exempelvis en lärargrupp på sociala medier ge förslag eller tips på AI-tillämpningar man prövat på och vill sprida till kolleger. Det är en annan sak då ett ledande nationellt sakkunnigämbetsverk ska ge ut rekommendationer för hur man i kommuner och skolor ska förhålla sig till och använda AI som stöd för lärandet. Ansvaret är stort. Det går att lyfta upp vilken roll (generativ) AI kan ha i olika lärandesituationer. Generativ AI har av naturliga skäl fått stor uppmärksamhet på senare tid, men AI är bredare än så. Ett bra exempel är användning av AI vid bedömning. Vi utgår då från läroplansgrunderna och man behöver

för det första hålla skillnad mellan formativ och summativ bedömning. Lärandeanalytiken har trängt in på utbildningsområdet på bred front och behöver utan vidare nämnas i sammanhanget, och i samma andetag behöver kritiska frågor kring dataskydd och datasäkerhet samt olika etiska frågeställningar lyftas upp. Det kommer att vara viktigt om AI är integrerat i ett system enligt AI-förordningens definition med tanke på om systemet ska omfattas av förordningen eller inte.

Vi behöver ta ställning till en ny kompetens i form av AI-litteracitet. Begreppet AI-litteracitet är i sig mångfacetterat, och kan delas in i olika delområden. Den intresserade läsaren hittar bra förslag på vad AIlitteracitet innebär på nätet. I takt med att tekniken utvecklas uppkommer det efterhand begrepp på engelska som inte hunnit få vedertagna översättningar till svenska, vilket kan kännas knepigt. I stället för AIlitteracitet kan vi även använda AIläskunnighet eller AI-kompetens. Att kunna utvärdera information kritiskt är en viktig färdighet och det blir allt viktigare när det gäller att utvärdera olika textmaterial som generativ AI skapar. Då detta kommer att bli allt svårare är starka traditionella ämneskunskaper och en bred allmänbildning ovärderligt.

Det är viktigt att även etiken och aspekten hållbar utveckling får en synlig plats i materialet. När det gäller AI och etik så kan vi luta oss mot publikationer med rekommendationer som internationella organisationer gett ut, här kan vi förutom EU:s etiska riktlinjer för lärare

nämna material av UNESCO, OECD och UNICEF. Det finns även forskning som använder sig av dem och i synnerhet en forskningsrapport är intressant för oss. Där har forskarna byggt upp en syntes eller modell med sju etiska principer för användning av AI inom utbildning.

Om vi ger den ekologiska hållbarheten en tanke så finns det färsk forskning på hur mycket el användning av olika maskininlärningsmodeller konkret kräver för olika typer av uppgifter. Utan att gå in på datavetenskapligt krävande detaljer kan vi här mycket kort konstatera att bildskapande kräver avsevärt mycket mer energi än textskapande. Efter att ha studerat en mängd modeller kommer forskarna fram till att förhållandet i energibehov är i genomsnitt 1 : 60, men nämner i samma veva att den mest energikrävande bildska-

paren i undersökningen kräver ca 6800 gånger mer energi än den minst energikrävande textgeneratorn. Om vi lyfter blicken och betraktar de datacenter som behövs pga. det växande behovet globalt så är utvecklingen minst sagt tankeväckande. Då datacentren, AI och kryptovalutor 2022 använde ca 460 TWh (terawattimmar) energi så är IEA:s uppskattning att dessa 2026 sammantaget ska dra 650 – 1 050 TWh, beroende på utbyggnadstakt, effektivitetsförbättringar samt trender inom artificiell intelligens och kryptovalutor. Det är en ökning som i det lägsta scenariot grovt motsvarar Sveriges och i det högsta Tysklands årliga energiförbrukning. Samtidigt vet vi att AI ger stora möjligheter för forskning och utveckling inom flera olika vetenskapsområden.

Vi vet inte ännu i skrivande stund (26.11) hur de slutliga rekommendationerna kommer att se ut. Det finns redan ett omfattande bakgrundsmaterial och det är mycket möjligt att det komprimeras till ett mer kompakt paket med rekommendationer för utbildningsanordnarna, och att ett bredare stödmaterial för undervisningspersonalen publiceras på våra webbsidor.

KRISTIAN SMEDLUND

Undervisningsråd på enheten Svenskspråkig verksamhet, Utbildningsstyrelsen

KOLUMN

Bokmässan i Helsingfors – en oas av litteratur, men uppmuntrar den eleverna till mer än enbart konsumtion?

I år slog Helsingfors bokmässa besöksrekord. Under fyra dagar i slutet av oktober besöktes mässan av 98 000 personer. På torsdagen och fredagen fylldes mässhallen av många ivriga elever och lärare från alla årskurser och stadier. Som lärare är det en glädje att se att intresset för att besöka bokmässan är så stort bland skolor som också kommer längre vägar ifrån för att få gå på mässan. Svenska litteratursällskapet delar varje år ut ett par tusen biljetter till skolor (enligt en först till kvarn-princip) vilket möjliggör en dag på bokmässan för många skolor som inte annars skulle ha resurser till det.

Man kan lätt få en hel skoldag att gå åt på bokmässan, speciellt för äldre elever och studerande ordnas det fina intervjuer och paneldiskussioner att ta del av, och har eleverna möjlighet kan de passa på att handla både böcker och andra varor som bokhandlare numera säljer. Svenska litteratursällskapet aktiverar dessutom alla elever

genom att ordna en bokorientering; en frågesport som går ut på att eleverna ska ta sig runt på mässområdet, orientera sig till olika montrar och där lösa olika uppgifter och svara på frågor.

Dessutom ordnar Läscentrum projektet Prata bok! där tio klasser från skolor runtom i Svenskfinland får möjlighet att läsa en bok och sedan på bokmässan intervjua författaren till boken på scen. Klassen jobbar tillsammans med boken i skolan, och två till fyra elever kliver sedan upp på scenen för att intervjua författaren. På det här sättet får eleverna en aktiv roll i bokmässans programpunkter.

Ändå får jag en liten känsla av att många elever går omkring på mässan utan att riktigt få utlopp för sitt intresse och sin nyfikenhet. Jag saknar skrivverkstäder som författare skulle dra för barn och unga så att eleverna skulle få göra korta skrivövningar under handledning av proffs, pysselverkstäder där eleverna får skapa något konkret, eller högläsningsstunder där en bok eller novell läses högt från början till slut i ett mysigt avskilt mötesrum dit inte det stökiga ljudet från mässhallen når.

Faktum är att många av de paneldiskussioner och författarintervjuer som ordnas inte är lockande för eleverna. Istället dras de till de färgglada montrarna som inte kan erbjuda eleverna annat än konsumtion. Det här ger en liten besk smak av att förlag, bokhandlare, programarrangörer och andra utställare främst ser besökarna (inklusive den stora mängden skolelever som besöker mässan) som potentiella konsumenter. Som lärare hoppas jag att elevernas kreativitet skulle tas i beaktande bättre framöver, och att elevernas skriviver och författardrömmar skulle odlas just där branschen är som synligast.

TEXT: SOFIE ADOLFSSON

Hur kan vi väcka läslust?

I november 2024 åkte jag som Nordspråksrepresentant till Köpenhamn i Danmark. Vi hade arbetsmöte om Nordspråk men även en konferens, som var öppen för alla. Konferensen ordnades i Nordatlantens Brygge i Köpenhamn. Där diskuterades bl.a. läslust, vilket har varit ett väldigt omdiskuterat ämne under de senaste åren. Konferensen ordnades en regnig fredag. Det fanns flera föreläsare under konferensen och de var från olika nordiska länder, t.ex. Sverige, Danmark och Norge. Under konferensen betonades att avsaknad av läsning faktiskt är ett samhällsproblem. Vad kommer att hända med vårt samhälle när folk slutar läsa? En viktig poäng som jag tar med mig från konferensen är att komma ihåg att prata om det roliga med läsning. Ibland glöms det bort, eftersom man betonar det viktiga med läsning. Inte är det fel att betona varför läsning är nyttigt, utan det är väl i dagsläget rent ut sagt nödvändigt. Dock kan det bli för mycket fokus på nyttan framom det njutbara med läsning. Vi behöver påminna om att läsning inte är bara för läsningen skull, utan att det även är något njutbart.

Under konferensen deltog jag i flera workshopar, t.ex. med Jenny Edvardsson om läslust och hur vi kan skapa den. Hon poängterade att läslusten är en social praktik och hon tog upp hur högläsning kan jämna ut läshastigheten. Det är värt att tänka på även ur ett demokratiskt perspektiv. Man kan även låta ungdomarna bestämma t.ex. årets bok, på det sättet får man dem mer involverade i läsning. I andra ämnen förutom

svenska och litteratur kunde man läsa skönlitteratur, se bild ovan på en bok som Edvardsson har skrivit. Läsning är så pass viktigt att det borde tas upp i flera skolämnen. Under en annan workshop kom det även fram att läsningen har haft en positiv inverkan på hälsan, t.ex. på åldringar med demens. Högläsningen kan även fungera som ett slags andrum. Lyrik fungerar förvånansvärt bra som högläsning. Det finns skolor där man ordnar fördjupad läsning som ett helt eget skolämne. Kanske det är dit vi är på väg? Vi måste alla minnas att detta inte endast är ett humanioraprojekt, utan detta gäller alla ämnen och hela samhället egentligen. Man kan även använda en enkät och skanna av vad eleverna är intresserade av och utifrån den informationen skapa lästips.

Ett tips för att ta in Norden mera i undervisningen är att använda sig av webbsidan Norden i Skolen (https:// nordeniskolen.org/gym/sv/portal-valg ). Där finns mycket gratis material att ta del av. Det är också något som betonades under konferensen, hur viktigt det nordiska samarbetet är. Vi vill främja att vi kan samtala med varandra på våra modersmål samt lära oss om varandras länder. På den hemsidan kan man även hitta andra skolor att samarbeta med på olika sätt. Det behöver inte handla om ett konkret utbyte utan det kan t.ex. handla om att man läser samma text och möts digitalt för att diskutera den. Tillsammans jobbar vi vidare för att skapa läslust och för att bredda den nordiska kunnigheten.

TEXT OCH BILD: VICTORIA KOTKAMAA

Nordatlantens Brygge i Köpenhamn.

Har du tänkt på att använda skönlitteratur i andra ämnen?

En resa genom ord och rymd

Idag finns Läsväskan i nästan alla kommuner i Svenskfinland, och har cirka 10 000 användare. Inför detta läsår har man arbetat med att uppdatera Ordrymden, och sedan hösten 2024 har lärare kunnat lotsa eleverna till inspirerande uppgifter av olika svårighetsgrad.

Sedan hösten 2022 har Läsväskan funnits hos Folkhälsan, och Lotta Dammert, modersmålslärare och en av initiativtagarna till Läsväskan, berättar att detta samarbete bland annat har möjliggjort att uppdatera Ordrymden. Detta arbete har gjorts för att möjliggöra tydligare differentiering i övningarna, men samtidigt för man också övningarna närmare läroplanen.

Den nya Ordrymden har en starkare läroplanskoppling, säger Nea Kronberg, speciallärare, sakkunnig på Folkhälsan och projektforskare. Lärare får hela tiden extra projekt att ta hand om, men tanken med Läsväskan och Ordrymden är att de ska finnas där för lärare att använda med låg tröskel.

Dammert berättar att responsen på uppgifterna i Ordrymden har varit att det märks att de är gjorda av lärare.

– Syftet är att uppgifterna ska ge lärarna tid att fokusera på det praktiska kring läsningen, istället för att behöva fundera på hur en läsuppgift ska kopplas till läroplanen, säger Dammert. Lärarna kan lita på att kopplingen finns, och istället fokusera på läsundervisningen.

I den nya Ordrymden finns det 5–7 uppgifter per årskurs, och samtliga uppgifter finns dessutom i två versioner: gröna uppgifter som är lite lättare, och blåa uppgifter som är lite mer utmanande.

– Lärarna och eleverna ska inte drunkna i uppgifter, utan dessa kan plockas in då det passar i just den klassen, säger Dammert.

Uppgifterna är också planerade så att det inte ska kräva att läraren sätter mycket tid på att förbereda. Kronberg berättar att upplägget på uppgifterna är sådant att de går att utföra med

vilken bok som helst. Det centrala är själva läsningen.

– Vi vill komma åt vad man kan lära sig av skönlitteratur överlag, säger Dammert. Man lär sig om olika genrer, man utvecklar läsförståelse och lässtrategier samt fördjupar sin textkompetens, allt genom mångsidiga metoder.

Att läsa och lära på olika sätt

I skapandet av uppgifterna har Dammert och Kronberg kunnat använda sig av sina styrkor. Kronberg berättar att Dammert har använt sitt perspektiv som modersmålslärare, till exempel gällande genrer och texttyper, medan hon själv har funderat på exempelvis avkodning och andra färdigheter som behöver tränas för läsandet. De har velat ta fasta på sådant som är naturligt att arbeta med på vägen till läskunnighet och läsförståelse.

För att eleverna ska ha möjlighet att lära sig på olika sätt är tanken bakom de nya uppgifterna att det finns varierande metoder för hur de utförs. Kronberg berättar att det inte alltid går ut på att skriva om sin läsning.

– Vi har till exempel funderat på hur vi kan koppla ihop läsning med rörelse och spel, säger Dammert.

Ett viktigt led i uppdateringen har också varit att differentiera uppgifterna. Därför finns nu två versioner av samtliga uppgifter, det gröna och blåa spåret.

– Differentieringen möjliggör att eleverna får utmaningar som passar dem, berättar Kronberg.

I uppgifterna syns läroplanskopplingen genom att de mål som uppgiften kopplar till finns utskrivna. Det synliggör läroplanskopplingen för lärarna, samtidigt som eleverna själva också

Lotta Dammert (t.v.) och Nea Kronberg (t.h.) skapar läsverktyg gjorda av lärare för lärare att använda i läsutvecklande arbete.

kan se vad det är de övar på i respektive uppgift. Kronberg säger att det också kan stödja eleverna i att så småningom börja sätta upp egna mål för sitt lärande.

Dammert och Kronberg lyfter också fram en annan positiv aspekt med uppgifterna, nämligen progressionen. Som vi kunde läsa i Arena 2/23 är lärstigar något som pedagoger funderar mycket på. Eftersom uppgifterna i Läsväskan finns för elever i årskurserna 1–9 har Dammert och Kronberg en överblick över hur progressionen i läskunnigheten och läsförståelsen kan se ut. – Lärarna är en pusselbit i elevens läsutveckling, och de kan lita på att progressionen fortsätter, säger Dammert. Kronberg berättar att en uppgift inte behöver bli färdig genast, utan eleven kan påbörja den och lämna den öppen för att sedan fortsätta. Det är

alltid den egna läraren som sedan godkänner en uppgift.

– Lärarens handledning och närvaro är fortfarande central för uppgifterna, säger Dammert. Ingen uppgift är egentligen sådan att eleverna ska jobba helt självgående med dem.

Läsning och hälsa

I likhet med de tidigare uppgifterna i Läsväskan är spelifiering centralt också här. I Ordrymden klickar eleverna på stjärnor som syns genom cockpitens ruta, och staplar indikerar hur många uppgifter som är gjorda. Förutom de gröna och blåa uppgifterna är det också på kommande en gul uppgift, och denna uppgift är kopplad till Folkhälsans verksamhet. Dammert och Kronberg är också inkopplade på ett projekt som handlar om hälsolitteracitet.

– Därför kommer det att sättas in en uppgift till per årskurs, och den

uppgiften är kopplad till hälsa, berättar Dammert. Det kan ha något att göra med exempelvis samarbete, hälsa och välbefinnande, utomhuspedagogik, hjärnhälsa och rörelse. Detta är dock ett stort arbete, och det finns inte en klar tidtabell för när detta är färdigt.

Kronberg berättar att man vid Folkhälsan har lyft fram hur läsning påverkar hälsan, och hälsolitteracitet kan förstås på två olika sätt: att man kan läsa och ta till sig information om ens egen hälsa, och vad läsning kan göra för individens hälsa.

– Vi förbättrar koncentrationen via läsning, och den kan ge oss avkoppling, säger Kronberg.

Dammert inflikar att hon i arbetet med Läsväskan har hört begreppet ”läsgymma” användas.

–Det är ett målande begrepp som visar att vi tränar upp läskunnighet, och det är inte något statiskt utan en aktiv handling, säger hon.

Kronberg lyfter också fram att en positiv attityd och uthållighet hos lärarna smittar av sig till eleverna. Det kan hjälpa dem i läsutvecklingen.

För Dammert och Kronberg fortsätter arbetet med att utveckla Läsväskan, och att ge verktyg till lärare för att kunna hjälpa elever att utveckla sin läskunnighet och läsförståelse.

– Under vårterminen ordnas också handledningstillfällen för nya Ordrymden, hälsar Dammert. Datumen är följande: tisdag 11.2.2025 kl. 15–16.30 för åk 7–9, och onsdag 9.4.2025 kl. 14.30–16 för åk 1–6.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN

BILD: ANNIKA WELLING-NYBERG, LÄSVÄSKAN/ FOLKHÄLSAN

SKÄRMDUMPAR: LÄSVÄSKAN

I Ordrymden finns uppgifter med olika svårighetsgrad för att möta eleven på hens nivå.

Kan du lista ut vilken av dessa dikter som är skriven av ChatGPT?

Delta i vår tävling och ha chans att vinna ett presentkort till Adlibris. Bland samtliga korrekta gissningar drar vi en vinnare, och du får bara delta i tävlingen med ett svar. Dessutom behöver du vara medlem i SMLF för att kunna delta i utlottningen.

Du kan lämna in ditt svar med en motivering via QR-koden till vänster. Om du inte får QR-koden att fungera kan du också meddela ditt svar med motivering till christoffer.warn@edu.pargas.fi. Vinnaren dras på Runebergsdagen 5.2.2025.

1. Januari

Frosten biter, fönstren immar, vinden ilar vasst.

Vargavinterns köld den stimmar, i kinden biter fast.

Ändå finns det hopp om liv, om ljus, om knopp och vår.

“O, Sol vår räddare nu bliv, mitt hjärta för dig slår.”

2. Januari

Isen vilar, himlen grå, vinden sveper kall och klar. Knarr av steg i vintersnår, tiden känns så evigt rar.

Ljuset stiger, dagen lång, löften väcks i årets famn.

Januari, stilla sång, början bär ditt klara namn.

3. Januari

Det nya året slog sin rot

Men var finns hoppets skimmer?

Ur frånvaron man däremot

Blott natt och köld förnimmer

Natt till dagens dunkel byter

Alltför stilla tiden står

Tålamodet sakta tryter

Tröstlöst länge kvar till vår

4. Januari

Mörker, du tomhet och kyla, du omsluter mig i mitt inre.

Vill du mig väl, vill du mig illa?

Du svarar inget, du är helt stilla.

Säg något!

Slå mig med din vinande hand!

Visa ens att du hör!

Snart försvinner du, tänk vad du är skör.

5. Januari

Gäckande i kall midvinter

Tar det gamla året slut

Livet må gå i labyrinter

Men hittar alltid en väg ut

Det nya året vaknar sprött

Men trotsar mörker liksom köld

Livet kvarstår, återfött

Blott en stund i vinter höljd

Samtala, samtala, samtala om skrivande

Suzanne Parmenius Swärd, Maria Brandin, Daniel Poland & Stina Widell: Formellt skrivande i alla ämnen på gymnasiet. Att utveckla undervisning. Lärarförlaget 2024. 205 sidor.

Ett bra tag till kommer ”Skrivande skola” antagligen vara ett naturligt jämförelseobjekt när skrivdidaktiska utvecklingsprojekt kommer på tal i Svenskfinland – mycket tack vare handledningen Verktygsbacken som används flitigt. En ny svensk bok som uppvisar vissa likheter med Verktygsbacken är Formellt skrivande i alla ämnen på gymnasiet (Lärarförlaget 2024). Även den bygger på ett fortbildningsprojekt och har som ambition att ge konkret vägledning för skrivundervisning, med inriktning på formella texter i gymnasiet.

Bakom boken står dels universitetslektor Suzanne Parmenius Swärd (Linköpings universitet), som behandlar övergripande skrivdidaktiska frågor, dels tre gymnasielärare som bidrar med kapitel om sin skrivundervisning. Maria Brandin undervisar i svenska och engelska, Stina Widell i svenska, filosofi och italienska. Daniel Poland är disputerad marinbiolog och lärare i biologi och naturkunskap. Precis som i ”Skrivande skola” är målet att utveckla skrivande i alla ämnen. ”[D]e flesta av våra elever kommer till gymnasiet utan att varken ha skrivit eller läst den typ av texter som deras lärare förväntar sig att de ska kunna skriva”, konstaterar Brandin och Poland. Det formella skrivande som fokuseras redan i bokens titel avser just detta mer vetenskapliga skrivande som eleverna möter i många ämnen och som ytterst är förankrat i läroplansformuleringar om att utveckla ”ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta”.

En grundtanke i fortbildningsprojektet var att vetenskapligt skrivande inte ska ses som ett isolerat inslag i undervisningen utan att kontinuerliga övningar och textsamtal bidrar till den skrivträning som behövs. Boken är strukturerad utgående från fyra delområden som elever behöver öva: grundläggande textmedvetenhet, ordning och reda i text, vetenskapligt skrivande och att uttrycka kunskap.

Som Parmenius Swärd påpekar i slutet av boken är det självklart att elever först behöver få öva på något innan de blir bedömda på det, men att det just i skrivundervisningen är lätt hänt att de förutsätts kunna sådant som de definitivt inte fått explicit undervisning om. ”Skrivundervisning tar tid”, konstaterar hon, ”men de små steg eleverna tar leder ändå framåt.”

Det är elevernas aktivitet och gemensamma samtal som utvecklar skrivandet, inte lärarnas föreläsningar om skrivande (ifall nu någon trott det). Med Parmenius Swärds ord handlar det om ”att skapa en arena för aktivt textarbete”. Ideal man strävat efter har varit det samma som i projektet Läslyftet, nämligen att bygga elevaktiva, textnära och utforskande klassrum.

Det som jag som läsare saknar i boken är ändå just konkreta exempel på klassrumsdialoger om texter och skrivande. Eftersom textsamtal är en så pass central del av den skrivundervisning som beskrivs räcker de tre lärarnas översiktliga referat inte riktigt till för att ge en fördjupad inblick i klassrumsdiskussionen.

Rent praktiskt handlar det förstås om att materialet inte härrör från något forskningsprojekt med filmade och transkriberade lektioner. Författarna berättar helt enkelt om erfarenheter från sin vanliga undervisning där de försökt tillämpa insikter från fortbildningsprojektet och reflekterar ärligt även över vad som lyckats mindre bra. Vi får också läsa en hel del utdrag ur elevtexter, ibland med både obearbetad råtext och en ny version som avspeglar resultatet av textarbetet.

Styrning kontra frihet

Ett skrivdidaktiskt dilemma som boken aktualiserar är den eviga frågan om avvägningen mellan styrning och frihet. När bidrar tydliga strukturer och modeller till en dynamisk fördjupning, när är risken snarare att det stannar vid formalistiska mallar som snarare blir tvångströjor för eleverna?

För att utveckla elevernas skrivande är det till exempel nödvändigt att de får träna på hur man bygger upp ett stycke. I pedagogiskt hänseende är det en tacksam modell att, som i boken, betona vikten av en inledande kärnmening som sedan utvecklas i några meningar till – och utmynnar i en avslutande slutsats i den sista meningen i stycket.

Det här betyder ändå inte att eleverna har nått målet för sin skrivutveckling när de behärskar principen om en tanke per mening och en tankegång per stycke. En mekanisk til l-

lämpning av en enskild princip leder inte per automatik till en fulländad text, men det är även många elever som verkligen behöver handfasta råd av detta slag för att få ordning på sitt skrivande. Som Brandin påpekar är många svensklärare själva så pass goda skribenter att de kan ha svårt att sätta sig in i de utmaningar som ovana skribenter möter.

Ett praktiskt grepp för att synliggöra strukturen i elevtexter som återkommer flera gånger i boken är färgkodning. När man varje gång eleven tar in ett nytt ämne i texten markerar det med en ny färg blir det mycket lättare för eleven att se hur texten borde disponeras för att bli stringent. Lärarna i boken berättar om den ahaupplevelse det inneburit för vissa elever att inse hur de genom en tydlig struktur kan göra läsarens arbete lättare.

Det som gör skrivträning så viktig ur elevens synvinkel är att det handlar om en färdighet som behövs i alla ämnen. ”Om eleven inte vet hur hen ska skriva sin text blir det väldigt svårt för eleven att visa sin kunskap”, konstaterar Parmenius Swärd.

En utbredd vanföreställning lärare behöver bekämpa är att vetenskaplig stil handlar om att skriva tillkrånglat. Brandin påpekar att texten tvärtom ska vara saklig, tydlig och lättläst för att nå läsaren.

Parmenius Swärd formulerar det för sin del som att ”vetenskapligt skrivande egentligen handlar om att tillägna sig en retorisk princip för presentation av information, kunskap och resultat från olika typer av undersökningar”. Det handlar om betydligt mer än bara teknikaliteter som källhänvisningar och passivkonstruktioner som elever ska behärska.

Språkhandlingar

I stället för att i allmänna ordalag tala om vetenskaplig stil argumenterar Brandin för att det som verkligen gett hennes elever förståelse för formellt

skrivande är att fokusera på språkhandlingar.

En vetenskaplig text är långt ifrån homogen: i vissa delar gäller det exempelvis att beskriva, referera eller förklara, i andra att presentera, analysera, jämföra, tolka eller argumentera. Alla dessa skrivhandlingar kan tränas var för sig så att eleverna sedan har tillgång till den repertoar som de behöver i det vetenskapliga skrivandet. Boken väljer denna väg i skrivdidaktiken, i stället för till exempel ett utpräglat genrepedagogiskt grepp.

Precis som med lässtrategier är poängen att skrivstrategier för att vara effektiva ska vara så automatiserade att vi inte ens behöver tänka på att vi använder dem. Om elever tycker att något är för lätt, är det ett tecken på att de behärskar momentet. Således behöver elever arbeta med skrivuppgifter som är tillräckligt utmanande, i likhet med de som presenteras i boken, där lärarstöttningen och klassrumsdiskussionen leder dem framåt.

Det som sammanfattningsvis är den gemensamma nämnaren för lärarna i boken är deras helhjärtade engagemang för elevernas skrivutveckling. Genom att delta i fortbildningsprojektet fick de möjlighet att utveckla sin skrivundervisning. Den skrivdidaktiska kunskapsutveckling de ger uttryck för motsvarar det som Helen Winzell år 2018 beskrev i sin doktorsavhandling: Skrivlärare blir man inte bara tack vare teoretiska studier under lärarutbildningen utan genom ständiga försök i klassrummet och reflektion över utfallet.

TEXT: ANDERS WESTERLUND

Höghuset Pärlan i Oravais har stått som inspiration för Kjellsdotter då hon skapade den plats där protagonisten Mija Wadö bor.

Litterär vandring i spänningens spår

Lördagen den 7 september var en verkligt varm och solig höstdag.

Brott, mord, död kändes långt borta när ett gäng SMLF:are, modersmålslärare från Helsingfors i söder till Karleby i norr togs på en litterär tur med deckarförfattaren Nilla Kjellsdotter (alias Pernilla Österberg).

Vi började i Oravais centrum där Kjellsdotter berättade om sin huvudkaraktär, polisen Mija Wadö och debuten “I rättvisans blod” (2020). Mija bor i en lägenhet i hyreshuset Pärlan i centrala Oravais och där bor också hennes nyfikna granne Solveig.

Därefter Fjärdsändan invid Oravais fjärden där den Nilla Kjellsdotters andra deckare “Flickan i Stenparken” (2022) tar sin början. Bland exemplar av alla stenarter i Finland och med havet framför oss, redogjorde hon livligt för sina första steg på författarbanan, förlagsvärldens kringelkrokar och budgivning med mera. Från och med andra boken är hennes förlag Norstedts i Sverige vilket har varit en av Nillas drömmar sedan liten.

Med oss var också Nillas modersmålslärare under högstadietiden som inspirerat till skrivandet och fick den tonåriga Nilla att förstå att man faktiskt kan bli författare. Redan då bestämde Nilla sig för att tacka Camilla Nygård i förordet till sin debutbok vilket hon också gjort.

Till sist förde Nilla oss till sin barndomsby Pensala med vida fält och den lilla bygruppen Köuros där tredje deckaren, “Himmelsgården” (2023), utspelar sig. Där finns vandringsleden “Kjellsdotterstigen”, som invigdes sommaren 2023.

Nilla Kjellsdotter berättade utförligt om “sin resa” från kontorsarbete till storsäljande deckarförfattare. Om målmedvetenhet och intresse. Om språkbehandling och förlagsvärlden. Om rutiner, kontakter.

Kjellsdotters fyra deckare hittills – den fjärde “Tills natten är slut” kom i januari 2024 – har sålt i närmare 300 000 exemplar. Böckerna är översatta till finska, norska, estniska och snart även danska. Hennes femte och

nästa Mija Wadö-deckare utkommer i januari 2025. Finlandssvensk litteratur upplever numera en verklig boom och särskilt många skriver i Österbotten. Nilla Kjellsdotter har med klara besked mutat in sin position som deckarförfattare. Hon använder sig alltid av lokala miljöer vilket gör att Österbottens kommuner och byar synliggörs och får ett liv i fiktionens värld numera långt utanför landsgränserna. Undertecknad tackar SMLF och Nilla Kjellsdotter å allas vägnarturen var inspirerande!

BARBARA STRAND-BLOMSTRÖM, Vörå samgymnasium-idrottsgymnasium FOTO: ANNE UPPGÅRD

Nilla Kjellsdotter berättade om sin skrivprocess i Stenparken i Oravais.

I Köuros i Pensala finns numera Kjellsdotterstigen, och Kjellsdotter har tagit intryck av dessa barndomslandskap i sitt skrivande.

Mörka teman som stress, sorg och utanförskap när unga skriver

Ella Jalamo från Tölö gymnasium i Helsingfors vinner årets ”Argh? – en kolumntävling för dig som har något på hjärtat”. I novelltävlingen ”Vad händer?” för årskurserna 7–9

tog Ronja Pursiainen från Winellska skolan hem segern.

Kolumner och noveller är utmanande genrer. På Helsingfors bokmässa 25.10.2024 prisbelönades sju unga som skrivit tankeväckande, kritiska och också subtila texter.

Under våren ordnade Svenska modersmålslärarföreningen i Finland (SMLF) två skrivtävlingar – en kolumntävling för studerande vid andra stadiet och en novelltävling för elever i årskurserna 7–9.

Bland bidragen i andra stadiets kolumntävling ARGH återkommer år efter år teman som skolstress, illamående inför studentskrivningar och ångest inför fortsatta studier. Kan det vara ett rop på hjälp från de unga?, funderar jurymedlemmarna. Många unga resonerar också kring regeringens nedskärningar som riktas

mot studerande, arbetserfarenheter, hobbyn, mobbning, språkfrågor och mobilens förbannelse.

Också många av de yngre skrivarnas bidrag i Vad händer?-tävlingen närmar sig mörkare teman. Högstadieeleverna väljer, liksom tidigare år, ofta att skriva om sorg, utanförskap, krig och död. I år saknar texterna en hoppfullhet som man kunnat hitta i tidigare års texter, konstaterar tävlingsjuryn.

I högstadieelevernas texter märks samtidigt ett stråk av fantasy/sci-fi vilket kanske hänger ihop med att genrerna är populära på till exempel BookTok, resonerar juryn.

Vinnare och juryns prismotiveringar i kolumntävlingen  ARGH?

Första pris

Absurditetens klänningsbutik

Ella Jalamo, Tölö gymnasium i Helsingfors

”En kritisk granskning av vår samtid”

Vi befinner oss bland nakna kroppar i ett slakthus. Vad är det som slaktas här? Integritet? Självförtroende? Moral?

Med ett skarpt öga för detaljer och en flödande text gestaltar skribenten ett fenomen som tagit absurda proportioner. Det som ska vara glamouröst och unikt visar sig vara massproducerat och ohållbart. När de glittrande paljetterna lossnat och ligger på golvet, klänningarna gått sönder och inte kan användas till något mer, står konsumtionssamhället naket.

Vi är alla mer eller mindre medvetna om hur vi överanvänder planetens resurser, och hur orättvist de fördelas. Skribentens självrannsakan gör oss illa berörda. Och i bästa fall lite förändrade.

Andra pris

Vem ska hjälpa Ture, Maja och Kalle

Erik Metzner, Ekenäs gymnasium

Textens är välskriven och har en intresseväckande rubrik. Den tar upp en ung persons kamp mellan att vilja hjälpa åldringar eller att prioritera sitt eget liv.  Skribenten fångar på ett gripande sätt den mentala och emotionella stressen som vårdpersonal upplever idag. Genom att skildra de ständiga meddelandena och den påträngande känslan av ansvar, belyser författaren fint den mänskliga sidan av vårdyrket.

Tredje plats

Helt störd

Laura Lillas, Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Denna text blir nästan en övning i att upprepa samma ord så många gånger som möjligt utan att den ramlar sönder. Men texten ramlar inte sönder, övningen lyckas, och ger istället oss en unik läsupplevelse och en spännande resa in i en ung persons själsvärld. Författaren visar på stor skicklighet med det skrivna språket och det stör oss inte att dela ut ett tredjepris till texten ”Helt störd”.

Om kolumntävlingen

Kolumntävlingen ARGH? är öppen för alla studerande i svenskspråkiga gymnasier och motsvarande åldersgrupp inom yrkesutbildningen i Finland. Deltagarna får fritt välja ämne för en kolumn på högst 3 000 tecken. Svenska modersmålslärarföreningen i Finland arrangerar varje vår kolumntävlingen med finansiering av Svenska kulturfonden. I år ordnades tävlingen för tolfte gången. Första pris är ett stipendium på 2 000 euro, andra pris ett stipendium på 1 000 euro och tredje pris ett stipendium på 300 euro.

Juryns medlemmar var:

- Alfred Backa, författare och komiker

- Sofie Stara, journalist

- Petter Wallenius, lärare i historia och samhällslära

Absurditetens klänningsbutik

Nakna kroppar. Kläder i en hög på golvet. Flyktiga blickar. Händer som skyler. Nakna kroppar. Kan inte gömma mig. Spegeln döljer inget. Alla ser. Nakna kroppar. Tyll på golvet. Trampar på andras kläder. Vi är nakna.

Jag förväntade mig inte att det skulle vara så här. Jag hade hört mycket bra. Jag trodde verkligen att jag skulle hitta det perfekta. Min dröm. Det är bara fyra månader kvar nu. Måste köpa! En helg. En chans.

Jag står i Triplas källare. Det känns som ett slakthus för självförtroendet. Ett ställe där man kommer in som sig själv men är identisk med alla andra när man kommer ut. Varför ifrågasätter ingen? Alla måste vara galna. Jag vill inte stå i ett fluorescent spegelrum som visar allt man inte vill se. Alla ser så förväntansfulla ut trots att det inte ser bra ut. Jag trampar på andras kläder. Tyllen går sönder. Varför bryr sig ingen?

Telefonen plingar gång efter gång. I vår gruppchatt kommer bild efter bild. Glada leende ansikten. Kroppar prydda med den perfekta klänningen - som verkar vara allas perfekta klänning. Poängen med gruppchatten är ju att se till att två personer inte har samma klädesplagg. Varför skickar alla då bilder på samma klänning i olika färger? Alla är tagna samma tid, samma helg och i samma kvava källare.

När jag strosar runt och bläddrar bland klänningarna upptäcker jag att samma tre modeller upprepas gång efter gång, bara i olika färger. Källaren är fylld med sådana som jag. Döttrar med sina mammor. Döttrar som alla vill slösa pengar på något som knappt håller i en dag. Stackars oss som faller för den falska marknadsföringen. Vi kommer bli besvikna. En outlet ska ju sälja kvalitetskläder till ett bra pris. Det här är ju bara massproducerat skit som marknadsförs som bra.

Jag vill prova. Vad om den faktiskt är bra? Kommer in i provrummet, slakthuset. Ett stort rum där alla ska byta om. Det är glitter på golvet. Paljetter lossnar redan från kjolarna. Det här går inte, men jag måste testa. Det här är ju min chans. Butiken är bara en helg i Helsingfors. Jag måste ju slå till. Fast det går inte. Den sitter inte bra. Det känns inte bra. Bredvid mig provar en tjej samma klänning som jag. Jag vill inte, det känns förnedrande.

Dansgolvet är fyllt med glitter. Min kompis klänning går sönder innan hon ens hunnit dansa. När jag ser mina klasskamrater i sina outletdrömmar ser jag hela vår generation. Vår samtid. Vi faller för falsk marknadsföring. Vi bryr oss inte om kvalitet eller etik. Vi har inget samvete. Det är säkert barn i Bangladesh som sytt klänningarna endast så att en gymnasieelev i Finland kan bära den på sin perfekta dag. I slutet av dansen har drömmarna blivit en mardröm. Ett problemavfall. Söndriga klädesplagg som ingen kommer vilja ha på sig mera. Söndriga klädesplagg som inte går att bli av med.

Vanhojentanssi Outlet är absurditetens klänningsbutik. Den tar både våra pengar och vår värdighet. Det är inte prisvärt. Det är inte snyggt. Det är bara hemskt.

Vinnare och juryns prismotiveringar

i novelltävlingen Vad händer?

Första pris

Moder

Ronja Pursiainen, Winellska skolan i Kyrkslätt (nu Tölö gymnasium)

Ett bidrag som på ett subtilt, moget och poetiskt sätt tar sig an temat. Författaren lyckas rita bågar och bygga dramatik och stämning trots att vi bara ser en ögonblicksbild. Texten är en fungerande helhet, även om den gläntar på dörren till något mer.

Andra pris

Hur känns det?

Alva Öhman, S:t Olofsskolan i Åbo

Ett bidrag som är egensinnigt, nytänkande och ändå självklart. En text som bjuder på något nytt vid varje genomläsning och inte ger läsaren några givna svar. I den rappa dialogen tecknas ett vänskapsförhållande trovärdigt och effektfullt fram.

Tredje pris

Det var aldrig makt

Saga Saloviin, Winellska skolan i Kyrkslätt

Ett bidrag fullt av lekfullhet, berättarglädje och kunskap. Ett eget och tankeväckande perspektiv på temat, som kan läsas på många olika sätt. En text som både väcker och besvarar frågor.

Hedersomnämnande

Mordet på min barndom

Molly Lindroos, Ekenäs högstadieskola

Ett bidrag som med sin bredd och komplexitet stannar kvar hos läsaren långt efter. En text som är svår att släppa och lätt att leva sig in i.

Om novelltävlingen

Makt var tema för årets novelltävling ”Vad händer?” för elever i årskurserna 7–9. Tävlingen lockade 78 bidrag från 22 skolor i hela Svenskfinland. Novellerna ska vara på 300–1000 ord och infallsvinkeln på temat är fri. Svenska modersmålslärarföreningen i Finland ordnar novelltävlingen med finansiering av Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd. Första pris i novelltävlingen är 500 euro, andra pris 300 euro och tredje pris 200 euro

Juryn bestod av:

- Mikael Gros, bibliotekarie

- Katariina Salo, lärare

- Ellen Strömberg, författare

Moder

Ronja Pursiainen, Winellska skolan

Jag stirrar in i väggen medan dina fingrar greppar mitt hår. Du lägger sektion på sektion, och flätan växer sig längre och längre. Det river i mitt hårbotten, men jag säger ingenting. Du älskar mig, och du älskar att fläta mitt hår. Du skapar en trygghet omkring oss, som resten av världen inte kan nå. Då du är klar kysser du mig godnatt, och jag lägger mig ner bland kuddarna för att sova. Flätan är spänd och obekväm, men du har gjort den åt mig, så jag säger ingenting. Jag sover dåligt, och lider av huvudvärk, men jag låter flätan sitta tills morgonen. Jag stiger upp nästa morgon, sömnig och med mörka ringar under ögonen. Då jag äntligen öppnar flätan faller mitt hår i spretiga vågor över mina axlar. Jag låter det ligga så.

Jag befinner mig långt borta från dig. I en stökig men hemtrevlig restaurang sitter jag och talar med andra människor än du. De uppskattar mitt sällskap, och jag uppskattar deras. Men varje gång jag stoppar håret bakom öronen, eller tar bort det från bakom öronen, eller låter min hand glida igenom det, tänker jag på dig. Vad gör du? Behöver du hjälp?

Saknar du mig? Idag har jag tvättat mitt hår på morgonen, och det ligger platt och glansigt. Det återstår inga spår av flätan, av dina kärleksfulla fingrar. Det känns som om tiden jag spenderar ifrån dig rusar framåt medan jag bara sitter i min själviskhet. Du har ingen annan än mig, ingen som uppskattar ditt sällskap. Ändå har jag lämnat dig ensam. Jag känner mig otrygg, som om världen kan ta mig vart som helst, när som helst, och lämna dig bakom. Tankar om allt som kan hända dig utan min kännedom fyller min hjärna, och gnager i mitt bakhuvud även då jag försöker förtränga dem. Sent på natten, då jag återvänder hem till dig, låtsas jag som om allt är vanligt. Som om jag inte tänkt på dig och din övergivenhet hela kvällen. Du låtsas som om du inte hållit dig vaken med våld bara för att vänta på mig.

Mitt hår når ända till marken nu. Du får sitta inne hos mig och fläta en lång stund. Mina kluvna toppar blir allt tydligare, men jag tänker inte klippa av dem. Ju längre tid det tar för dig att fläta, desto gladare är du, desto starkare är vårt band. Jag kan inte klippa av det.

Juryns motivering:

För ett bidrag som på ett subtilt, moget och poetiskt sätt tar sig an temat. Författaren lyckas rita bågar och bygga dramatik och stämning trots att vi bara ser en ögonblicksbild. Texten är en fungerande helhet, även om den gläntar på dörren till något mer.

vadhander_smlf

Bästa lärare i svenska och litteratur!

Det händer igen - ännu ett år, ännu fler fantastiska berättelser att upptäcka! Svenska modersmålslärarföreningen i Finland r.f. (Smlf) utlyser novelltävlingen VAD HÄNDER?

Tävlingen riktas till samtliga elever i åk 7–9 i Svenskfinland och vi hoppas att du som lärare vill inkludera skrivtävlingen i din undervisning.

Årets tema är gemenskap. Utöver temat är infallsvinkeln fri och kan till exempel tangera allt från deckare och fantasy till utopi och kärleksdrama. Novellen som eleven ska skriva ska vara cirka 300–1000 ord. Novellen ska ha en egen rubrik och skrivas med typsnitt Times New Roman, radavstånd 1,5 och fontstorlek 12.

Varje skola får skicka in tio bidrag. Vi uppmuntrar till bredd i urvalet vad gäller kön och ålder. Hela kvoten behöver inte fyllas. Du som lärare mejlar in de anonyma bidragen i PDF-format till vadhandersmlf@gmail.com. Ett mejl skickas per lärare och i mejlet ska du nämna ditt namn och vilken skola du arbetar på. Tävlingen pågår till den 31 maj 2025

Första pris i tävlingen är 500 euro. Andra pris är 300 euro och tredje pris är 200 euro. Juryn består av författare Ellen Strömberg, bibliotekarie Mikael Gros och lärare Katariina Salo. Vinnaren kungörs i samband med Bokmässan i Helsingfors oktober 2025. Prisutdelningen ordnas i samarbete med Smlf, LWS och Svenska kulturfonden. Vi publicerar vinnarbidraget via våra interna kanaler.

Du som lärare kan nu med hjälp av tävlingen uppmärksamma och uppmuntra till skrivande. Du kan stärka elevernas skriviver samt sporra dem till att skriva fiktiva, skönlitterära texter. De skönlitterära texterna ger bland annat utrymme för eleverna att studera världen ur en annan människas synvinkel, att bygga upp händelseförlopp samt att laborera med orden. Novellen som genre är bred och kan med fördel öppnas upp i klassrummet tillsammans med eleverna. Här nedan följer några tips som kan fungera som utgångspunkt i diskussionen och inspiration för tävlingen:

- Första gången: elva noveller (2020)

- Korridorer av Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg (2020)

- I hjärtat av den gyllene triangeln av Petina Gappah (2010)

- Ovetenskapliga studier av Emma Karinsdotter (2023)

- Pinnar av George Saunders (2013)

- Morris av Axel Åhman (2021)

- www.novellix.se har både novelltips och pedagogiskt material

- www.enlitenbok.fi och deras pedagogiska material

- Tidigare vinnarbidrag i tävlingen VAD HÄNDER? hittas via www.smlf.fi

Tävlingen Snälla hjältar ordnades hösten 2024 för de skolor som är med i skolnätverken BRAVO! och Haru. Det övergripande temat för tävlingen var förståelse för andra. Med årets bokval Historien om den sista draken i världen av Tove Jansson ville man uppmuntra till samtal om vänskap och relationer. Tävlingsuppgiften gav möjligheter till samarbete och multimodala arbetssätt.

Detta år ordnades även en låtskrivartävling inför Snälla hjältar, och det vinnande bidraget som blev signaturen för detta års tävling var Mindy Svenlins (styrelsemedlem i SMLF) låt Hjältar. Du kan lyssna på bidraget via sökorden ”Hjältar – Mindy Svenlin och The Haralds” på YouTube. Nytt för i år var också att prisutdelningen skedde under Snälla hjältargalan, som ordnades i G18-huset under Svenska dagen. Tillfället strömmades också och kan ännu ses på YouTube.

Juryns kommentar:

Årets upplaga av Snälla hjältar innehöll än en gång skaparglädje, samarbete och engagemang. Bidragen höll en hög nivå, och det har varit svårt att välja ut endast tre vinnare bland alla fantastiska verk. Eleverna har idéat, skapat, sjungit, dansat, filmat, klippt och klistrat, samt på olika sätt fångat tävlingens tema förståelse för andra. Kreativiteten och empatin har sannerligen flödat i skolorna.

Vinnare:

Grundskolan Norsen, Cygnaeus-enheten årskurs 3–4 D

En originell idé och ett unikt bidrag som lever vidare och kan användas av andra. Frågorna är djupgående och inbjuder till gemenskap och självkännedom. Dessutom uppmuntrar bidraget till att hålla kvar brädspelet som format. Bidraget är estetiskt och genomsyras av samarbete.

Kaskö svenska skola årskurs 1–6

Via bidraget förmedlar eleverna mångsidigt och multikonstnärligt olika känslor. De fångar dessa känslor via dans, ansiktsuttryck, färger och rörelser. Bidragets styrka ligger också i att alla har fått bidra på sitt sätt. Eleverna har tänkt igenom scenografi och kostymering: allt från färgerna på kläderna, till den rörliga bakgrunden. Det märks att det ligger en detaljrik planering bakom.

Västanfjärds skola åk 1-2 hade skapat en berättelse om lilla ugglan på Nattis.

Västanfjärds skola årskurs 1–2

En hjärtlig berättelse om den lilla ugglan på Nattis. Också det visuella intrycket var tilltalande; allt från bakgrund till detaljer som ugglornas ögon var väl genomtänkta. Dramaturgin är tydlig, och berättelsens röda tråd går lätt att följa från början till slut. I berättelsen uppvisas dessutom kärnan i tävlingen: Alla skogens djur, oavsett hur olika de är, kan vara vänner. Elevernas samarbete genomsyrar bidraget, både i uppläsningen och i den avslutande sången.

Hedersomnämnande:

Kirjala skola årskurs 1–2

Vårberga skola årskurs 3

Korta fakta om tävlingen

• Ordnades för de skolor som är med i skolnätverken Haru och BRAVO!.

• Det övergripande temat var förståelse för andra

• Varje klass kunde delta med endast ett bidrag.

• Arrangörer: SFV, Svenska modersmålslärarföreningen i Finland rf (SMLF) och Förlaget M.

Juryn bestod av:

• Christoffer Wärn: vice ordförande i SMLF, modersmålslärare

• Emma Klingenberg: skådespelare och sångare

• Jakob Norrgård: komiker, artist och låtskrivare

• Sofia Finnilä: musiklärare, kompositör och dramapedagog

BREV FRÅN AI

AI som verktyg

för modersmålslärare:

Möjligheter och begränsningar

AI har blivit en alltmer integrerad del av undervisningen och erbjuder modersmålslärare i svenska och litteratur nya sätt att förbättra och effektivisera sitt arbete. Men hur kan man använda dessa verktyg i praktiken, och vilka begränsningar finns? Här utforskar vi hur AI kan tillämpas i olika delar av undervisningen och vilka verktyg som lämpar sig bäst för olika uppgifter.

En av de mest uppenbara användningarna av AI är som stöd för textanalys och feedback. AI-verktyg, som till exempel ChatGPT, kan hjälpa lärare att snabbt analysera elevtexter och ge omedelbar återkoppling på grammatik, stavning, stil och struktur. Detta sparar tid och gör det möjligt för elever att snabbt förstå vad som behöver förbättras i deras texter. Även om dessa verktyg kan ge användbar grundläggande feedback, är de inte lika djupgående som specialiserade system som Grammarly eller svenska alternativ som lärplattformar med språkanalysmoduler.

Förutom analys av texter kan AI användas för att skapa anpassade och interaktiva läromedel. Med hjälp av verktyg som ChatGPT kan lärare generera skräddarsydda övningar, som läsförståelseuppgifter, quiz eller kreativa skrivuppdrag. Detta är särskilt användbart för att möta elever på olika nivåer. Läraren kan specificera vilken nivå eller vilken typ av uppgift som behövs, och verktyget kan snabbt skapa material. Här är dock lärarens roll central – att granska och justera materialet så att det passar både elevernas behov och undervisningens mål.

Flerspråkighet är en annan aspekt där AI kan vara till stor hjälp. I klasser där eleverna har olika språkbakgrunder kan AI bidra genom att jämföra svenska med andra språk, analysera översättningar och diskutera kulturella skillnader i texter. Detta stärker elevernas förståelse för språkets struktur och uttryckssätt. Verktyg som Google Translate eller DeepL kan också användas för översättningsuppgifter, medan ChatGPT kan ge djupare förklaringar om språkliga fenomen.

När det gäller muntlig kommunikation är möjligheterna med AI mer begränsade. Verktyg som ChatGPT kan simulera en skriftlig dialog, men för att ge feedback på uttal och muntlig framställning behövs taligenkänningsteknik, som exempelvis Google Speechto-Text eller appar för språkinlärning som Duolingo och Speechling. Dessa verktyg kan hjälpa elever att träna sitt uttal och få omedelbar feedback på hur de låter.

Fördjupning i litterära verk är ett annat område där AI kan bidra. Verktyg som ChatGPT kan analysera litterära texter och identifiera teman, symbolik och stilistiska drag, vilket ger elever en fördjupad förståelse för texterna. Dessutom kan AI hjälpa till att skapa kreativa skrivuppgifter, exempelvis genom att generera alternativa slut på en novell eller skriva en bakgrundshistoria till en karaktär. Detta kan fungera som en inspirationskälla för eleverna och stimulera deras kreativa skrivande.

En annan lovande men mer avancerad användning av AI är analys av data från elevernas prestationer. Genom att använda lärplattformar som Google Classroom eller Microsoft Teams kan lärare samla in och analysera information om elevernas framgångar och utmaningar. Detta gör det möjligt att identifiera mönster och anpassa undervisningen därefter.

Slutligen kan AI fungera som en virtuell diskussionspartner eller mentor för elever som vill öva på att debattera eller diskutera texter. Verktyg som ChatGPT kan simulera en skriftlig diskussion och ge eleverna möjligheter att utveckla sina argumentationsfärdigheter. För mer långsiktiga mentorskap eller interaktiv handledning krävs dock specialiserade plattformar.

Sammanfattningsvis erbjuder AI många möjligheter för modersmålslärare, men det är viktigt att förstå dess begränsningar. ChatGPT är ett kraftfullt verktyg för textbaserade uppgifter som skrivövningar och litteraturanalyser, men mer avancerade behov, som muntlig träning eller djupgående dataanalys, kräver andra specialiserade verktyg. Genom att kombinera AI:s styrkor med lärarens pedagogiska kompetens kan man skapa en undervisning som både engagerar och utmanar eleverna på nya sätt.

Denna text är skriven av ChatGPT och granskad av redaktörerna.