Brev från Norden

I många år har ”Språkspalten” varit ett återkommande inslag i Arena. I våras ingick den sista ”Språkspalten” och från och med detta nummer blickar vi ut i Norden och välkomnar röster och tankar från våra nordiska kollegor. Nytt för detta nummer är alltså ”Brev från Norden”.

Flerspråkighet är vägen framåt

Jag minns från min egen uppväxt i 70-talets Dalarna hur finskan, som då ännu inte hade någon officiell status, var ständigt närvarande. Den hördes på skolgården, hemma hos kamrater i finsktalande familjer och i de finskspråkiga programmen i Sveriges Television, vars två kanaler var de enda som fanns att tillgå. Ibland också i skolundervisningen då vi fick lära oss räkneord och några enkla fraser. Finska var det dominerande invandrarspråket. Samtidigt hade finländsk – inte minst finlandssvensk – kultur och finländska kulturpersonligheter en given plats i medieutbudet.

Sedan dess har mycket hänt. Sverige ratificerade Europarådets minoritetskonventioner år 2000 och finska blev ett erkänt nationellt minoritetsspråk tillsammans med jiddisch, romani chib, meänkieli och samiska. 2009 beslutade Sverige om en språklag som slog fast att svenskan är huvudspråk i Sverige, men också att de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket ska skyddas. Sveriges riksdag har sedan dess beslutat om en minoritetslag och regeringen och riksdagen har fattat olika beslut och gjort insatser för att stärka minoritetsspråken.

Samtidigt har finskan tappat mark i Sverige. Utan att veta säkert är bedömningen att antalet talare av finska blir färre och genomsnittsåldern allt högre. Orsaken är att arbetskraftsinvandringen från Finland till Sverige har avtagit. Men det är också en effekt av att sverigefinnar som grupp integrerats i Sverige och att svenska blivit första språket för dagens unga generation sverigefinnar.

En grupp forskare från bl.a. Institutet för språk och folkminnen och Göteborgs universitet har inom ramen för ett forskningsprojekt om språkliga landskap i Göteborg, gjort en jämförande studie av stadens finsk- respektive somalisktalande minoritet. Bland annat konstaterar forskarna att finskan, som länge var det största minoritetsspråket i Göteborg och historiskt sett haft låg status, i dag har liten synlighet. Somaliskan som är ett nyare minoritetsspråk i Göteborg tycks ha låg social status men präglas av en större medial och visuell synlighet.

Sverige är 2021 ett mångspråkigt land. Intresset för att ta reda på hur många talare som de olika språken i Sverige har är stort, men i Sverige görs inga officiella undersökningar av hur många talare enskilda språk har. Lingvisten Mikael Parkvall gjorde dock i boken ”Sveriges språk i siffror” (2015) ett försök att bedöma antalet talare av de olika språken i Sverige. Då bedömdes antalet finsktalande uppgå till cirka 175 000 och antalet arabisktalande till 155 000. I maj 2018 gjorde Parkvall i en uppmärksammad kolumn i Svenska Dagbladet bedömningen att antalet talare av arabiska på 10 år har fördubblats i Sverige och att språket nu var större än finska. Orsaken var de senaste årens omfattande migration från Irak, Syrien, Libanon och andra arabisktalande länder.

Det finska och det svenska språket talas i huvudsak i två länder − Sverige och Finland. Arabiska däremot är ett världsspråk och officiellt språk i 20-talet länder vilka sträcker sig i ett bälte från Arabiska halvön till västra Afrika, med sammanlagt kanske 300 miljoner talare. I och med att Koranen är skriven på arabiska är språket också viktigt för muslimer utanför Arabvärlden, t.ex. för många av de somalier som lever i Sverige. De dialektala skillnaderna i talad arabiska

över ett så stort område är så betydande att de skulle kunna ses som olika språk, men det finns också en standardarabiska som de flesta arabisktalande förstår.

Även om migrationen har minskat sker det fortfarande en betydande invandring från arabisktalande länder till Sverige. Förutom att vara islams språk är levande kunskaper i arabiska förutsättningen för att kunna hålla liv i kontakterna med familj och vänner i de länder där invandrade personer från arabiska länder har sina rötter. Till följd av att Sverige till stora delar är segregerat lever många arabisktalande i områden där även omgivningen talar språket.

Den politiska debatten i Sverige har de senaste åren till stora delar dominerats av frågor som rör flyktingpolitik och integration och om att det svenska språket är nyckeln till att integreras i det svenska samhället. Att på olika sätt ställa hårdare krav på kunskaper i svenska drivs nu av allt fler partier längst den politiska skalan. Däremot är det färre röster som lyfter fram värdet av modersmålsundervisning i skolan även för dem som inte har svenska som första språk. Ibland framställs till och med andra språk som ett hot mot svenskan, trots att den samlade forskningen ger en ganska entydig bild av modersmålsundervisningens fördelar för både annan språkinlärning och kunskapsinhämtning.

Sverige och Finland ligger nära varandra. Svenskan är ett nationalspråk i Finland och finskan har en speciell ställning i Sverige som det största av de nationella minoritetsspråken. Finska har talats på vår sida av Östersjön i minst 800 år. Finskan har tappat sin helt dominerande ställning bland minoritetsspråken, men det märks ett ökat intresse bland yngre svenskar med sverigefinska rötter att lära sig språket.

Kanske kommer arabiskan i Sverige att genomgå en liknande process som finskan om någon generation. Kanske kommer utvecklingen att se annorlunda ut. Men arabiskan kommer fortsatt att vara ett av de stora språken i Sverige.

De allra flesta av de tusentals språk som talas runt om i världen är mycket små. Små språk som också är minoritetsspråk i länder där ett eller flera andra språk dominerar är så gott som alltid under stark press. Det går verkligen att tala om hotade språk. Däremot är vi inne på en problematisk väg om vi börjar tala om hotande språk. Vägen framåt – oavsett om vi talar om skyddet av de nationella minoritetsspråken eller integreringen av nya svenskar – är att även i Sverige främja flerspråkighet och ha en generös inställning till språk och språklig mångfald.

MARTIN SUNDIN Generaldirektör Institutet för språk och folkminnen

Mer om Sveriges olika språk finns att läsa i boken Sveriges språkflora – Handbok för ett flerspråkigt samhälle av Sofia Malmgård och Morena Azbel Schmidt (Morfem 2019)

Länk till projektet Göteborgs språkliga landskap: https://www.gu.se/forskning/sprakliga-landskap