Perspektiv och politisk korrekthet

Språkbruket förändras ständigt, och speglar det samhälle vi lever i. Under den senaste tiden har samhällsdebatten gått het gällande teman som minoriteter, strukturell rasism, politiskt korrekt språk och cancelkultur. Allt detta speglar den tid vi lever i och samtidigt speglas denna tid också i ett förändrat, mer inkluderande språk.

I sitt arbete med kommunikation har Maria Swanljung sett hur språket används som maktmedel.

Maria Swanljung arbetar sedan hösten 2021 som justitieminister AnnaMaja Henrikssons specialmedarbetare med ansvar för kommunikation. Före det arbetade Swanljung som kommunikationschef på diskrimineringsombudsmannens byrå. Ett av hennes specialområden var hur minoriteter porträtteras i medier, vilket innebär att hon på nära håll har sett hur språkbruket används för att antingen inkludera eller förtrycka olika minoriteter i samhället.

Ett inkluderande språkbruk Enligt Swanljung är det viktigaste då man granskar hur minoriteter behandlas och omtalas att fundera på ur vems perspektiv något beskrivs och ur vems perspektiv man talar.

– Det handlar inte bara om att använda vissa termer och ord, utan att verkligen kritiskt granska vems perspektiv som får höras och framför allt vems perspektiv som inte syns i olika typer av texter, menar Swanljung.

Att tänka på sina ord och försöka tala eller skriva på ett sådant sätt att man inte kränker någon är ingalunda något nytt. Man har redan länge talat om detta fenomen och kallat det för att vara politiskt korrekt. Begreppet politiskt korrekt, eller PK, väcker numera även en del negativa associationer, och Swanljung menar att man hellre kunde kalla det för att använda ett inkluderande eller respekterande språk.

Hur skulle du beskriva de förändringar i språkbruket som du har märkt i och med ditt arbete?

– Överlag har människor blivit mer medvetna om hur språket används som en maktfaktor, menar Swanljung. Det förs stora diskussioner kring termer och det är en del av människorättsdiskussioner.

Swanljung påpekar att det dock finns en risk att diskussionen blir förenklad. Om man endast diskuterar vilka ord som får och inte får användas, utan att reflektera kring varför man bör använda vissa termer framom andra och varifrån den förändringen härstammar, missar man en central del av orsaken till att språket förändras.

– Ofta ser man i diskussioner att folk intar en försvarsposition och påstår att någon vill censurera en för en viss åsikt. På det sättet kommer man ingenvart, man måste fundera på vad det är man vill sända ut, säger Swanljung. Om du vill få fram en poäng men använder fel term för t.ex. en folkgrupp, går din poäng förlorad.

Ett medvetet språkbruk Det handlar alltså om intentioner. Varför använder du vissa begrepp? Är det medvetet eller är det ett misstag till följd av vana eller okunskap? Swanljung menar att här finns en stor skillnad. – Du kan markera en ståndpunkt genom att medvetet använda fel ord om en minoritet, menar Swanljung. Det är ett sätt att befästa sin maktposition och använda språket som en maktfaktor. Den som har makten vill sällan ge upp den, inflikar Swanljung.

Med andra ord är det viktigt att tänka igenom sitt eget språkbruk och varför man använder vissa ord. Å ena sidan har vi lagar och regler som styr att vi inte får tala om andra på ett kränkande sätt, å andra sidan har vi ideologier och normer som styr majoritetens tankesätt. Ibland kan vi reagera på nya ord eller eufemismer och tycka att de inte fyller någon funktion, men enligt Swanljung är det här skäl att tänka efter. – Fundera på vilken historia ett ord har. Vem har bestämt att just det ordet ska användas? Är det sådana som tillhör minoriteten, eller härstammar termen från en majoritetssynvinkel? frågar sig Swanljung.

För en som tillhör majoriteten kan det vara svårt att inse vilken typ av språkbruk som är kränkande, eftersom majoriteten upprätthåller normen. Swanljung lyfter fram att det inte är farligt att säga fel, ännu mindre farligt att be om förlåtelse om man märker att man har gjort ett misstag. – Då är det viktigt att reflektera kring varför man använde de orden, säger Swanljung. Diskriminering och förtryck börjar med språkbruket. Det kan handla om att dehumanisera någon, förminska dem som människor och ta bort rättigheter från minoriteten. Sådana normer förs också över till barnen, och det kan vara ett tecken på ett ofriskt samhälle där vissa minoriteter upplever kategoriskt utanförskap, menar Swanljung.

En inkluderande undervisning I modersmålsundervisningen är diskussioner om hur språket används som maktmedel centrala, samtidigt som det är insikter alla behöver i dagens samhälle. Swanljung lyfter fram hur viktigt det är att föra diskussionen om perspektiv, det vill säga ur vems synvinkel något berättas, varför det är ur den personens/gruppens synvinkel, och framför allt vad det får för konsekvenser. – Om vi tar ett ord som rullstolsbunden som exempel, är det ur ett majoritetsperspektiv någon är bunden till en rullstol. För någon med funktionsvariation är rullstolen ett hjälpmedel, en positiv sak som gör det möjligt för hen att ta sig fram, menar Swanljung.

Det är ändå en balansgång som gäller då teman som minoriteter diskuteras. Å ena sidan kan man öppna upp ögonen för någon samtidigt som man också inkluderar alla i klassen, å andra sidan kan det bli utpekande. Swanljung menar att många av våra klassrum på sätt och vis ännu är ganska homogena och då kan till exempel en text om en person med funktionsvariation vara väldigt utpekande om det råkar vara en i klassen som har en funktionsvariation. – Det beror helt enkelt på hur man tar sig an ämnet och hur väl man känner personen, säger Swanljung. I vissa fall syns det utåt att någon hör till en viss minoritet och därför kan diskussionen bli utpekande, medan till exempel en persons sexuella läggning eller könsidentitet inte syns utåt.

Swanljung påpekar också att det finns risk att en elev får bli ”expert” på en minoritet som hen tillhör, vilket också kan ha negativa följder. Därför är det viktigt att som lärare tänka efter vilka teman som tas upp, hur de tas upp och hur de andra i klassen talar om temat, för att skapa en undervisning där alla kan känna sig trygga och sedda. – Man ska ändå inte undvika diskussionerna av rädsla för att göra bort sig eller vara utpekande, då går hela gruppen miste om värdefulla insikter. Tala med personen på förhand och märker du att du har gjort ett misstag, be helt enkelt om ursäkt. Då har du lärt dig något nytt, säger Swanljung.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN FOTO: MARKKU LEMPINEN (BRAND PHOTO OY)