"Inklusivitet kräver ett modifierat system"

En av forskningsprofilerna vid Åbo Akademi är minoritetsforskning. På deras hemsida står att ”Profilområdet har fokus på minoritetskultur och -identitet; diskriminering, lika rättigheter och demokrati; processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien; samt kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning”. Vad innebär det egentligen att vara kulturellt och språkligt sensitiv i undervisningen?

När Emmanuel Acquah flyttade till Finland från Ghana, upplevde han att vårt samhälle inte var speciellt öppet mot invandrare. Han flyttade hit för att få en högklassig utbildning, och 2009 blev han magister i pedagogik vid Åbo universitet. Därefter var det svårt att få arbete och 2011 avlade han därför en andra magisterexamen i statsvetenskaper. I båda magisteruppsatserna undersökte Acquah utsatta personer av olika slag.

Acquah blev intresserad av forskarstudier, och 2015 disputerade han vid Åbo universitet med avhandlingen Responding to changing student demographics in Finland: A study of teachers’ developing cultural competence. - Till först handlade min forskning inte om mångfald och jämlikhet, utan om mobbning, berättar Acquah. I materialet i en undersökning hittade jag dock en utsatt grupp, nämligen invandrare. De behandlades annorlunda och deras skolgång led av det.

Resultatet av detta blev att Acquah ändrade inriktning på sin doktorsavhandling. Efter att ha doktorerat fick han arbete vid universitetet och föreläste om mångfald och mångkultur. Sedan 2018 arbetar han som biträdande professor vid minoritetsforskningen, med placering vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. - Efter att början var osäker har jag nu en klarare riktning, säger Acquah. Jag får undersöka hur vi kan förbättra undervisningen och lärarutbildningen med tanke på vårt allt mer mångkulturella samhälle.

Kultur, språk och sensitivitet I sin forskning har Acquah fokuserat på olika aspekter av hur minoriteter bemöts i samhället och vad lärare behöver för att kunna vara inkluderande i sin undervisning. - Det handlar om nyckelorden kulturell, språklig och sensitiv, säger Acquah. Dessa borde genomsyra lärarens sätt att planera och genomföra undervisningen.

I heterogena klassrum finns det en kulturell kunskap och kulturella traditioner som borde ses som en rikedom, menar Acquah. För elever med invandrarbakgrund kan vardagen i skolan ofta innebära ett krav på att tala skolans språk, eftersom man vill ge dem möjligheter att klara sig så bra som möjligt i utbildningen. - Tanken är god, och det ger eleverna förutsättningar att klara sig i skolan. Men om man tvingar elever med invandrarbakgrund att endast tala svenska eller finska i klassen signalerar man att ”din kultur är inte viktig här”, menar Acquah. Det ger eleverna en känsla av att de inte hör hemma.

För att bli mer inkluderande i undervisningen kan vi stödja oss på forskning säger Emmanuel Acquah, biträdande professor i minoritetsstudier vid Åbo Akademi.

Istället menar Acquah att man borde fundera på hur man kan stödja den som har en annan kultur och bakgrund. Forskningen visar också att flerspråkiga har bättre kognitiva färdigheter, och med tanke på det vore det på sin plats att uppmuntra elever till att stärka sitt modersmål samtidigt som man lär sig skolans språk menar Acquah. För lärarens del handlar det om att ta in kunskap om de kulturer som finns i klassen och bredda sin egen förståelse för elevernas traditioner. Acquah tar sig själv som exempel: - I Finland kallar alla mig för Emmanuel, eftersom det är mitt förnamn, och det är den tradition som existerar här. I Ghana har vi en annan tradition, där får alla ett namn baserat på vilken dag de är födda. I mitt fall är det Kofi, eftersom jag är född på en fredag, och i Ghana kallade alla mig för Kofi, berättar Acquah.

Om elever upplever att deras språk och kultur inte får plats i den västerländska kultur som råder i de flesta av våra klassrum, finns det enligt Acquah stor risk för att dessa elever också får det svårare i skolan. Det beror på att de känner sig malplacerade och främmande. Därför är det enligt honom viktigt att lärare respekterar den mångfald som finns i klassrummen, oberoende av minoritetstillhörighet.

På detta sätt kan läraren ta kulturer i beaktande, och samma principer gäller för språkliga aspekter säger Acquah. Det sista nyckelordet, sensitivitet, innebär enligt honom att lärare lär sig att iaktta och respektera andra kulturer istället för att tvinga elever att forma sig enligt den rådande majoritetskulturen. - Istället för att tvinga någon att anpassa sig till ett system borde man utmana systemet istället, menar Acquah. Använd eleverna som resurs för att kunna stödja dem, de har en bred kulturell medvetenhet som du som lärare kan lita på och ta hjälp av.

Rättvisa och jämlikhet Det finländska samhället upplevs överlag som ett jämlikt samhälle, speciellt om man granskar våra lagar och vilka möjligheter personer har i detta land. Acquah lyfter ändå fram att verkligheten och hur det är på pappret kan vara olika. Han säger att det finländska samhället strävar efter att vara jämlikt, men att vi inte är där ännu. - Det finns en skillnad mellan jämlikhet (equality) och rättvisa (equity), säger Acquah. Ett jämlikt samhälle betyder inte automatiskt att alla behandlas och bemöts rättvist. Detsamma gäller i skolmiljön.

Med detta menar Acquah att inkluderande undervisningspraxis implementeras allt mer i de finländska skolorna, men det är ännu inte en systematiskt inkluderande undervisning. Detta kräver nya kunskaper av lärarna, och därför är ett av målen med minoritetsforskningen vid Åbo Akademi att utveckla en kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.

- Den som har varit lärare en tid här har inte fått det är via utbildningen, och därför börjar rättvise- och jämlikhetsarbetet med dig själv, säger Acquah. Genom att utmana det system som din kunskap baseras på kan du lära dig och utvecklas.

Inklusivitet borde enligt Acquah vara en pågående process. Ju mer man lär sig, desto mer kan man utveckla undervisningen och ge en kvalitativ undervisning till alla typer av elever, oberoende av identitet. Han lyfter också fram att det är en skillnad mellan integration och inklusivitet. För att det verkligen ska handla om integration borde det enligt honom vara en tvåvägsprocess - Om man verkligen vill vara inkluderande i undervisningen innebär det att man själv också lär sig något av den andra, säger Acquah. Det betyder att hens kultur och majoritetskulturen får existera sida vid sida. Är det en envägsprocess, det vill säga att en elev ska anpassa sig helt till den rådande normen, handlar det om assimilation. Inklusivitet kräver ett modifierat system.

Acquah påpekar ändå att tanken är god och att den bottnar i en önskan om att alla ska få vara sig själva. Därför är det enligt honom viktigt att utmana de normer man själv märker att upprätthålls i samhället.

Ifrågasätt, utmana och utveckla I sin forskning har Acquah sett vilka faktorer som inverkar på elevers skolframgångar och inlärning. För att ge alla de bästa möjliga förutsättningarna att klara sig finns det redan nu mycket information att tillgå som stöder läraren i hens arbete i heterogena klassrum.

Om man verkligen vill vara inkluderande i undervisningen innebär det att man själv också lär sig något av den andra, säger Acquah.

Då man själv lägger märke till snedvridna bilder av någon folkgrupp, kultur eller minoritet, ska man också enligt Acquah våga diskutera det. Han menar att vi inte ska vara rädda för att ta upp det i våra klassrum och inte heller vara rädda för att tala om det med barn.

- För det första börjar arbetet med dig själv, säger Acquah. Utmana din partiskhet (bias) och ifrågasätt den. Det blev en stor diskussion om fallet med Afrikas stjärna i höst, och många tyckte att det inte är ett stort problem eftersom de har vuxit upp med det spelet. Ifrågasätt då vad det ger för bild av Afrika till ett barn som växer upp med spelet, ifrågasätt vilken bild av Afrika som framkommer i barnprogram och andra spel. Då kan man bättre förstå varför det uppstod en diskussion och varför spelet kan vara problematiskt.

När dylika fall uppkommer eller då man själv lägger märke till snedvridna bilder av någon folkgrupp, kultur eller minoritet, ska man också enligt Acquah våga diskutera det. Han menar att vi inte ska vara rädda för att ta upp det i våra klassrum och inte heller vara rädda för att tala om det med barn. Om vi diskuterar dylik problematik med barn kan vi undvika att de växer upp med en fast bild av någon viss kultur, en bild som omedvetet kan basera sig på fördomar och felaktiga uppfattningar. - Om du har en grupp med elever med invandrarbakgrund och du tycker att de alltid är högljudda, fråga dig själv om de verkligen är det eller baserar det sig på kulturella skillnader? säger Acquah som ett exempel. Vet de om att det är din åsikt om dem? Det finns en risk att det blir en självuppfyllande profetia som gör att de eleverna får svårigheter med skolgången.

För att sätta denna förändring i system kommer Acquah med några förslag. För det första borde lärarutbildningen ge studerande redskap och kunskap för en inkluderande undervisning. För det andra kan praktiserande lärare utveckla sig själva genom att utgå från egen kunskap, identifiera kunskapsluckor och se vilka behov som finns i klassen. För det tredje kan man använda sig av olika metoder för att förbättra lärarnas kunskaper om att vara inkluderande i undervisningen. Det kan enligt Acquah handla om till exempel mentorskap samt formell eller informell fortbildning.

Just nu arbetar Acquah med flera projekt som ska hjälpa lärarna och lärarstuderande med just dessa frågor. Inom projektet REDIT undersöker man hur man kan använda spel för att integrera elever i klassen och hjälpa dem med andraspråksinlärningen. Man har intervjuat lärare och elever för att få reda på vad som skulle få effekt och baserat på det utvecklas nu ett spel. Dessutom arbetar Acquah med två Erasmus-projekt, Designing and supporting inclusive practices in Higher Education och Inclusion through Mediation. I det förstnämnda granskar man hur t.ex. personer med funktionsvariationer och andra minoriteter tas i beaktande i högre utbildning, allt från huruvida det finns jämlikhetsplaner till hur flexibla man är gällande metoder och innehåll i utbildningen. Målet med det sistnämnda projektet är att förbättra integrationen genom att involvera intresserade, aktivister och migranter till att bli medlare (peer-to-peer mediator) som kan hjälpa nyinflyttade. Inom projektet har man också skapat en handbok för god praxis, bland annat vad gäller undervisning för nyinflyttade. - Det finns resurser att tillgå, både inom våra projekt och vid andra instanser, säger Acquah. Bland annat har European Trade Union Committee for Education gett ut Catalogue of Good Practices on Inclusive Schools.

I dessa kataloger finns exempel från andra EU-länder samlade och de kan användas då man vill utveckla sin egen undervisning. - Lärare är akademiskt utbildade. Gå tillbaka till forskningen, läs vad man har kommit fram till i undersökningar och använd det du lär dig av det, sammanfattar Acquah.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN FOTO: PRIVAT

Läs mer om projekten:

REDIT: www.projectredit.com

Designing and supporting inclusive practices in Higher Education: www.inclusivehe.eu

Inclusion through Mediation: www.includemeproject.eu

Catalogue of Good Practices on Inclusive Schools: Handboken hittas på https://goodpractices. csee-etuce.org/en/, eller genom att söka på titeln. Här finns också flera guider som tangerar detta område.