Alla elever är lika världefulla

Alla elever är lika värdefulla

I Närpes har man en lång erfarenhet av att integrera elever med invandrarbakgrund i skolorna, då de första flyktingarna kom till staden år 1988. Mycket har hänt under dessa drygt 30 år och ett konkret resultat är det som kallas för språkstärkande undervisning. Vad innebär det och vad tycker eleverna?

Strax under 100 elever går i Pjelax skola detta läsår. Av dem är 40 % födda utomlands, berättar skolans rektor Mona Göthelid. - Jag hade min första klass i förberedande undervisning år 2007 och den bestod av elever från tre olika språkgrupper, vietnamesiska, bosniska och litauiska, minns Göthelid.

Just nu är det endast elever från Vietnam som går i förberedande klass i Pjelax skola. I den går de cirka ett år innan de integreras i vanlig klass. Under detta första år i skolan integreras de först i konst- och färdighetsämnena och sedan i ämnen som matematik och engelska. Speciallärare Ida Kauppila, som är Pjelax skolas expert på det här med språkstärkande undervisning, är noga med att poängtera att det tar 5–8 år för en elev att uppnå ett fungerande skolspråk. Arbetet tar alltså ingalunda slut efter året i förberedande klass. - Närpes stad har utarbetat ett kartläggningsmaterial där vi får veta lite om vilken skolbakgrund som eleverna har när de kommer till oss, vilka läs- och skrivfärdigheter och andra styrkor de besitter på sitt modersmål. Då får vi veta hur vi ska jobba på bästa sätt, förklarar Kauppila. Ett utvalt kollegium För några år sedan valdes Pjelax skolas lärarkollegium ut för att fördjupa sig i vad språkstärkande undervisning innebär i praktiken. Projektet ”Språkstark” var tvåårigt och finansierades av Svenska Kulturfonden. - Det var väldigt intensivt. Vi hade fortbildning minst varannan vecka, minns Ida Kauppila. - Och vi är inte färdiga ännu, trots att projektpengarna tog slut, förtydligar Mona Göthelid.

Kollegorna i Pjelax skola sätter sig fortfarande ner cirka en gång i månaden för att jobba med kollegialt lärande. Sedan projektet har skolans lärarkår också utökats med flera nya lärare och det tar ett tag att få med alla på färden.

Projektet ”Språkstark” innebar att Närpes stad ville satsa mera långsiktigt och se vilka bestående effekter en medveten satsning som denna kan få inom en enhet.

Utöver detta har staden satsat vidare på att fortbilda alla lärare inom grundskolan i språk- och kunskapsutvecklande undervisning. - Vi talar om att det finns två spår i fortbildningen. Spår 1 är obligatoriskt för grundskolelärarna i kommunen, med fortbildningar

Rektorn Mona Göthelid och specialläraren Ida Kauppila utanför Pjelax skola. Foto: Sara Roth

inom språk- och kunskapsutvecklande undervisning. Utöver det hade alla möjlighet från start att anmäla sig till spår 2, som innebär två kurser i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet, berättar Kauppila.

Närpes stads bildningschef Åsa Snickars berättar vidare att det just nu är sju lärare som går spår 2. Utöver lärare från Pjelax skola deltar också några från Mosebacke skola samt från Närpes högstadieskola. - Vi ville att så många som möjligt skulle fördjupa sig i svenska som andraspråk. Vår förhoppning är att dessa sedan kan fungera som mentorer och sakkunniga för sina kollegor, berättar Snickars.

Eftersom det inte finns någon utbildning för lärare i svenska som andraspråk i Svenskfinland föll det sig naturligt att de tog kontakt med Stockholms universitet, eftersom studieprogrammet där såg lämpligt ut och det fungerade att studera på distans. Svårt att rekrytera Bildningsdirektören Åsa Snickars önskar att Närpes stad skulle kunna erbjuda hemspråksundervisning, trots att de som kommun inte har någon sådan juridisk skyldighet. Tidigare fanns det nämligen hemspråksundervisning i både bosniska och vietnamesiska. - Det har varit mycket svårt att rekrytera duktiga och villiga lärare, eftersom vi är en så vidsträckt kommun och det kan vara fråga om några elever lite här och där i kommunen som är i behov av denna undervisning, förklarar Snickars.

Istället har vuxeninstitutet skött denna bit nu som då, men inte heller där blir det grupper varje år. En viktig aktör är också biblioteket, som ordnar sagostunder på andra modersmål. - Ett gott hemspråk är väldigt viktigt och bibban gör ett fint arbete när det gäller att introducera och ta in böcker på eget språk, de samarbetar med daghem, förskolor och skolor och vänder sig till föräldrar med budskapet om att det är viktigt att läsa med och för sina barn. Vi har istället valt att satsa på svenska som andraspråk och att jobba medvetet med detta i skolorna, säger Åsa Snickars. Forskningen som grund Ida Kauppila har också haft tjänstledigt från sitt ordinarie jobb som speciallärare för att fördjupa sig i språkstärkande undervisning. Hon berättar att skolans förberedande klass bara är ett steg, nästa steg är mycket större och det handlar om hur alla lärare ska arbeta för att stärka varje unika elevs språkinlärning och bygga upp den optimala undervisningen i en klass med flera språk. Hon har fått sina kollegor att förstå att de måste läsa in sig på det teoretiska först, innan det praktiska kan bli aktuellt. - ”När ska vi behöva det här?” undrade flera när jag tvingade dem att börja läsa forskningslitteratur. Efter en tid förstod de vikten av den teoretiska bakgrunden och de är nu redo att implementera det i praktiken, berättar Kauppila.

Hon påpekar att det inte finns en metod som passar alla, men allt de har utgått ifrån är baserat på forskning. - Som rektor är jag oerhört tacksam att ha Ida i kollegiet, för hennes engagemang stärker hela lärarkåren, berömmer Mona Göthelid.

Använd eleverna som lärresurser

Just nu finns det alltså ingen hemspråksundervisning inom staden, men ofta får elever med samma modersmål diskutera tillsammans. - Vi strävar efter en undervisning där eleverna pratar väldigt mycket. De får diskutera på sitt eget modersmål och vi lärare får fundera på hur vi kan utnyttja de olika modersmålen och stärka dem på bästa sätt. Här gäller det att utveckla språket och läroämnet samtidigt, förklarar Ida Kauppila.

Hon syftar på att de vill använda eleverna som lärresurser för varandra och de involverar också gärna hemmen i arbetet. Där hemma kan

eleverna läsa och diskutera på modersmålet, skriva ner något på till exempel vietnamesiska och sedan ta med texten till läraren i skolan. - Ibland kör jag texten genom Google translate för att helt enkelt få en grov uppskattning först och sedan får vi föra en diskussion kring språket och ämnet då vi försöker förstå varandra, exemplifierar Kauppila.

Eleverna med svenska som modersmål gynnas också av detta arbete. Här lyfter Kauppila upp att genrepedagogik är väldigt viktigt. - Vi har börjat se på läroplanen på ett nytt sätt. Vi tror inte det går att uppfylla målen i läroplanen om man tänker traditionell undervisning. Vi har ändrat synsätt och arbetssätt, förklarar Ida Kauppila.

Planeringen av undervisningen är a och o. Kauppila förtydligar att man måste börja med ett ämne, där man satsar mera tid och medvetet funderar hur man får in de olika momenten. Framför allt är det mycket mera planeringstid inför ett läsår än tidigare. - Vi börjar från läroplansmålen och ser vad vi vill jobba med först och vilka textgenrer som kommer att stöda just det här temat. Efter det börjar vi se på vilka läromedel vi har till buds och arbetar vidare med detaljerna. Läromedlen får inte styra i för hög grad, förklarar Kauppila.

Metoderna som används i Pjelax skola är baserade på forskning. Foto: Ida Kauppila Uppmuntrande istället för dömande

Både Mona Göthelid och Ida Kauppila framhåller att varje lärares förhållningssätt gentemot flerspråkigheten i klassrummen är helt avgörande. - Att vi anser att barnen som kommer från en annan kultur är lika värdefulla som de finlandssvenska barnen i vår skola är en förutsättning för det här arbetet, säger Kauppila. - Alla får finnas med på sina premisser och vi behöver få med hela lärarkåren i detta tankesätt, förtydligar Göthelid.

Ida Kauppila menar att påståendet ”vi måste ha mer undervisning i svenska, då löser vi problemen” inte alltid stämmer. Visst är språkundervisning viktigt, men den är inte allt. - Vi vill vara språkligt uppmuntrande istället för dömande. Att säga åt en elev att inte prata vietnamesiska på rasten är att förminska elevens språkliga identitet, slår Kauppila fast. - Som skolsamfund måste vi ha en positiv syn på integrering, säger Göthelid. Elevernas perspektiv Mona Göthelid undervisar i svenska som andraspråk och gav två av sina elever, Chi och Tuan, i uppgift att på sitt modersmål vietnamesiska skriva ner vad de tycker om att gå i Pjelax skola. Därefter översattes texten i Google translate och här får vi ta del av några av deras tankar.

Chi berättar:

- Jag tycker Pjelax skola är en bra skola. Lärarens undervisningsstil gör det lätt att lära sig och läraren är snäll. Jag gillar maten på Pjelax skola för att den är jättegod och passar min smak. Mina vänner i skolan behandlar mig väldigt bra, de hjälper mig och lär mig när jag inte förstår. Jag blev ganska förvånad över att skolan här lånade ut datorer och iPads. Jag gillar att studera svenska som andraspråk med andra vietnameser för när jag studerar med klassen måste läraren fortfarande hjälpa många andra människor.

Tuan skriver:

- Hej! Jag heter Tuan och jag går i årskurs 5 i Pjelax skola. Här är lärarna är väldigt milda och snälla, de är väldigt entusiastiska över eleverna, de hjälper alltid eleverna till slutet och jag trivs väldigt bra med den här skolan. Om det är något som jag inte förstår kan jag fråga mina vänner bredvid mig, de är också väldigt vänliga att hjälpa och förklara för mig. På rasten kan jag spela fotboll med mina vänner. Det finns mat i skolan som jag inte tycker så mycket om, men också mat som jag tycker är väldigt god och bland dem är mina favoriter stekt kyckling.

TEXT: MARIA DAHLIN ILLUSTRATION: AMANDA HELLING