Hur arbeta med kommunikation efter läroplansändringen?

Hur arbeta med kommunikation efter läroplansändringen?

- Tre modersmålslärarstuderandes rop på hjälp

Vi är tre ämneslärarsstuderande i modersmål och litteratur som kommer att inleda vår karriär när Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 tas i bruk hösten 2021. Till följd av detta är vi intresserade av hur man tolkar läroplanen och hur man arbetar med den, med särskilt fokus på kommunikation. Vi upplever att kommunikation är ett av de målområden som fått mer synlighet i den nya läroplanen jämfört med den tidigare. Vi vill veta hur man definierar, bedömer och utvärderar kommunikation, samt vilka utmaningar den nya läroplanen tillför och hur man kan tackla dessa. För att få svar på dessa frågor har vi intervjuat Jan Hellgren från NCU (Nationellt center för utbildningsutvärdering), Pamela Granskog från UBS (Utbildningsstyrelsen) och en modersmålslärare från gymnasiet.

Kommunikation är svårdefinierat, vilket även blev tydligt då informanterna ombads definiera begreppet. Begreppets mångfacetterade art var en av orsakerna till att vi ställde frågan till informanterna och att vi intresserade oss för ämnet. Kommunikation betonas i högre grad i den nya läroplanen i jämförelse med den gamla, och det att begreppet inte har en tydlig definition gör att kurserna i olika skolor kan variera väldigt mycket beroende på hur läraren i fråga personligen tolkar vad som menas med kommunikation. Trots den vaga definitionen enas informanterna, läroplanen och Anders Sigrell (2008) om att kommunikation sker i möte med andra och att det genomsyrar alla skolämnen och även sträcker sig utanför skolvärlden.

För modersmålslärares del betyder

detta rent konkret att kommunikation inte skall vara endast modersmålslärarnas ansvar. Ansvaret skall fördelas mellan alla gymnasiets ämnen och ämneslärare, något vi håller med om men upplever att ansvaret ändå huvudsakligen läggs på modersmålslärarna. Informanterna var också överens om att arbete med kommunikation skall ske oavsett ämne och även i ämnesövergripande undervisning. Dessutom lyfter Hellgren (NCU) samt Marte BlikstadBalas och Astrid Roe (2020) upp att mycket har skett innan gymnasiestudierna, och att kommunikation och samtalsmodeller är något de studerande har med sig såväl hemifrån som från grundskolan, vilket betyder att det heller inte är modersmålslärarnas ansvar att i gymnasiet stödja skapandet av kommunikatörer utan snarare stödja utvecklingen av goda sådana.

Den nya läroplanen tillåter ett ämnesövergripande arbetssätt.

Pamela Granskog (UBS) lyfter fram att denna ändring bland annat skett eftersom studerande upplevt gymnasiestudierna som fragmentariska. Livet efter studierna är inte uppdelat enligt ämnen och en helhetssyn på kommunikation, samt autentiska kommunikationssituationer, skulle därför förbereda bättre för arbetslivet. Modersmålsläraren anser att den nya läroplanen är bättre anpassad till det verkliga livet i och med betoningen på ämnesövergripande helheter. Jannika Lassus (2020) har undersökt behovet av kommunikation i arbetslivet. Hennes informanter, som varit ute i arbetslivet en tid, är överlag nöjda med muntlig kommunikation i modersmålsundervisningen. Dock önskar de mer fria presentationer, retorik, argumentation, debatter, samt interkulturell och non-verbal kommunikation. Lassus (2020) menar att anledningen till att de lyfter fram önskemålen kan vara att de behöver dessa områden i arbetslivet och att undervisningen inte stött utvecklingen tillräckligt. Detta kunde främjas genom att exempelvis inkludera de studerande i planeringsskedet av en kurs eller en lektion. På så sätt kan de studerande påverka vad som behandlas i

kommunikationsundervisningen så att de studerandes kommunikativa svagheter har möjlighet att utvecklas, vilket Hellgren (NCU) tar upp som utvecklingsförslag.

En möjlig orsak till att de önskemål informanterna lyfte fram inte behandlats tillräckligt i undervisningen kan vara att studentexamen styr en stor del av det som tas upp i undervisningen. Hellgren (NCU) är inne på samma spår och menar att även om kommunikation betonas mer i den nya läroplanen, kan det hända att många modersmålslärare prioriterar att behandla sådant som mäts i studentexamen på bekostnad av det kommunikativa, som i nuläget inte går att mäta. Alla informanter var överens om att det finns en lucka att fylla då det gäller att bedöma kommunikativ kompetens i studentexamen, så att även det muntliga skulle bli mätbart i framtiden. Vi anser att eftersom kommunikation betonas som värdefullt, borde detta värde även avspeglas i studentexamen. Granskog (UBS) berättar att för de främmande språken är detta på väg att arbetas fram i form av muntliga prov i examen. Det finns dock i nuläget inga planer på något liknande för provet i modersmål och litteratur.

Hellgrens (NCU) förslag till lösning

på problematiken är att lyfta utbildningsstyrelsens muntliga språkprov så att det får en högre status och därmed möjliggör en mätning av den kommunikativa kompetensen. Även Granskog tar upp att det muntliga språkprovets status behöver höjas och att de studerande behöver kunna se nyttan med provet (exempelvis att företag och universitet skulle värdesätta provet). En anledning till att det muntliga slutprovets status i modersmål är låg är enligt Granskog (UBS) att provet inte omnämns i gymnasielagen, vilket det gör för de främmande språken. Denna skillnad gör även att steget är längre för modersmål än för främmande språk att ha en muntlig del i studentexamen. Modersmålslärarens önskemål är att en del av studentexamen skulle kunna avläggas muntligt, men funderar på hur det är genomförbart i praktiken, eftersom det är svårt att få igenom förändringar då studentexamen har en så lång och inflytelserik tradition.

Hellgren (NCU) reflekterar över

ifall studentexamens tyngd och styrkraft gör att alla möjligheter den nya läroplanen ger eventuellt inte utnyttjas till fullo då risken finns att lärare fokuserar på det som mäts i studentexamen. Steget bort från studentexamen är trots allt upp till läraren eftersom läroplanen endast tar upp mål och innehåll, men lämnar ett stort förtroende för läraren gällande bedömning och arbetssätt. Det stora förtroendet för lärarna att arbeta med kommunikation, som redan kunnat konstateras är ett svårdefinierat begrepp, ser vi som en utmaning inte minst med tanke på bedömningen. Vi anser att det är svårt att veta vad det är som skall bedömas och var gränsen mellan kommunikativ färdighet och en studerandes personlighet går. Vi frågade därför våra informanter hur man kan säkerställa att det är just kommunikationsfärdigheter som bedöms. Alla informanter är överens om att man bör variera kommunikationssituationerna och hur man bedömer prestationerna och progressionen, så att de studerande möts av kommunikationssituationer som ger dem möjlighet att utvecklas och inte enbart visa upp sin personlighet. Granskog (UBS) säger att hon har stort förtroende för lärarnas förmåga att kunna särskilja personlighet från kommunikativa kompetenser, men förstår även vår oro eftersom man behöver lära känna de studerande för att kunna observera skillnaden. Modersmålsläraren betonar vikten av att använda en bedömningsmatris för att säkerställa att det är utvecklingen som bedöms.

Eftersom kommunikation kan

tolkas på olika sätt av olika lärare, ville vi ta reda på hur skolorna kan jämföras sinsemellan på nationell nivå gällande hur fungerande och ändamålsenlig undervisningen i kommunikation är. Av Hellgren får vi veta att kommunikationsfärdigheter inte varit en del av de nationella utvärderingarna. Han berättar att det skulle vara mycket krävande att göra en sådan mätning nationellt, men att man möjligen kunde utföra något liknande i mindre skala. Han nämner även att utvärderingar i främmande språk på senare tid haft uppgifter där de studerande spelar in svar muntligt, men då främst med fokus på språkkunskaperna och inte kommunikativa färdigheter överlag. Vi ser det här som ytterligare ett bevis på hur mångfacetterat och svårgreppat arbetet med kommunikation är.

Läroplanen nämner att studerandena skall kunna ”kommunicera målinriktat, ändamålsenligt och

etiskt såväl enskilt som i grupp” (Utbildningsstyrelsen 2019:78). Citatet fick oss att vilja diskutera vad som är utmärkande för etisk kommunikation med våra informanter eftersom vi anser att definitionen av etisk kommunikation är lika utmanande som definitionen av kommunikation samt

bedömningen av den. Balansgången mellan yttrandefrihet och etisk kommunikation är svår, vilket både modersmålsläraren och Hellgren (NCU) tog upp i sina intervjusvar. Alla informanter lyfter fram att det finns allmänna etiska principer men Hellgren (NCU) menar att det även bör finnas utrymme för åsikter som avviker från normen, samt problematiserar de studerandes rätt till yttrandefrihet men med hänsyn till etisk kommunikation. Modersmålsläraren tar också upp att etisk kommunikation är komplext och något som diskuteras ofta i lärarkollegiet.

Sammanfattningsvis kan vi kon-

statera att kommunikation är ett svårdefinierat begrepp som saknar entydiga svar. Däremot verkar det råda en allmän konsensus om vilka aspekter som kan behandlas i samband med ämnet. Vi kan även konstatera, utgående från informantsvaren, att nyckeln till lyckad undervisning i kommunikation är varierad undervisning och mångsidig bedömning. Till vårt framtida yrke tar vi med oss att ämnesövergripande undervisningen är en tillgång, eftersom kommunikation genomsyrar alla ämnen och ansvaret bör fördelas mellan flera ämneslärare. Att inkludera de studerande i planeringsskedet och fånga upp områden de anser att de behöver utveckla kan bidra till en meningsfull undervisning. Vår egen oro för att bedöma personlighet istället för kommunikativa färdigheter avtar eventuellt då vi lär känna våra framtida studerande och lär oss ta hjälp av bedömningsmatrisen. I framtiden hoppas vi att muntlig och skriftlig kompetens likställs, så att både de som uttrycker sig väl i skrift, respektive tal får visa sina färdigheter. Vi ser även fram emot att vara en del av ett kollegium där dessa frågor kan diskuteras.

TEXT: EVELINA LINDELL, FRIDA HÅKANS & JOHANNA LUNDSTRÖM KÄLLFÖRTECKNING

Intervjuer: Granskog, Pamela: Utbildningsstyrelsen. 2021. Intervju 29 april.

Hellgren, Jan: Nationellt center för utbildningsutvärdering. 2021. Intervju 16 april. Modersmålslärare från gymnasiet. 2021. Intervju den 12 april.

Litteratur:

Blikstad-Balas, M. & Roe, A. (2020). Hva foregår i norsktimene? Utfordringer og muligheter i norskfaget på ungdomstrinnet. Universitetsforlaget.

Lassus, J. (2020). ”Modersmålsprovet i ljuset av kommunikationsbehoven i arbetslivet” I:

Modersmålsprovet i brännpunkten. Studentexamensprovet i modersmålet svenska på 2000-talet. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, s. 55-88.

Sigrell, A. (2008). ”Retorikens etik – och progymnasmata” I: Texter om svenska med didaktisk inriktning. Femte nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning. M. Lindgren et al (red.). Växjö University Press 2008, s. 200-220.

Utbildningsstyrelsen (2019). Grunderna för gymnasiets läroplan 2019. Helsingfors: PunaMusta oy.

NOTIS

Ett till mandat i studentexamensnämnden

Studentexamensnämndens andra mandat i ämnet svenska och litteratur är återtaget och tryggat. Nämndens tidigare medlem Pamela Granskog får härefter sällskap av Jannika Lassus. Smlf sände in en skrivelse till bland andra undervisningsminister Li Andersson i september 2021 och flera andra instanser har också aktiverat sig i frågan. Under den senaste mandatperioden (2018–2021) föll det andra mandatet bort, men för nästa period (2022–2024) kan vi alltså glädja oss åt en till representant för ämnet svenska och litteratur i Studentexamensnämnden.