Hur arbeta med kommunikation efter läroplansändringen? - Tre modersmålslärarstuderandes rop på hjälp
Vi är tre ämneslärarsstuderande i modersmål och litteratur som kommer att inleda vår karriär när Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 tas i bruk hösten 2021. Till följd av detta är vi intresserade av hur man tolkar läroplanen och hur man arbetar med den, med särskilt fokus på kommunikation. Vi upplever att kommunikation är ett av de målområden som fått mer synlighet i den nya läroplanen jämfört med den tidigare. Vi vill veta hur man definierar, bedömer och utvärderar kommunikation, samt vilka utmaningar den nya läroplanen tillför och hur man kan tackla dessa. För att få svar på dessa frågor har vi intervjuat Jan Hellgren från NCU (Nationellt center för utbildningsutvärdering), Pamela Granskog från UBS (Utbildningsstyrelsen) och en modersmålslärare från gymnasiet. Kommunikation är svårdefinierat, vilket även blev tydligt då informanterna ombads definiera begreppet. Begreppets mångfacetterade art var en av orsakerna till att vi ställde frågan till informanterna och att vi intresserade oss för ämnet. Kommunikation betonas i högre grad i den nya läroplanen i jämförelse med den gamla, och det att begreppet inte har en tydlig definition gör att kurserna i olika skolor kan variera väldigt
22 ARENA
mycket beroende på hur läraren i fråga personligen tolkar vad som menas med kommunikation. Trots den vaga definitionen enas informanterna, läroplanen och Anders Sigrell (2008) om att kommunikation sker i möte med andra och att det genomsyrar alla skolämnen och även sträcker sig utanför skolvärlden. För modersmålslärares del betyder detta rent konkret att kommunikation inte skall vara endast modersmålslärarnas ansvar. Ansvaret skall fördelas mellan alla gymnasiets ämnen och ämneslärare, något vi håller med om men upplever att ansvaret ändå huvudsakligen läggs på modersmålslärarna. Informanterna var också överens om att arbete med kommunikation skall ske oavsett ämne och även i ämnesövergripande undervisning. Dessutom lyfter Hellgren (NCU) samt Marte BlikstadBalas och Astrid Roe (2020) upp att mycket har skett innan gymnasiestudierna, och att kommunikation och samtalsmodeller är något de studerande har med sig såväl hemifrån som från grundskolan, vilket betyder att det heller inte är modersmålslärarnas ansvar att i gymnasiet stödja skapandet av kommunikatörer utan snarare stödja utvecklingen av goda sådana.
Den nya läroplanen tillåter ett ämnesövergripande arbetssätt. Pamela Granskog (UBS) lyfter fram att denna ändring bland annat skett eftersom studerande upplevt gymnasiestudierna som fragmentariska. Livet efter studierna är inte uppdelat enligt ämnen och en helhetssyn på kommunikation, samt autentiska kommunikationssituationer, skulle därför förbereda bättre för arbetslivet. Modersmålsläraren anser att den nya läroplanen är bättre anpassad till det verkliga livet i och med betoningen på ämnesövergripande helheter. Jannika Lassus (2020) har undersökt behovet av kommunikation i arbetslivet. Hennes informanter, som varit ute i arbetslivet en tid, är överlag nöjda med muntlig kommunikation i modersmålsundervisningen. Dock önskar de mer fria presentationer, retorik, argumentation, debatter, samt interkulturell och non-verbal kommunikation. Lassus (2020) menar att anledningen till att de lyfter fram önskemålen kan vara att de behöver dessa områden i arbetslivet och att undervisningen inte stött utvecklingen tillräckligt. Detta kunde främjas genom att exempelvis inkludera de studerande i planeringsskedet av en kurs eller en lektion. På så sätt kan de studerande påverka vad som behandlas i
