hamnstäderna , eldade man med stenkol. Så berättas att fattighjonen i Burlöv på 1880 och 1890-talen fick en tynna koll i månaden. Kolen köptes av en kollaman som levererade den i kollasäckar eller kollapossar och sedan förvarades den inomhus i en kolla/åda eller kollabo och skyfflades in i spisen med en kollaskoffa. I fattiga familjer skickades barnen ut att vända på halvtorra högar av kospillning på betesmarken , så att de torkade även på den andra sidan. Denna så kallade kokas eller kokasor samlades sedan in och användes som bränsle. Den nutida uppvärmningen med värmepannor, olje- och eluppvärmning har inte gett upphov till några dialektala uttryck. På sin höjd kan man höra någon säga, att det är bra värme på eldementet. Att värmen ansågs vara en Guds gåva framgår av följande episod återgiven i Bidrag till Bara härads beskrivning. 13 . På ett husförhör får en yngling uppgiften att ge exempel på vad Gud har skapat. Kor å hästa. Mer? Låmm (lamm). Något mer? Kackelona.
Referenser Dialektorden är hämt ade ur dialekt- och ortnamnsarkivets i Lund samlingar.
33
