I. Sparspis av gjutj ärn (eldstaden fodrad med eld fas t tege l) placerad på kokspis . Ur varukatalog fr ån Näfverqvarns bruk 1928. Kulturens arki v.
och ytterligare några hade eldstad fodrad med tegel. Vissa besparingskokare var försedda med tillsatser för att kunna ställas framför kakelugn eller med huv för att kunna användas som ugn. I marknaden fanns också större kokare. De kallades sparspisar och hade både ugn och två kokhål. Dessa kunde kosta omkring 35 kr , medan de mindre betingade ett pris på mellan 12 och 16 kr. I en annons sades att man vid eldning med sparkokare sparade två tredjedelar av den bränslemängd man annars behövde för samma värmeeffekt. En medelstor familj skulle tjäna 60 kr om året , en då icke föraktlig summa. En annan ekonomisk fördel var att man i den lilla kokaren kunde elda med all slags bränsle; förutom med ved och kol också med kottar , torv , pinnar , bark , näver , papper och avfall från vedboden. Sparkokaren hade sin glansperiod i Sverige under första världskrigets krisår. I Åhlen & Holms varukatalog förekom de mellan åren 1916 och 1920. Ett annat besparingskomplement till 156
