"'·
tJ
19. Skalritning 1:10 av koftan , bild 18 , gjord av Edith Ljungberg, 1940. a. b. vänster fram- och bakstycke , c. ärm , d. kil. KM 1.349.
Landsbygdens kvinnor började på 1860- och 70-talen att skaffa sig vaddstickade understubbar. Dessa fick ersätta de varma
skinnkjolar och klockor som använts så länge folkdräkten var i bruk i Skåne . Underbyxor förekom ännu inte bland bondkvinnorna så något varmt om benen behövdes. Stubbarna syddes ofta av tryckt bomullstyg och till stoppning användes bomull. Denna köptes på sina ställen lös i nät och kardades med handkardor till vadd. I kjolens nederkant kunde man sätta in vidjor som höll ut vidden och gjorde stubben mer lik en krinolin. Sådana kände man också till men de blev aldrig särskilt vanliga , de ansågs nog vara djävulens bländverk . Stubben hade större förutsättningar att bli accepterad. Den liknade mer en vanlig kjol och var både praktisk och varm. Vaddstickningen levde kvar in på 1930-talet i den elegante mannens räkrock . Och idag hänger det quiltade plagg i var och varannan garderob . Under de senaste tio åren har , som en gång förut på 1600- och 1700-talen , vaddstickade plagg kommit till Europa österifrån . Nordisk textilindustri har åter igen följt med i modesvängen . 117
