Det folkliga dräktsilvrets förändringar var dock inte föranledda enbart av tekniska och ekonomiska orsaker utan hade också sin sociala bakgrund. Genom befolkningsökningen breddades underlaget av bärare samtidigt som de ekonomiska resurserna tunnades ut. De egendomslösa växte i antal men också deras behov att hävda sig. Från Nordsveriges kustbygder finns exempel på att även torparhustrur vid denna tid - alltså 1800-talets början - klädde sig i siden. En motsvarighet söderut var att de skaffade sig silversmycken. Och för köpare av alla kategorier gällde att man för pengarna ville ha något som syntes. Flertalet av de sydsvenska guldsmederna är representerade i museernas samlingar av bröstsöljor. Men det betyder inte , att de med sina gedigna hantverkstraditioner alltid gillade den nya utvecklingen. Guldsmedernas ekonomiska omständigheter var dock ofta sådana, att de hade behov av att omgående tillfredsställa kundernas önskemål. Här har funnits en växelverkan mellan konsument och producent. Och konkurrensen var stor. Vid försäljningen av bröstsöljor utanför det egna landskapet är det framför allt guldsmederna i Växjö, Jönköping, Karlskrona och Kristianstad som konkurrerat om den sydsvenska landsbygdens kunder. Inom den egna stadens hantverksskrå var däremot konkurrensen mindre framträdande. Det kunde hända att guldsmederna i samma stad gemensamt ägde t.ex. för bröstsöljornas tillverkning använda gjutmodeller. En samling sådana modeller från Jönköpingsämbetet finns i Nordiska museet.
48
