Bengt Bengtsson Vad som sig

Vad som sig ...

Denna årsbok har bekostats av Skånska Brand, vår goda granne och vän sedan många år, som ett led i firandet av den anrika '' Brandförsäkringsinrättningens'' 150-årsjubileum. För Kulturens styrelse och personal innebär detta ett erkännande av museets ställning inom det svenska kulturlivet, speciellt det lundensiska. När vi tagit 1800-talet som tema för denna årgång är det naturligt, att vi -när vi vill skildra strömningar och händelser i Skåne under denna tid - ägnar Skånska Brand några sidor.

Därtill kommer, att de tre huvudansvariga för bildandet av Skånska Brand - Agardh, Berling och Borg (märk den alfabetiska följden!) - representerade rikspolitik angående bl.a. kyrka och skola, näringsliv i flera väsentliga avseenden, universitet, press och lantbruk. Därför är det avsnitt av vår årsbok, som behandlar dessa lundensiska föregångsmän under Karl Johanstiden inte enbart en bugning mot Skånska Brand, utan en väl motiverad granskning av framstående mäns personligheter och gärningar.

Förklaringen till att årsboken kommer ut med f. intendenten som redaktör är den, att boken förberedes under hösten och just vid nyår - dvs. tiden för chefsskiftet - är arbetet med sättning, ombrytning, lay-out etc. som livligast. Det skulle varit en alltför stor belastning på en nytillträdande chef att ovanpå allt annat få överta ett så omfattande - och brådskande! arbete.

Kulturens medlemsantal växer. Det är ytterst glädjande, när vi 1976 kunde notera en ökning, trots att vi höjt medlemsavgiften från 25 till 40 kronor. Och under 1977 har vi kunnat notera ytterligare tillväxt, nu har vi 27 198 medlemmar. Vi måste varje år räkna med att några medlemmar lämnar oss, t.ex. på grund av dödsfall, men också av andra anledningar. Under 1977 miste vi sammanlagt I 634 medlemmar och ökningen med 420 innebär alltså att vi fått inte mindre än 2 054 nya. Många har nog genom boken "Kulturen runt" fått impulsen att teckna medlemskap, det ser vi på det relativa stora antal, som tillkommit under senare halvåret.

Hur håller man på Kulturen reda på denna stora medlemsstock, hur går värvningen till och vilka hjälpmedel har man? Tills för ca 10 år s·edan sköttes allt "för hand" med skrivmaskinen som enda tekniska inslag. Vi är inte helt fria från dessa metoder, men det mesta sker nu med hjälp av den moderna datatekniken. Förr skrevs adresserna till medlemmarna ut delvis som hemarbete för några ören per adress i arvode - nu skrivs 27 000 adresser ut på mindre än en timme av en specialmaskin.

För att datatekniken skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt, krävs ett siffersystem och vi har -i likhet med vad man gjort på de flesta håll - valt att använda personnummer, vilket i hög grad underlättar arbetet. Det finns dock medlemmar som opponerat sig mot detta i den "personliga integritetens" namn och vi har tillfredsställt även denna kategori, som får "specialnummer" . Men man kan ju fråga sig varför en liten procent opponerar sig här, när man tolererar användningen av personnummer i alla möjliga andra sammanhang?

Data eller icke, det behövs dock en särskild avdelning för att hålla reda på de 27 000 medlemmarna, att tillfredsställa deras önskemål av skilda slag, t.ex. beträffande inköp av våra trycksaker, och inte minst att värva nya medlemmar. Värvningen sker på olika sätt, i första hand genom att sända broschyrer med personlig inbjudan till dem vi tror kan vara intresserade men också genom annonsering. Urvalet av tilltänkta medlemmar ger bara det en mängd arbete.

Det är märkligt (och för många svårt att fatta) att vi har en

I. Kulturens medlemsregister fyller väggarna i expeditionens tjänsterum. Kortlådorna innehåller uppgifter till grund för dataregistret.

majoritet av medlemmarna bosatta utanför Skånes gränser, och Sveriges alla städer och landskap är representerade, med Stor-Stockholm som vårt på medlemmar rikaste distrikt, inte mindre än 6 124 personer. Även om medlemsregistrets damer och herrar nog skulle vilja ha in flera skåningar i föreningen, så betonas vår karaktär av riksförening genom de "skeva" proportionerna.

Utom de uppgifter som ovan nämnts sköter medlemsavdelningen en ständigt fortlöpande kontroll av namn och adresser, noterande av frånträdande och nykomna medlemmar och därtill allmän "medlemsvård" genom att besvara alla de frågor av skilda slag, som kommer pr brev och telefon. Ett meningsfullt och för medlemsregistrets anställda stimulerande arbete är kontakten med de många utlandssvenska medlemmarna, av

vilka åtskilliga regelmässigt hör av sig, bl.a. inför jul- och nyårshelgen.

Distributionen av trycksaker sker också i stor utsträckning härifrån. 7 000 bildalmanackor och över 25 000 julkort hör till normal rutin och nu kom också handhavandet av 6 000 "Kulturen runt"!

Här utföres alltså ett stort och viktigt arbete, som inte gör så mycket väsen av sig, men som är av grundläggande vikt för föreningens och museets utveckling.

Ekonomin under 1977 var den bästa på flera år, det framgår av bokslutet (som man hittar sist i denna årsbok). När man analyserar presentationen av debet och kredit, finner man emellertid, att de glädjande nog ökade inkomsterna motsvaras av i lika hög grad ökade utgifter, där ökningarna ligger jämnt spridda över alla konton, med stor kvantitativ övervikt för lönekontot. Den utvecklingen torde inte gå att hejda, medan vi däremot inte kan förvänta oss fortsatt ökning av inkomsterna i motsvarande grad. Den definitiva budgeten för 1978 räknar med att året inte skulle visa något underskott, men för 1979 ser det mörkt ut. Med nuvarande förutsättningar måste vi räkna med ca 200 000 i förlust, trots att styrelsen avstått från "extravaganser" , t.ex. i form av angelägna byggnadsrestaureringar och allmän upprustning av basutställningar. En höjning av årsavgiften fr.o.m. 1979 blir då ganska självklar. Om man ser på inkomstsidan, utgjorde årsavgifterna år 1961 40 % av den totala inkomsten, en andel, som efter hand sjönk, tills man 1966 hade 25 %, 1967 (efter höjning) 37 %, 1968 32 %, 1969 30 %, 1970 och 1971 28 %, 1972 25 %, 1973 23 %, 1974 22 %, 1975 21 %, 1976 25 % (efter höjning) och 1977 20 % av den totala inkomsten.

En höjning av årsavgiften för 1979 - låt oss säga från 40 till 60 kronor - torde inte på långt när räcka för att uppnå de 40 % från 60-talets början, men optimismen siktar mot 30 %, vilket är vackert så.

2. En gatubild från Tomegapsgatan på förmiddagen den I maj. Man köar utanför Kulturens hökeri. Foto Lars A. Johansson.

En av det gångna årets roligaste händelser var tillkomsten av boken "Kulturen runt", tryckt i en stor upplaga och tack vare samarbetet med förlaget Bra Böcker i Höganäs spridd över hela Sverige. Att boken tillägnats mig inför min avgång som intendent för Kulturen, har föranlett mig att vid dess överlämnande uttala mitt ödmjuka och varma tack, och även här vill jag ge uttryck för min stora tacksamhet och även min beundran. Det är ett stort arbete som lagts ner av redaktion, författare och formgivare, utan att det löpande arbetet blivit lidande och utan att jag vetat annat än att något stort var i görningen.

Resultatet har överträffat alla förväntningar. Boken är i sig själv ett mäktigt bevis på en samarbetsanda, som jag har kunnat glädjas åt under 16 för mig givande år på Kulturen. Och de, som har åstadkommit boken, har förenats i en samfälld satsning på att främja Kulturens syften, genom att visa en bred allmänhet vad Kulturen kan erbjuda i form av samlingar och byggnader, från enkla redskap till dyrbara klenoder, från torpstugan till den borgerliga stadsmiljön.

Boken har fått ytterst positiva recensioner och jag vill med varmt instämmande citera: "För oss som bor en bit från Lund blir den här boken som ett lustfyllt museibesök vi ständigt kan göra om utan att anlita sj :s njugga service, ett länstolsmuseum, som alltid finns inom räckhåll" (Göteborgsposten). "Har De icke tid eller lyst til att tage til Lund, kan De hjemme i laenestolen nyde mange av de spaendende ting, som museet har at byde på idet det netop er utsendt en saerdeles velillustreret bog, der fortaeller om museets virke och udstillinger" (Berlingske Tidende).

Redan nu kan man med säkerhet slå fast, att boken blir en ekonomisk framgång för Kulturen. Nettoinkomsten skall utgöra en fond till fromma för fortsatt utgivning av värdefulla trycksaker. Man får hoppas, att medlemmarna tar tillfället i akt och rekvirerar boken, inte bara åt sig själva utan också som present åt släkt, vänner och - varför inte - affärsbekanta!

Till årsmötet 1977 öppnades i Vita huset fyra salar innehållande verk av lika många framstående lundakonstnärer, nämligen Carl Fr Hill (på plats redan 1970), Gösta Adrian-N ilsson (GAN), Johannes Collin och Johan Johansson. Kulturen hade förut en aktningsvärd samling GAN, men frånsett en oljemålning, huvudsakligen bestående av teckningar och collage. Genom makarna Sjöstrands testamentariska donation (fru Esther Sjöstrand var GAN:s syster) tillfördes ett 20-tal arbeten och genom älskvärt tillmötesgående från Bertil Wickmans dödsbo kunde vi förvärva ytterligare 15 målningar. Nu torde Kulturens GAN-samling vara den främsta existerande. Från dödsboet förvärvades också Bertil Wickmans fem Collin-skulpturer, vilka med tanke på konstnärens ytterst fåtaliga produktion faktiskt utgör en betydande samling.

Fru Gerda Johan-Johanssons donation av inte mindre än 24 målningar av hennes år 1965 avlidne make gav upphov till ett Johan Johansson-rum i den längst mot norr belägna salen. Hennes storartade gåva visar målarens utveckling, från studietiden

3. Från "julstöket" på Kulturen: det bakas gorån i Thomanders kök.

till den mogne mästarens blomstring som en av de främsta Skåneskildrarna i konsten.

Det var år 1962, som första steget togs i det tidsödande arbetet att frilägga Vita husets övervåning för utställningar, i och med att gamla " Minnessalen" befriades från magasinshyllor och utsikten öppnades mot Tegnersplatsen och Lundagård. Sedan kom turen till södra gavelrummet, där Hillsamlingen är utställd, och som öppnades 1970. En fortlöpande upprustning (innebärande bl.a. opåräknade och dyrbara förstärkningar av bjälklag!) ledde fram till parkettgolv, elutrustning och monterinredningar, vilket allt sålunda nu efter 15 år fullbordats i och med Johan Johansson-rummet.

En höstdag kunde basutställningen för fiske öppnas. Förarbetet hade pågått länge, med insamling, dokumentering m.m. Fyra båtar representerar dekorativt fiskarnas bestånd av farkoster och utställningar av nät, ryssjor och andra redskap torde

------I

I

4. Från öppnandet av "Sydsvensk folkkonst" i Paris. Fransk-svensk förbrödring kring det skånska festbordet.

vara tillräckligt fyllig för att ge en god bild av fisket i södra Sverige och dess förutsättningar. I och med denna utställnings fullbordan var den nyordning av allmogehallen färdig, som fortgått planenligt sedan 1972 - om än med vissa uppehåll, förorsakade av brist på medel.

En inom ramen för Kulturens utställningsverksamhet viktig begivenhet var när "Sydsvensk folkkonst" gick vidare på sin vandring. Från Warszawa kom den till Stettin, där Nationalmuseet stod som värd. Museichefen Wladislaw Philipowiak, gammal Sverigevän, tog gästfritt emot med en effektiv medarbetarstab, som gjorde utställningsarbetet till en lek för de utresta Kulturen-funktionärerna. En livligt besökt vernissage i glad och otvungen stämning var upptakten till en publiksucces; inte minst visades utställningen för skolklasser.

Sedan kom turen till Paris, där Biblioteque Forney, inrymt i det utsökt vackra palatset Hötel de Sens från 1400-talet, kunde

5. Från utställningen "Känn på keramik". Den synskadade läser etiketternas blindskrift med vänster hand och lär känna keramikens former med höger.

bjuda på moderna utställningssalar med förträffligt ljus. I den stämningsfulla miljön kom Kulturens vackra ting verkligen till sin rätt. Kulturen har anledning att varmt tacka svenska ambassaden och dess chef, ambassadör Ingemar Hägglöf, för stor vänlighet och gästfrihet, och inte minst chefen för Centre Culturel Suedois, docent Pontus Grate och hans hjälpsamma stab. Chefen för Biblioteque Forney, Mme Jacqueline Viaux och hennes medhjälpare gav oss stöd och gästfrihet. Utställningens vackra affisch fanns över hela Paris och lockade god publik.

En polsk "återvisit" fick vi genom utställningen " Polska leksaker", ordnad av Warszawamuseet genom dr Teresa Levinska, som även satte upp den i Lindforska huset. En särskild attraktion var ett lekrum, där besökande barn fick pröva de

Kollationen under kastanjen efter årsmötet 1977.

ofta fintligt och roligt rörliga halvmekaniska leksakerna, samtliga produkter av polsk hemslöjd.

" Känn på keramik", en utställning som var bekostad av Malmöhus läns landsting, innebar en satsning på något nytt, då den var avsedd att "ses" i första hand av synskadade och

dövblinda. Det gällde förhistorisk keramik och vid sidan av produkterna, mestadels kopierade, kunde man i skulpterade reliefer studera förhistoriska miljöer och arbetsmetoder, företrädesvis då på keramikens område. Utställningen gjorde stor lycka och är nu vandringsutställning. Den ser ut att få efterföljare på olika håll. Konstnären Annki Bolander hade utfört skulpturerna och för uppläggningen svarade AB Hyrrokkin.

Gåvobrev

I Holger Crafoords namn skänker Tetra Pak International AB Kronor Tvåhundratusen till Kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige att användas enligt hans anvisningar.

Gåvan markerar Crafoords avgång som mångårig styrelseledamot i Tetra Pak, som på detta sätt gynnar en sak, som ligger honom varmt om hjärtat. Kulturens varma tack riktas åt två håll! "Avkastningen skall i första hand användas för inköp till samlingarna eller till andra för museet viktiga ändamål", så lyder statuterna för "Holger Crafoords fond", ett ytterst välkommet tillskott till Kulturens resurser.

" Kulturen-mecenaterna" har varit oss gunstiga även under 1977. Bidragen - från fem till tiotusen kronor! - uppgår sammanlagt till över 57.000, vilket betyder att vi kunnat förvärva många i samlingarna välkomna nytillskott och därtill viktig, för vår forskning kring samlingarna nödvändig facklitteratur. Vi hoppas, att dessa våra vänner visar sin välvilja även under 1978 och att mecenatkontot också skall finna nya, givmilda gynnare!

Till sist har jag bara att hälsa Eva Nordenson välkommen. När jag skrev, att medlemmarnas fördelning över Sverige vittnade om att Kulturhistoriska föreningen var riksomfattande, så kan något liknande sägas om valet av ny intendent. Inte så att styrelsen föredrog henne därför att hon är "uppifrån landet", nej meriterna skärskådades utan hänsyn till hemvist. Den fjärde

intendenten i Kulturens 96-åriga historia är väl skickad att förkovra förening och museum och göra Kulturen alltmera känt över Sverige - och utöver gränserna!

Wilhelm och Ebba Jönsson t t

Under senare delen av året avled rustmästaren och antikvarien Wilhelm Jönsson samt även hans maka Ebba.

Wilhelm Jönsson, som varit anställd som rustmästare vid Kulturen sedan 1930, avled den 12/9. Hans maka Ebba, som likaledes tillbragt en väsentlig del av sitt liv i Kulturens tjänst, överlevde inte länge sin " Ville", utan avled den 13/12.

Om Wilhelm Jönsson bör sägas, att han var i sällspord grad ägnad att fylla en sådan uppgift, som kom att åvila en rustmästare vid ett så stort museum som Kulturen. Under Karlins stränga färla skolades han till de mest skilda slag av arbeten och speciellt när det gällde möbler, porslin och glas. Men han behärskade också målning och husbyggnadsteknik; Kulturen har många konkreta minnen av hans mångsidighet.