Lars Österlin Johan Henrik Thomander och hans tid

10. Tallrik av B-modell med blå dekor, 1876, Malmö museum. Det naivt tecknade fågel- och blommönstret är eventuellt målat med hjälp av schablon och verkar besläktat med det populära Fasanmönstret och Meissens Fels- und Vogeldekorer.

mentik, bild 6. För kaffebordet erbjuds kaffekoppar i tre modeller, varav en utan hänkel samt gräddkannor i tre modeller, bild 3, det ena med kraftig reliefdekor. Modellen kommer igen bland kaffekannorna men dessutom erbjuds en slät modell, bild 3. Tekannor saluförs bara i en modell och tillbringare i två modeller.

Utöver servis- och kaffegods tillhandahöll fabriken enligt priskuranten även toilettgods. I två modeller tillverkades handkannor, pottor, bild 6, spottlådor, tandborstaskar och tvättfat. Tvålaskar gjordes i fyra modeller. Vidare gjordes stickbäcken, svampspilkumar, bild 5 samt tvättstolskärl dvs. bideer.

De bevarade föremålen visar, att man tillverkade ytterligare några modeller utöver dem, som presenteras i prislistan. En tekanna daterad 1876 svarar i form och dekor till kaffe- och gräddkannorna i B-modell. Utöver priskurantens pastejterrinmodell tillverkades en modell i nyklassisk stil med raka sidor och kantvulst nertill, bild 8. En ofta förekommande karottmodell är oval med nervikta brämkanter, som bildar handtag. Karotter i denna modell tillverkades både 1875 och 1876.

Flera av fabrikens modeller är snarlika dem som salufördes av

11. Kopp och fat samt kaffekanna av A-modell, 1876, Malmö museum. Koppmodellen utan hänkel går ursprungligen tillbaka på de kinesiska teskålarna. Modellen levde kvar vid de svenska porslinsfabrikerna ända till 1800-talets senare del. Koppen bär en dekor i grönt och svart som troligen stämplats på. Kaffekannans målade gröna ränder skär tvärs över den naturalistiska konvaljreliefen vid handtaget.

konkurrenterna, t.ex. fat och tallrikar, kaffekoppar, karotter utan lock m.m. Men fabriken visar i flera fall även prov på egen självständig formgivning t.ex. i handkannan och kaffekannan av A-modell med dess reliefdekor av konvaljer, som växer fram från grepens fäste.

I prislistan numreras såsskålar, terriner, kannor, koppar m.m. från 0 och uppåt beroende på i hur många storlekar artikeln gjordes. Kärlens rymd anges i kannor, medan tallrikarnas och fatens mått anges i tum, bild 7.

Merparten av fabrikens varor såldes såväl vita som med målad eller tryckt dekor. Rubriken "tryckt" anger att dekoren är koppartryckt, dvs. att mönstret via ett tunt papper överförts från en graverad infärgad plåt till godsets yta, en metod som uppfunnits vid 1700-talets mitt i England. Det vita odekorerade godset var billigast. Det kostade cirka hälften mot det tryckdekorerade, medan det handmålade låg i mellanprisklass. En relativt stor del av de bevarade föremålen är odekorerade, ett faktum som kanske beror på att mycket av detta material härstammar från lagret som fanns när fabriken lades ner. Mycket av det som

12. Djup tallrik av A-modell, 1876, och gräddkanna av A-modell, omärkt. Malmö museum. Blåmålat musselmönster eller s.k. sachsiskt mönster, en dekor som målades flitigt vid de flesta porslinsfabriker i Europa.

Malmö museum äger kom redan på 1890-talet som gåva från f.d. styrelsen för fabriken och är daterat 1876, det år fabriken upphörde.

Prislistan lämnar inga uppgifter om vilka tryckta eller målade dekorer man kunde erbjuda köparen eller i vilka färger trycken utfördes. Det får vi sluta oss till av de bevarade föremålen. Blåmålade underglasyrdekorer dominerar det handmålade godset. Koppar och tallrikar med en blå bladkrans hör till fabrikens vackraste produkter. De visar i all sin enkelhet konstnärlig friskhet och originalitet. Bladkransen förekommer i flera varianter, antingen yvigt målad och täckande tallrikens kälning och bräm eller stram och begränsad till tallriksbrämen. En tredje variant har fyra större bladknippen som strålar ut från en tunn ranka som markerar övergång mellan kälning och bräm, bild 9. Det finns ytterligare en typ, där kransen är kombinerad med ett mittmotiv med blommor och fågel, klumpigt målat i prickmaner. Tillsammans med några andra dekorer utgör det senare troligen prov på lekfulla experiment, som inte kommit i produktion, bild 10.

Till de enklaste handmålade mönstren hör smala ränder.

13. Servisdekor med koppartryckt dekor i flytande blått. Palmettbården med bandflätning kombinerat med ett rosettmönster var Malmö Porslinsfabriks populäraste servismönster. Fr.v. karott, 1875, Malmö museum. Modellen finns ej med i prislistan. Fat av 8-modell, 1875, d 34 cm, KM 21.351. Soppterrin av A-modell, 1875, h 22 cm, KM 65.005.

De förekommer både i grönt och blått på tallrikar och kaffegods, bild 11.

Musselmönstret eller s.k. sachsiskt mönster var en av fabrikens blåmålade dekorer. Det hämtades utifrån och förekommer på såväl servisgods som kaffe- och tegods. Det ursprungliga mönstret, såsom det målades på 1700-talet vid t.ex. Meissen och den Kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn, är kinainspirerat och föreställer spröda växtrankor, som svingar sig upp från en blomma - växelvis krysantemum och ros. Vid Malmö porslinsfabrik förenklades mönstret så kraftigt, att blommorna och rankorna reducerades till linjer, prickar och cirklar. Malmövarianten är nästan en kopia av "Danskt mönster", som infördes redan på 1860-talet vid Gustavsberg. Det hörde där till de billiga servismönstren. Se bild 12!

14. Servisdelar med koppartryckt dekor med palmettbård i violett. Fr.v. lockkarott C-modell (locket saknas), 1875, I 35,5 cm, KM 41.287. Fat, 1875, I 48,5 cm, KM 68.711. Tallrik och assiette, 1875, KM 68.727 resp. KM 68.729. Soppterrin B-modell (lock saknas), 1875, h 12,5 cm, KM 41.217.

Av fabrikens polykromt målade produktion finns inte mycket bevarat. Troligen var denna del av tillverkningen inte särskilt stor. Färgprovstallriken, färgbild VIII, visar fabrikens färgskala målad på tallriksbrämen med färgernas nummer och engelska namn. I botten ses en bukett av rosor och förgätmigej samt målarens initialer AM och årtalet 1875. Samma målare har troligen också målat en blomsterdekorerad tillbringare med bl.a. en stor tulpan på ena sidan. Den är daterad samma år. Det enkla målade mönstret på kaffekoppen, bild 11, utgöres av en tunn krans av blad i grönt och blommor i svart. Till kategorin kuriositeter får räknas en tallrik i Malmö museums ägo. Det är en väggtallrik med texten "Skåne" som återger en interiör av en "dragen" skånsk stuga med husfar sittande till bords.

En stor del av fabrikens produkter var tryckdekorerade, men mönstren var ganska få. Det vanligaste servismönstret visar en

15. Kopp och fat, 1875, KM 68.730. Lila koppartryckt bärdmönster som inspirerats av nyantikens " pompejanska" dekorer. Motivet är päfäglar som flankerar ett ymnighetshorn kombinerat med smala antikiserande bärder av "Löpande hund" . Mönstret tycks endast ha använts pä kaffegods.

stram bård av hjärtformade palmetter i bandflätning. I botten på fat och tallrikar bildar palmetterna rosettmönster, bild 13 och 14. Mönstret, som trycktes i ljust lila, grönt och flytande blått var helt i tidens smak. På 1870-talet dominerades även Gustavsbergs och Rörstrands nyproduktion av strama dekorer med ränder, band och geometriska mönster. De andra för Malmö Porslinsfabrik mest karakteristiska tryckta dekorerna återges på bilderna 13-16 samt färgbild VIII. Några tallrikar med monogram visar att fabriken även dekorerade på beställning.

En del föremål skvallrar om de tekniska problem fabriken hade att brottas med. De tillklippta pappersavdragen kan vara illa anpassade till formerna eller slarvigt hopfogade, och mönsterskarvarna är därför ofta klart synliga. Den flytande blå färgen vållade också svårigheter.

Fabriken drogs med svåra ekonomiska bekymmer. Redan i december 1875 annonserar man i Sydsvenska Dagbladet om extra bolagsstämma, för att besluta om eventuell upplösning av bolaget. Man lyckas då skaffa mer kapital, men den 8 maj 1876 försattes bolaget i konkurs. En skrivelse till fordringsägarna anger, att "såsom orsak ... kunna endast angifvas att bolaget varit grundadt på för ringa kapitaltillgångar samt att anläggningskostnaderna för dess byggnader och inrättningar måhända blifvit drygare än på förhand kunnat förutses". Tillgångarna i konkursen uppgick till 486.006 kr. Däri ingick fastigheten till ett

16. Tekanna av A-modell, 1875, h 20 cm, Malmö museum. Denna koppartryckta naturalistiska dekor med blommande gren och fjäril påträffar man på muggar samt te- och kaffegods. Mönstret förekommer i blått och grönt. Geometriska bårder markerar kannans lockkant och handtag.

värde av 266.000 kr samt inventarier, maskiner och lager av färdigt och halvfärdigt gods värderat till 192.993 kr. Skulderna uppgick till 341. 720 kr.

Av en förteckning (rescontra) i konkurshandlingarna framgår, att fabriken hade fordringar för porslin, som levererats till bolag och privatpersoner över hela landet. Skånska, småländska och blekingska kunder dominerar, men även i Mellansverige och så långt norr ut som i Umeå och Sundsvall hade man kunder. En av Sydsvenska Dagbladet årgång 1875 visar, att fabriken inte någon gång annonserar i pressen. En fordran i konkursen från Johan Ekelund, Belysningsmagasinet i Ystad visar, att försäljningen handhades av handelsresande, som bedrev handel både i parti och minut. Ekelund kräver bolaget på bl.a. en fyraprocentig provision uppgående till 1.232 kr för " under hästresan 1875 försåldt porslin enligt insända orderlistor till belopp kr 30.988".

Bolagets fastighet med inventarier och lager övertogs av borgenärerna. Ännu 1881 hade varken byggnaderna eller redskapen

17. Muggar av B-modell, 1875, h 12 cm, KM 34.389 resp 1876, h 15 cm, Malmö museum. Dessa drickakrus tycks ha varit mycket populära även pä den skånska landsbygden. De tillverkades ocksä med markerande målning i blätt. Enkla drickakrus av denna typ hörde till de första föremål av flintgods som landsbygdens bönder och smäbrukare hade räd att skaffa sig. Ofta stod drickakruset mitt pä bordet och alla drack ur samma krus.

tagits i bruk för annan verksamhet. Syskonbarn till Joseph Swensson, som fick lagfart på fastigheten 1898, berättar hur man då fann halvfärdigt porslin inne i de jättelika ugnarna. En del av lagret fanns också kvar. Det togs till vara och något finns ännu i släktens ägo. Det berättas hur dessa föremål användes som enklaste hushålls- och vardagsgods. Vita karotter i flera storlekar användes i köket vid julslakten. I dessa borgerliga Malmöhem kom aldrig Malmöporslinet in på matbordet utan användes i kök och källare. En sagesman berättar, att man i de vita terrinerna till julen sådde rödbetsfrön, som växte upp med stora röda blad och bidrog till julstämningen. Föremålen hade

1i

18. Malmö Porslinsfabriks stämpel inpressad i godset. Siffrorna under Malmö stadsvapen anger årtalet, här 1875. Årsstämplar användes såväl 1874, 1875 som 1876. I ett fall har en rak stämpel med enbart texten MALMÖ använts. Siffran 14 anger här storleken dvs. fatets längd är 14 tum. Bokstäver placerade över och under fabriksstämpeln t.ex. P, E, HO m.fl. är svåra att tolka. Tre målarsignaturer återfinns dels på fabrikens färgprovstallrik (AM) dels på blåmålat servisgods med musselmönster, L. Pettersson och AE.

låg status i denna miljö, men värdesattes ändå som kuriositeter.

Anders Sten skildrar i den ovannämnda tidningsartikeln, att fabrikens drickakrus med ansiktsmasker var speciellt populära på den skånska landsbygden bl.a. därför att "di va' frå de' egna lannet", bild 17. Gömmer sig i Skåne ännu några föremål från denna provinsens egen fabrik, som kan komplettera den bild vi nu har av tillverkningen eller berätta om tingens bruk i hemmen?

Källor

Otryckta Civildepartementets registratur, Riksarkivet. Kommerskollegiets fabriksstatistik, Riksarkivet. Magistratens i Malmö protokoll 1873 § 223, Malmö Stadsarkiv. Protokoll rörande lagfarter 1873, § 227, 228, Malmö Stadsarkiv. Mantalslängd 1875, Caroli församling, Malmö Stadsarkiv. Konkurshandlingar, Malmö Stadsarkiv. Byggnadsritningar, Malmö Byggnadsnämnd. Lagfartsprotokoll, Malmö Tingsrätt. Intervjuer.

Tryckta I. Arnö-Berg: Serviser från Gustavsberg, Örebro 1971. B. Lagercrantz: Iris, Vineta och Gröna Anna, Stockholm 1970. P. Palme: Svensk keramik, Stockholm 1947. Prislista från Malmö Porslinsfabriks Aktiebolag 1875, Kungl. Biblioteket. Tidningsnotiser och artiklar i SDS, 1875, 1926, 1954, 1958.

Johan Henrik Thomander och hans tid

Om man vill välja en tidpunkt och en bestämd plats som karakteristiska för ett helt människoliv och en epok - nu gäller det Johan Henrik Thomander och hans tid - då vill jag välja hösten 1838 och som plats hans professorshem, som hundra år senare rekonstruerades och överflyttades till "Kulturen" i Lund. 1838 var Thomander 40 år. Han hade varit lärare i teologiska fakulteten i tolv år och därav professor i fem. 1833 hade han tillträtt den då nyinrättade professuren i pastoralteologi. Han hade redan lagt fram sina mest väsentliga arbeten inom vitterhet och teologi och sitt program inom den praktiska reformverksamhet för kyrka och samhälle som utgjorde hans viktigaste insats i livet. Han hade just nu börjat träda fram med detta program på riksplanet. Men i Lund var han redan en av de ledande. På sommaren 1838 hade han inte bara firat sin 40-årsdag utan också tillträtt posten som universitetets rektor.

En journalist på en av stockholmstidningarna, som den hösten gjorde ett litet reportage om Lund, skrev att han hade besökt fyra personer. Det var professor Holmbergson - jurist och lärjunge till prosten Henrik Schartau. Det var Brunius, professor i grekiska och arkitekt, den man som jämte Zettervall har varit den som hittills mer än någon annan präglat bebyggelsen i det centrala Lund. Det var professor Lindfors, vars hus vid Adelgatan också ingår .i Kulturhistoriska museet. Och det var Thomander.

Stockholmsredaktören har inte stannat länge i Lund. Han hade bl.a. svårt med språket. Han var inte vidare hemmastadd vare sig i skånska eller latin. Han fortsatte till Köpenhamn och

reste över slätten till Malmö mellan pilevallarna i ett obekvämt fordon som kallades "rapphöna", på studentspråket " kärlekens vingar". Det var - tror jag - ett slags gigg.

Hösten i Lund är väl inte alltid särskilt angenäm. I november 1838 utspann sig i Lunds Weckoblad en liten diskussion, om det var med rätt eller orätt som en tysk besökande hade kallat Lund för en lortstad ("eine rechte Dreckstadt"). Gatubeläggning och renhållning var det tydligen klent med.

Thomander skrev i varje fall i ett brev till sin vän författaren C. F. Dahlgren i Stockholm så här om situationen i Lund: " Sädespriserna äro höga, husen låga, läran ren och galoscherna orena." Sädespriserna var f.ö. viktiga inte minst för professorerna som avlönades i sådan valuta. Läran var nog mestadels ren, och den var i Lund fördjupad i sitt allvar genom det ännu bestående inflytandet från Henrik Schartau. Husen var låga. Lund var, som de flesta städer i Sverige vid den tiden, en mycket liten ort med c:a 5 000 invånare.

Vid universitetet var 439 studenter inskrivna. Ungefär hälften hörde till Skånska nationen. De andra nationerna var mycket små. Västgöta hade 16, Småland 50 medlemmar. Den nation som Thomander tillhörde, den blekingska, hade 45 medlemmar. Då fanns vid universitetet 13 adelsmän, som på grund av sina ståndsprivilegier icke var inskrivna vid någon nation.

Thomander bodde vid Paradisgatan i ett stort hus som han hade köpt av C. A. Agardh, den berömde botanikprofessorn, kryptogamernas utforskare, som hade blivit biskop i Karlstad. Thomander köpte huset på hösten 1833. Han var då redan säker på att få ordinarie tjänst vid universitetet och han var förlovad. Hans fästmö hette Emelie Meyer, dotter till en rik handelsidkare, industriman och skeppsredare i Karlshamn. Thomander skrev till henne att platsen måste vara lyckosam, för kvarteret hette - som det alltjämt heter - Paradislyckan. Thomander och Emelie Meyer gifte sig 1834. Vigseln förrättades av Thomanders kollega och vän, Henrik Reuterdahl. Han var kyrkohistoriker och f.ö. den som i Sverige först introducerade och tillämpade den moderna källkritiken som historisk vetenskaplig metod. Reuterdahl steg efter hand till höga poster: statsråd, bisskop i Lund före Thomander och slutligen ärkebiskop. Det var

I. Johan Henrik Thomander, byst i marmor av den danske bildhuggaren Herman Vilhelm Bissen. Fotograferad på sin plats i biblioteket i Thomanderska huset. KM 36.535.

också han som drygt två årtionden senare i Lunds domkyrka vigde Thomander till biskop.

Thomander och Reuterdahl var parhästar sedan ungdomsåren. De samarbetade i Lund med utgivningen av Theologisk