Kulturens årsbok 1978

Stäket vid St. Södergatan i Lund, som ägts av familjen Borg i över 200 år. Men till yrket hörde också att behandla kläde, och detta innebar stampning, ruggning och överskärning, med allt vad detta innebar av dyrbara maskiner och redskap och därtill utrymmeskrävande verkstäder. Jöns Petter Borg inköpte tidigt Håstads mölla och inrättade den till klädesstamp. Därigenom kunde färgeriet tillgodose alla krav, som rimligen kunde ställas på en för den tiden modernt utrustad rörelse.

Borg övertog ett väl etablerat företag och utvecklade det till ett av de främsta i sitt slag i södra Sverige. Han blev följdriktigt en i Lund mycket betrodd man med mängder av förtroendeuppdrag. Han tycks också ha varit uppslagsrik utöver det vanliga, vilket bl.a. framgår av hans initiativ att rädda S:t Petri kyrkogård och i stället anlägga Mårtenstorget. Man ville nämligen göra denna kyrkogård vid Bredgatan till kreaturstorg, vilket skulle innebära raserande av alla grav anläggningar, bl.a. den borgska familjegraven. Borg erbjöd då som ersättning tomter vid Mårtensgatan - varigenom det stora torget kunde bildas - på villkor att Petri kyrkogård aldrig fick bebyggas eller användas till torg och att den alltid "skulle vara en tillhörighet åt Academiens trädgård". Lund är alltså J. P. Borg stor tack skyldig!

Karl XIV Johan lär ha fäst sig vid Borgs utseende, som skulle vara frapperande likt Napoleons. Och minnestecknaren Achates Kahl säger vid jordfästningen 1851: "Hvarhelst han blifvit ställd skulle han hafva gjort sig bemärkt, vunnit anseende och höjt sig öfver det vanligas och alldagligas krets."

Dessa tre herrar: botanikern, ekonomen, matematikern, rikspolitikern och biskopen Carl Adolph Agardh; juristen, boktryckaren, tidningsutgivaren, räntmästaren och författaren Carl Fredrik Berling; den latinkunnige färgarmästaren, riksdagsmannen och donatorn Jöns Petter Borg, vad hade de gemensamt? Ja, de grundade tillsammans Skånska Brand, men de var framstående representanter för det tidiga 1800-talets Lund, det akademiska Lund och det borgerliga Lund. Och deras samfällda handlande i denna och andra angelägenheter kan ses mot bakgrunden av den symboliska åtgärden, rivningen av Lundagårdsmuren.

27