Kulturens årsbok 1976

koger, har lagts åt sidan . Vill målningarna symbolisera dagen från tidig gryning till afton? Målningarnas bildspråk är inte klart och tolkningen är endast ett lätt antytt försök, men motivens komposition och genren överhuvudtaget uttryckte sig gärna i bildspråk under denna tid.

Dörrövers tyckena är införda i museets accessionskatalog som arbeten av Guillaume Taraval. Kallad till Sverige för de avslutande arbetena vid Stockholms slott fick naturligtvis Taraval också många privata uppdrag. Så många väggdekorationer och överstycken som tillskrives honom kan han dock omöjligen ha utfört. Inte minst på rent stilistiska grunder måste man avfärda en stor del av dem. Dörröverstyckena från Hedensberg saknar den kolorit , den komposition och utvecklade teknik som var klart utmärkande för den franske rokokomålaren. Snarare bör man betrakta målningarnas upphovsman som en av de habila målare, vilka under någon tid hämtat stil och kunnande i den taravalska ritakademien, men vilkas begåvning hänvisade dem till dekorationsmålarnas krets, den högre parnassen nådde de aldrig.

Under år I 975 slutfördes rengöring och smärre lagningar av de målade väggfälten i Vita husets auditorium. Sex stycken av dessa väggfält jämte ett dön-överstycke härstammar från den lilla herrgården Trångsund vid Drevviken utanför Stockholm , bild 2. Om tillkomsten av huvudbyggnaden vid denna gård vet vi betydligt mer än om dem vid de tidigare nämnda herrgårdarna.

En av landets mest framstående arkitekter under I 700-talets senare hälft, Carl Fredrik Adelcrantz, förvärvade Trångsund av sin svåger år 1762. Adelcrantz satte genast igång att bygga en ny huvudbyggnad med flyglar. Anläggningen blev enkel , den berömde arkitektens ekonomi var begränsad och gården skulle endast tjäna som bostad under sommaren i familjens och nära vänners anspråkslösa sällskap. Enligt en värderingshandling av å r 1804 hade förmaket och kabinettet bröstpanel , dessa rum samt salen hade oljemålade tapeter. I de två förstnämnda rummen är de målade tapeterna bevarade, medan salens på väv målade väggfält såldes och inköptes av Kulturen 1925, bild 3.

Det skulle vara naturligt om en man med Adelcrantz ställning med förbindelser bland sin tids främsta konstnärer och hantver132